Fredag 11 oktober, 2019, Pasikuda – Mount Lavinia
”You cannot always wait for the perfect time. Sometimes you must dare to jump”
Upp i ottan, meditation och yoga i soluppgång.
Gick en sväng på stranden före frukost. För att suga i mig det vackra, ljud, dofter. Memorera.
För att upprepa gårdagens katastrof i restaurangen, kul kul.. Var där 7.30. Fick vänta 45 minuter innan jag fick något att äta. De kör ju inte buffé nu när det är lite gäster. Men det var inte bara jag som blev drabbad idag. En familj fick gå från frukosten utan något att äta, deras bil väntade på dem. Hur svårt kan det vara…..
Upp och packa och checka ut.
Pratade med receptionschefen om gårdagen, hon hade blivit informerad. Klart de beklagar, men gör något åt problemen! De är ju väl medvetna om dem. Fick mailadress till hotellchefen, hon ville att jag skulle maila direkt till henne. Skulle ta bättre och förhoppningsvis rätta till problemen.
Så kom nästa problem. Min bil kom inte. Anade oråd redan igår, fick SMS från taxiföretaget som undrade om jag kunde dela bil. Absolut, men då vill jag ha ett lägre pris, svarade jag. Fick jag något svar tillbaka, icke.
Bilen skulle komma 9.00, kl 9.50 kom den…… Hade fått SMS som sa något om en olycka. Tyckte synd om chauffören när han kom. Han var uppriktigt ledsen. Kl 8.15 hade han blivit kontaktad av taxibolaget om denna körning. Han bor 6 mil bort, 6 mil i Sri Lanka tar lite längre tid än 45 minuter. Omöjligt att hinna. Hade kastat sig i bilen, ingen frukost hanns ju med. Blivit stoppad av polisen på grund av att han kört lite för fort, sluppit böter som tur var. Som om inte det var nog blev det stopp pga en olycka.
Detta taxibolag (finns kanske flera) lägger bud på resor och får de resan tar de in en local som kör på uppdrag åt dem. Chauffören får 2/3 av beloppet. Så tråkigt. Uppmanade honom att själv buda på resor, då behöver han ingen mellanhand.
Var ju lite tveksam om han talade sanning ang olyckan mm. Men det visade sig vara riktigt. Stannade till vid olycksplatsen. I natt vid midnatt hade en elefant blivit påkörd av tåget. Blivit liggande på rälsen, svårt skadad. Nu hade man dragit bort den från rälsen, en jägare hade blivit tillkallad och fått avliva den. Fick så mycket känslor när jag stod där. Ledsen, upprörd, obehag. Att människan stör förutsättningarna för de vilda djuren. Klampar in på deras revir. Tid för eftertanke.
Körde förbi en gigantisk nybyggd byggnad, såg övergiven ut. Fick veta att det var en kyrka som aldrig tagits i bruk. Efter bombattackerna har många kristna flytt från detta område, då de sades vara målet i bombattackerna tidigare i år.
Så fortsatte färden. Vi stannade i Darshanas hemby. Han propsade på det, trots att det blev en liten omväg. Fick träffa hans mor och annan släkt. Satt och pratade en stund, fick en kopp te. Darshana fick äntligen äta frukost. Avböjde mat, vet hur knapert de har det. De bor precis vid sidan av djungeln där elefanterna håller till. De kommer in i byarna och ”röjer”, letar mat. Trampar ner hus. Läskigt att bo där, men detta område är elefanternas från början, innan människorna kommer och slår sig ner.
Jag gillar ju inte och vill inte supporta dessa safaris, man stör ju djuren och stressar dem. Det är ett känsligt ämne, eftersom det är en stor inkomstkälla, men jag säger ändå nej tack till detta.
Darshana berättade att han är utbildad elektroingenjör, men jobbar inte som det just nu. Svårt med jobb. Han behövs på hemmaplan, han är enda barnet och hans mamma är sjuk. Mycket av det han tjänar går till hennes läkarbesök och mediciner.
Nästa stopp blev ”Herbal Garden”. Jag var måttligt intresserad, kände att tiden och timmarna gick, plus att det regnade rejält. Men med facit i hand är jag tacksam för att vi stoppade. Isiresa Herbal and Spice Garden i Moragaswewa var väl värt besöket. Fick en bra guidning, de har apotek och skola där. Fick massage av en elev samt blev insmord av olja för mina åderbråck på mitt vänstra ben. Kändes väldigt bra. Om jag använder detta 3 gånger i veckan i 1-2 månader skal de försvinna. Får hoppas att det funkar. Ska i alla fall försöka.
Köpte med mig en flaska av denna oljan plus en superolja som ska hjälpa mot värk i nacke, axlar, rygg. Tack och hej så fortsatte vi.
Gjorde ett toastopp och köpte lite färdkost. Började regna rejält och efter Kandy så var det mycket trafik. Runt Colombo var det helt crazy.
Fick en fin present av honom, han stoppade vid en supermarket och var inne och köpte mig ett paket med pulver som man blandar i varmt vatten. Samahan heter det och kan bland annat användas vid förkylning och mycket annat.
Samahan är ett ayurvedisk örtte är en blandning av 14 olika Ayurveda örter och säljs som förkylningslindrande hindrande örtpulver från Sri Lanka.
Några av de örterna/kryddorna är. ingefära, koriander, svartpeppar, långpeppar, kummin, ajowan och lakrits. Så glad jag blev. ”bara kontakta mig när det är slut, så kan jag skicka till dig” sa han. Så snällt och gulligt. Kan tillägga att det verkligen hjälper, i alla fall mig.
Trots att det tog 3-4 timmar längre än beräknat var det en bra dag. Sa hejdå till Darashan, lovade att meddela mig när han kommit hem igen.
Framme vid Coza Zeylon vid 19 tiden, kolsvart och regn som öste ned. Men ändå så härligt att vara tillbaka.
Men fick panik när jag kom in i rummet, en gigantisk kackerlacka. Ringde till receptionen som fick göra en utryckning. Allt blev bra sedan. Hade troligt kommit in via badrummet, som är öppet utan tak. Blev lugnt sedan. Fattar inte min fobi för kackerlackor, det är verkligen det.
Hade beställt middag och som jag längtat efter deras goda mat. Jag har ätit gott på min resa, men deras mat är verkligen något utöver det mesta.
Trött efter maten och denna långa resa. Lite Netflix och sov gott, gott, gott. Utan kackerlackor.
Lifeisbetterinflipflops.blog 