Lördag 31 Januari 2015

Blev 3 härliga, slappa dagar i Kep
Hängde vid poolen och på stranden. Härligt att ta det lugnt, varva ner. Njuta av tystnaden. Ligga i solen och bara vara, med en bra bok i öronen. Återigen Storytel, mycket bra. Sätter timern på 30 minuter, så kan man byta sida från mage till rygg. Sjukt, jag vet, patetiskt. Sån är jag, funkar för mig i alla fall.

Hoja till Krabbmarknaden med Eulalia (cykeln) . Ta en kaffe på Saravoan, som ligger vid stranden.
Det ligger ett franskt bageri i Kep med jättegoda bakverk. Köpte ett fikonbröd som lunch som var ljuvligt gott.
God seafood nere vid Krabbmarknaden och fantastiska solnedgångar.
Sista dagen besökte jag en pepparfarm som odlar den berömda och dyra kampotpepparen. Denna farm har ännu inte öppet för visningar men en av ägarna är från Lofthus, nära Kinsarvik i Norge, där jag ju håller till när jag inte är ute och reser 🙂

Efter att ha mailat och frågat om jag kunde få komma och se farmen, var jag mycket välkommen. Fick nummer till Mr Dee, Tuktuk förare, som kom och hämtade mig och körde mig ut och även guidade mig.
Jättehäftigt att se. I dagsläget har de 2000 plantor som nästa år kommer att vara klara för första skörden. Fick lära mig allt om de olika pepparsorterna. Varje planta ger 2-3 kg peppar. Svart är den billigaste av dem. Odlingen är helt ekologisk, inga bekämpningsmedel är tillåtna. Det är tvunget för att de ska få kalla det Kampot Pepper och få stämpel på att det är äkta vara.

Planer finns på att bygga en shop och börja med visningar. Hoppas verkligen att det ska gå bra. Det är en mycket välskött anläggning och det far så intressant att få besöka den

Jättehärlig kvinna i familjen som sköter farmen. Hon väntar tvillingar, har redan 5 barn sedan tidigare. Hujedamej
På hemväg fick vi punka på tuktuken. Så det blev att stanna och fixa det hos en lite familj med två sötnosar till barn.
I morgon väntar ett nytt land, Goooooood moooooooooorning Vietnam
Kambodja är en ny favorit och jag kommer definitivt att återvända. Finns flera platser som jag vill se.
Satt och pratade med Mr Dee en lång stund. Hur tufft de har det, tjänar inte mycket per dag. Med 4 barn och fru så finns det inte utrymme till att spara något.

Torsdag 29 Januari 2015

Uppe i svinottan idag. Blev hämtad halv 6.
Hade bokat med Soraya buss, via en travel agency. Skulle ta 10 timmar enl säljaren. Det måste man alltid ta med en nypa salt.
Visade sig vara något av en mjölkbuss som stannade överallt. Ja, ja återigen, gilla läget Gunilla. Hade plats längst fram och det var ju bra i alla fall. Jag är ju en bokmal och plöjer böcker. Det var ju något av ett problem när jag skulle vara på resande fot så länge. Kan ju inte ha 20 kg böcker med mig. Visst man kan alltid få tag i böcker på vägen, Här kommer Storytel in. Mycket bra. Bättre än riktiga böcker speciellt när man reser. Just den här resan hade jag Lotus Blues i öronen av Kristina Olsson, mycket bra.
Byte i Phnom Pehn och efter 13 timmar (inte 10) var jag äntligen framme i mitt kära Kep igen. Stort leende på mina läppar när jag kom till Le Kep Bungalow och checkade in.
Fick mitt gamla rum, men det luktade skit rent ut sagt, från badrummet. Så jag blev uppgraderad till en stor bungalow. Det tackar man för. Du är en stamgäst, sa ägaren, klart vi ska ta god hand om dig. Tusen tack.
Vägarna i Kambodja är under uppbyggnad på många ställen och bara sand. Känns som man är i Saharas öken, dammet från vägarna gör att man antar en gulaktig ton, bålde kropp och kläder. Ingen bra idé att ha vita kläder när man skumpar fram genom landet. Kan tillägga att jag just idag haft vita, numera gula kläder…

Så efter en välbehövlig dusch o god middag på restaurangen dök jag i säng. Somnade nog innan huvudet var på kudden.

Måndag 26 Januari 2015

Idag är det 3 veckor sedan jag lämnade Sverige. Tiden har gått väldigt fort men samtidigt har jag fått uppleva så mycket. Otroligt mycket att ta in och smälta. Det tar ett tag innan man landar och kan få ord på sina känslor. Skönt att jag skriver så jag får det på pränt. Man glömmer så lätt annars.

