”If you follow the light in you heart, you will always find your way home”
Torsdag 10 oktober, 2019, Pasikuda
Sista fulla dagen här. Pressa, slappa, jobba på brännan.
Gick en lång promenad på stranden. Verkligen skön dag i dag. Som vanligt är det glest mellan solstolarna. Grannhotellet på andra hållet är väl det hotellet som har flest gäster som det verkar. Maaluu Maaluu Resort & SPA.
Satt på balkongen med en öl, innan jag skulle gå ner i restaurangen för att käka middag på kvällen. Tid för reflektion. I morgon ska jag lämna Pasikuda.
Sedan gick topplocket för Gunilla. Restaurangen öppnar kl 19 och jag som inte vill käka för sent, kom dit några minuter efter 19. Jag observerade att jag var andra bordet. Fick menyn. Kom 5 bord efter mig. De tog beställning från alla andra, men ingen kom till mitt bord. Fick inte ögonkontakt med någon. Man passerar mig flera gånger på väg till andra bord, men stannar inte, nonchalerar mig. Satt där i 30 minuter, det var ju inte så att de hade det stressigt på något sätt.
Då gick jag i taket, lämnade restaurangen, stannade till i receptionen och berättade vad som hänt. Att jag var mycket missnöjd med servicen och brist på uppmärksamhet. Gick tillbaka till rummet, hungrig som satan. Efter några minuter knackar det på dörren och en servitör står utanför och undrar om jag vill beställa. Hallå!!!! Det har jag velat göra i en halv timmes tid. Tack, men nej tack.
Blev en kopp te och kokosgodis till middag. Hur sjutton kan detta ställe se sig som 5 stjärnigt hotell. Jag kommer tillbaka till Pasikuda Beach, men absolut inte till Calm Resort. Sorry, hospitality, har de inte det, kommer de ha svårt i konkurrensen med andra hotell. Inte så kul avslut på denna dag.
”Without rain nothing grows, learn to embrace the storms of your life”
Onsdag 9 oktober, 2019, Pasikuda
Coconut Cultural Park
Efter mina vanliga ”ritualer” på morgonen, tog jag tag i att göra ett nytt försök med ”Coconut Parken”. Den här gången gick det bättre. ”Heja” 🙂
Fick en guidad tur runt parken, som är ganska stor. Inte bara kokospalmer här (hela 20 000) Här finns många olika sorters örter, frukter. T ex kanel, granatäpple, dragon fruit, aloe vera, lime, citron, mango och mycket mer.
Aloe VeraTror det är kakaoDragon Fruit
Man använder hela kokosnöten, inget spill här .De gör olja (förstås), kol, av fibrer väver de mattor, rep mm. Kokosglass, godis. Av skalen gör man skålar bland annat. Fick prova att slipa och putsa ett skal, som jag sedan fick med mig.
Så intressant att se detta. Rundturen tog ca 2 timmar. Mycket duktig guide och så dedikerad till sitt jobb. Fick smaka på nyplockad dragon fruit. Så gott.
Slipning och putsning av kokosnötskalKokos på torkHär tvinnas fibrerMattor gjorda av fibrer från kokosnötter
Köpte med mig kokosolja (25 kr för 1/2 liter) och lite godis. Plus deras kokosglass förstås. Om jag gillar kokos? Jajämen.
Tillbaka på hotellet gick jag ned till stranden och låg där till solen gick ner.
När jag gick förbi receptionen så undrade receptionschefen hur jag upplever vistelsen här. Frågade speciellt om restaurangen. Så då tog jag upp en del funderingar/klagomål jag hade. Att det är dålig uppmärksamhet från vissa i personalen i restaurangen. Plus att städet behöver steppa upp.
Det har stått disk utanför mitt rum 1 dygn. De går in och städar rummet, men tar inte med sig disken som står utanför. Fattar inte. Det är loftgång och mycket fåglar/kråkor som självklart gör sitt bästa att få i sig nåt ätbart. Inte trevligt och lite äckligt. Får lite skräck när det kommer ett gäng kråkor som kretsar runt huvudet på en. Tänker på Alfred Hitchcock´s film ”Fåglarna”
Berättade ur min synvinkel som gäst och som kollega i branschen. Men naturligtvis sa jag även allt det positiva med Calm. Vackert, fridfullt (ja förutom kråkorna då), poolområdet, fint rum med mera.
