18.4.2017
”Morning has broken, like the first morning”
Vaknar till en härlig dag, vacker soluppgång. Mina medgäster, går iväg lite före mig. Så ensam kvar på detta lilla vackra Casa, tar jag min följeslagare på ryggen och vandrar ut i denna dag, min näst sista dag innan jag når Santiago de Compostella. Känns lite vemodigt. Vill inte att det ska ta slut.
Stannar till i utkanten av Padron för en färdknäpp, en espresso. Hälsar automatiskt på 2 tjejer i Kari Traa jackor. De är från Ungern, men bor i Norge. De vandrar med sin far.
I början av vandringen efter Padron, var nog den tråkigaste. Ganska trist utefter trafikerad väg. Började lyssna på musik redan efter 6-7 km. Efter en stund hoppar två individer ut från ett kafé, May och Tony. De hade sett mitt röda hår. Så ett glas vin kl 10, why not? Jag lämnade dem efter en stund. Jag skall lite längre än dem i dag, men vi ses säkert i Santiago i morgon.
Efter 20 km, kommer jag så till nästa pärla som jag hittat på nätet. Så skönt att komma från den hårt trafikerade vägen och in i lugnet. Pazo de Adran , som att komma till en oas. Var framme redan vid 14 tiden, nu ska det njutas och kopplas av innan morgondagen. Lugnt och stilla, ett gigantiskt träd utanför receptionen. Där man kan sitta och få skugga från solen. Här var jag den enda övernattande gästen. Vacker trädgård men sköna soffor, pool. Har ätit den godaste rätten hittills på Caminon. Underbart god risotto med grönsaker och ett kyligt gott vitt vin till. Bjöds på ost och brödpinnar som starter.
Blandade känslor inför morgondagen. Uppfyllelse, styrka, andlighet, tomhet. Nu har Caminon varit min identitet, jag har följt pilarna som leder till Santiago. Längtat varje morgon, vad kommer jag att se i dag, möten mm. Vilka tankar kommer till mig i dag?
Varför gör jag det här?
För det första för att jag vill/önskat det. Se vad det gör med mig, vandra i mina tankar varje dag, ensam, som så många andra gör. Kan likna det med det 10 dagars meditationsretreatet jag var på i Thailand. 10 dagar i tystnad, 10-12 timmars meditation varje dag enligt Vipassana. En form av andlighet, trots att jag inte är troende. Jag gör det här ensam och vet att de jag möter gör det av en anledning, varför behöver jag inte veta. Många har gjort det flera gånger och jag vet att jag också kommer att återvända till Caminon. Vill inte sluta. Har jag blivit en annan? Det tror jag inte, men vissa tankar och värderingar har blivit förstärkta. Konsumtion/shopping bland annat. Vilket konsumtionsamhälle vi lever i. Ser ju under de här veckorna att man klarar sig på lite. Hoppas att jag blivit ännu mer ödmjuk inför andra människor och deras öden.
Kännt att min syster varit med mig. Vet inte hur jag kommer att reagera i morgon, när jag vandrar in i Santiago. Kommer jag att tycka att det är för mycket och bara vill därifrån eller få en härlig känsla av uppfyllelse, eufori? Därför är det så skönt att landa här, njuta av tystnaden.
”Ultreya”
Lifeisbetterinflipflops.blog 