Idag gick jag upp extremt tidigt. Mot Siem Reap. Hade bokat biljett hos Giant Ibis. Rekommenderas verkligen, är några dollar dyrare kanske, men jag tycker det är värt det. Man väljer säte, de har wi-fi, bra ac, man får vatten och croissant. Bra med benutrymme. Det är värt mycket när man ska åka ett antal timmar.
Hade bokat hotell i förväg, Bopha Pollen. Bra omdöme (läser sånt innan jag bokar som den hotellslav jag är)
Första gången på min resa som jag fick ta fram bitchigheten i mig. Den har jag stuvat undan annars. Hade bokat rum högt upp, fick på nedre botten, utsikt mot en mur, wifi funkade inte, luktade mögel. De började knorra att de var fullbokade osv. Men jag hade bokat detta för ett bra tag sedan. Men ´sa jag, jag kan packa ihop och söka annat hotell. Nä nä, då helt plötsligt fanns det rum på övervåningen, där allt var bra, Ingen doft, bra wifi, utsikt mm. Det rummet jag fick var nog ”nödrummet”, det man på hotell tar i sista hand, medveten om att det inte är ok men hoppas och håller tummar att det inte är en jobbig gäst. Jo tack, jag kan knepen. Allt frid och fröjd.
Bokade in tuk tuk till i morgon. Blir en dag på templen. Har fått så många olika tips och råd men beslutat mig för att en dag räcker, i alla fall för mig. Plockade ut de jag ville besöka. Skulle bli 5 styck. Hoppar soluppgången. Det är säkert jättevackert, men jag tar hellre en soluppgång vid havet.

Gick en sväng i denna stad. Mycket trafik och folk överallt. Som vanligt i mina vandringar skulle jag ha tag i postkontoret för att kunna posta vykort till min mor framförallt. Brukar inte skriva vykort men till kära mor Viol har jag lovat att skicka ett från varje ställe jag besöker. Har väl inte blivit riktigt så, men jag gör så gott jag kan. Gick åt fel håll men hamnade på ett fint tempel som jag bara måste gå in i. Jag dras mot dessa platser, det är så fridfullt. En stund av eftertänksamhet. Hittade rätt så småningom och mission completed.
Morgonen efter var det så dax för en av mina punkter på min ”bocka av lista”
Hämtad kl 8, mot biljettkön till att börja med. Jag hade just för denna dag köpt en hatt (ja, Gunilla i hatt men jag passade faktiskt i den) för solens skull. Hade fått tips att börja i motsatt riktning för att undvika de värsta köerna.
Sagt och gjort jag började med Preah Khan som faktiskt blev min favorit. Inte mycket folk hade hunnit hit. Det är här som Tomb Rider har spelats in med Angelina Jolie. Så här dax och innan energin började sina tog jag mycket bilder. Det avtog ju längre fram på dagen det gick.

Sedan avverkade jag Bayon och Angkor Thom, där det började bli köer. Hatar köer och blir lite obstinat och grinig. Men så är det, andas Gunilla.
Tog sedan Phnom Bakheng och där var jag i princip ensam, gilla. Detta tempel är det flest besökare på vid soluppgången. Härlig tur att vandra upp till templet.

Efter lunch som alla tuktukar kör till ett ställe, turistfälla, dyrt och ingen vidare mat, blir man påhoppad av försäljare som ska tvinga på en sarong och byxor för ”annars kommer du inte in på Angkor Wat. Skitsnack, konstigt att jag kommit in på de andra fräser jag tillbaka när jag blir påhoppad för femtielfte gången.

Så var det dax för höjdpunkten, alla kategorier. Mäktigt, verkligen mäktigt. Det är så stort. Dessa tempel som har funnits i så många år, städer, de finns ännu kvar. Alla utsmyckningar. Man står bara och gapar, kan inte ta in allt det vackra. Väldigt fina omgivningar i Angkor Wat, parkliknande. Vandrade omkring efter jag varit i templet. Träffade på ett gäng unga munkar, de hade ceremoni. Jag stod och betraktade dem. Inga problem med att få ta kort på dem. De bor inne på området. Träffade även på många apor, fredliga sådana. Till skillnad från Uluwatu, Bali, som man var livrädd för. De attackerade ju turister.

Tanken var att stanna kvar över solnedgången, men hjärnan sa att nu räcker det. Kan inte ta in mer. Åkte tillbaka vid 5 tiden. Hade inför detta äventyr köpt en hatt. Ja, Gunilla i hatt, hatar huvudbonader för jag inte passar i något. Men denna hatten passade jag faktiskt i och de rekommenderade en hatt som skydd för solen. Men som ett tecken på att jag var klar med templen flög den av på väg tillbaka till Siem Reap. Jag var klar….

Blev en välbehövlig khmermassage på kvällen.
Hade inte bestämt mig för vart jag skulle åka efter Siem Reap, kände inte riktigt för Vietnam och Hoh Chin Minh. Längtade tillbaka till Kep, men hade svårt att hitta anslutningar med buss.
På kvällen gick jag förbi en resebyrå, buss Siem Reap-Kep stod det. Klart jag ska tillbaka till Kep, köpte biljett och mailade Le Kep, där jag bodde förra veckan. De hade rum. Gutt!! Vill varva ner efter en hektisk vecka.
Blev en hel dag i Siem Reap, där jag gick omkring, tog en kopp te här, en kaffe där, käkade glass på Swenson (tror det heter så). Bara chillade och varvade ner. Kollade in marknaden, letade efter en viss restaurang som jag som vanligt inte hittade. Gav upp och tog första bästa. När jag gick vidare, låg restaurangen bara några minuter därifrån. Typiskt Gunilla.
Ska bli skönt att lämna stadslivet för lugn och ro i några dagar.
Jag kan inte ta in alla intryck om jag inte får lugna dagar emellanåt. Jag som är en lantis och inte van vid människor precis överallt.
I morgon kommer jag till kära Kep igen.Vet att en del tycker stan är tråkig. Det är den kanske, men jag vill inte ha party. Som återhämtning är den perfekt. Det är även mycket vackert där.

