Arcade-Caldas de Reis, dag 8

16.4.2017

 

”What if… everything you´re going through right now is preparing your for a dream bigger than you can imagine”

 

Opp i ottan, första man/kvinna till frukosten. Ville iväg tidigt. Trodde inte mina ögon när jag tittade uppåt och såg en gigantisk tjur på en kulle. Dock ingen levande. Gick tillbaka 3 km till Arcade. Inte många människor vakna, mötte en man med hund som jag pratade lite med och som visade vägen till tågstationen. Fuskade lite och tog ett tåg till Pontevedra, tog 9 minuter. Sparade in 2 timmar genom det. Blev ändå 27 km idag.

Från tågstationen i Pontevedra, vandrade jag genom en tyst och stilla och nyvaken stad. Besökte katedralen, tände ljus. Ut ur staden, tog en espresso på ett lokalt hak. Hälsade på mannen jag ser då och då. Lite ögongodis. Han ser så plågad och sorgsen ut. Ser ut att ha ont när han går. Ofta ser jag honom ligga och vila i skuggan. Är lite nyfiken på honom, hans historia och varför han går.

 

Gjorde ett stopp vid en fin kyrka, utanför Pontavedra, Santa Maria de Alba. Hittade en staty av en man på en bänk utanför kyrkan. Häftig sådan. Visade sig vara en präst, Juan Lopez Souto, som tjänstgjort just här.

Vackert idag, vandrar genom skog med dofter av eukalyptus, åkrar, vingårdar, blommor, citron och apelsinträd. I en by, Tivo, finns som ett litet torg med en brunn under skuggan av ett stort träd. Perfekt att sätta sig och vila en stund.

 

 

Kommer in i Caldas de Reis och hittar mitt hotell lätt, ligger precis innan brofästet. Balneario Acuna  Lyxat till det lite och bokat med ett termalbad, perfekt för min kropp. Riktigt fint ställe. Huvudbyggnaden är gammal och där har man ett spa. I trädgården finns en stor, uppvärmd pool och så bungalows. Jag ska bo i en av dessa. Snyggt inrett, fräscht. Bokar även in mig på en ”caminotreatment” med fotbad och massage. Så gott. Vill ge min kropp detta, som tar mig framåt. Så iklädd badrock gick jag från min bungalow till spa:t. Vem sitter där på terrassen om inte ”mitt ögongodis” och dricker en öl. Stannade och pratade en stund. Han gjorde bara ett vätskestopp, skulle vandra vidare. Synd… Han är från Spanien. Har problem med en höft, därför behöver han stoppa ganska ofta och vila. Alla dessa möten, en del ger mer än andra och fastnar i minnet.

Jag startade min behandling i fotbad, innan det var dax att gå in i badet. Skön avkoppling, massagestrålar, varmt och skönt vatten. Så himla vackert där, allt gick i vitt, turkos och blått. Det mesta kaklat. Blev sedan rygg och benmassage innan jag fick ligga inlindad och koppla av en stund. Väl värt pengarna!

 

Var så sugen på pizza och hittade en pizzeria på Tripadvisor. Helt ok, jag var så hungrig, så det mesta hade smakat gott. Gick en sväng i denna vackra stad. Köpte lite godis och vatten innan det var dax att gå hemåt.

Tänk att jag snart går in i Santiago de Compostella. Så glad och tacksam att min kropp samarbetar med mig. Förstår hur viktigt det är att ta hand om sin kropp, ge den rätt bränsle och behandling. Då tar den mig framåt. Mycket är mentalt, men vill inte kroppen samarbeta är det svårt. Därför tog jag extrabehandlingen idag, för att belöna fötter, ben och rygg.

I morgon är en annan dag. Ultreya!

IMG_20170928_152848.jpg
Ultreya

 

 

 

Cesantes-Arcade, Dag 7

15.4.2017

”Vägen är viktigare än det som fick dig att gå den” Paulo Coelho

Upp tidigt som vanligt. Ser solen gå upp utanför mitt fönster. Ännu en solig dag. Ska väl inte klaga på frukosten, men när det till 75% består av diverse bakverk, inte en enda grönsak, så blir man lite besviken. Nä, inga pluspoäng här inte. Det positiva var att ägarinnan påstod att frukost ingick och jag protesterade inte. 7,5 Euro för den hade varit överbetalt. Betalade mitt rum, fick 2 flaskor vatten med mig. Tack och hej då.

