3 september

Packa pappas kappsäck igen. New day – new stay. Ska ta mig ännu mer söderut idag.

Buss till Vila Do Bispo, tog en dryg timme. Framme mitt på dagen. Bokat 2 nätter på Hotel Mira, fräscht och relativt nytt. 21 rum. Ett stort plus att de har tänkt till här: på badrummet ligger en svart handduk med en bild vid sidan. Bilden visar vandrarkänga. Så genomtänkt att det finns handduk att rengöra skitiga kängor med. Har en balkong med eftermiddagssol. Gutt, gutt, gutt. Gick en sväng. Blev en kaffe och croissant nära hotellet på ett lokalt hak. Irrade lite vidare, hittade ett Lidl. Paradis att handla där. Köpte på mig lite smått och gott till nästan gratis.

Satt mig i solen ett par timmar. Hade bokat massage 1 timme. Det var ägarinnan själv som är massör. Helt ljuvligt, fantastiskt och så välbehövligt. Blev lite frusen efteråt. Blev ett par koppar te och sen middag på tabuleh och hummus som jag köpte på Lidl. Ett par glas rosé till. Sen somnade jag gott.

4 september

Reflektion vid frukosten. Jag är van att hälsa, säg god morgon till andra gäster. Inte bli bedömd uppifrån och ner. Framförallt av 2 kvinnor, kanske i min ålder. I stället för att le och säga ”good morning” så glor de på mig, bedömer. Blir så j-a arg. Vad är det med folk?? Äter och dricker mitt kaffe och går därifrån. Orkar inte. Vet inte om en del blir provocerade av att man är ensam, ingen aning.

”Learn to walk alone, it will make you stronger”

Så dags för dagens hike, en dubbel espresso i varje ben. Kommer iväg vid 10. Dagens mål är Cabo de S Vicente, sydvästligaste spetsen i Europa. Har sällskap med ett belgiskt par första timmen, de bor på hotellet. Mycket trevliga, delar tips och råd om Portugal och resor i största allmänhet. Jag drar ifrån så småningom. Kommer även ifatt ”häxorna” från hotellet och går om dem. Ger fingret, nej, skojar bara. Men i min hjärna gör jag det.

Håller med ett par jag träffade i Odezeixe, att den här sträckan är riktigt tråkig. Bara grusväg, där massa bilar kommer och kör, på väg till olika stränder. Efter en stund kommer lite variation. Kommer nog lite lost, men så hittar jag tillbaka till leden igen. Följer blå/grön fisherman. Startade med vit/röd Historical. Lite roligare att gå, en bit i alla fall. Sedan kommer en jobbig sträcka, massa sten, gäller att hålla tungan rätt i mun. Har verkligen inte lust att stuka foten här. Möter mer och mer vandrare. En del balanserar i flipflops. Är ni helt korkade eller…..

Efter 15 km var jag framme vid målet, fyren vid Cabo de S Vicente. Blev en kort visit. Turistfälla deluxe. Så mycket folk. Bussar, bilar, stånd med souvenier och mat. Fanns även en ATM där. Och där försvann mitt intresse. Stannade max 10 minuter. Tömde skorna på sand, åt ett par kex innan jag började vandringen mot Sagres, 7,5 km bort. Blev lat och istället för att ta mig in till centrum av Sagres, blev det taxi till Vila Do Bispo. Alla stenar jag gått på hade gett mig blåsor, så var ganska mör.

Hem och in i duschen. Gick till kyrkan, denna vackra gamla kyrka. Tände ljus för nära och kära, satt en stund. Tid för eftertanke.

Gick sen till en restaurang. Gjorde undantag och åt ägg idag. I form av en mycket god omelett med persilja och lök och pommes vid sidan av. Det smakte efter en dags vandring. Dessert blev café double och en Pastel de Nata till det. Dessa mycket goda bakverk, fyllda med äggkräm. Mmmmmm så gott. En liten promenad innan jag vände hemåt. Satt på balkongen och drack ett glas rosé.

Kvällen blev framför Netflix, ser en serie om resor ”Somebody feeds Phil” Många platser som jag vill besöka, både nya och gamila. Som jag längtar att resa iväg igen. Har du en gång börjat resa är det svårt att sluta. Ständigt nya resemål som gör en nyfiken och platser man vill återvända till. Plus platser man absolut inte vill återvända till.

2 september

I dag blir det en vandring i solen igen. Ska ta mig till Odeceixe. Alltid spännande när en ny etapp väntar. Vad ska jag få se idag? Ett oskrivet blad.

Kommer iväg vid 10, efter en god frukost på Ondazul. Blir mycket upp och ner idag, väldigt varierat. Går genom pinje och acacia skog, i skydd från solen. Skönt. Dofter, tystnaden. Kommer ut till ännu en hänförande strand med fantastisk utsikt. Havet, horisonten. Närmaste landkänning i väster måste väl bli Västindien? Kuba? Magiskt är det och sträcker ut armar och andas in. Tar in allt det vackra.

Gör ett stopp efter ca 5 km, Praija Do Carvalhal. Köper en kaffe och en isglasss. Trevlig kvinna som har stället. Pratar en stund. Hon kommenterar texten jag har på mitt linne ”Just do it”. Det är sant, så sant oavsett vad. ”Just do it”. Sätter mig ner och njuter av kaffet och glassen. Lyssnar på skön musik som strömmar ur högtalarna. ”Back to black” med Amy Winehouse. ”you go back to her and I go back to… ” Minnen.

