H
2016-01-22-2016-01-25
Minivan, 770 typ kurvor upp till denna lilla oas, fristad. Lite Christiania känsla. Ingen kul tripp, man kämpade mot åksjuka. Värre blir när när man hör andra som spyr. Men men kom fram utan att få en spya i knät.
Vilket lugn jag kände när jag kom fram, så härlig avslappnad atmosfär. Man går med ett leende på läpparna. En salig blandning av människor, många som kommit hit och blivit kvar. En hippieby, så mycket dreadlocks på ett ställe, medelålders, gråhåriga män med hästsvans. Ett mecka för yogaälskare, meditation. Finns även en cirkusskola. Så många mysiga caféer. Det röks nog på både här och där, dofterna av marijuana känns när man går runt på kvällarna. Alla matstånd, finns något för alla. Mannen, en av många som blivit kvar, som med sin gitarr sjunger countryroads take me home, vet inte om han kan någon annan låt. Det var den enda jag hörde. Bra, nej, lät för jävligt. Många gav en peng, mest av barmhärtighet.
Cyklade runt och tog mig över bambubron till andra sidan floden. Här snackar alla med varandra och hejar. Känns som ett stort kollektiv. Förstår att Pai står på många backpackers bucketlist. Ungdomarna som kommer hit och värmer upp innan de drar på full moon party söderut.
Men det är inte bara ungdomar här, det är en blandning av alla människor. Träffade ett amerikanskt par i min ålder. De hade sålt allt hemma i Oregon, var ute på obestämd tid. Blir så glad av att träffa människor som verkligen lever, njuter och som vågar följa sina drömmar. Det är aldrig försent med förändring i livet.
Bodde bra på Hakka guesthouse, i änden av huvudgatan, lugnt och skönt och ändå mitt i smeten.
Förkylningen från helvetet har kommit tillbaka, jobbigt, febrig och snorig. Kurerar med häxmedicin och sömn.
För att hinna med att se det jag hade på min lista, bokade jag en lååååååång tur. Blev hämtad kl 4 på morgonen och var tillbaka 18.30 på kvällen. Många stopp blev det, en del mer eller mindre intressanta. Tyvärr var guiden inte så bra på engelska men som tur var det en thaikvinna som bodde i Malysia som var duktig på engelska och kunde översätta för mig och ett yngre holländskt par som var med. De andra var thai.
Höjdpunkterna på turen var besök i en kinesisk by, nära Myanmar. Låg så vackert vid en sjö.
Mudspa, jag hoppade leran och tog ett mineralfotbad i 36-40 gradigt vatten. Skulle göra gott sas det. Varmt var det i alla fall.
Tempel förstås, besökte 2. Ett av dem låg utanför Mae Hong Son, som ligger väldigt högt och vackert. Det andra låg på andra sidan en 500 meter lång bambubro, Bridge Su Tong Pei.
besökte Karen village med long neck women. En besvikelse, de ville bara sälja på en massa souvenirer och krimskrams.
Man var lite sliten när vi kom tillbaka, men var tvungen att ge mig ut för att fixa biljett till Chiang Rai, ville dra dit, eftersom det skulle komma in dåligt väder.
Där kom då ” hej jag heter Gunilla och har noll koll”. Man ska inte lita på vad andra säger, utan att kolla upp. Tjejen på i Chiang Mai hade sagt att det gick buss direkt från Pai till Chisng Rai och jag hade sett det på någon skylt i Pai. För med det i minne plus att jag inte ville åka dessa 770 kurvorna tillbaka så skulle jag köpa biljett. Pyttsan, det var lättare sagtÄn gjort. Det gick mycket riktigt en buss dan efter, dock via Chiang Mai, finns ingen direkt förbindelse. Om man inte vill betala privat taxi. Det vill jag inte. Men den bussen var full och jag ville inte bli kvar en dag till i det dåliga vädret. Fick med mig två unga tyska killar i vår jakt på biljetter. De hade bara varit i Pai en dag men ville därifrån, det var inte deras stil sa de. Kan förstå, de är unga och gillar man inte livsstilen och partandet som är på gatorna efter att Gunilla har gått och lagt sig, så vill man nog dra. Men det ser ju inte jag. Hade jag varit förutseende och kollat det här med biljetter, hade jag bokat flyg. Men nu var det bara att bita i det sura äpplet och köpa biljett med mini van morgonen efter. Nästa gång blir det flyg, garanterat. För jag vill tillbaka.
Lifeisbetterinflipflops.blog 