Söndag 25 Januari 2015

En liten reflektion över transporter i Kambodja, eller överhuvudtaget i Asien. Tider vad är det? Struktur och planering, vad är det? Man måste vara väldigt flexibel och räkna in en timme bakåt och en timme framåt när man ska bli hämtad. T ex igår. Skulle bli hämtad 7.30 vid hotellet i Kep. Minibussen kom 7.15. Ner till uppsamlingsplatsen, alla ut ur bussen för vi skulle byta. Ut med bagage. För att 5 minuter senare bli kommenderad att gå på samma buss som vi precis klivit av. Den här historien upprepar sig och jag kan bara skratta åt det. Men det är många som blir riktigt upprörda och gapar och skriker. Men varför ödsla energi på det. Acceptera det du inte kan påverka.
Första bytet blev i Kampot, där jag hann med 2 byten innan det blev rätt minibuss mot Phnom Penh. En läxa har jag lärt mig. Ska i fortsättningen i möjligaste mån undvika minibussar, åka med stora bussar i stället. De trycker in folk så dörrarna nästan buktar ut och verkar alltid lika förvånade att resenärer har med packning.
Kom till Phnom Penh strax efter lunch. Delade en tuktuk till hotellet, La Librairie, ett litet hotell med karaktär och egen stil. Riktigt mysigt ställe, hade till och med en terrass.

Ut i vimlet efter att ha chillat en liten stund. Alla skriker om tuktuk och moppetaxi mm. Men jag är envis, jag ska gå. Vill upptäcka staden på mitt sätt. Så jag vandrade och vandrade. Kom till Centralmarket, började få slut på energi och skulle egentligen tagit något att käka.

Istället ger jag mig in i denna ganska gigantiska marknad med alla dessa försäljare som inte lämnar en i fred. Slutade med att jag kom ut på 4 par brallor, genomtänkt Gunilla. Inte alls. Men betalade 10 dollar för alla så ok. OK att jag fick kasta ett par när jag provat dem. Helt felsydda. Det är smällar man får ta.
Hittade ut och nu var det mat, fort som f-n som gällde. Första, bästa, en trottoarrestaurang där det endast satt locals. Jag pekade och fick goda nudlar med grönsaker för en spottstyver. Smakade riktigt gott.

Så vidare på min vandring, mitt mål var att hitta FCC, det gjorde jag så småningom. Strandpromenaden med sitt liv var läcker att vandra längs. Utegym, boxning, fotboll. Ett folkmyller. Häftigt! För att känna historiens vingslag gick jag upp på takterrassen på FCC, FCC är alltså stället där utrikeskorrespondenterna samlades under kriget. Tog in en drink, Hemingway special, för att det kändes så rätt just i denna stund. Smakade riktigt gott.

Efter en stund stod där en likadan drink framför mig. Jag tittade på servitrisen, Happy Hour svarade hon då. Klart man drack upp den med innan vandringen hemåt till hotellet kunde börja. Faktiskt, jag hittade hem 🙂

Dagen efter med en mycket god frukost där jag äntligen fick pocherade ägg, var det dax att åka till Killing Fields och Prison S-21. Hämtade upp mitt sällskap för dagen, 3 grabbar som representerade Österrike, Tyskland och Spanien.

Började med Killing Fields, Dödens fält. Där var det mycket välorganiserat, man fick hörlurar och spelare samt karta/översikt på svenska. Det var faktiskt svenskar som läst in det. Mycket bra. Alla gick på området, där det skulle visas respekt, inte prata högt mm. Det var en mycket bra idé med ”egen guide” i öronen. Man blev väldigt fokuserad och lyssnade koncentrerat. Mycket gripande. Svårt att ta in allt, denna grymhet som ägt rum här. På en del ställen låg det ben och kläder på marken där vi gick. Kommer fram under regnperioderna. Blodfläckar. Vi var tagna alla fyra. Tog oss tid att verkligen gå igenom allt, tog 2-3 timmar.