Gick en sväng längs stranden, tog lite bilder innan jag styrde kosan mot Caminon. I dag blev det en halvdag, 11 km. Skulle till San Louis, 3 km utanför Arcade. Relativt lätt vandring, lite uppför i början. Gjorde ett stopp i Arcade för en espresso och besök på apoteket. Mysig stad. Stannade och köpte en pilgrimsmussla hos en gammal dam som satt och dekorerade dessa skal. Kände mig äntligen mogen för att hänga den på min ryggsäck, som  så många pilgrimer har, som jag möter. Ut genom Arcade, med lite hjälp av lokala män och 2 fransyskor som jag mötte, så hittade jag hotellet. San Luis. Ligger utmed motorvägen och havet på andra sidan. Balkong i solen, perfekt. Tvättar lite kläder och hänger ut för att torka. Sätter mig sen på deras uteservering, i solen och gottar mig. Äter den godaste potata brava ever och ett glas rött till det. Kan det bli bättre?!.

Blev en slapp eftermiddag och kväll i solen, god kall öl innan middag. Hade halvpension så middag och frulle ingår. Lite svårt med vegetariska alternativ, men potata brava, sallad och stekt ägg funkade perfekt. Servitrisen som jobbade kunde knappt någon engelska och jag då ingen spanska. Det står på min lista, lära mig spanska och portugiska. Hon var så serviceminded och körde med google translate. Blir glad när människor verkligen anstränger sig. Det ger dricks.

Eftersom mitt rum var granne med tvättstugan, blev det liiite dåligt med sömn. Tur man har öronproppar att köra in.

Porrinho-Redondela/Cesantes, Dag 6

14.4.2017

”Before a New chapter begun, the old has to be finished. Stop being who you were and change into who you are” Paulo Coehlo

Efter frukosten körde Daniel oss in till Porrinho så vi kunde starta Caminon i dag. Tony och May skulle köpa stavar, så vi sa på återseende. Gick mycket bra i dag. Stannade i Mos, efter 6 km, köpte en espresso. Slank in i en souvenirbutik och köpte ett armband, pilgrimsarmband. Blått med en mussla, fint och enkelt. Efter Mos var det några jobbiga stigningar. Børjade regna, första gången jag tog på regnskydd och jacka. Det var inget långvarigt regn. Tog skydd i en busskur med några andra pilgrimer.

Stannade sedan inte någon annanstans, förrän jag kom till Redondela, bara 2 snabba stopp. Hade ett så bra flyt och njöt av fulla drag av det vackra. Stoppade i Redondela, en sallad och vatten. En krog med bara äldre spanska män, så klev jag in. Fick peka på vad jag ville ha, språket blev lite problematiskt. Men det brukar alltid lösa sig. När jag var mätt och redo att gå vidare, mötte jag Tony och May igen. De letade efter sitt hotell. Jag skulle vandra vidare, 5 km, ut mot havet och hotel Antolin, playa deCesantes.   På återseende igen. Alla dessa möten och avsked.

Tog mig igenom staden, glad att jag inte skulle bo där. För mycket folk för min smak. Vill ha lugnet och i dag skulle jag till havet. Hittade ut på Caminon och följde den en ett stycke innan det bar av ut mot havet , Vigobukten.Mycket bra uppmärkt och lätt att finna.