Lämnar jag solstolen på stranden, för att ta ett bad, är de skitsnabba dit. Drar i väskan för att se om det finns nåt att äta. De är gräsliga. Dessa kråkor är ett stort minus här i Sri Lanka. Har stött på dem på många ställen .
Var hos Sri på SPA:t ikväll igen. 50 minuters massage. Så himla skönt. Hon är så duktig, Sri. Vi har pratat lite. Med anledning av lite gäster, är hon ensam på SPA:t just nu. Blir långa dagar för henne. Saknar sin bästa vän som arbetar på grannhotellet, där de stängt SPA:t tillfälligt och hon rest hem till Bali.
Soluppgång med meditation och yoga. Som vanligt härlig start på dagen.
Idag var det inte buffé till frukost med anledning av att det inte är så många gäster.
Servicen är lite si och så i restaurangen. Har sagt till om det i receptionen när de frågat om allt är bra. Detsamma gäller städningen som verkligen inte är bra. Trist, att man inte sätter gästen i fokus och är mån om att göra sitt bästa.
Blev några timmar på stranden före lunch. Hade ingen lust att käka på Calm. Tog en dusch och begav mig ut på en promenad i värmen.
Tänkte mig till Coconut Cultural Park, men de hade stängt för dagen. Gick vidare och hittat Captain Sea food. Trevligt ställe med mycket trevlig ägare.
Käkade rice & curry och en god avocadojuice till. Gott.
Blev kvar och pratade en lång stund. Han har ett förflutet i hotellbranschen, jobbat i receptionen. Han är även massör och guide. Allkonstnär. Erbjöd mig massage, han hade en massagebänk bakom restaurangen. Jag tackade nej. Kanske en annan gång. Har för dålig erfarenhet av manliga massörer.
Pratade om Coconut Cultural Park med mr Captain Sea Food. Han berättade att det fanns en bakväg att gå in.
Så jag traskade dit, men det var stängt. Får göra ett nytt försök i morgon.
På väg tillbaka passade jag på att ”sneaka” in mig på grannhotellet. Anantaya Resort & SPA. Frågade vakten om jag kunde få se lite av hotellet. Han ringde någon som kom och hämtade mig i en golfbil. Fick en omvisning på området, som är stort. Men de har bara 55 rum, men det ska byggas 40 till.
Det är ett ”gascompany” som är ägare, 1700 aktieägare. 160 anställda. Wow, höll på att storkna när han berättade hur många anställda det var. Men hans förklaring var: regeringen har ålagt dem att 75% av de anställda ska vara locals . Efter inbördeskrigets slut förlorade många sina jobb, framförallt militärer. De får en lägre lön än de övriga 25% som är kvalificerade för sina jobb.
Stället var fint, stora ytor. En thailändsk arkitekt har ritat det. Skiljer sig från de andra hotellen längs stranden.
Tackade för visningen, riktigt snällt. Köpte mig en ginger beer och hängde i baren en stund.
På vägen tillbaka gick jag genom deras poolområde, som även det var mycket fint. Många grönområden. Gick längs stranden tillbaka till Calm.
Middag ikväll intog jag i trädgården. Vegetariska culotte och färsk frukt. Gott, gott, gott.
Har förlängt min vistelse med 2 nätter till på Calm. Orkar inte transportera mig mer. Tar så mycket tid. Vet att fredag kommer att bli jobbig.
”It takes nothing to join the crowd. It takes everything to stand alone”
Måndag 7 oktober, 2019, Pasikuda beach
Sunrise
Upp och hoppa, vacker soluppgång. Dock med lite moln. Meditation, yoga och kaffe och så är man på banan igen.
Buffé på frukosten. Mycket att välja på. Men ett stort minus, pulver/snabbkaffe. Hur kan man bara med att som man ser sig som lyxhotell, servera pulverkaffe……Hur kan man…. pulverkaffe när det finns kaffeplantager här och har en historia med gott kaffe. Man ska ju servera lokala varor, det som produceras här. Inte importera kaffe…. Skäms!
Idag blev det beachhäng hela dagen. Fint väder, ingen svalka i havet direkt. Inte många själar på stranden eller hotellet idag. Många helggäster har checkat ut. Så vackert här.
Att palmerna är överlag låga här på stranden beror på att i princip allt utplånades vid tsunamin. Plus inbördeskriget efter det.