Efter ett lunchstopp tog vi oss an Prison S-21. Ett fängelse där ca 11-12 tusen människor förvarats och torterats under groteska förhållanden. Tror det var, vet inte om jag kommer ihåg rätt, att det inte var ens 200 personer som klarade sig levande därifrån. Blev så tagen när jag gick därinne att jag fick svårt att andas, fick gå ut. Alla ord är överflödiga. Svårt att sätta pränt på sina känslor. Satt en stund med ”mina” grabbar i tystnad utanför. Vi alla var så tagna.
Tillbaka till hotellet, gick en sväng längs floden. Letade efter posthuset för att posta vykort (går inte att posta någon annanstans) Hittade fram efter nån timme. Ogjort arbete, det var stängt och inga lådor utanför. Hamnade istället på nattmarknaden och passerade några ”lyckliga gator” innan jag vände om hem till hotelllet. Packa och sova. I morgon blir det Siem Reap

Tisdag 20 Januari 2015

Upp tidigt. Blev hämtad 7.30. Snurrig och förvirrad chaufför. I Kampot höll jag på att bli med till Vietnam, på grund av att han upplyser folk först när de är utanför bussen och då har långt ifrån alla tråcklat sig ur. Tips från coachen: innan du släpper folk: informera!!! Men efter in i buss., in med packning, ut ur buss, ut med packning, in i en tredje buss som var full innan jag klev ombord. Fick dela säte med en tysk. Hade väl en fjärdedel att sitta på. Men bara andas, Gunilla. Snart är du framme. Le. I med hörlurarna och lyssna på musik och försöka sova mig igenom resan.
Framme vid Kep stod tuk tukarna på rad. Killen som körde mig, hans tuk tuk var sponsrad av ett svenskt par som håller till här. han ska åka till Sverige och jobba och tjäna ihop pengar till sitt husbygge här.
Framme vid Le Kep Bungalow kände jag direkt av lugnet och bokade två extra nätter. 160 kr/natt inkl ac, frulle, wifi, fräsch pool. Nybyggt.

Hade cyklar till utlåning, så jag hittade Berta, en cykel som jag trodde jag skulle få en bra relation med. Men vi kom inte långt. Dumpade henne vid krabbmarknaden. Skrek som en stucken gris när jag ville bromsa och så började framhjulet vobbla. Så det blev till att gå istället. Inte mig emot. Gillar ju att vandra. Berta är numera historia. Ska inleda en ny relation i morgon.
Gick och gick, ca en mil drygt. Ända bort till Kep market. Tog det lugnt, stannade och njöt av allt det vackra, utsikten. Besökte en pagoda. Andlighet.

Kep är en liten pärla, om du söker lugn och ro. Party får du åka någon annanstans för att få. Här kommer andningen ner i skön nivå. Ta dagen som den kommer.

Stranden är inte jättestor, men fullt tillräcklig. Absolut ingen trängsel. I närheten finns små mysiga restauranger och fik. Koki serverade mycket got Espresso och så finns det ett franskt bageri med goda bakverk och matbröd. Deras fikonbröd, fantastiska

Finns många övergivna och förstörda hus, nästan ruiner. Kvarlevor från kriget. Samtidigt som det byggs mycket och vägar fräschas upp. Fina planteringar. När man ser ruinerna påminns man om det hemska som har hänt i Kambodja, under Röda Khmerernas skräckvälde. Det ligger inte så långt tillbaka i tiden.

Finns även många pampiga byggnader och statyer. Herregud, så många statyer. En del vackra, en del lite komiska.
Käkade mycket god mat i Kep, gillar man seefood är det paradiset och billigt. Du måste bara äta Fried crab with kampot pepper. Så fantastiskt gott.

Har ätit mat med kampot pepper varje dag, bara för att det är möjligt. Just Kampot Pepper är väldigt känt, framförallt i Europa och franska köket som använder den.
Tog en dagstur till Rabbit Island, tar ca 30 minuter med longtail över. Köpte biljett hos Anna Travel där hämtning/lämning ingår på hotellet. En mysig ö med några mindre, enklare resorts. Riktigt mysigt. Solade och badade. Som den rastlösa person jag är tänkte jag, du måste röra på dig och se dig omkring på ön.

Sagt och gjort, gav mig i väg längs en stig i mangroveträsket. Inte små smart, när man bara har flipflop på fötterna och råkade reta upp ”några myror” . Vände illa kvickt efter några hundra meter. Shit, vad deras bett kändes. Ja, ja man lär sig något varje dag.

Käkade god nudelsoppa för 1 dollar, ganska överkomligt eller hur 🙂 Rabbit Island är definitivt värt ett besök. Kan tänka mig att det är en skön stämning där på kvällarna när alla dagsturister gett sig därifrån och man får ha ön för sig själv.

Var och vandrade i Nationalparken en dag. tänkte ta en vanlig liten runda. Som i mitt fall aldrig blir en vanligt, liten runda. För jag har förmåga att hitta de mest otillgängliga alternativen. Här var det inget undantag. Hittade en alternativ stig som skulle leda mig till ett djungeltempel och meditationscenter. Självklart tog jag den vägen. Ganska bra stigning till att börja med och när man väl kommit en bit på väg så är det ju inte läge att vända om. Bara bita ihop, gilla läget.

Tur det fanns lianer som man kunde hålla sig i. Men det var värt det när jag helt plötsligt, in the middle of nowhere kom till detta tempel. Mäktigt. Det var öppet så jag knallade in och kände av stämning, andlighet.
Då var det bara vägen tillbaka tänkte jag muntert. Hade hunnit dricka upp allt vatten. Kom så till ett hus, som såg ut som ett mindre hotell. Jag knallade in och frågade om jag kunde köpa vatten. Bortgjord, privat villa som ägdes av en fransman. Denne fransman bjöd på vatten och även skjuts hem i sin Lexus. Han tyckte att jag gått tillräckligt. Bara att tacka och ta emot.