Så vackert, pittoresk liten by. En gammal fiskeby och strax utanför ligger ön San Simon.  Doften av hav, salv och tång, måsar som skriker sig hesa. Ett gammalt hotell som ligger precis vid havet. Härlig terrass. Efter dusch och tvätt tog jag en promenad längs stranden. Satt mig vid ett café, en espresso och en glass plus den vanliga kakan som man alltid blir bjuden på. Mycket folk i rörelse. Härlig och avslappnad atmosfär. När jag kom tillbaka till hotellet, tog jag ett glas vitt vin och till det bjöds det på 2 brödskivor med ost och halstrad skinka. 1,5 euro. Skinkan smakade jag inte, men den såg verkligen god ut. Satt mig i solen på terrassen och njöt av en vacker solnedgång. Middagen blev en tagliatelle med ost och spenat. Ganska smaklös, men vinet smakade bra och en kopp te till dessert.

Planerade morgondagen och längtade som vanligt ut till Caminon. Idag traskade jag ca 23 km.

 

Valenca-Porrinho, Dag 5

13.4.2017

Ny dag, nytt land

Första natten jag sovit dåligt, jäkligt ont i benet. Men det är bara att smörja in och hoppas på det bästa.

Gick upp tidigt, ensam på frukosten. Inte hoppa högt frulle, men ok. Stoppade med mig frukt och muffins att ha som mellanmål.  Vandrade genom Valenca, köpte mig en mobilladdare. Var vid kastellet, Viana do Castelo, vackert och magisk utsikt. Irrade mig runt i gångar och tunnlar.  Som tur hann jag gå runt innan stället invaderas av bussgrupper.

Idag lämnar jag Portugal för att vandra in i Spanien, Galicien. Går på bron över Rio Minho. Över bron som förbinder länderna. En skylt  hälsar mig välkommen till Spanien. Passerar en tidzon och får flytta fram klockan en timme.

Vandrar in i Tui på andra sidan. Nu ändrar sig färg på markeringarna, blir helgula.

Blir glad och uppfylld, när jag går in i Tui, på väg till katedralen. I gränderna strömmar musik från en lägenhet. ABBA ”thank you for the music”. Sitter en tjej i ett fönster, vinkar och skrattar när hon hör mig sjunga med.

Besöker katedralen i Tui, får min stämpel av en mycket sur man. Hoppas bara att han hade en dålig dag och inte alltid är så sur. Jag log i alla fall. Satt mig på ett fik utanför och drack en espresso och nypressad apelsinjuice. Smärtan i benet har i alla fall försvunnit. Så fort jag började gå släppte det.

Vandringen idag är på ganska platt mark och inte så mycket kullerstenar när jag väl har kommit ut ur Tui.

Naturen är vacker fram till Orbenlle, där är det en hårt trafikerad väg som går genom ett industriområde, mindre vackert.

 

Skulle ta mig till ett hostel,  Hostal Expo, utanfør Porrinho. Inte så enkelt att finna. Tog lite längre tid (som alltid) än jag trott. Blev 22 km. Har tuffat på bra idag och gått smidigt. Skog, asfalt, lite kullersten. Varierat. Inte så varmt, soldis, behagligt.  Träffade på ett irländskt par på vägen. De skulle oxå till Hostal Expo, så vi slog ihop våra kloka hjärnor och gick ännu mer fel. Men till slut kom vi fram, Tony, May och jag. Viket ställe, Hostal Expo, Rekommenderas verkligen. Inte hög komfort, men ett så fantastiskt värdskap i ägaren Daniel och hans fru och son. Som vi skrattade och pratade. Blev en mycket trevlig kväll. 3 rätter och massa rödvin för 10 euro.

Tony och May, bägge 66 och fd lärare. Slutade jobba vid 55 års ålder. Reser mycket. Har gått Caminon många gånger. Den här gången startat de i Tui, som många gör, för att gå de 11 milen till Santiago.

Bröt upp vid 22 tiden, kollade lite Netflix innan John Blund kom.

Är så glad att jag tog tag i att göra Caminon. Ger så mycket insikter, nya tankar, idéer, släppa taget. Verkligen walking meditation. Har fått in bra tempo. 20 km är perfekt och lagom att gå, för mig. Skulle orka mera, men 20-25 km per dag är nog det ultimata och så lägga in kortare var 4:e dag typ. När det känns tungt kommer alltid fjärilar runt omkring mig. Agneta, min älskade syster, som puschar mig. Dofter, blommor, vill konservera alla intryck och minnen. Kunna plocka fram vid behov. Inte en enda gång har jag känt att det här är fel, att jag ångrar mig. Lika mycket som jag längtar efter målet för dagen, lika mycket längtar jag efter att börja vandra igen. Caminon kallar.

