29.12.2016
Tur man inte vet vad som ska hända när man vaknar på morgonen. När man tror att man har full kontroll.
I alla fall, upp tidigt. Taxi och tåg till flygplatsen. Ute i god tid. Checkade in, strosade runt och av någon anledning gick jag inte genom security. Då det plötsligt slog mig, fan jag hade glömt att ta ur mina grejer ur safen på hotellrummet. F-n, f-n, f-n. Vad göra? Passet hade jag ju men alla mina andra viktiga saker. Vad göra? Sprang till informationsdisken, de hjälpte mig att ringa hotellet. Jag tänkte som så, att de kunde skicka en taxi med sakerna, men det var omöjligt. Dividerade om jag skulle ta tåget och taxi tillbaka, fanns möjlighet att hinna. Men tjejen bakom disken sa att det skulle gå snabbare med taxi. Jag litade på henne och inte på min magkänsla. Run Forrest run, ut och hugga en taxi. Anade direkt oråd, han hade ingen fungerande gps och kunde väldigt lite engelska. Men intalade mig, att han fixar det här. Det hade säkert gått vägen om han hade hittat, som han påstod. Till och med jag kände igen mig när jag såg att han körde åt fel håll. Började lugnt och sansat prata och förklara, du kör åt fel håll. Men allt eftersom tiden gick blev min röst högre och högre när jag såg att tiden började bli knapp. Var nog ganska hög i rösten när han stoppade och lät en annan taxibil överta mig. Eller med andra ord, jag var riktigt förbannad.Mission impossible tänkte jag när jag hoppade över till den andra bilen. Men nu hamnade jag rätt, efter 2 minuter var vi framme vid hotellet. Sprang in, hämtade grejerna, blängde lite snett och tänkte onda tankar. Ut i bilen, nu var det riktigt bråttom. Kände mig som att man var med i värsta filmen, jagad typ. För han körde som en galning. Jag hade i mitt inre gett upp om att hinna, det var kört. Började tänka plan B. När vi helt plötsligt var framme. Han fick gott om dricksoch önskade mig lycka till. Spring, spring igen….. genom security, typ en VIP genomgång. Nu var det 5 minuter kvar till avång….. Vi har efterlyst dig några gånger sa tjejen i gaten när jag andfådd kom dit, nu var det ingen minut till avgång. Typiskt att man inte får höra sitt namn ropas upp på en flygplats, när det äntligen sker. Hoppa in i shutteln, där sitter en kille. Jag var inte ensam om att komma sent. Men han hade kommit försent på grund av att han hade käkat frukost med familjen och glömt bort tiden. Kunde äntligen andas ut. Vilken start på dagen och ett par hysteriska timmar. Lärdom av detta: Glöm ALDRIG att extrakolla i safen. Kunde inte annat än skratta åt eländet. Skulle ha velat haft en film inspelad när jag gick bananas över den första taxichauffören. Han måste ha blivit livrädd när jag fick spelet.
Hejdå Hongkong, på återseende.
Mellanlandade i Beijing, inga mer incidenter. Landade framåt kvällen på Kastrup. Slut i rutan och på denna resan. Känns lite vemodigt, men nu väntar nya äventyr. Mot Lappland och några månaders vinterjobb. Samt planering för nästa resa.
Lifeisbetterinflipflops.blog 