Nationalparken rekommenderar jag. Vackert, tyst. Håller man sig till den normala vägen är det en skön promenad. Ta med tillräckligt med vatten 🙂
Mina 4 nätter på Le Kep Bungalows led mot sitt slut. Skönt att vara utvilad inför nästa äventyr. Phon Penh väntar.

Söndag 18 Januari 2015

Upp tidigt. Packa klart, Sista munkceremonin. Meditation.
Fick en farvälkram av dotter och far i ägarfamiljen. Lovat att jag ska återvända. Det ska jag definitivt. Perfekt ställe att relaxa och varva ner.
Upphämtad av taxi till båten. Reste med Koh Kood express till fastlandet, Laem Sok, Trat.
Många thailändare, troligen som besökt ön över helgen och skulle hem igen. Sen kom dem då. Har inte skrivit om detta förut. Ryssarna, ursäkta mig, men de är inte trevliga. Framfusiga, tar plats, gapar och skriker. Det finns säkert undantag. Kom ett gäng på båten och ”omringade” mig. F-n oxå tänkte jag. Troligtvis hade de festat hela natten och gått direkt till båten. Precis när vi skulle lägga ut kom ett par lokals, tjejer från en restaurang. De hade tydligen tagit springnota därifrån. Istället för att betala så började de tjafsa. Detta gjorde att vi blev försenade. Det är en grej, men så respektlösa som de är. Till slut var dem tvungna att betala. Puckon, ursäkta uttrycket. En liten parentes bara och reflektion. Jag är inte ensam om att tycka så här. Jag är ingen surkärring men har man inte vett att uppföra sig reagerar jag.
Båtfärden tog 1,5 timme. Ny och fräsch båt, till och med wi-fi. Blev lite blåsigt ett tag, på med långtröja, eftersom jag satt ute. Taxi till bussterminalen i Trat. Där blev det jalla jalla, minibusssen till Sihanoukville skulle precis gå i och med att jag var den sista att fylla bussen. I ilfart till toa, var bara tvungen. En fransman lovade att ”hålla bussen” till jag var tillbaka. Så på väg mot ett nytt land, Kambodja
Vi var en kvartett ensamresenärer som höll ihop, över gränsen, visa, ända till Sihanoukville, där skildes våra vägar. Det var jag, en fransos, en ukrainare och en tysk och så Bellman 🙂 Hjälptes åt vid gränsen att fylla i Visumansökan, gick otroligt smidigt och fort.
Fick sen vänta nån timme till att minibussen hade fyllts upp, innan färden började till Sihanoukville.
Vägarna i Kambodja är inte att leka med, så fort går det inte. Deras infrastruktur har väl inte riktigt hängt med.
Till skillnad från Lappland där det är renar som blockerar vägarna, är det här kossor. Ungefär lika mycket hjärna hos bägge djuren.
Resdagar blir det lite si och så med käk, blir oftast att leva på frukt och vatten. Men det funkar. Så länge jag får mina älskade, goa, små bananer, klarar jag mig långt.
Efter 11 timmars resande kunde jag checka in på Golden River Bungalow, ligger längst ner på Otres2 beach. Varför längst ner? Gunillasyndromet 🙂

Helt ok ställe, ganska nyöppnat och här ska jag bo 2 nätter. I första hand för att fixa visum till Vietnam. Tog en välbehövlig dusch, man blir liksom full av vägdamm, när man reser och svett förstås. Härligt att trängas i en minibuss med dessa fräscha dofter. Mumma 🙂
Varken kände för eller orkade gå till en restaurang för att käka, var inte vrålhungrig precis. Så jag ”drack” middag. Fasta kan man säga. 3 Angkor och Pringles chips. Helt ok. Susade lagom i skallen och somnade som en stock.

På morgonen tog jag en Tuk tuk in till Vietnams ambassad för att söka visum. Själva förfarandet gick snabbt, men var tvungen att vänta till eftermiddagen på att det skulle bli klart. Vad göra?? Gilla läget, dra tillbaka till Otres2, svida om till bikini och bitchen drog till beachen. Frulle bestående av frukt och vatten. Fick pedikyr och manikyr av en vänlig kvinna. Gröna tånaglar nu, Ursnyggt!! Hon är på stranden varje dag 9-18, har 3 barn hemma. Hon berättade att de är många kvinnor som konkurrerar. Inte så mycket turister i år heller säger hon. Kan det vara ryssarna som har minskat??? Inte mig emot 🙂

