Måndag 16 september, Sarangkot

”Do good and good will come to you”

De har god frukost på det här hotellet i Pokhara. Varierar från dag till dag. Idag fanns det gröt och french toasts bland annat. Slog till på gröten som smakade mycket bra.

Pratade med managern. Han ska snart sluta på hotellet, flytta till Kathmandu där han tillsammans med kompanjoner håller på att bygga ett nytt hotell, 30 rum, nära Thamel. Lugnt område. Kommer att erbjuda meditation och yoga. Vinnande koncept, det tror jag på. Får testa det nästa gång jag kommer till Nepal.

Blev hämtad av samma chaufför som igår. Nu ska jag upp i bergen. Sarangkot, 1590 möh, ligger norr om Pokhara. Ett ställe som många vandrar till från Pokhara. Många åker även hit för att testa paragliding. Vädret är för ostabilt för att göra det idag. Blev ändå lite småsugen. Men får ta det nästa gång. Bokat en natt på Hotel Pristine Himalaya. Mycket trevligt bemötande. Mitt rum var inte klart men det gjorde inte mig något. Satt på terrassen och njöt. Tittade på paragliding som startar nedanför hotellet.

Ett familjärt ställe, 8 rum. Mor och dotter bor och driver det här. Mannen jobbar i Bahrein och sonen studerar i Melbourne. Mamman har bott 10 år i Israel innan hon vände hemåt och startade Pristine. Intressant hur de får familjen att fungera, när det bor i 3 länder.

Fick mitt rum vid 12. Fräscht, fönster åt två håll. Så bring it on sunrise.

• 

Käkade en mycket god tomatsoppa innan jag gav mig ut på tur. Skulle upp till en viewpoint, dit man går för att se soluppgången. Finns även 1 tempel där. Det gick smidigt och bra. Många trappsteg. Fin utsikt och vädret blev bättre och bättre där uppe. Njöt, satt bara och tittade på den vackra utsiken åt alla 3 väderstrecken. Såg bort till Stupan, där jag var i lördags.

När jag skulle ta mig ner, gick jag först åt ett annat håll, bara för att kolla vad som finns där. Såg en stor, ful byggnad som låg längre bort. Inte snyggt nånstans. Vände om och gick ner för en trappa som jag trodde var samma som jag kom uppför. Icke sa Nicke, fel väg Gunilla. Men whatever. Stannade på ett ställe och tog en kopp kaffe i solen. Fick veta att bygget som jag trodde var ett sjukhus är ett 5 stjärnigt hotell, ägd av japaner och mest japaner som bor där. Annapurna heter det. Inte vackert i alla fall och passar inte in i den vackra miljön. Samma sak tyckte caféägarna.

Tackade för mig och skulle ta mig ner. Då börjar problemen för Gunilla ”Lost” Hur var det hon sa på hotellet??? Skulle gått på min instinkt men så mötte jag en local som sa att jag skulle ta en trappa nedåt istället. Så jag lydde och tog så denna trappa, något misstänkt kände jag mig. Men vägen ner var mycket vacker, mycket grönt och getter här och var.

Kom så småningon ned till vägen. Satt folk vid en busshållplats, frågade efter hotellet. Ingen visste. Följde vägen nedöver men hade dålig känsla. Efter en stund stoppade jag en bil och liftade med 2 män. De kände inte till området, var dåliga på engelska och drog på nedför. Kände att det här är inte rätt. När jag frågade om de visste var de var, nickade dem. Herregud, vad utsätter man sig för. De här var ju på väg till Pokhara förstod jag och när vi kom till ett hotell som jag sett när jag åkte upp tidigare idag, bad jag dem stanna. Ljög och sa att jag bodde där. Hoppade ur, tackade för skjutsen. Andas ut Gunilla. Då stannar en fullastad taxi på väg åt ”mitt” håll. Frågar vart jag ska och jag kan åka med honom. Trängde mig in bland 4 härliga damer, locals, som varit och handlat. Bl a levande hönor som de hade i en låda. Som vi skrattade och pratade. De på sitt språk och jag på engelska. Fick mig en tur i ett par byar på vägen upp till Sarangkot. Ja, jag var nästan framme i Pokhara innan jag fick stopp på bilen jag liftade med. Mycket trevlig taxichaufför som så småningom släppte av mig vid hotellet.

Ägarinnan bara skakade på huvudet när jag berättade om mina äventyr. ”Jag sa ju hur du skulle gå tillbaka” sa hon och skrattade.

Åt en god middag, ja självklart MoMos. Kan vara de godaste hittills, mycket för att höljet runt var så tunt. Fruktsallad till dessert och en kanna te. Sen kom regnet, som det regnade. Riktigt vräkte ned.

I morgon hoppas jag på att få de ”drottningen” som envist gömt sig

Söndag 15 september, Pokhara

”No meditation, no life. Know meditation, know life” Osho

Samma uppvaknande som alla dagar hittills. Upp kl 5 för att se om solen vill visa sig i en magisk soluppgång, men inte i dag heller… Men skam den som ger sig. Nån dag ska det ske. Härligt ändå att ta med en kopp kaffe på takterrassen, se dagen vakna i Pokhara.

Bokade en bil som skulle ta mig till ett meditationscenter ca 30 minuter från Pokhara.

Osho garden eller Osho Upaban, är ett som ett drömland i Osho´s anda.

