Time to say good bye

Lördag 11 maj, Olhao

Dags att lämna detta vackra, varma, vänliga land för denna gång. Portugal gör mig inte besviken. Vill tillbaka och utforska nya platser

Kommer att sakna morgonpromenaden, morgonkaffet på ett café, naturen, havet. Frukt och grönsaker som är nyskördade och som smakar gudomligt.

Anna reste för 2 dagar sedan, tomt. Men så glad att vi fått de här dagarna tillsammans. Att bara vara lediga. Göra vad man känner för.

Sista dagen var jag på mitt favoritställe ”Republica”, käkade en sallad och ett glas Vinho Verde. Killen som jobbadefrågade om jag var ”member”. Har sett mig här så ofta. Men medlem är jag inte, inte än……

Dubbla känslor, vill inte åka härifrån men känner mig ändå klar. Ska göra en ”utvärdering”, ska jag tillbaka hit eller inte? Tror att det kommer att vara ”förstört” inom några år, med tanke på alla stora byggnationer som görs. Det som är på minussidan med Olhao är brist på strand. Man måste ta en båt ut till stränderna och då är man beroende av en tidtabell. Det förtar en del av friheten. Plus att så mycket vandring är det inte just här om jag jämför med Atlantkusten. Där ligger Vila Nova de Milfontes på plussidan, men då är vädret bättre i Algarve. Se, mycket på plus och minus. MEN det finns många flera ställen att utforska som jag inte gjort ännu.

Portugal, på återseende.

Tid för eftertanke

Tisdag 7 maj, Olhao

”En ängel flög förbi, mot himmelen så fri. Men hon lämnade sitt leende på vår jord. ”

Idag kom den dagen….. 3 år har gått. Det samtalet som man inte ville ha och inte önskar någon annan. Det obeskrivliga, otänkbara ”A är död” Svårt att ta in, minns nästan allt i detalj. Min älskade lillasyster. Min syster yster, min Mödde. Var jag befann mig, luften försvann, en kollega tog mig ut i köket, satt mig ner på en stol, gav mig ett glas med nån alkohol (vodka kanske). ”Ta det, det lindrar”. Först slog jag ifrån mig, men tog glaset.

I dag är en dag för eftertanke, spela hennes musik. ”En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig” Väljer idag att tänka på allt roligt vi gjort, allt bus vi hittat på. Älskade lillasyster, ”systra mi”.

Flickorna i Lissabon

Måndag 6 maj

En av önskningarna Anna hade till sin födelsedag var att åka till Lissabon. Sagt och gjort. Upp i ottan, till och med före tuppen. Mörkt ute när vi traskade till busshållplatsen. Bussen gick 6.50 och 3 timmar senare var vi framme i stan. Skönt att ha en ”rejseleder” med i form av Anna ”Stampe”, som gjort research och tog kommando. Jag bara hängde på. Skönt att inte behöva tänka för en gångs skull. Hon visste vart vi skulle äta och vad vi skulle se. Nu hade vi ju bara en dag, så man får ju plocka russinen ur kakan.

Hon hade hittat ett populärt frukostställe, nog var det poppis alltid. Fick stå i kö 1/2 timme för att komma in. Men skam den som ger sig. Nog var det god frukost på I love Nicolau. Drack Mimosas och åt supergoda pannkakor. Häftig bild på toan. Mätta och med lite lagom sus i kupan gav vi oss ut på gatorna i Lissabon.

Vi var ju inte de enda turisterna kan man lugnt säga. Men lite sightseeing, shopping. Sitta på uteservering, dricka öl, käka god pizza. Skratta åt alla olika färdmedel som finns, en del ser helt tokiga ut och är säkert livsfarliga.

Härligt att gå på toa på Renova, the sexiest WC on Earth. En hel vägg med toapapper i olika kulörer. Ta vilken färg man känner för. Riktigt häftigt ställe.

Gick på den Rosa Gatan, The Pink Street, som verkar vara bargatan nummer 1 i Lissabon.

Det som man också ser är att det verkar vara många hemlösa här i Lissabon, ligger här och var på trottoarer.

Var tillbaka i Olhao vid 22 tiden. En dag räcker i storstad för mig. Mycket intryck och mycket folk. ”Im just a small town girl”

Vårat motto för dagen: ”Det skeppet har seglat”

Culatra

Söndag 5 maj, Culatra

I dag tog vi båten till Culatra, ligger inte så långt bort som Farol. Måste säga att det blev en ny favorit. Små pittoreska hus med blommor utanför. Doft av marijuana som sprider sig från barer man går förbi på väg till stranden på andra sidan ön. Människor glada och höga.