Fick oväntat besök på stranden. Fattade inte varför folk började ta fram kameror, jag var djupt försjunken i en bok. så tittade jag upp, en meter från min solstol kom ett helt gäng kor på stranden.
Tog en rejäl strandpromenad längst bort till änden av Otres1, tog 1,5 timme. Barfota Gunilla, hur tänkte du. Det är nyfikenheten som driver mig. Ett stycke till och ett stycke till, tills jag är i slutet. Gav mig två rejäla blåsor under fötterna. Tur man har Compeed med. Försvarets hudsalva och Compeed så brukar det lägga sig ganska snart.
In till stan för att hämta Visat, nu har jag en månad i Vietnam. Yes!!!
Kvällen blev en middag i solnedgången på stranden.När jag öppnade min Angkor utropade servitrisen, du vann, ölen är fri. Fattade inget, men det har tydligen att göra med något på kapsylen som signalerar att ölen är fri. Så det blev 2 öl i kväll. Vann dock inte på tvåan.
Sihanoukville är inget ställe jag tror jag vill återvända till, det är liksom inte jag. Träffade en tjej från Singapore, som bor och jobbar här sedan ett par års tid. Hon berättar att det är många backpackers, som ska stanna några dagar men blir kvar. Förstår inte riktigt det. Men jag tror att det kan bero på den lite laidback stilen som är här, en form av frihetskänsla. Är en hel del droger här. Lättillgängligt och många gör det. Doften av röka kan man inte missta sig på.
Trots att det bor en hippie i mig, så håller jag mig borta från det.
Golden River bungalows var ett ok ställe, Prisvärt, En liten pool, nyöppnat så det har inte hunnit bli slitet. AC, helkroppsspegel (stort plus då det inte är många ställen som har det) Kylskåp och låsbart skåp. 200 meter till beachen, Härlig utelounge mot floden. Rekommenderas!
Sonen som lär sin mor det här med att instragramma, snapchat mm. Han kommer med tips hela tiden, nä mamma, nu blev det fel. Hashtagen ska vara framför. Ok, fel ändå, du ska ha mellanslag. Gör om och gör rätt. Jag lär mig varje dag. Kärlek till dig Erik. Saknar dig och älskar dig. Saknar även Anna, dotter. Men hon känns inte långt bort, då hon bor på Koh Tao, Thailand. Dit ska jag i mars och få umgås och få kvalitetstid. Älskar er så mina musketörer

Golden Bungalow, Kambodja

Torsdag 15 Januari 2015

Upp tidigt som vanligt, sover sällan längre än till halv 7. Vill nyttja dagen. Däremot slocknar jag tidigt på kvällarna. Ålderstecken????? Fast det är olikt mig. För jag är definitivt inte en morgonmänniska annars. Men nu gillar jag att gå upp tidigt, meditera och ta det lugnt innan det är dax för frulle.
Så även denna morgon. Hann med en promenad längs stranden, ta in det sista av Koh Mak. Njuta av stunden.
På grund av missförstånd så blev det tight med tid innan båten skulle gå. Jag trodde en taxi skulle hämta mig….. Men det blev att hoppa på en moppe med all packning och skumpa iväg i den högsta hastigheten som gick att köra på de skumpiga vägarna. När att frukosten kom upp. Hann i alla fall.
Det har blåst ganska mycket de senaste dagarna och båtarna har haft svårt att lägga till vid den norra piren. Skulle varit på ö utflykt igår men på grund av vindarna körde inte båten. Men idag kunde de i alla fall lägga till vid norra piren. Strandvägen är det inte långt från Happy Days men med tung ryggsäck har man ingen lust att gå om det går att åka.
Motvind och höga vågor ut från ön, gjorde att man fick sig ett par rejäla duschar och resultat. Dyngsur från topp till tå eftersom jag satt sämst till av alla. Längst bak i mitten…… Fick många att dra på smilbanden i alla fall. Det bjuder jag på. Whatever, man torkar ju. Världsliga ting. Det är ju bara vatten.
Tog ca en timme till Koh Kood och när vi väl rundat udden kunde man njuta av turen, då vi inte gick mot vinden. Fick en sightseeing runt ön på köpet. Då båten släppte av vid respektive resort. Utom Gunilla då, som fick vänta till sist. Blev hämtad vid sista stoppet av Sunshine Resort.

Fick samma känsla här som när jag kom till Koh Mak. Här kommer jag att trivas. Lugnet, stillheten, atmosfären. Ja, jag kan låta tjatig. Men jag känner direkt om det är ett ställe jag trivs på.
Sunshine ligger längst ner på sydvästra sidan av Koh Kood. Hade förbokat 2 nätter men bokade på 2 till.
Ligger avsides, ja det gör det och cykla kan man säkert göra på ön. Men resortet hade inga och det var väldigt kuperat. Så jag stannade faktiskt på resortet alla dagarna förutom ett par utflykter.
Fin anläggning, som ägs och drivs av en lokal familj. Mycket trevliga människor och serviceminded. Bodde bra med havsutsikt. Min bungalow låg högst upp. Kunde se solnedgången från terrassen. Men så klart, den var ju finare från stranden.
Varje morgon kl 6.30 kom en munk från närliggande tempel och fick gåvor. Jag var med varje morgon, blev välsignad. Men visste när han kom, för först kom några hundar och sedan som skred han in på resortet, försvann sedan längs stranden. Häftig och upplyftande känsla. Efter det mediterade jag på terrassen och sedan var jag redo att möta dagen.

Resortet ligger längst bort på denna paradisstrand, ännu en. Ligger 2 resort till men det kändes som stranden var öde. Absolut ingen trängsel. Många låg på sina solstolar upp i skuggorna av palmerna. Tyst, lugnt och skönt. Känns som jag har en förkärlek när jag bokar rum, att jag väljer boende så långt söderut på stranden som möjligt. Vill ha lugnet.