 

 

 

 

 

Ponte de Lima-Valenca, Dag 4

 

dav
Bon Camino

12.4.2017

 

Idag blev det buss en sträcka, eftersom min planering skulle spricka annars, då jag gjorde stopp i Ponte de Lima. Men det ångrar jag absolut inte.

Så efter mycket god sömn (som vanligt), morgonyoga och god frulle, var det dags igen. På med ryggsäcken och ta mig till bussen. Mötte en tysk kvinna, som fått ont i ett knä och skulle ta sig mellan platserna med buss. Hennes väninna vandrar. Så trist att inte kroppen vill, men hon tog det med gott mod.  Mötte även en engelsman på bussen, hade inte fått plats på härbärge inatt, så han hade sovit i en park. Så wild and crazy är inte jag. Eller ……..  Han är en pensionerad socialarbetare från London, letar hus i Portugal. Hade intressanta samtal, innan jag skulle hoppa av och vandra vidare.

Så i Rubiaes sa vi hej då, de skulle vidare. Idag var nog den varmaste dagen hittills. Mycket nedför, kommer kännas gott i framlåren…. Mellan Rubiaes och Sao Bento var det nedför och uppför , men från Sao Bento var det i princip bara nedför. Men så vackert! Om det är den varmaste dagen är det också den vackraste. Har kommit in i bra tempo och flow. Börjar alltid i tysthet, låter tankar komma till mig. Letar inte utan det bara kommer. Relationer, fördomar, känslor bland annat. Efter några timmar så blir det musik i öronen. Har en spellista, där jag lagt till låtar som just har namnet walking/vandra/vägen/the way i. Många andra favoriter med førstås.

Vid ett ställe fanns det som duschar för att friska upp sig, häftigt och uppfriskande. Gav energi när det kändes tungt. Mycket stenar idag och tackar för att det är så torrt. Det hade varit väldigt slirigt annars. Blev en omväg på några km när jag skulle till hotellet.

I en liten by hamnade jag fel, typiskt när man börjar bli trött och tappar fokus, missar någon skylt. Hade bokat ett hotell, som verkligen behöver uppdatera bilderna på Booking.com. Hotel Valenca do Minho Den sk poolen som var väldigt inbjudande på bilderna, fanns i princip inte. Tom på vatten och fullt av ogräs runt omkring. Men personalen höjde ändå totalbetyget. Mycket god service. Rum högst upp med en stor balkong, plus för att jag även fick låna mobilladdare då jag glömt den på förra stället. Ingen lunch idag så var rejält hungrig. Hittade en restaurang nära hotellet, orkade inte gå långt, efter 20 km idag. Trevligt, familjeägd, det var familjen och jag som käkade. 3 rätter idag, soppa, sallad och en gigantisk cheesecake (hemmagjord), kaffe och vatten för 10 euro.  Gott sa flickan.

Satt på min balkong i solnedgången, drack en kopp te. Längtar till morgondagen, Även om jag är trött så längtar jag till Caminon. Gå, gå, utreja. Vägen är målet.

 

 

Vitorino dos Plaes-Ponte de Lima, dag 3

11.4.2017

När jag vaknade, kl 7, hade alla gett sig av, förutom Israelerna. De gick 15 minuter före mig. De andra knatade iväg 6.30-7 tiden. De vill komma iväg tidigt, då de inte bokar rum i förväg. Utan vill vara på plats när härbärgen öppnar på eftermiddagen. Jag kör min egen stil. Jag vill gärna boka dagen före i alla fall. Jag vill ha eget rum, vill inte dela med femtielva andra, som ligger och snarkar och fiser. Nej, en skön säng vill jag ha och helst eget badrum.Jag ändrade mina planer som jag haft tidigare, efter att ha snackat med de andra i går kväll. Jag blev alltså sist att lämna stallet i en vacker soluppgång. Friskt och lite kyligt ute.

