2 september

I dag blir det en vandring i solen igen. Ska ta mig till Odeceixe. Alltid spännande när en ny etapp väntar. Vad ska jag få se idag? Ett oskrivet blad.
Kommer iväg vid 10, efter en god frukost på Ondazul. Blir mycket upp och ner idag, väldigt varierat. Går genom pinje och acacia skog, i skydd från solen. Skönt. Dofter, tystnaden. Kommer ut till ännu en hänförande strand med fantastisk utsikt. Havet, horisonten. Närmaste landkänning i väster måste väl bli Västindien? Kuba? Magiskt är det och sträcker ut armar och andas in. Tar in allt det vackra.




Vägen är målet
Gör ett stopp efter ca 5 km, Praija Do Carvalhal. Köper en kaffe och en isglasss. Trevlig kvinna som har stället. Pratar en stund. Hon kommenterar texten jag har på mitt linne ”Just do it”. Det är sant, så sant oavsett vad. ”Just do it”. Sätter mig ner och njuter av kaffet och glassen. Lyssnar på skön musik som strömmar ur högtalarna. ”Back to black” med Amy Winehouse. ”you go back to her and I go back to… ” Minnen.



2 småkillar kommer bärandes på en alldeles för stor surfbräda, på väg ned mot stranden. Längtan och målmedvetenhet i blicken.
Vandrar vidare efter min paus. Lyssnar inte på något, ingen podd, ingen bok, ingen musik. Bara ljud från naturen. Låter tankarna komma. Idag har jag haft min syster med mig. Tänkt, grubblat, saknat, varför? Det där j-a ordet ”om” dyker hela tiden upp. Vet att inget kan göras ogjort, måste acceptera, gå vidare, men ändå – det är ordet om….. Snacka om att naturen är den bästa terapin.
Vandringen så… blev ganska lång idag 25 km. Mer varierad än den förra. Mer upp och ner. Lite läskigt stundtals, vill gärna inte gå precis vid kanten av de höga klipporna som stupar rätt ner.
Jag blir så betagen av det vackra, runt varje krök, ny häftig strand. Såg 2 människor på en klippa utanför en strand, klädda i våtdräkt. Undrar hur de tagit sig dig och vad de gjorde. Fiska? Fånga ostron? Såg inte helt ofarligt ut. Mötte några flera vandrare idag, men det är ju inte E4:an precis. Lagom, man blir glad att man inte är helt själv. Möter lokala som är på väg för att fiska ”Bona dias” ”Ola”

Passerar Amalia beach, som har fått sitt namn efter Amalia Rodrigues, divan av Fado. Hon hade sin strandvilla här.
Passerar en by, Azenha do Mar, Tänkte stanna och ta något att käka men restaurangerna var fulla, så det blev till att vandra vidare. Är ju snart framme tänkte jag.
Sista sträckan var dock j-t dryg. När jag kom ner till norra änden av Odeciexe beach, trodde jag att jag var framme. Fel, fel, fel. Vägen ner till beachen var kantad av bajs och jag tror att det mesta inte kom från hundar utan från människor. Det var vidrigt och varför jag tror att det kommer från människor var mängden vans/husbilar nere vid floden Många som vild campar. Som gör sina behov i backen upp, äckligt, skärpning!! ‘
Vandrade vidare mot centrum av Odezeixe. Hade inte kollat hur jag skulle ta mig tillbaka till Zambujeira Do Mar. Söndag och allt, smart Gunilla. Kollade buss, ingen skulle till Zambujeira. Ringde 4 olika taxi, de var ute på körning. Såg mörkt ut för mig. Gick in mot byn, in på ett pensionat. ”Sol Mar”Pratade med en mycket hjälpsam kvinna, ägarinnan. Kunde ju få rum hos dem om jag inte kunde ta mig tillbaka. De hade ett rum kvar som var ledigt. Slutade med att hennes man körde mig i deras bil. Svarttaxi. Blev lite sightseeing på köpet. Han körde småvägar. Han snackade portugusiska, väldigt lite engelska. Men förstod varandra ändå. Förbi stora vingårdar, vilka enligt honom drivs av spanjorer… what???? Förklaring från honom är att portugiser är sämre på detta än spanjorer. Vad vet jag… Körde även förbi ”djurparken” jag passerat tidigare idag. Strutsar, bufflar, lama mm. De hämtar djuren från Afrika. Vet inte vad jag ska tycka om det…
Glad att vara tillbaka på Ondazul, tackade för hjälpen och sightseeingen och lovade att jag skulle bo hos dem nästa gång jag kommer till dessa trakter. Kommer jag definitivt att göra. Med en sådan service.
Efter en välbehövlig dusch och ett par glas Vinho Verde och lite pommes på kvarterskrogen, slocknade jag gott.


