Lördag 14 september
”Paradise is not a place, but a feeling”
Upp med tuppen, ge mig upp på taket för att kanske få se soluppgången och bergen. Men mulet, drottningen vill inte visa sig. Efter meditation och yoga gick jag upp igen innan frukosten. Se där, fick en liten glimt av drottningen, Himalaya, hann ta några bilder innan hon försvann bakom molnen.
Efter frullen, som var helt ok, samlade jag ihop mig och gick ned till sjön. Haffade en taxibåt för att ta mig över sjön till andra sidan, Anadu och där börja min klättring upp till Stupan, World Peace Pagoda. 1113 möh. Hade 2 timmar på mig upp och ned eftersom min taxibåt skulle vänta på mig.
Var ju inte så värst förberedd, varken stavar eller regnjacka. Tänkte att det kommer nog inget regn och gör det det, så skyddar väl skogen… Visst började det regna, ganska omgående. Halt som attans, men så vackert. Regnet tilltog mer och mer, man kan ju inte bli mera än blöt. Fattar inte hur jag tänkte. Mötte lite folk som var på väg ner.
Tog 55 minuter upp. Tyvärr var det disigt, men regnet hade slutat. Mäktigt ställe. Pokhara Shanti Stupa är en buddistisk pagoda och den första ”World peace pagodan” i Nepal. Fantastisk utsikt vid klart väder, tyvärr var det inte det när jag kom upp. Gav mig en känsla av andlighet och ödmjukhet att stå nedanför detta monument. Mycket vackra planteringar och visdomsord här och var.
Hade ju en deadline då jag skulle vara tillbaka, då min båttaxi väntade på mig. Om jag läst på lite mer i förväg, hade jag upptäckt att jag kunde på ned på andra sidan via en väg och så ta en bil därifrån. Men Gunilla väljer ju inte den lättaste vägen. Så neråt mot Anadu igen, blev väl några vurpor innan jag nådde min båttaxi. På med flytvästen och hoppa i båten och tillbaka. Blöt, blöt, blöt.
MoMo:s och en chailatte till lunch på Bagaincha, ett hotell med ett mysigt fik. Ligger på samma gata som mitt hotell.
Var ju mer våt än torr så hem och tog en dusch och byta kläder innan jag gav mig ut i vimlet igen.
Prata med locals, shoppa lite, dricka kaffe, se på folk. Jag älskar det och jag tycker mer och mer om detta land. Nepal, som jag så länge varit nyfiken på och nu äntligen har kommit hit.
Blev en middag på en ”hål i väggen” restaurang. Bara locals där. Man får peka på vad man vill ha. Kostar nada och smakar supert.
Lifeisbetterinflipflops.blog 