I dag, min 3:e dag på Caminon blev det en kortare sträcka. Frulle serverades inte i stallet, men värdinnan hade sagt att Viana, en dryg km bort öppnar kl 7. Så gick dit. Var den öppen? Nope. Åt ett äpple och en powerbar och vandrade vidare. Træäfade på en del kändisar på vägen. Killen från första dagen, som visade sig vara Viktor från Tyskland. Alex från Polen som jag träffade i går med killen från Korea som går 50 km/dag. 50 km/dag!!!! Crazy guy…. om du frågar mig.

Klockan 11 blev den äntligen frullefika i Seara. Där fanns Viktor, Alex och en tysk tjej. Åt god ost, bröd och espresso. Så gott det smakade efter att ha gått några timmar. Fick tips och råd från Victor som gjort det här många gånger. Fick energi och blev uppfylld. Sa hejdå, på återseende och Bon Camino. Jag satt kvar en stund, luftade fötterna.

Bokade rum i Ponte de Lima, innan jag snörade på mig skorna och vandrade vidare. Fick nyplockade apelsiner av en snäll dam längs vägen. Vi snackade en stund, jag på engelska och hon på portugisiska.

Mycket vacker väg i dag, genom små byar, alla hälsar. Kom fram till Ponte de Lima vid 13 tiden. Så vacker väg in till den här pittoreska staden, som ligger vid södra banken av floden Lima. En lång allé, vid floden och som grädde på moset, ljuvlig musik som strömmar ut ur högtalare placerade här och var. Vilket välkomnande. Staden är känd för sin väl bevarade medeltida arkitektur och den böljande, vackra landskapet omkring staden. Så glad att jag bestämde mig för att stanna här.

Checkade in på hotell Inlima. Ligger vackert vid floden. Fick checka in tidigt. Härligt badrum, stor och skön säng och balkong. Passade på att tvätta upp kläder innan jag drog ut på stan. Åt en god sallad och drack en ännu godare öl.

Träffade far och son från Brasilien, pappan var sliten. De hade gått långt idag. Han är över 80 år, pappan. Strongt jobbat. Mötte andra jag träffat längs vägen.

Köpte tomater och ost och en liten flaska vin, som jag njöt av på min balkong. Summerade dagen, blev ca 15 km idag, reflektioner, skrev dagbok.Planerade för morgonens vandring.

Ännu en god natts sömn.

”Du behöver inte bevisa att den andres väg är fel för att du ska kunna tro på din egen väg”  Paulo Coelho

 

 

 

Barcelos-Vitorino dos Plaes, Dag 2

10.4.2017

Blev längre än jag kalkylerat med i dag med. 27 km i runda slängar.

Kom inte iväg så tidigt som jag tänkt mig. Frukost kl 8. Träffade på en man och hans son, från Brasilien, som jag mötte igår. Kommer säkert ses mer. Ett svenskt par hade oxå bott på Barcelos Way Guesthouse. De skulle fuska lite och ta taxi ett stycke. Klokt val, man ska lyssna på kroppen. Det är ingen tävling. I alla fall inte för mig. Många jag pratar med säger att 20 km/dag är lagom. Speciellt när det är så varmt. Men såklart, det är individuellt. Alla är vi olika.

I dag var det tufft och varmt. Ben och fötter är ok. Kände av ena axeln i dag. Vill ha en man eller åsna som bär min packning. Som tyst går bredvid, det vill jag ha. Sol och hett, men hellre det än regn, intalar jag mig.

Gick en omväg, vid jag vet inte var, blev 1,5-2 km längre. Stannade vid ett härbärge på vägen. Träffade på far och son Brasilien. De skulle stanna här i natt. Så hejdå igen.  Inget lunchbreak i dag. Blev kaffestopp på Café Rosa innan Ponte das Tabuas istället.

