” I have a constant craving to be where I am not”
27 november 2017
Dax att lämna Kuta. Undrar hur det kommer att se här om några år. Med tanke på allt som byggs nu.
Blue Bird taxi finns inte i den här änden av Lombok, så det är privata chaufförer som gäller eller bilar som ägs av resorten.
Priset är helt ok, skönt att komma från A till B. I det här fallet kom jag verkligen ända fram till piren i Bangsal. Detta märkliga ställe, där maffialiknande metoder gäller. INGA taxibilar får köra ner mot piren. Man bliv lämnad ett stycke upp för vägen. Sedan kommer attackerna, från hästskjutsar, bilar, motorcyklar. Att man ska åka med någon av dem. Som vanligt i såna här lägen spelar jag döv.
Men inte idag. Tack vare att jag åkte med en bil märkt med resorten och att vi betalade en mycket liten summa för att köra ända fram till biljettkontoret, så värt det. Efter det gäller det att hålla i bagaget, för så snart man ropar upp att båten ska avgå (det sker inte efter tidtabell, utan när båten är full, gäller lokala båtar) så blir man omringad av grabbar som vill bära ens väskor. Inte utan betalning förstås. Där och då är jag inte leende och tillmötesgående kan jag säga….
Båten blev snart full och vi ”seglade iväg”. Ny dag, ny ö. Gili Trawangan. Ny bekantskap för mig. Gili Air och Meno har jag varit på tidigare. Dessa 3 underbara öar som ligger utanför Lombok och även nära Bali. Tar max 30 minuter över med ”slow boat”. Öarna tillhör Lombok. Har hållit mig undan Gili T tidigare pga ryktet om att det är en partyö. Men liksom Koh Phangan i Thailand som oxå har dåligt rykte pga fullmoonparty, gäller det ju att undvika vissa ställen på öarna om man nu inte vill parta. Men absolut, åk dit.
Att jag nu hoppar i land på Gili T, beror på att dottern och hennes pojkvän har flyttat hit. Från att ha bott länge på Koh Tao, så är detta deras nya hem och där de arbetar. Anna är dykinstruktör och Justin är fotograf. Deras nya arbetsgivare är Uber Scuba Gili . Hade fått vägbeskrivning av Anna, hur jag skulle hitta, eftersom hon var ute på båten. Hur jag nu lyckades att missa det, så gjorde jag det i alla fall. Bara passerade utan att se mig om. Då kommer en tjej springande efter mig och undrar om jag är Annas mamma. What??? Hon kände igen mig från foton på Facebook. Ibland är det bra att vara rödhårig. Jag hade lyckats att undgå att se en gigantisk skylt som hänger tvärs över vägen med Uber Scubas logga. Duktigt Gunilla.
Anna hade gjort research över var jag skulle bo. Hon vet vad hennes mamma vill ha. Så hade bokat in mig på Bale Sampan Bungalows. Ligger på östra sidan, ca 10 minuter att gå från piren. Första intrycket var sådär. Ganska nonchalant kille i repan. Men han fick sig en knäpp på näsan när jag gick tillbaka efter att ha kommit in i min bungalow. Dåligt städat. Jag kan ta lite, men här var det för många grejer som hade missats. Men se då var det att bli struken medhårs, när jag nämnde att jag är i samma bransch. Så Bale Sampan, är faktiskt ett mysigt ställe. Tror det är 13 bungalows totalt. Lugnt och tyst. Massor av grönt och vackra blommor som omgärdar vägen in. En liten pool och egen strandremsa. Har ett café med nyttig mat. Packade upp och gav mig iväg på en ”liten” upptäcktsfärd, innan jag skulle möta upp Anna och Justin. Men ”liten” tur blir oftast ganska lång, när jag ger mig iväg. Jag och kombon Google Maps är inte direkt synkade. Skulle korsa ön, från öster till väster. Gick genom byar där locals bor, hästar, höns, kor. Hade föredragit att gå i gympadojor, men ”life is better in flip flops”. Kom i alla fall så småningom ut på ”andra sidan”, vid Sunset riding. Hann se lite av solnedgången, lite disigt men ändå så vackert.
Stannade vid stranden och tog in allt det vackra. Så gutt det är. Så vackert det är.
Mötte upp Justin för en middag på stranden. Anna skulle jobba som croupier på ett välgörenhetsevent på en Irlänsk pub, Tir Na Nog heter den, en av de första barerna på Gili T. Casino med 80 tal som tema. Läckert att se så många gå all in och klä upp sig enligt 80-tal. All förtjänst går till välgörenhet för de lokala på ön. Härlig musik som väcker massa goa minnen från det vilda 80-talet. Nu är jag betydligt lugnare. En kul kväll med lite gambling och drinkar.
Härligt och underbart att få sammanstråla med Anna och Justin igen.
Lifeisbetterinflipflops.blog 