Käkade lunch, vegetarian springrolls och fruktsallad. Gick en sväng på stranden framåt kvällen. Pratade med vakten till grannhotellet. De har 5 rum uthyrda i natt. Det är efter bombattackerna i april som gästerna försvann. Från en dag till en annan. Så sorgligt. Men tror att det vänder. Hoppas det i alla fall. De behöver oss, turister.
Hade en underbar ansiktsbehandling bokad hos Sri. Som bonus fick jag en massage. Tack snälla. Blev mat på rummet i kväll igen, då klockan blev mycket. Pasta med grönsaker, helt ok.
Upp tidigt. Gick ned till stranden för att knyta ihop säcken , ta farväl av Nilaveli och Anantamaa och ta lite bilder. Osäker om jag vill tillbaka, just hit. Stället träffade inte mitt hjärta. Men man vet aldrig.
Hann med en timme vid poolen efter frukosten innan jag packade klart, checkade ut och tackade för mig. Överlag bra vistelse. Poolområdet var toppen. Trevlig personal förstås.
Blev hämtad kl 11 av min bil. Mycket djur längs vägen, som följde havet i princip hela vägen. Kor, getter, bufflar. Lite skumpig väg men vacker. Såg många fiskare, låg massor av småfisk på tork. Många öde stränder. Av och till liknar naturen Alvaret på Öland.
Room with a view
Har upplevt några gånger när jag åkt bil här, att hundar slänger sig mot bilen, arga och springer efter. Undrat varför och fått förklaring att de känner igen ljud av en viss sorts bil, inte just specifikt den bilen som kör förbi. Det är tikar som springer efter, som har blivit av med valpar som blivit överkörda, av misstag förstås. Hundarna kommunicerar med varandra och hjälper varandra att jaga bilarna som tagit ifrån valpar från sina mammor.
Pasikuda är en kustort, ligger ca 3,5 mil norr om Baticaloa, som drabbades av bombattacker tidigare i år. Lång strandremsa och många hotell att välja mellan. Jag velade länge och väl innan jag bestämde mig för och bokade Calm Resort.
Framme kl 13 på Calm Resort. Fint mottagande med blommor runt halsen och ett glas god juice. Fått stort rum med just det, havsutsikt. Kommer att kunna se soluppgången härifrån. Gick ned till restaurangen och käkade lunch.
Sen blev det beachen några timmar. Upptäckte att mina grannar från Anantamaa även är mina grannar här. Kul. Men svårt att kommunicera med dem. De är från Italien och pratar nästan ingen engelska. Men kom i alla fram till att de stannar bara en natt. De är på rundresa på ön. Många turister här, som är ca 14 dagar, bokar bil med guide. Oftast stannar man max 2-3 dagar på ett ställe. Mycket bilåkande blir det. Det passar inte mig. Men vi är olika.
Pasikuda beachKompis
Hade bokat massage kl 19. Rygg/bak med heta stenar. Väldigt bra massage, skönt med hettan från stenarna. Hoppas det ökar cirkulationen och löser knutar jag har. SPA:et är ett Balinesiskt spa och Sri, terapeuten är från Bali, Ubud. Jätteduktig och gullig tjej. Skönt trött efteråt. Beställde mat till rummet efter behandlingen. Fried rice och fruktfat. Gott.
Började dagen som vanligt med meditation och yoga. Bra storlek på rummet så gott om plats för yoga.
Efter frukost beställde jag en tuktuk som skulle ta mig till ett Hindutempel som ligger, spektakulärt, högt på en klippa vid havet, Swami Rock. Såg det igår från båten och frågade i receptionen på hotellet hur man tog sig dit.
Detta tempel, Koneswaram, ligger i Trincomalee, söder om Nilaveli. Ska vara ett av de heligaste Shiva tempel på ön. Såg en hel del hjortar på vägen dit och även på vägen upp till templet.
Mycket människor i rörelse, mest locals. Som tur hade jag tagit med mig en sarong för att skyla benen. Annars fanns det att hyra. Skorna fick man ställa ifrån sig. Mycket försäljning av diverse krimskrams.