2 småkillar kommer bärandes på en alldeles för stor surfbräda, på väg ned mot stranden. Längtan och målmedvetenhet i blicken.

Vandrar vidare efter min paus. Lyssnar inte på något, ingen podd, ingen bok, ingen musik. Bara ljud från naturen. Låter tankarna komma. Idag har jag haft min syster med mig. Tänkt, grubblat, saknat, varför? Det där j-a ordet ”om” dyker hela tiden upp. Vet att inget kan göras ogjort, måste acceptera, gå vidare, men ändå – det är ordet om….. Snacka om att naturen är den bästa terapin.

Vandringen så… blev ganska lång idag 25 km. Mer varierad än den förra. Mer upp och ner. Lite läskigt stundtals, vill gärna inte gå precis vid kanten av de höga klipporna som stupar rätt ner.

Jag blir så betagen av det vackra, runt varje krök, ny häftig strand. Såg 2 människor på en klippa utanför en strand, klädda i våtdräkt. Undrar hur de tagit sig dig och vad de gjorde. Fiska? Fånga ostron? Såg inte helt ofarligt ut. Mötte några flera vandrare idag, men det är ju inte E4:an precis. Lagom, man blir glad att man inte är helt själv. Möter lokala som är på väg för att fiska ”Bona dias” ”Ola”

Passerar Amalia beach, som har fått sitt namn efter Amalia Rodrigues, divan av Fado. Hon hade sin strandvilla här.

Passerar en by, Azenha do Mar, Tänkte stanna och ta något att käka men restaurangerna var fulla, så det blev till att vandra vidare. Är ju snart framme tänkte jag.

Sista sträckan var dock j-t dryg. När jag kom ner till norra änden av Odeciexe beach, trodde jag att jag var framme. Fel, fel, fel. Vägen ner till beachen var kantad av bajs och jag tror att det mesta inte kom från hundar utan från människor. Det var vidrigt och varför jag tror att det kommer från människor var mängden vans/husbilar nere vid floden Många som vild campar. Som gör sina behov i backen upp, äckligt, skärpning!! ‘

Vandrade vidare mot centrum av Odezeixe. Hade inte kollat hur jag skulle ta mig tillbaka till Zambujeira Do Mar. Söndag och allt, smart Gunilla. Kollade buss, ingen skulle till Zambujeira. Ringde 4 olika taxi, de var ute på körning. Såg mörkt ut för mig. Gick in mot byn, in på ett pensionat. ”Sol Mar”Pratade med en mycket hjälpsam kvinna, ägarinnan. Kunde ju få rum hos dem om jag inte kunde ta mig tillbaka. De hade ett rum kvar som var ledigt. Slutade med att hennes man körde mig i deras bil. Svarttaxi. Blev lite sightseeing på köpet. Han körde småvägar. Han snackade portugusiska, väldigt lite engelska. Men förstod varandra ändå. Förbi stora vingårdar, vilka enligt honom drivs av spanjorer… what???? Förklaring från honom är att portugiser är sämre på detta än spanjorer. Vad vet jag… Körde även förbi ”djurparken” jag passerat tidigare idag. Strutsar, bufflar, lama mm. De hämtar djuren från Afrika. Vet inte vad jag ska tycka om det…

Glad att vara tillbaka på Ondazul, tackade för hjälpen och sightseeingen och lovade att jag skulle bo hos dem nästa gång jag kommer till dessa trakter. Kommer jag definitivt att göra. Med en sådan service.

Efter en välbehövlig dusch och ett par glas Vinho Verde och lite pommes på kvarterskrogen, slocknade jag gott.

1 september

Bussen från Vila Nova Milfontes till Zambujeira Do Mar tog en timme ca. Har bokat rum 2 nätter här. Fick lite kalla fötter i går när jag kontaktade stället jag bokat från början. Frågade när jag kunde checka in. De hade inget rum bokat….. F-n, jag hade ju en bekreftelse. Bokat via hemsidan för ”Rota Vicentina”. Så blev lite akut bokning av ett annat boende. Kul att de sedan hörde av sig och sa att de hade ”hittat” min bokning. To late, då hade jag hittat ett annat ställe. Bussen var 1/2 timme sen från Vila Nova Milfontes, chauffören körde som en självmordskandidat. Som tur satt jag längst fram idag, ingen åksjuka.

Hade fått sista rummet på Ondazul ett familjerum. Sista helgen i Portugal för semesterfirande portugiser, därför var det svårt att hitta nåt så här i sista stunden. Pluspoäng till Ondazul, inga problem att få checka in redan kl 12. Erbjöd mig att gå till stranden först, men nej, de städade rummet så att jag kunde checka in. Packade strandväskan direkt och tog mig till beachen. Där stannade jag till solen höll på att gå ner. Stranden blev mindre och mindre i takt med att timmarna gick. Mycket folk som låg tätt, tätt. För en som inte gillar trängsel, som jag, var det kanske liiiite för mycket. Men med bok i lurarna och småslumrande gick det an.

Middag idag blev, sorry, pizza igen. Kollade Trip-Advisor, vegetariska alternativ så fanns det inte så mycket att välja på. Men ett jättemysigt ställe, Pizzeria Piccolino låg vid ett litet torg. Hade tur som fick ett bord. Folk stod och köade för att få plats efter en stund. Gudomlig god pizza och gott rött till det. Wow. Satt gott. Tog en tur på byn efter middagen, mycket folk i rörelse. Köpte rökelse i en mysig affär.

So many pictures, so many memories