Tisdag 16 april, Olhao
It is what it is. It was what it was. It will be what it will be. Dont stress it
Underbat att vara tillbaka i Olhao men lite problem som gnager.
Hade fått hjälp av Gino, ägare av Zenith Guest house, där jag bodde förra året. Han hade ordnat en studio till mig, 2 sovrum, terrass. Tillräckligt med plats för mig och mina musketörer. I går kväll fick jag mail från honom ang att det blivit problem med lägenheten. Elen tror jag det var. Men att han hade ett annat, bättre alternativ (enligt honom). Detta alternativ visade sig vara hos grannen, Clarinha. Bodde en natt hos dem förra året. Jättegulligt par. Gino hade misstänkt bråttom att dra och bara hjälpte mig upp med väskan. Nyrenoverat och fint. Men bara 1 rum och det värsta av allt, ingen terrass. Jag lackade ihop. Sa att jag skulle kolla efter annat boende. Det skulle kunna funka för 2 personer men inte för 3. Han är en trevlig man Gino, men när han blir i ifrågasatt då är det inga trevligheter längre.
Märks att han inte varit i hotellbranschen tidigare, utan sålt fisk. Ursäkta mig, men jag blev så arg på hans invändningar och att jag minsann inte skulle klaga. Troligtvis var andra stället dubbelbokat och detta blev en akutlösning. Tanken var att stanna 3 veckor, hade betalt 1/3 i förskott och de dagarna tänker jag bo, annars är jag rädd för att inga pengar kommer att återbetalas. Absolut inga hard feelings för Clarinha och hennes man, de är jättetrevliga människor.
Efter en lång dag på buss och så massa tjafs med en idiot, i mina ögon sett, så var jag slut på energi. Gick och handlade och så käkade en omsaklig pizza innan jag gick hem och la mig. Nya tag i morgon.
Ändå härligt att vara tillbaka i Olhao och detta kommer att lösa sig med boendeproblemet. Andas Gunilla, andas.
Lifeisbetterinflipflops.blog 