Kände mig iakttagen
Häftigt tempel. Hinduiska tempel är mycket färgglada, kitschiga, läckra, detaljrika. Kan gå omkring länge och ta in, studera alla målningar och statyer. Inne i själva templet är det fotoförbud, men inte alla som följer dem. Och nej, det är inte turister som inte följer utan locals. En man i höftskynke såg när de fotade och blev galen och började skrika åt dem. Fanns skyltar överallt och i tillägg ska det vara tyst också.
Tror att dessa lådor innehåller gåvor, men är osäker
Läckert var det i alla fall. Utanför var det tillåtet att knäppa bilder, så det blev ett antal bilder. Ligger så vackert med havet utanför. Köpte ett halsband med sköldpadda på vägen tillbaka till tuktuken.
Vi åkte vidare till en kyrkogård från andra världskriget. Blandat med nationaliteter, engelsmän, holländare, nya zeeländare, australiensare. Några var utan identitet. Undrar hur mycket de hann vara med om innan de fick sätta livet till. Kyrkogården var välskött, vackra blommor och planteringar.
Okände soldatens grav
Gick ned till stranden när jag kom tillbaka. Fiskarna höll på att ta upp eftermiddagens fångst. Men dessa kråkor, som finns överallt och förstör friden. Det är otroligt många och självklart kallar de in hela släkten när det vankas fisk.
Körde samma middag som igår. Upp och packa. I morgon drar jag till nästa ställe. Inte så långt bort från här. Bara 2 timmar söderut till Pasikuda beach. Svårt att välja ställe men föll för The Calm Resort, rum med havsutsikt.
”We travel not to escape life, but for life not to escape us”
Fredag 4 oktober, 2019, Nilaveli
Magisk soluppgång Nilaveli beach
Upp i ottan, blev hämtad kl 6. Idag ska jag på delfinsafari och eventuellt få se valar (det är dock inte säsong) Gick några hundra meter till uppsamlingsplatsen. Blev en fin soluppgång på stranden i väntan på att vi skulle bege oss ut. Vi var 3 personer på vår båt, jag och ett franskt par. Plus guiden förstås. Rätt ut på havet och vänta på de små gullen att de skulle dyka upp och det gjorde dem.
Delfinerna alltså, dock inga valar. Svårt att fånga dem på bild. Kändes som att de skämtade med oss. Klart som tusan att de försvinner när alla båtar tar sikte på dem. Men jag var nöjd med turen. Stundtals kändes det som att åka ribbåt. Studsade på vågorna. Härligt.
Tillbaka vid 9 tiden. Frukost och sen poolhäng. Gick iväg en sväng på eftermiddagen. Gunilla tänkte sig en genväg till en ATM, gå via stranden men som vanligt, Gunilla Lost. Inte ens det fixade jag. Fick be om hjälp och då kom jag inte ut på huvudvägen som jag trott, utan vid mitt favorithak. Så mycket extra gående i hettan. Men nåväl, var bara att gå tills jag hittade ett ATM.
Det låg en kyrka bredvid, så gick in där. Är alltid nyfiken på kyrkor när jag är ute och resor. Pratade med en man som visade mig runt. Han hälsade mig välkommen på mässa senare under dagen, den skulle pågå 3 timmar. Undrar om alla sitter på golvet då, för några stolar eller bänkar fanns det inte.
Toast med magisk guacamole
Blev stopp på fiket, Café at the 18th. tillbaka. Guacamole på vitlökstoast idag och iste. Lika gott som igår. Guacamolen var perfekt.
Stannade till på Batikstället från igår. Snackade en stund med ägaren. Hans sista dag här. Reser till Bentota i morgon, ligger på västra kusten, söder om Colombo. Där har han en butik/tatuerarsalong. För lite turister här och ingen försäljning. Han ville sälja på mig tavlor bland annat. Tack, men nej tack. Kan inte köpa för att köpa samt att jag köpte grejer av honom igår. Men såklart lider man med människorna här som livnär sig på turisterna. Det har ju sjunkit katastrofalt sedan bombattentaten tidigare i år. Hoppas hoppas hoppas att turisterna återvänder. Jag skall i alla fall återvända. Önskade han lycka till i Bentota. Vi kanske möts någon annan gång.
Ayurvedaklinik Nilaveli
Hade frågat i receptionen på hotellet om något SPA i närheten. Blev rekommenderad en Ayurvedaklinik som låg i närheten. När jag ändå var ute och gick, så letade jag upp den. Såg inte ut som en klinik och mycket oljud och oväsen var det där. Gick i alla fall in, kvinnan som jobbade där kunde ta emot mig. Men jag tyckte det var för mycket oljud och fick veta att apor hade förstört taket och de höll på att lägga nytt tak. Så jag tackade nej.
