17.4.2017
”Kari Traa förenar”
Vem möter jag vid frukosten, om inte May och Tony. De hade övernattat på samma hotell. Så kul att se dem igen. De var på väg att gå när jag kom, men vi lär säkert ses igen. En man i restaurangen tilltalade mig, på norska… Han såg att jag hade kläder från Kari Traa på mig. Så antog att jag var från Norge eller Sverige. Kari Traa förenar. Blev en pratstund. Han hade gått Caminon många gånger, den här gången från Porto, kustvägen. Vi stötte sedan på varandra några gånger under dagen.
När jag gick ut ur staden höll man på att packa upp varor för marknad. Allt möjligt, kläder, grönsaker, frukt, krimskrams, skor. Massor av folk, fast klockan inte var mycket.
Första timmarna gick jag som vanligt i tankar och meditativ stämning. Låta tankarna komma. Senare musik. I dag gick Caminon mest genom skogsvägar, skönt att slippa trafiken. Uppskattar ett obemannat fik på vägen, mitt ute i ingenstans. Varuautomat och toa. Perfekt för en paus.
Gick över flodenRio Ulla på väg in i Padron. Där pågick en 10 dagars festival, tror det är sista dagen idag. Och se där, mitt ögongodis träffar jag även idag. Han sitter med en öl vid ett bord. Växlar några ord innan jag drar vidare. Mitt boende för natten ligger utanför Padron, västerut i Lestrove. Tänkte passa på att käka innan jag vandrar åt det hållet. Hittar en irländsk pub, som ligger intill kyrkan Santa Maria de Iria. Där finns även en staty av Camilo José Cela, 1989 års nobelpristagare i litteratur. Han föddes i huset bredvid kyrkan.
Blev en sallad, ägg, ost och pommes och förstås Estrella, hela kostcirkeln. Till priset av 10 euro. Vem kommer och kikar in genom fönstret, om inte mina vänner från Irland, May och Tony. Kärt återseende. Blev öl och vin, massa skratt och snack innan vi skildes åt igen.
Jag vandrade ut mot Lestrovo och hittade så, efter 20 km vandring, ännu en pärla. Alltså, vilket drömställe. A Casa Antiga do Monte. Älskar när man tänker på detaljer. Ett vackert, gammalt hus byggt i sten. Doft av nybakat som slår emot en när man kommer in i huset. På rummet väntade en liten bricka med chokladpraliner. Sängen bäddad med broderade lakan. Balkong med utsikt mot bergen. Perfekt. Sådant gör mig glad. Plus lugnet och tystnaden. Mitt emot hotellet ligger en pool som man har tillgång till. Så det blev poolhäng i solen. Pratade med de andra gästerna. Det är de 3, från Tyskland och jag som bor på hotellet. Har träffat på dem då och då under Caminon. Blev inviterad till middag men tackade artigt nej. Var så mätt efter lunchen och så ville jag gå en sväng till byn. Hittade en bar där. Jag och en drös med lokala män som intog sin kvällsöl. Ingen snackade engelska, men lyckades beställa en kopp te, frågade om de hade någon typ av smörgås. Fick ett nekande svar. Men såg samtidigt att killen i baren, bar ut mackor till männen….. OK, tänkte jag, ingen fara, jag överlever. Men när jag fick mitt te så kom även en macka på ett fat. Jag tittar frågande på honom. Han nickar, huset bjuder. Macka eller inte macka, det är frågan. Jag elsker dette landet.
Sov som en prinsessa i mina broderade lakan och blommiga tapeter.
Lifeisbetterinflipflops.blog 