Passerar Balugaes, vidare mot Estabule de Valinhas och Casa de Valinhas, där jag ska bo inatt. Trött, svettig och värk i axlar på slutet. Men det är en mental grej. Var framme vid 17 tiden. Estabulo är ett fd stall som är ombyggt. De har en egen vingård. Fantastiskt vackert läge. Jättemysigt, hängmattor här och var. Grodor som sjunger i kör.

Hörde förresten massor av grodor längs vägen i dag och alla gökar. Heter det så? En gök, flera gökar?? Det är västergök, östergök, norrgök och södergök. Från alla håll och kanter.

Bodde granne med ett par från Israel, som jag stötte i hop med i går. Gemensam middag för alla oss 10 som bodde där. Vegetariskt, mycket gott, fräsch sallad, bröd och gott, friskt vitt vin från gården. Kylen var fylld av flaskor, ingick i priset för middagen, 10 euro.

En trevlig kväll, folk från Kalifornien, Israel och Tyskland. Det israeliska paret hade träffats i Kalmar av alla ställen, för 3 år sedan. Hon tävlade i Ironman och han var någon slags Coach för andra tävlande. Jag menar, Kalmar är ju bara 45 min från Oskis. Mycket vin blev det, samtal om högt och lågt. Jobb, resor, liv, religion, mycket skratt

Jag lag mig att sova i mitt stall. Tyckte nog det luktade lite häst. Skojar bara, det var gott att sova i spiltan. Gnägg gnägg

 

Vila do Conde-Barcelos, dag 1

9.4.2017

 

Dagen D år inne, nu börjar mitt äventyr på riktigt.

Lämnade en påse med lite kläder på Erva Duce, ska bo här sista natten innan jag flyger tillbaka till Sverige.

Tog en taxi en kort sträcka till Arcos, tips från andra jag pratat med. Fick lycka till kram av taxichauffören och sightseeing på portugisiska på vägen dit.

Blandad vandring längs skogsstigar, byvägar och en del på mer trafikerad väg. Går genom skogar, byar, dungar med eukalyptusträd, citronträd, fantastiska dofter.  Vingårdar. Och kullersten, massor av kullersten. Inte så kul när det börjar blir segt i benen.

Hade stundtals sällskap med ett gäng spanjorer. Otroligt varmt i dag, svårt att vänja mig vid packningen. Tog en paus utanför en kyrka, Pedra Furada. Satt mig i skuggan, drack vatten. Så vidare, några km längs en ganska hårt trafikerad väg.  Hamnade så på restaurangen Pedra Furada, hos Antonio, där satt stora delar av gänget jag haft sällskap med av och till. Blev en omelett, alkoholfri öl och som vanligt en espresso. På med säcken och vandra vidare.

Sista biten innan jag kom till Barcelos kändes. Värmen och att det är första dagen.

Människor man möter är så vänliga. Bon Camino kommer från många. Efter ca 27 km km kom jag fram till Barcelos Way Guesthouse. Ligger bra till längs Caminon precis före bron. Som jag stank, inte mumma kan jag säga. Duschade och tvättade kläder. Sen ut på stan. Mycket folk i rörelse, verkar vara någon slags studentfest. Massor av ungdomar i skoluniform. Folk dansade, en helt vanlig söndag. Härlig stämning.

Barcelos är en stad som har många kopplingar till Caminon. Känd för den färgglada tuppen man ser överallt.

Det är så vackra byggnader här i Portugal. Vill bo i ett hus med blå/vitt kakel. Vill, vill, vill.

Hittade ett café för pilgrimer. Stämpel och ännu en omelett till middag, med pommes och grönsaker till. Träffade 2 holländska damer. De går från Lissabon. Fick tipset av dem att inte lita på avstånden i guideböckerna, de stämmer inte. Mycket riktigt, bör lägga på minst 3 km, minst på varje sträcka. Sa hejdå och bon Camino.

Inga problem att sova i natt heller. I morgon är en annan dag.

 

Vila do Conde

6-8.4.2017

 

Trivs bra på mitt rum på Ervo Doce, balkong, havsutsikt. härligt att vakna, se ut genom fönstret och hur solen går upp.  Sitter och tar mitt morgonkaffe, efter mitt morgonpass med yoga och qigong. Sakta vakna. Andas lugn och ro här. Går mycket och ser mig omkring.

