2016-01-25–2016-01-27
Packa, käka frulle innan det var dax att samla ihop sig och hoppa på minivanen till Chiang Mai, 770 kurvor typ, here we go again. Satt längst bak. Bara det bådade inte gott. Jag klarade mig men killen bredvid mig, en thai, började spy efter 10 minuter. Att fokusera att inte själv spy när grannen halar upp den ena påsen efter den andra och fyller. Tyckte så synd om honom. Han slocknade efter ett par timmar, sa sorry sorry hela tiden. Han skulle nog mått bättre om han tagit åksjukepiller före. Men till Chiang Mai kom vi till slut. I väg och köpa biljett till Chiang Rai. Fick vänta några timmar och nu hade kylan intagit stan. Frös rejält och tog på flera tröjor och jacka.
Framme i Chiang Rai vid 19 tiden. Hade bokat rum på Kanlaya place, som ägs av en skotte. Stället låg bara ett stenkast från the klock tower. Varje hel timme på kvällarna, spelas det upp musik därifrån och tornet skiftar färg. Lite kitschigt men klart sevärt. Där låg även ett kattcafe för de som gillar katter och fika. Jag gillar bara fika, så jag gick aldrig in. Hade nog fått en allergichock bland alla katter. Ut och käkade, inte så imponerad men blev mätt i alla fall.
Tillbaka till hotellet och skulle lägga mig men fy in i tusan så kallt. Tog en så varm dusch som det gick. På med underställ, ullsockor, kofta, vantar och mössa innan jag kröp ner i min sovpåse under dubbla täcken. Är det sant, ska det vara så här in i bomben kallt. Nu skulle jag velat haft min sängvärmare från Sapa.
Rök från munnen när jag skulle upp på morgonen därpå. Förutom kylan spöregnade det nu. Käkade frulle med ett tyskt par som även som jag skulle vidare till Laos. De skulle åks slowboat i två dagar och det hade jag ingen lust med, i det här vädret. Sitta på en båt. Skulle inte tro det.
Checkade ut och begav mig till nästa ställe. Kanlaya var fullbokat och hade hittat Baan Jaru, som skulle ligga nära. På med hemmet på ryggen och regnskydd och ut. Vågar knappt inte säga det, men går i rakt motsatt riktning. Gör det igen!! Vad är det för fel på mig. Får ta hjälp av en local som visat mig rätt. Var inte alls långt från Kanlaya…..inga kommentarer. Har ingen annan att skylla på förutom mig själv. Så vad ska man då hitta på när regnet står som spön i backen och det är kallt och jävligt och man känner sig inte helt hundra. Jo, ta en tuktuk till ett shoppingmall, spendera några timmar där. Sitta på fik, skriva. Göra upp plan för nästa steg.
Måste ge en stor eloge till killen på Baan Jaru som hjälpte mig med olika alternativ för att hinna med templet innan bussen till Laos gick. Så tålmodig med virriga Gunilla.
Bestämde mig för att ta bussen till Laos och Luang Prabang dan efter. Man har ingen lust att vara kvar när vädret är som det är, tyvärr. Men det vita templet måste jag bara se. Så på morgonen tog jag taxi ut till detta spektakulära, annorlunda, häftiga, sagolika tempel. Kom dit tidigt innan alla bussar. Regnade inte. Är så glad att jag kom dit.
En thailändsk konstnär är det som skapat och byggt detta med egna medel. Det är verkligen värt ett besök. Så mycket detaljer, gäller att ha ögon och sinnen öppna. Var inne på galleriet där en del av hans konst visades och han är duktig. Mycket buddhafigurer, men även nutida konst, lite kontroversiellt men mycket aktuellt. Namnet är Wat Rong Khun.
I väntan på bussen satt jag på ett fik/ shop, tog en kaffe, lite nudlar. Snackade med damen som ägde stället. Hon på thai och jag på engelska. Tror vi förstod varandra. Med kropsspråket kommer man långt.
Köpte en börs av henne som minne, hon broderade själv.
Så började resan till nästa land. Hade en dansk man bredvid mig. Bodde i Kina, som han gjort de senaste 25 åren. I kingchon tror jag det hette. Jobbat som broingenjör men slutade jobba för 25 år sedan. Jag har pengar nog för 3 liv som han sa så varför fortsätta samla pengar på hög. 68 år var han nu. Varför Kina? Han är mycket ut och hikar och där är RN mycket fin nationalpark, med berg, perfekt att vandra i. Han spenderar halva året i Kina, sommaren i Danmark och 2 månader i Spanien. Blir så avundsjuk, men mest fascinerad av att människor följer sina drömmar. Gör det som får de att må bra. Han själv kom till en vändpunkt när först hans far dog ung, bara 45 år och hans mor 55 typ. Jag vill leva längre än så som han sa och tog beslu om att sluta jobba innan han var 45 och göra det som jag mår bra av. Imponerad blir jag. Hade mycket givande samtal.
Lifeisbetterinflipflops.blog 