5 februari, 2015
Hade bokat en heldagsutflykt min sista dag i Ho Chi Minh. Kände att jag ”var klar” med staden. Är absolut ingen storstadsmänniska. Trots att jag bott i storstäder tidigare i livet. Passar inte mig. Jag vill ha lugnet.
Så för att kunna besöka Than That Cao Dao (det stora Cao Dai-templet) fick jag tunnlarna på köpet.
Upp tidigt idag igen. Gick genom staden till uppsamlingsplatsen för utflykten. Tog väl ca 15 minuter. Sover aldrig dessa människor????
Full aktivitet i parkerna med gymnastik och dansklasser. Fann en moppetaxichaufför som låg och sov på moppen. Kanske inte pallar alla dygnetruntrusningar, vad vet jag. Utan sover på ”arbetsplatsen”, sitt hörn av gatan.
Kan verkligen rekommendera Sinh Tourist som arrangör och transport. Fräscha bussar, alltid vatten, wi-fi på en del.
En lagom grupp på ca 15 personer. Mycket bra guide och intressant att få veta ännu mer om landet och kulturen.
I Ho Chi Minh bor där 10-11 miljoner och gissa hur många moppar???? Hela 5 miljoner moppar. Inte undra på all trafik. Som guiden sa, alla måste ha en moppe. ”No bike-No girlfriend”. En moppe kostar 40-45 miljoner dong, inte jättebilligt för dem.
Stannade vid en fabrik på vägen, där handikappade ges arbete. Tillverkar mycket fina saker, både stora och små. Fann riktigt snygga skärmväggar. Lite svårt att shoppa sådant när man är på resande fot så länge. Men samtidigt bra för plånboken för man tänker sig för innan man köper något. Hur mycket väger det? Behöver jag verkligen detta?
Efter 3,5 timme i buss var vi framme i Tay Ninh och Cao Dai-templet.
Jag är mycket fascinerad och intresserad av religioner, framförallt här i de länder jag reser i. Här orsakar inte olika religionstillhörighet osämja mellan människor. Utan man lever tillsammans i samma community.
Cao Dai, som är en egen community i Tay Ninh, ligger väldigt nära gränsen till Kambodja, 10 mil från Ho Chi Minh, är ett högkvarter för Vietnams mest säregna religion. En brokig blandning av olika filosofer och är mycket unikt. Finns bara i Vietnam.
Här blandas konfucianism, taoism, buddism, romersk-katolisism. Bland deras helgon finns Buddha, Jesus, Julius Caesar, Jeanne dÁrc, Napoleon, Shakespeare m fl. Den högste guden är ett allseende öga i en triangel. (jo, det finns på dollarsedeln) Templet brukar även kallas ”Det allseende ögat”
Numret 9 är deras lyckotal, så allt återkopplar till det. När man ser templet och byggnaderna runt omkring, känns det så overkligt. Som man klivit in i en Walt Disney film. Alla krusiduller, figurer, färger. Som ett franskt par uttryckte det, vi i Frankrike brukar säga kitsch, samma här svarade jag.
De har hela 2,5-3 miljoner anhängare i landet och drygt 400 tempel. Cao Dai hade en privatarmé med ca 25.000 man efter Indokinakriget. Man höll sig i princip helt utanför Vietnamkriget, som ledde till svåra förföljelser efter kommunisternas maktövertagande.
De har böneceremonier 4 ggr/dag och kl 12 får allmänheten besöka.
Alla som inte arbetar kommer till templet 4 ggr/dag och deltar. Hann ta många bilder och även från ceremonin, som man inte fattar mycket av. Det spelas på fiolliknande instrument och sjungs. Oavbrutet i ca 30 minuter. Häftigt att få besöka detta stället.
Efter lunch och ytterligare 1,5 timme i buss. Mycket buss blir det…. Så var vi framme vid Cu Chi tunnlarna.
Under Vietnamkriget lyckades FNL, trots ständiga anfall från sydvietnamesisk och amerikanska styrkor bygga detta nätverk av tunnlar under jorden med både kök, sovsalar, sjukhus, vapenfabriker. Mängder av olika slags fällor och attrapper för att lura dem.
Var nere i en 40 meter lång passage, viktigt att gå rakt fram, tar du till vänster hamnar du i Kambodja, som guiden uttryckte sig, till höger hamnar du i floden. Väldigt svårt att kunna upptäcka nedgångarna till tunnlarna och även alla fällor. Intressant att höra och se dessa. Något som jag däremot inte gillar är att man ges tillfälle att skjuta, alla som ”poserar” på och vid sidan av pansarvagnar osv. Det klarar jag inte av. Blir provocerad och lite förbannad pga människors respektlöshet. Jag ser i alla fall inte underhållningsdelen i detta. Har träffat på amerikanare på min resa som undviker att besöka alla ställen som har med kriget att göra. De vill inte påminnas om det och skäms. Andra poserar villigt och glatt.
Alla platser som jag besökt hittills i Vietnam och Kambodja som har med kriget att göra, ökar min respekt och beundran att de tagit sig igenom det och att länderna är under uppbyggnad och har återhämtat sig. Men samtidigt en förtvivlan över alla som fick sätta livet till och som fick skador för livet. Det gör mig så illa berörd. Jag växte upp med Vietnamkriget, var bara 6-8 år när det började, men har så tydliga minnen från den tiden och framåt. Plus alla filmer som gjorts om kriget och som man sett. Det blir riktigt starkt när man besöker dessa platser.
Otroligt mycket intryck under dagen och efter 12 timmar på tur, var det gott att käka en middag och ta några öl och sitta och bubbla med en vän, Kim. För att bearbeta alla intryck.
Somnade gott efter att ha traskat hemåt genom natten.
I morgon lämnar jag detta myller och stressande trafik. Min hjärna vill på semester, koppla bort några dagar. Rensa hårddisken
Lifeisbetterinflipflops.blog 