Hittade stället på Trip Advisor. Osho hette tidigare Baghwan. Ja, just den Baghwan, röda kläder, Ted Gärdestad, kontoversiell, Wild Wild Country. Jag har varit nyfiken på den här rörelsen sedan 80-talet. Var ju till och med på ett Baghwan disco/klubb i Stockholm. Så ja, jag ville dit. Kände mig hängig innan jag åkte dit, men tror jag blev läkt i Osho Garden. Gav mig så mycket energi och glädje.

Osho var en indisk mystiker, guru och andlig ledare. Var även professor i filosofi. Han dog 1990. Osho Upaban öppnade 2011.

Sa hej då till chauffören som la sig för att sov i bilen i väntan på att jag skulle komma tillbaka.

Blev mottagen av en kille och en tjej, betalade en liten summa i entré. Hade förväntat mig massor av utövare där, men mötte samma nlagt 5 personer under mina timmar där. Så vackert ochfridfullt. Alla planteringar med blommor i många färger och så de vackra omgivningarna, så grönt. Massor av örnar som flyger, svävar majestätiskt och så många fjärilar. Satt ned och mediterade på flera ställen. Många buskap här och var. Inte bara från Osho utan även från Dalai Lama bland andra.

• 

• 

• 

Flera byggnader som ligger inbäddade i denna grönska. Hus för boende, kök, flera meditationssalar.

Upaban är en ö som ligger mellan 2 floder, Seti och Fusre. Ligger fantastiskt vacker, med utsikt mot Annapurna.

De grå molnen försvann och solen visade sig.

• 

Hade svårt att lämna Osho garden. Det var något som höll mig kvar. Nyfiken att komma tillbaka hit och bo, utöva meditation här.

Så glad att jag hittade stället och tog mig hit. Namaste

Tillbaka i Pokhara, lämnade solen i Upaban. Det dagliga regnet kom på samma klockslag som det brukar.

Ut på byn i jakt på mat, vilket är lätt att finna här. Blev övervåningen på Tristar hotel. Skönt ställe att hänga på, kolla in folk, skriva lite. Käkade vegetarisk kofta med nanbröd. Gott, gott, gott.

Satt och kollade in 5-6 kor som stoppade trafiken, ställer sig i som en ring. Helt lugnt, äter lite grönt, kan inte bry sig mindre om att trafiken stoppas upp. Kan likna dem vid renarna i Lappland. Står bara helt lugnt, vägrar flytta på sig. Jag skrattade gott.

Efter en sväng på byn kom så regnet igen, drog tillbaka till hotellet. Satt och läste. Packade lite.

Blev middag på hotellet idag på grund av ösregnet. Käkade Hakka noodles och stekt banan till dessert. Helt ok.

Lördag 14 september

”Paradise is not a place, but a feeling”

Upp med tuppen, ge mig upp på taket för att kanske få se soluppgången och bergen. Men mulet, drottningen vill inte visa sig. Efter meditation och yoga gick jag upp igen innan frukosten. Se där, fick en liten glimt av drottningen, Himalaya, hann ta några bilder innan hon försvann bakom molnen.

Efter frullen, som var helt ok, samlade jag ihop mig och gick ned till sjön. Haffade en taxibåt för att ta mig över sjön till andra sidan, Anadu och där börja min klättring upp till Stupan, World Peace Pagoda. 1113 möh. Hade 2 timmar på mig upp och ned eftersom min taxibåt skulle vänta på mig.

• 

• 

Var ju inte så värst förberedd, varken stavar eller regnjacka. Tänkte att det kommer nog inget regn och gör det det, så skyddar väl skogen… Visst började det regna, ganska omgående. Halt som attans, men så vackert. Regnet tilltog mer och mer, man kan ju inte bli mera än blöt. Fattar inte hur jag tänkte. Mötte lite folk som var på väg ner.

Tog 55 minuter upp. Tyvärr var det disigt, men regnet hade slutat. Mäktigt ställe. Pokhara Shanti Stupa är en buddistisk pagoda och den första ”World peace pagodan” i Nepal. Fantastisk utsikt vid klart väder, tyvärr var det inte det när jag kom upp. Gav mig en känsla av andlighet och ödmjukhet att stå nedanför detta monument. Mycket vackra planteringar och visdomsord här och var.

• 

• 

• 

Hade ju en deadline då jag skulle vara tillbaka, då min båttaxi väntade på mig. Om jag läst på lite mer i förväg, hade jag upptäckt att jag kunde på ned på andra sidan via en väg och så ta en bil därifrån. Men Gunilla väljer ju inte den lättaste vägen. Så neråt mot Anadu igen, blev väl några vurpor innan jag nådde min båttaxi. På med flytvästen och hoppa i båten och tillbaka. Blöt, blöt, blöt.

MoMo:s och en chailatte till lunch på Bagaincha, ett hotell med ett mysigt fik. Ligger på samma gata som mitt hotell.

Var ju mer våt än torr så hem och tog en dusch och byta kläder innan jag gav mig ut i vimlet igen.

Prata med locals, shoppa lite, dricka kaffe, se på folk. Jag älskar det och jag tycker mer och mer om detta land. Nepal, som jag så länge varit nyfiken på och nu äntligen har kommit hit.

• 

Blev en middag på en ”hål i väggen” restaurang. Bara locals där. Man får peka på vad man vill ha. Kostar nada och smakar supert.