Blev lite poolhäng när jag kom tillbaka.
Var lite flera gäster på hotellet idag, så det var en färdig meny till middagen.
Valde löksoppa, hoppade över starter. Indian Biryani med raita och pappadam och frukt till avslutning. Supergott och bra hetta i huvudrätten.
Dagens blomster i lobbyn på hotelletBob Marley Tuk tuk
Gick ned till stranden en sväng före frukost, för att kolla läget. Så vackert.
Nilaveli och Uppuveli, dessa semesterorter som lyckats behålla någon slags optimism, trots stora förstörelser i inbördeskriget och så tsunamin. Stranden är magisk. Det ligger några större resorts här och många guest houses. Laidback atmosfär här.
Frukosten som holländarna höjde till skyarna var inte bättre än någon annan. Nu ska jag inte gnälla, men några aha, wow blev det inte. Men personalen är supertrevliga och mycket service minded och det gör mycket.
Blev strandhäng sedan. Fiskarna höll på att dra in nät. Hard work, work. Låg och pressade några timmar, så varmt och skönt och hett. Blev en hel del badande.
Efter dusch gav jag mig ut för att hitta nåt lätt att äta. Hittade Café at the 18th som jag läst om på Trip Advisor. Läckert litet ställe med få sittplatser. Beställde iskaffe och hummus med papadam. Riktigt gott.
Café at the 18th
På vägen tillbaka hittade jag ett ställe. ”Noble” ett tattoo ställe, men även batikgrejer och andra hantverk. Konstnären själv var där. Pratade en hel del. Han har varit i Sverige och visade mig urklipp från tidningar. Har även ett ställe i Bentota, längre söderut. Många fina tavlor med olika motiv som mandala och från tsunamin. Köpte en kaftan med fjärilar i blå färger och en totebag. Allt handgjort och i bara ett exemplar.
Tillbaka på hotellet la jag mig vid poolen ett par timmar. Lyssnade på ljudbok och slumrade.
Middag i dag blev sallad, pasta och frukt. Gott men känner att det är för mycket att äta på kvällen. Inte van att käka så mycket på kvällen. Men som den smålänning man är så äter man, har man betalt så äter man.
”Sometimes you just need to distance yourself to see things more clearly”
På väg igen
Sovit som en prinsessa även i natt. Så tyst här. I går kom det lite flera gäster, så jag har inte varit helt ensam. Efter mina vanliga morgonrutiner och kaffe på rummet, blev det frukost.
Hade valt Lankesisk frukost idag. Så gott med kokosroti och potatis i currysås. Himlens så gott. Mycket godare än middagen i går.
Packade ihop mig och betalade notan. 47 dollar för 2 middagar, 1 lunch, massage och ansiktsbehandling plus turen till teplantage med mera. Väldigt mycket för pengarna.
Fick med mig ett fint vykort med ett collage av bilder på mig från turen igår. Väldigt gulligt och fint gjort. Blev mycket glad.
Min chaufför som jag bokat var några minuter sen, förståeligt. Svårt att hitta pga att Google Map visar fel. Ingen fara.
Tack och hejdå till Tea Hill och den underbara personalen. Kan tänka mig att bo här igen. Gå upp till Adams Peak när det är säsong.
Kassan på en bensinmack
Så började en låååååååååång dags färd. Mot Nilaveli på östra sidan, norr om Trincomalee eller Trinco som många säger. Den östra sidan är en av de fattigaste och och mest glesbefolkade områdena på Sri Lanka, tack vare sitt torra klimat och ogästvänliga terräng. Utöver det blev de extra hårt drabbade av inbördeskriget, som pågick mellan 1983-2009, mellan Sri Lankas regering och militanta tamilska separatister, framför allt gerillarörelsen LTTE, de tamilska tigrarna. Som om inte detta var nog ökade förödelsen vid tsunamin 2004. Det är först när man är här och får ta del av deras öde, som det går in, hur hårt de haft det och fortfarande har. På den här sidan av landet består befolkningen av tamiler, singaleser och muslimer. Med tanke på denna mix, så blev Trincomalee den mest utsatta staden under kriget och mycket av det sitter ännu kvar, trots vapenstilleståndet. Nilaveli som jag är på väg till, ligger några kilometer norr om Trinco.