Var på djungelutflykt med Lek, pappan i ägarfamiljen, upp till deras gummiplantage. Exklusiv guidning då det bara var vi två. Han kunde väl inte engelska så bra, men vi förstod varandra. Häftig vandring upp, han gick med machetes som värsta Tarzan. Fantastiskt vackert på väg upp, lite jobbigt. Men det ska kännas 🙂

Ibland fick man hålla sig i lianer för att inte trilla. Jag sa till Lek att vi är som Tarzan och Jane, han bara skrattade. Yes, Tarzan and Jane.
Fick en lektion i medicinalväxter, hur man kan använda dem och vissa kan man äta. Ja, jag smakade.

Väl uppe på plantagen där en kvinna och man bor och sköter plantagen. Fick se hur tillverkningen gick till och fick även prova. Dom får 60 bath/kilo. En platta väger 2 kg. Om jag förstod honom rätt säljer dom 6500 kg/år.
De skördar träden, heter det skördar, tappar heter den nog, 3 dagar på raken och så en dag fri. Blev bjuden på kaffe och så hade vi en fruktstund.

På vägen ner gick vi stannade vi vid ett naturligt ”fiskspa”. En liten damm med fiskar som äter huden på dina fötter. Precis som ett fiskspa. Sen druttade jag i, en lös sten gjorde att jag trillade. Det blev lite skrapsår, men hade köpt en universalgrej på Koh Kood som är bra för allt,, som jag smetade på. Det gjorde att läkningen gick snabbare.

En dag gick jag bort till templet för att hälsa på munkarna. En stund av andlighet.
Fick en härlig massage på stranden i solnedgången. Höra vågorna, tystnaden. Underbart
Sista dagen var jag kvar på stranden ända till solnedgången. Gick bort till änden, tog bilder både med kamera och hjärnan. Samlade intryck.
Vill minnas detta ställe och vill återvända. Det har varit läkande dagar här. Samlad inför Kambodja

Söndag 11 Januari 2015

Speed boat till Koh Mak på morgonen, tog 50 minuter. Härlig färd. Stannade till vid Koh Wai på vägen. Hade funderingar på den ön, men blev 4 dagar på Koh Mak istället.
Kände redan när jag klev iland på ön, Avslappnat, go känsla. Här ska jag trivas.
Hann med en iskaffe i väntan på Banana sunsets supertaxi 🙂
Såg en orm på vägen som höll på att sluka ett byte. Läskigt! Men jag satt tryggt i ”taxin”
Banana Sunset ligger på sydvästra delen av ön. Lite avskilt. 6 bungalows. Ingen strand dock men en så skön känsla att vara där. Riktigt avkopplande. Lånade cykel och hojade runt. Hittade en strand, helt i Gunillas smak. Näst intill öde. Det är så jag vill ha det. Låg några timmar, tog en öl på ett härligt och avslappat ställe, Island Hut.
Käkade middag på Banana i solnedgången. Live musik, härlig stämning. Underbar personal. De har även tält som man kan bo i. Avstår det, är klar med tältande, det har jag gjort tillräckligt i mitt liv.

Hade 2 nätter bokade och de var tyvärr fullbokade för jag ville stanna längre. Men hittade ett ställe inte långt därifrån, när jag tog hojen och begav mig på ett huppegupptäcksfärd, Ao Phong på södra delen. Även det en liten pärla, 7 bungalows, egen strand. Ägs av en tysk. Bara älskar dessa paradisstränder, Man är i princip ensam på stranden. Det är så vackert. Hängde på beachen till solen försvann, då förflyttade jag mig till hängmattan.
På morgonen steg jag upp tidigt för att se soluppgången. Tystnaden, dagen som gryr. Meditation på terrassen några steg från havet. Kan en dag börja bättre?

Tyvärr kunde jag bara bo en natt. Ägaren fixade boende på nordvästra sidan, vid piren. Happy Days resort. Även dem med egen strand. Kan bli tjatig men det var oxå toppen. Relativt nyöppnat, tror de hade 12 bungalows. Tyst och lugnt och skönt.
Har inte skrivit så mycket om mat jag har ätit. Bu eller bä. Men min mage har varit ganska kass i snart en vecka och därför har jag varit försiktig med maten. Hade medicin kvar sedan Ko Tao förra året så har käkat upp den kuren och det har blivit bättre. Men iaf på Happy Days testade jag Penang Curry, dock bara med grönsaker. Men det var den godaste maten hittills. Mycket beroende på att magen inte tjorvade men oxå på att det smakade riktigt gott. Kommer nog med mera inlägg när det gäller maten.