Lite blåsigt idag, men vi trycker ner oss i sanden, i lä av en sanddyna.

En bättre söndag!

I dag är ingen vanlig dag

Tisdag 30 april

för det är Annas födelsedag, hurra, hurra, hurra

Hipp hipp hurra för Anna som fyller ”vuxen” idag. Erik och jag gjorde en shoppingrunda på morgonen, jordgubbar, croissanter, bakelse, bubbel till Anna som hon fick på sängen.

Hon fick bestämma dagen i dag, så lite shopping, dricka Sangria på La Biciclette, poolhäng och urgod middag som Erik fixade ihop.

Oxå sista kvällen för Erik, han reser till Sverige i morgon, börjar jobba igen om 2 dagar.

Så glad och tacksam för dagarna vi fått tillsammans. Händer inte så ofta nu för tiden, då vi är spridda i olika länder. Mina älskade musketörer

Praia do Barril

Måndag 29 april

Har även fått med Anna i våra morgonrutiner. Hon dricker dock inte kaffe, färskpressad juice för henne.

Åkte till Tavira idag, vidare till Santa Luzia, Pares Del Rai och Praia do Barril . Tog ”tåget” . Ett litet tuff tuff tåg som tar en sista sträckan, ut till stranden. Det går att gå också förstås. Men man måste ju prova alternativa sätt. En sur konduktör, ingen engelska här inte. Det verkade som han tycker att alla turister var idioter som inget fattade. Lite kul faktiskt.

Men i alla fall, en mycket vacker strand med massa ankare som ligger på stranden. Har sökt info om varför de ligger där. Förr i tiden när fiskarna var ute och fiskade tonfisk, användes ankarna för att hänga näten på. Sant eller inte, vem vet. Jag trodde det var en mer dramatisk historia bakom.

Mina älskade musketörer

Road trip i bergen

Söndag 28 april, Monchique


Ut på tur aldrig sur. Anna hade hyrt bil så nu drog vi på äventyr, upp i bergen. Till Algarves högsta topp som är Foia, 900 möh. Irrfäder till den vackra byn Monchique, som ligger på ca 400 möh så vackert och så grönt. En helt annan natur än vid kusten. Mycket skratt, oj så skoj. Jag som kartläsare är väl inte den bästa precis. Men vi kom fram till slut. Härlig söndagskänsla i byn, trots att det är en turistby, så fick man en skön feeling.

Monchique med omgivningar, drabbades av skogsbränder förra året. Det kunde vi se spår av. Men i övrigt, massor av korkekar. så vackert vackert. Väntade bara på att få se tjuren Ferdinand, sitta under sin korkek. Gick en sväng i byn, en fika innan vi vände tillbaka mot Olhao.

Bostadsbyte


 


Fredag 26 april, Olhao
Flyttade till en lägenhet på Village Marina, men innan dess hann jag ha ett rejält gräl med Gino, ägaren till Zenith Guesthouse. Han hade flitit undvikit mig under denna vecka, sagt att allt var grönt och att vi kunde checka ut tidigare pga alla felaktigheter. Men då skulle han ha mer betalt helt plötsligt. Efter mycket dealande hit och dit, möttes vi halvvägs. Orkade inte tjafsa mera med honom. Speciellt när han började bli hotfull. Så trist att bli lurad, men nåt lär man väl sig. Så nej, jag kommer inte att rekommendera Zenith Guesthouse i framtiden.
Fantastiskt fin lägenhet, med 2 sovrum, 2 badrum, pool på taket. Så fint mottagande av ägaren. Stod en flaska rödvin som välkomstgåva i köket. Village Marina är hus med bostadsrätter, som ägs av privatpersoner. Förutom 1 som ägs av hotellet, Real Marina. Ligger i en änden av strandpromenaden.
Blev några timmar vid poolen och såg en fantastisk solnedgång från taket.. Här kommer vi att trivas.


Lördag 27 april Olhao
3 musketörer samlade
Dax att åka till flygplatsen i Faro igen. Denna gång för att möta upp den andra musketören, Anna. Drog till marknaden, köpte churros och andra gottigheter.


Var på Rebuclica och drack en öl


Med Anna kom den riktiga värmen. Så gott. Syskonen gjode en jättegod middag.