Elefanter på vägen
Trippen skulle ta 6,5 timme. Tog 8 timmar. Stackars chaufför. Stundtals går det inte fort, framförallt runt Kandy, som jag kände att vi aldrig tog oss igenom. Totalt kaos i trafiken. Kandy vill jag besöka, inte övernatta, men besöka. Finns en hel del att se där. Körde fel vid ett ställe, tror det var meningen, ödet, för det var vägen till ett Dhamma ställe. Dhamma Kuta, måste kolla upp det. Ett ashram som har meditationsretreat med Vipassana som metod, samma som jag var på i Thailand. Vill göra ett 10 dagars silent retreat på Dhamma i Nepal eller Sri Lanka. Det ska stå på min lista för 2020.
Nåväl, färden fortsatte, gjorde ett kiss och matstopp på ett lokalt ställe. Käkade roti, nån kokosgrej i currysås. Smakade mycket gott och kostade i princip ingenting. Blev även en jättegod avocadosmoothie toppad med glass. Gott, gott, gott.
Passade på att köpa lite frukt också. Rejält varmt, hett. Ett helt annat klimat än det jag lämnat bakom mig. Det är verkligen häftigt att resa runt när man få se så många djur, vacker natur. Fick se 2 vilda elefanter. En mamma och en unge som stod mitt på vägen. Kunde ta en bild. Jag är emot dessa safaris som många åker på i naturreservat. Låt djuren vara, det blir stressade av alla jeepar fullastade med turister som ska ut på äventyr.
Stannade vid en sjö, solen höll på att gå ned. Så vackert. Min chaufför var väldigt trött och jag märkte att han höll på att somna så snackade och höll igång honom. Han tyckte nog att jag var störig. Men hallå, jag vill komma fram levande. Såg till att vi stannade oftare för att han skulle få röra på sig. Gav han frukt och vatten. Stannade och köpte kaffe.
Nåväl, kom fram hela till Nilaveli och hotell Anamtama kl 18. Detta hotell hade holländarna rekommenderat, de som jag träffade på det franska fiket i Mount Lavinia. De sa att det var det bästa stället de bott på under deras resa.
Mycket trevligt mottagande. Ett glas god juice.
Så vackra blomsterdekorationer i lobbyn
Fixade ett rum till chauffören så han kunde få sova ut. Sa hejdå och tackade för dagen.
Bad om rum på andra våningen. Var nog ett nedköp för mig, men helt ok. Ganska spartanskt. Ett enda eluttag bland annat. Sorry, men det tar ner betyget. Men fin pool och trädgård plus 100 meter till stranden jämnar nog ut det. Hade köpt rum med halvpension, för att slippa gå ut och jaga mat på kvällen.
Tänkte att det är väl 2 rätters middag, men nej. Det är 4 rätter, vem orkar äta det? Första kvällen var det så lite gäster så jag fick välja fritt från A la cartén. Blev Samosas, veg curry och färsk frukt. Så jättegott.
Sov så där. Fattar inte när man placerar AC:n över sängen….. Ja ja, chilla Gunilla….
”Sometimes you just need to distance yourself to see things more clearly. ”
Upp klockan 6. Bort med gardinerna så jag kunde njuta av utsikten.
Meditation och yoga. 7.30 kom personal upp med kaffe på rummet. Lyx, lyx, lyx. Dock väldigt svagt kaffe. Drack det men ingen höjdare.
8.30 blev jag hämtad av SPA terapeuten. Upp på top floor. På vägen upp massor av tända ljus, varmt och skönt och vackert där uppe. Stor skillnad på det stället i Haputale. Oljemassage och ansiktsbehandling med produkter och örter från hotellets trädgård. Allt detta för bara 10 dollar… Så billigt. Så härligt och underbar start på dagen. Avslutades med en kopp te på balkongen, njöt av blå himmel. Så här kan man ha det.
Efter frukost drog Rashi och jag i väg i Ferrarin, alltså hotellets tuktuk. Ut på tur aldrig sur och vädret var på vår sida. Vi stannade vid ett hindutempel och jag fick ett bindi i pannan av Rashi, en symbol för tredje ögat enligt Rashi.
Skulle ta bild på målningen och så dök denna man upp….
