Sista morgonen

Tisdag, 16 april, Vila Nova de Milfontes

”Every object, every being is a jar full of delight”

Sista morgonen, den morgonen…

Sista morgonen, upp extra tidigt. Ut och gå efter meditation. Tog in morgonen, solen, tystnaden, bara ljudet av havet. Morgondimman som lättade över floden Mira, där den möter Atlanten. La intrycken i minnesbanken. Nyvakna gator. Jag är nog på riktigt kär i Vila Nova de Milfontes.

Hem och käka frulle, packa det sista. På vägen till bussen mötte jag en kvinna som kom ut från ett av alla fina husen här, undrade om jag skulle till bussen. Jag kunde åka med henne. Sagt och gjort, klart man tackar ja. I väntan på bussen, hon skulle till Lissabon och jag söderut, hann vi prata en hel del. Byta adressser. Hon har precis köpt ytterligare ett hus i Milfontes som hon håller på att renoverar. Kommer att hyra ut det. Nästa gång, Helena, kommer jag att hyra hos dig om det är ledigt. Annars kan vi träffas ändå, över ett glas vin eller två, prata livet. Älskar dessa möten, en del går spårlöst förbi, andra blir kvar.

Sent omsider kom så bussen, första benet till Lagos. Kort om tid, men hann med bussen vidare till Albufeira. Vänta 1 timme på nästa och sista bytet. Albufeira, inget positivt intryck, om man ser till bussterminalen. Insparkade dörrar på toaletterna. På en hade de helt sonika lyft av dörren. Tråkigt att se. Framme i mitt nästa paradis Olhao klockan 17.30. Hittade fram till Gino och Roses hus, Zenit guesthouse. Där väntade nästa överraskning, ingen positiv sådan…

Lämna en kommentar