Tar hand om mitt onda knä, rehabiliterar det. Smörjer in med kuckelimuckmedicin. Har köpt iläggsulor som ska vara bra för knä och benhinnor. Jag testade i mina vanliga gympadojor en dag, men de skorna blev för trånga. Får testa i de andra skorna sedan.

Blir många cafébesök. Espresso, alltid får man en kaka till. Ja, jag vet. Man behöver inte äta den, men what to do, klart man är uppfostrad att ta det som bjuds. Gott att bara sitta i solen, titta på folk. Snacka med andra pilgrimer.  Så här långt har inte Portugal gjort mig besviken. Människorna, naturen. Det enda skulle vara brist på vegetarisk mat, just här i Vila do Conde. Men jag hittade ett salladställe, där jag kunde plocka i hop vad jag ville ha. Annars blir det mycket toast med ost och öl. Billigt och helt ok. 1 euro för en måltid.

Fast det är varmt på dagarna är kvällarna ännu kyliga. Ingen värme på rummet, tur jag har mitt ullunderställ med.

Nås av nyheterna från Sverige, terrorattack i Stockholm En galning som stal en lastbil och körde in i folk på Drottninggatan mitt i fredagsrusningen. Vet inte vad jag känner. Ett slags jaha, så även i Sverige. Tyvärr, man vill skrämmas men att oskyldiga dödas, skadas, får men för livet. Det är inte acceptabelt.

Här är jag, i Vila do Conde, en pittoresk by i Portugal, långt därifrån. Men terrorn kan slå till var som helst. Måste få ett slut.

Tog mig till havet, stranden. Så vackert. Blir så lycklig av att se ut mot havet, andas in luften av salt. Blev lite strandhäng, njuta av solens strålar på huden.

Hittade ett kapell vid havet, tände ljus för de som inte finns hos oss längre.

Skönt med dessa dagar, ladda inför vandringen, nu är det nära.

 You are in control of your destiny, only you can make your dreams come true

Porto

 

 

5.4.2017

Efter byte i Amsterdam, landade jag i ett varmt Porto. Älskar känslan av en nytt land, värmen som slår emot en, när man kliver ut ur planet. Dofterna.

Lyckades hitta till mitt hotell för natten, med lite hjälp av en snäll tjej på en bensinmack. Åkte metro till rätt station, men vilken uppgång????? Lost som vanligt, men hittade till slut Welcome Villa, ett mysigt litet boutiquehotell. Småhungrig, så beställde roomservice, fick en bricka med massa frukt och ost. För sent att gå på upptäcktsfärd. Så det var bara att knoppa in.

6.4.2017

Ut på tur aldrig sur. . Efter gofrulle och massa tips från den trevliga killen i receptionen, gjorde jag Porto till fots. Mycket vacker stad. Kakelklädda byggnader och trottoarer, ofta i blå-vitt. Så vackert. Hittade till katedralen, köpte mitt pilgrimspass och fick min första stämpel.

Varmt och skönt. Mycket grönska och fruktträd som blommar. Trevliga och vänliga människor. Åt en god soppa och nybakat bröd, en dubbel espresso, allt för 4 euro. Bra priser. Fick fatt i ett par stavar i en sportaffär. Gick och gick och gick. Hann se mycket på mina timmar i Porto.

Tog tåget från station, fotbollstadion, Portos hemma arena. Massa poliser med hundar, så jag frågade vad som hänt. Ingenting fick jag till svar från en leende polis, det är match i kväll.

Efter en timma kom jag till Vila de Conde, en gammal fiskeby. Jättemysig. Checkade in på Erva Doce House. Ligger vid floden. Kitch i restaurangen blandat med chabby chic på rummet. Receptionen är ett litet bord i caféet/restaurangen, belamrat med kvitton, lite lagom rörigt. Ska bo här i 3 nätter, varva ner, njuta, insupa atmosfären.

Mitt rum har en liten balkong med utsikt mot havet, Atlanten. Havet, som jag älskar det.