2016-02-26–2016-02-29
Upp tidigt. Packa pappas kappsäck, undrar vilken gång i ordningen på den här resan? Måste kolla.
Jay fixade frulle och när den beställda moppetaxin inte kom och tiden började bli liiiiite knapp, körde han mig på sin moppe. det gick fort genom ön och full fart ut på piren, 2 minuter till godo. Någon taxi mötte vi inte på vägen heller. Lite skumpig färd men helt ok. Regn när vi kom till Ranong, förstår nu när jag hört om den illa lukten som ligger över hamnen i Ranong. Det stinker. Glad att jag har mina stift att stryka under näsan och andas in. Ja, det är samma stift som jag använder till allt, bett, smärta mm
Upp på en moppetaxi, till Immigration för att köpa flera dagar på mitt visa. Gick hur smidigt som helst, mycket snäll och hjälpsam personal. 1900 bath för 30 dagar. Tack och hej, nästa moppetaxi till bussterminalen och en buss till Khao Lak. Den skulle precis gå, tur igen. Det går bra nu, kompis det går bra nu. Lämnade Koh Phayam 7.30 och 9.30 satt jag på bussen. Vilket flyt.
Bussen tog ca 3,5 timmar till Khao Lak. Jag hade bokat hotell i Ban Niang, norr om Khao Lak city. Där på Casacool möter jag nästa underbara ägare/manager. Kai, vilken människa, ett hjärta av guld. Hon vet inte hur väl hon vill sina gäster. Vi fick jättebra kontakt direkt. Hon körde mig till stranden Bang Sok, norr om Ban Niang. Tog väl 15-20 minuter. Pratade om smått och stort. Bang Sok är en härlig strand med få människor, lång så perfekt att vandra på. En strand i Gunillas smak. Var där till solnedgången, då Kai kom och hämtade mig. Vi gick längs havet, pratade om livet. Hur skört det är och hur viktigt det är att leva, leva nu.
Blev tyvärr sjuk första natten. Feber, huvudvärk, illamående, ingen energi. Tog det väldigt lugnt de andra dagarna. Blev så väl omhändertagen av Kai, som såg till att jag fick i mig något att äta, blev mest frukt. Var på stranden några timmar, sov, gick omkring lite. Var vid memorial museum, till minne av Tsunamin. De har kvar patrullbåten som kastades upp på land, 2 km. Förstod av Kai att hon förlorat många i Tsunamin, men hon bytte samtalsämne när det blev för känsligt. Det är svårt att inte bli påverkad av det som hände. Alla som försvann, dog och deras anhöriga. Mig berörde det väldigt starkt.
I mitt tycke är Khao Lak för turistigt, återvänder jag så kommer jag nog att bo i Bang Sok där det kändes mer genuint och äkta. Men har fått en vän i Kai och henne vill jag gärna träffa igen. Lovade även att komma och hjälpa henne med hotellet så hon skulle få lite fritid. Det är ju inte bara hotellet hon driver utan har även 3 affärer, mc uthyrning och en travelagency.
Lifeisbetterinflipflops.blog 