Lifeisbetterinflipflops.blog

30 augusti

• 

Äntligen, idag ska det bli vandra av. Härligt, förväntansfull. Cyklade ett stycke och parkerade vid floden Mira. Som vanligt lite lost, alltid så när man börjar en ny vandringsled. Lära sig vilka skyltar man ska följa. Har köpt karta och guidebok från ”Rota Vicentina”. Mycket bra och man bidrar till utveckling och underhåll av dessa vandringsleder. Rekommenderas. Jag beställde via deras hemsida och fick hemskickat.

Ska gå från Vila Nova de Milfontes till Almograve idag är det tänkt. En sträcka av Fishermen´s Trail.Eftersom ”lost” är mitt mellannamn blir det fel väg. Men upptäcker det efter en stund och går tillbaka. Tillbaka till start. Gör om och gör rätt.

• 

Går förbi övergivna byggnader som målats med graffiti. Så läckra. Möter inte många vandrare. Hade sällskap med ett tyskt par ett tag. Men jag hade mer ”spring” i benen och drog i från. Mitt första och enda stopp blir på Furnas Beach. En strandbar. Köpte en dricka, kopplade upp mig på dera Wi-Fi. Då ringer en av mina älskade musketörer, Anna som befinner sig i Indonesien, Kalimaya dive resort.   Skönt att prata med henne. Hon och Justin har åkt dit för att jobba. Få distans till all kaos på Gili Trawengan efter jordbävningarna, då de blev evakuerade därifrån. Var på Bali några veckor, hjälpte till med insamling och inköp av förnödenheter till alla drabbade på Lombok och Giliöarna. Skönt att få prata med henne.

• 

• 

• 

Gick vidare med lätta steg efter vårt samtal. Veta att de efter omständigheterna mår ok. Känns bra i mammahjärtat.

Magisk vandring idag. Lite jobbig, framförallt på slutet då det var mycket sand och tungt att gå. Glad att jag hade stavarna med och min nya keps från Haglöfs. Räddade mig från solsting. Vet inte hur mycket bilder jag tagit. Det är så fantastiskt vackert. Havet, det gröna, stränderna, dramatiskt.

• 

• 

• 

• 

• 

Leden är välmarkerad, blev 18,5 km på 4,5 timme. Framme i Almograve ramlade jag in på turistinformationen, luktade nog inte mumma. Mycket hjälpsam man som jobbade där. Hade en pratstund innan jag lämnade min ryggsäck för att utforska byn. Sen skulle han hjälpa mig med en taxi tillbaka för bussarna går inte så frekvent här. Gick en sväng i Almograve, var vid kapellet, väderkvarnen och så blev det en fika på ett café.

• 

• 

• 

Fick vänta en stund på taxi så blev lite mer samtal med turistmannen. 13 euro för taxi till cykeln. Så värt det. Blev några km på hojen innan jag kom ”hem” till Casazul. Dusch och så kolla Trip Advisor efter nåt ställe att käka på . Var sugen på pizza och så blev det. På cykeln och in mot centrum och leta fram pizzerian. La Bella Pizza heter den och kan verkligen rekommendera den. Som en människa som inte vill käka sent är kanske kl 19 lite sent. Då öppnar de nämligen. Men hänger man på låset funkar det. Fick ”feeling” och beställde in 1/2 karaff rött till pizzan. Kanske inte så bra tänkt när man varit i solen hela dagen, vandrat, inte käkat. Men balanserade alkoholen med massa vatten och en espresso innan jag tackade för mig. Pratade med DJ:n innan jag gick. Tyckte jag skulle bli kvar. Men jag är ordentlig, hem och sova.

Fascinerande att restaurangerna är som fullast efter 21, både vuxna och barn käkar sent. Inga undra på att stränderna fylls först efter 16 på dagarna…. Kul, denna mentalitet. Men kära Portugal, ska jag flytta hit kommer jag inte anpassa mig. Tror inte på att äta middag efter kl 21 på kvällen. Det är inte bra, i alla fall inte för en nordbo som jag.

31 augusti

Sista dagen i augusti. Nu går man in i höstmånader. Mörker, kyla, fy fasiken. Men inte tänka på det nu. Har ännu fina dagar kvar här. Och idag blir det en hel dag på stranden. Lyssna på ljudbok, slappa, sova, bada. Dricka några kalla Sagres, låta tankarna flyga iväg. Så gutt en kan ha det. Det här är semester när den är som bäst.

• 

• 

Blev en öl med Pablo, ägaren till Casazul. Han hängde tvätt på taket när jag kom tillbaka. Satt och pratade en stund. Har haft stället i 20 år, har ett ställe till inne i byn. Mycket trevlig man. Han ska köra mig till bussen i morgon. Bara det, vilken service. Blev en stund på terrassen innan det var dags att packa och slå igen de blå.

1 september

Sista morgonen på Casa Azul. God frulle, Pablo körde mig till bussen. Var ute i god tid så hann med en sista pratstund. Delar samma visioner, vad man vill ha ut av livet. Kram och puss vid bussen. ”Maybe we meet some where, some time”