Kampot

 

2016-02-13–2016-02-15

Tuk tuk till Kampot från Kep, tog väl någon timme. Stannade vid chaufförens hem på vägen. Han  skulle byta kläder och jag fick träffa hans familj. Frun och tre barn. Bodde ganska enkelt men han visade stolt mig hur de hade det. Trots att de har det tufft visar de en glädje, livsglädje. De har haft det väldigt tufft och har det ännu, Kambodja. Ändå har de alltid ett leende på läpparna och är genuint intresserade av oss turister.

Så kom vi till Kampot och Kampot Manor, som jag hade bokat, trodde jag. ”Hej, jag heter Gunilla och har noll koll”. Jo, bokat hade jag men fel datum och de var fullbokade. Men hjälpte mig och kollade efter andra hotell. Jag var välkommen till dem dagen efter, då jag hade bokat……. Inga kommentarer. Min snälla tuktukförare körde mig hit och dit, krävde inget extra i betalning utöver vår överenskommelse. Såklart gav jag honom mera och hälsade hans familj.

Så, hittade ett nytt hotell, Blue Buddha, stannade en natt där. Trevlig personal, rent, nytt och fräscht hotell. Kampot är en charmig, liten stad. Vandrade omkring, käkade god indisk curry på Brass Monkey. Fick äntligen tag i kokosolja, som jag varit utan ett tag. Är beroende av denna fantastiska olja. Använder den istället för bodylotion, blandar med solkräm, förebygger mot sandflugor, tar bort makeup. Äter, dricker det.

 

Blev ju även en natt på  Kampot Manor, som jag bokat från början. Återigen ett fantastiskt värdskap från David, även han från Australien och hans vän Greg, som var och hjälpte honom. Kände mig direkt som hemma och hade mycket trevliga samtal  med David. Lånade cykel och var ute och hojade runt med Kazzie, som kom samtidigt som jag. Ut på landsbygden. Träffade på en familj när vi stannade för en drickapaus. De hade tre barn. Det är så härligt när man stannar till och tar sig tid att prata med människorna som bor här. De försöker och verkligen vill prata engelska. Dottern tog fram sin lärobok i engelska och visade. Något som förvånar mig är att de även lär sig kinesiska. De bara ryckte på axlarna lie uppgivet, när vi frågade varför.

Cyklade vidare och kollade in risfälten och även saltfält. In genom ett tempel för att köpa Kampotpeppar, denna världens bästa peppar.

Bröt oss även in på en pepparfarm. Svårt att läsa: stod tydligt och klart öppet måndag-fredag och idag var det lördag. Inte undra på att vi inga människor såg. Men vi kollade runt, drog in dofterna från pepparen som låg och torkade. Man förstår varför Kampotpepparen är så dyr som den är. Fick lära mig det förra året då jag besökte en pepparfarm i Kep. De odlar ekologiskt, får inte använda kemikalier. De får licensen indragen om de gör det. Mycket vattnande och koll så ingen ohyra kommer.

Så det är mycket pyssel med dessa plantor. Men resultatet blir ju en väldans god peppar.

Hade en trevlig middag och den godaste vegetariska på  länge, gjord av David på Kampot Manor. En god australiensare, sauvignon blanc, slank ner fint till det.

Lämna en kommentar