Tog en promenad längs hela stranden bort till änden. Vid piren och på andra sidan ligger lyxresorten, med stora villor. Tycker det förstör bilden av paradiset. Glad att jag bor på andra sidan. Har läst och hört mycket om att det skulle vara sandflies på denna delen av ön. Jag var preparerad med kokosolja, som ska hålla dem borta. Men jag märkte iaf inget av dem. Kan ju kanske bero på att det blåste när jag var där. Men nej, jag har inga problem haft med dem.
Hojade runt ön på en förmiddag, tar inte mycket längre tid. Kollade stränder och boende. Känner att jag bott väldigt bra där jag har varit. Har ju testat 3 olika stränder och väderstreck på ön.
Strömmen gick vid några tillfällen, kan bero på blåsten, men ibland är jag ju rättrådig och har fick/pannlampa med. Ingen panik 🙂

En dag när jag var på väg till hojen från stranden i Ao Kao, passerade jag en bungalow, dörren var lite öppen. Ut strömmade musik. kände igen den. Saktade ner stegen. Tommy Nilsson och Öppna din dörr. Lite otippat kanske sådär, men det gav mig ett leende på läpparna. Älskar livet!
Många som undrar och tycker, är det inte tråkigt att resa själv. Mitt svar är nej. Man träffar människor varje dag, snackar, kan vara korta och långa möten. Återkommande möten. Byter lite tips och råd. Kanske man ses igen. Det är lättare att knyta kontakt när man är själv än om man reser i sällskap. Det är min uppfattning i alla fall.
Fick veta att Koh Mak har regnperiod från maj-oktober cirka och anläggningarna stänger ner då.
Koh Mak kommer jag definitivt att återvända till.
Efter 4 nätter på denna paradisö så väntar Koh Kood

Torsdag 8 Januari 2015

Med tanke på att jag sov som en liten gris i går natt hade jag ju förstås svårt att sova i natt. Blev ett par timmar innan det var dax att kliva upp. Hämtad vid hotellet och körd till en uppsamlingsplats. Där det var ytterligare väntan. Men det är så det är, väntan, bara gilla läget. Inget man kan påverka.
Båtfärja över till Koh Chang från Laem Sok. Hamnade så småningom på Lonely Beach på sydvästra sidan. Mitt första besök på Koh Chang. Fått tips från son och dotter att det är ett ställe för mig.
Hade bokat rum på Exotic Bungalows. Så himla exotiskt vet jag inte om det var. Hade speciellt bett om lugnt rum, högt upp. Ägaren, som är engelsman tror jag, sa att just det rummet hade haft översvämning. Som den hotellslav jag är, vet jag hur psalmerna går och man får dra nödlögner när man gett det utlovade rummet till någon annan. Istället fick jag rum nära baren, mörkt, inget dagsljus nådde dit. Kan väl säga att de inte fick högsta betyg på Booking.com. Luktade kloak, ett enda fungerande eluttag. Tummen ned.
Men jag spenderade dessa 3 dagar på stranden, så jag överlevde. Stranden på Lonely Beach är fin om man drar sig lite norrut där man inte behöver ligga som packade sillar.
Fick se några fina solnedgångar. Hittade ett mysigt ställe, Rolling Chang, god mat och härlig musik. Första kvällen spelade dem enbart Stones musik. Svårt att lämna stället, tänkte, en låt till, en låt till…..

När jag köpte biljett till Koh Mak, fick jag värsta dansuppvisningen av ägarinnans döttrar. Så söta och så duktiga.
Efter 3 dagar på Koh Chang känner jag att jag är klar. Har inte varit runt något. Ville bara ha lata dagar på stranden för att komma in i semestermood. Har frossat i frukt. Det smakar ju så fantastiskt gott här och är i princip gratis.
Hann med en massage, coconutoil massage denna gång. Så skönt. Det är oxå något man kan frossa i, när man är i denna delen av världen.

Nu väntar ny ö för mig.

7 januari, 2015

Vaknar klockan 13.30, var tvungen att titta på klockan mer än en gång. Sovit i mer än 12 timmar. Men sovit gott.
Fixar transport till Koh Chang i morgon.
Åker till MBK och tar foto till Visum för Kambodja och Vietnam. Tog väldigt lång tid med taxi, handlar väl om ett par kilometer. Hade gått fortare att gå.
I väntan på att fotona ska bli klara, kom jag på att jag inget käkat (hade ju sovit över både frulle och lunch). Så det fick bli en papayasallad. Stark men god. Köpte även mitt första batikplagg (inte det sista) på denna resan. Ett par byxor. Älskar verkligen batik och har alltid gjort. Bor nog en hippie i mig. När jag var barn och hängde på fritidsgården fick jag lära mig att göra egna batikplagg. Det var många av min pappas vita undertröjor som blev batiktröjor. Uppskattades kanske inte av honom när fler och fler tröjor försvann från garderoben. Det var en parentes.
Det blev även en thaimassage. Blev rekommenderad av hotellet. Stegade dit och en kille tog emot mig. Nu ska jag inte ge några detaljer, men det kunde blivit något helt annat, om jag velat. Men nu var det just thai-massage jag ville ha. Vänligt men bestämt fick jag visa vad jag förväntade mig. Så slutresultatet blev bra. MEN jag kommer inte att bli nån stamkund där, kan jag säga.
Tillbaka till hotellet unnade jag mig min första Sangsom/ginger. Gott.
I morgon väntar sol, bad, öar, stränder. Götttt! Som jag längtat efter sand mellan tårna. Life is better in flip flops.