Söndag 29 september, 2019 Haputale

”When you talk, you are only repeating what you already know. But when you listen, you might learn something new” Dalai Lama

Har i alla fall sovit gott, trots kylan, upp kl 4.30. Inget svårt att ta sig ur sängen. Undrar om det går att ta sig upp med tuktuk? Men chauffören borde väl veta om det är genomförbart. Det regnade rejält, men min chaufför väntade utanför, så det var bara att hoppa in.

Så tog vi oss upp upp upp i mörker och regn, på slingrande vägar. Tur det var mörkt så man inte såg ner på sidan av vägen. Rejält brant. Var upp vid ”entrén” till Lipton Seat 5.45. Fick vänta en stund innan vakten kom. Det var ytterligare 3 tuktuk som väntade. Känns skönt att man inte är ensam om denna dårskap, i detta skitväder. Bestämde med chauffören att han skulle vänta på mig och ta mig ner. Hika i detta väder, dimma och regn, är ju bara dumt. Inte värt i den här terrängen.

Lipton´s Seat är en view point som ligger högt på Poonagalas berg. På vägen upp passerar vi Dambatenne Tea Factory. Lipton seat heter så därför att den berömda skotska baronen och teplanteraren Sir Thomas Lipton använde den som säte för att överblicka sitt imperium i en tid för längesedan.

Vi var 6 tappra personer som väntade på att solen skulle gå upp. Men inte ville molnen skingra sig. Väntade i 45 minuter innan jag gav upp. Hann ta några bilder när molnen skingrades för en kort stund. Det var 4 kvinnor från Kina, jag och en tjej från Holland. Den holländska tjejen gav upp först. Jag var kvar en stund till, hoppades att molnen skulle skingra sig. Vi var överens om att det ändå var värt att gå upp tidigt i ottan för att åka upp. Hade nog ångrat mig annars.

På nedvägen klarnade det upp och vi stannade på några ställen, för att njuta av den vackra utsikten och ta bilder. Det är hänförande vackert. Gröna teplantager så långt ögat når.

Tillbaka kl 8, frusen och lite trött. Åt upp min frukost som jag fått med mig. La mig och vilade ett par timmar.

Tog sedan tag i livet, på med gympadojor, nu skulle jag upp till ett kloster ca 2 km bort. Regnet hade upphört och himlen var blå.

På vägen passerade jag Ayurvedakliniken från igår. Hörde någon ropa ”mam”. Mannen från igår. Undrade om jag inte ville ha treatments idag. Tack, men nej tack. Mår inte så bra idag, så det blir inget av det. En vit lögn. Ville verkligen inte besöka det stället igen.

Vandrade upp mot klostret, mycket folk. Det är bara öppet på helger, tur för mig. Jag var definitivt enda västerlänningen här. Mycket vacker väg uppför. Går igenom teodlingar. Grönt och fantastiskt. Får inte nog.

Kom så upp till St Benedict´s Monastery Adisham. En engelsman som lät bygga det. Men som numera ägs av munkar. Det visas en film med historien om St Benedict´s. Det är tillgång till 2 rum, resten tillhör munkarna. Var inte så imponerad av insidan, däremot utsidan. Fin byggnad i sten och så vacker trädgård med massor av blommor. Strosade runt lite.

Köpte mig en kopp kaffe, fick en färdigblandad med mjölk och massor av socker. Långt ifrån hur jag brukar dricka kaffe. Blev en liten sockerkick inför vägen tillbaka till Lilly´s guesthouse. Fick erbjudande om skjuts av ett par bilar på vägen ner. Men njöt av att vädret nu har var ok och sa tack, men nej tack.

Satt mig på balkongen utanför mitt rum, njöt av solen. Tittade intresserat på när grannfrun torkade tvätt, genom att lägga ut tvätten på ett plåttak.

Bestämde mig för att gå ner till stan och järnvägsstationen. Kolla om tågstrejken ännu pågår. Har köpt en biljett online via en resebyrå, från Haputale till Hatton som går i morgon. Men troligt kommer ju inte strejken vara över. Så trist för hade verkligen sett fram mot att få resa med tåg just denna sträckan på höglandet.

Blev uppraggad på vägen ner, av en lankes som kom i en bil. Han frågade om jag ville åka med, vi kunde käka något, han var ingenjör från Colombo. Tackade snällt för erbjudandet men jag ville gå ned och ville absolut inte åka med honom.

Men gick inte hela vägen ned till centrum. Hamnade på Olympus hotell/restaurang. Var ju hungrig och behövde äta. Käkade en god Sri Lankan Curry och lime juice till det.

Pratade med servitören som blev lycklig när jag sa att jag kom från Sverige. Han älskar svensk musik och kunde riktigt mycket. Frågade honom om strejken och fick veta att den fortfarande pågår. Sen kom regnet igen, så jag gav upp att fortsätta ned till centrum. Blev lite kaffe och hängde kvar ett par timmar innan jag vände upp till Lilly´s igen.

Så fick bli plan B:

Bokade en tuktuk till Hatton i morgon, 4500 rupies. Gjorde detta på egen hand via en App. Mannen i huset var väl lite onöjd att jag inte bokat genom honom. Kan väl säga att det priset han erbjöd var avsevärt högre än det jag betalade. Gillar inte när man känner sig lurad av ställen man bor på.

Övriga familjen med fru och 2 barn var jättetrevliga. Barnen duktiga på engelska och vi pratade mycket.

Ska ändå bli skönt att åka härifrån i morgon. Men skrev ändå fint i deras gästbok. Allt var bra förutom tjänster som de vill sälja på en, där de saftar priserna. Kan man bortse från det rekommenderar jag deras ställe.