Stannade först vid en gammal, vacker stenkyrka. Låg så vackert med utsikt över en sjö och teodlingar runt om. En man kom och låste upp kyrkan så vi kunde gå in. Han berättade om kyrkan och även om sin familj. Han var änkling sedan 3 år, med 3 söner. Hans fru dog 53 bara, så sorgligt.
Det finns så vackra, oftast gigantiska träd här, med orange blommor. Pantalia tror jag dem heter eller nåt liknande. Jag kan ha fel. Jag kan inte se mig mätt, det är så vackert här. En man kom och låste upp kyrkan, så vi kunde gå in. Arbetar som präst här. Han berättade om kyrkan och dess historia och även om sin familj. Han var änkling sedan 3 år tillbaka med 3 söner. Hans fru dog alldeles för tidigt, berättar hur de reste till andra länder för att få henne frisk. Får lust att bara krama om honom.
Åkte sedan vidare till en teplantage, stoppade och tog bilder på vägen. Det är så hänförande vackert. Rashid´s mamma är teplockerska så han hade mycket info om deras dåliga arbetsförhållande. Lönen är ca 3 dollar om dagen. Jobbar 7 dagar i veckan. Ibland kan de få ledigt söndagar och om det regnar för mycket. Träffade en man, han var 79 år och jobbar ännu. Även en kvinna som var 72…. riktigt power woman. Finns inget pensionssystem på Sri Lanka så de har inget annat val. Bara att jobba så länge man orkar. Deras glädje och skratt när de ropar till varandra mellan raderna av tebuskar. Så vackra i sina färgglada kläder.
Man ska inte klaga på att man har lite ont i ryggen då och då, när man ser dessa människor jobba under svåra förhållanden. Säkert med värkande kroppar, här finns inga ergonomiska föreskrifter på hur man ska jobba. Man blir ödmjuk inför livet.
Boende för personal på teplantagePersonalmatsal
Sa hejdå och fortsatte till St Clair Tea Castle, gick loss i shopen och köpte på mig massa teer för typ 50 kr. Skulle lätt ha kunnat köpa på mig massor där. De har även restaurang och café. Köpte entré till deras tea factory som låg några kilometer därifrån.
James Taylor, skotte, som introducerade te till Sri Lanka/Ceylon
Jag var den enda besökaren där. Fick en guidad tur av en trevlig man. Intressant. Fotografering förbjuden…. Hmmm undrar varför. Fick se hela vägen från att tebladen kommer från fälten som blir levererade 2 gånger per dag. De vägs, tvättas, torkas, mals, paketeras. Hela proceduren tar 20 timmar. Det är svart te som görs här. Sedan exporteras det till olika tehus som sedan smaksätter dem och sätter sitt signum.
Varmt och extremt dåligt luft därinne, får nästan andnöd efter en kort stund. Tänker på dem som jobbar där, långa dagar.
Får vara med och provsmaka, viktigt att göra innan de skickar iväg teet.
Här får jag fotografera.
Åkte tillbaka till Tea Castle, tog en fika där. Te och god, varm chokladkaka. Gott, gott, gott.
Tillbaka vid 15-tiden och tänkte mig in till stan för lite shopping. Men så kom ju det dagliga, spöregnet och jag skippade det.
Blev lite skrivande och slappande på rummet innan middag. Inte häpnadsväckande god. Tomatsoppa och veg curry. Men ok.
Är jag kräsen, nä inte, men är väl bortskämd att det mesta smakar mycket bra här. För det är väldigt lätt att få vegansk och vegetarisk mat här, som dessutom är mycket god.
Nästa gång jag kommer till Sri Lanka, ska jag inte åka under lågsäsong, vill verkligen vandra här. Utgå från Tea Hill och gå guidade turer. Till Adams Peak/Sri Pada. Historien säger att Adam tog sitt första fotsteg här, när han nedsteg till jorden. Andra säger att Buddha har lämnat ett fotavtryck där. December-maj är bästa tiden att ta sig upp. Helst mitt i natten när det är fullmåne, vandrar man de 7 km uppför berget för att sedan se solen gå upp från toppen, 2 243 meter över havet. Detta är inte tillåtet att göra själv, utan man måste gå med guide. Det står på min lista, nästa gång jag kommer hit till detta underbara, generösa, vackra land.
Lifeisbetterinflipflops.blog 