Söndag 22 februari, Hue
Sista dagen i Hue, lämna hotell Nhat Le Hotel, kan rekommendera det, om man vill ha ett lugnt ställe till bra pris.
Skulle ta nattbussen kl 17, så hann med en promenad i nya kvarter. Hittade ett mysigt fik, var enda västerlänningen där. Älskar verkligen deras kaffe, är så otroligt gott. Svart och utan socker ska det vara. Lyckades gå vilse när jag skulle hitta tillbaka till hotellet, inget ovanligt när det gäller mig, men motion skadar inte.
Har ju åkt buss genom landet med Sinh Tourist, som verkligen är ett bra bussbolag. Rena och fräscha bussar, ordning och reda. Säger ifrån om gäster är högljudda när det är sleeping bus. Men eftersom det här med tet, nyåret, skapat en del problem, kunde jag inte resa med dem från Hue till Hanoi. De hade anlitat ett annat bolag, är osäker men de hette något liknande Dhoc Tun, typ. Varning för detta bolag!!!!
Kände direkt när jag såg chauffören då bussen kom nästan en timme försenad. Stirrig, gapig, inte trevlig.
Det här med våra bokade platser stämde inte heller, de som bokat från Hue hade han gett till locals. Men man ska inte reta mig, så jag fick skaplig plats ändå. Bussens skick är inte alls som Sihn Tourists bussar. Det kan man förbise med om det andra varit ok.
Men så började mardrömsfärden, han körde som en kamikazepilot, med mobilen i ena handen samtidigt som han styrde med den andra och tutade oavbrutet. Snacka om simultanförmåga. Kan väl tillägga att det var näst intill omöjligt att koppla av.
Bussen var fullbokad men ändå stannade han och plockade upp locals så gångarna var fulla med folk som låg där. Trafiksäkerhet, vad är det? En tjej framför mig spydde så det stod härliga till. Sleeping bus, blev nightmare bus.
Var glad när vi klockan 6 landade in i Hanoi. Då började nästa helvete…..
Måndag 23 februari, Hanoi
Jävlas inte med en trött Gunilla
Så klockan sex på morgonen landade jag in i Hanoi, äntligen framme och mycket sömn hade det inte blivit. Bokade hotell igår, Artisan Boutique Hotel, ligger vid sjön och ett stenkast från de gamla kvarteren.
Det är ytterligare en sak som irriterar mig, alla dessa taxichaffisar som står och skriker och nästan tar tag i en när man ramlar av en buss. Speciellt i detta fall, när humöret inte var på topp precis.
Så när en taxichaffis kommer fram och svarar ja på min fråga om taxameter, tar jag den. Mitt dumma nöt. Hade jag läst i min guidebok lite bättre, hade jag inte hoppat in i hans bil.
Taxameter hade han, en galopperande sådan, i början hände inte mycket men så rasslade det till och när summan stod på över 700 tusen dong, fick jag nog och skrek. Han förstod nog inte allt jag sa då jag övergick till väldigt fula ord på svenska. Nu stannar du och släpper av mig. Förstod att det var en scam. Hur mycket vill du betala frågar han då, gav honom 100 tusen och så slängde han ut mitt bagage i gatan. Jo men, välkommen till Hanoi, Gunilla 🙂
Bra start på dagen, nu kan det bara bli bättre. Så en varning, kolla vilka du åker med, vilka taxibilar mm.
Men dagen blev bra i alla fall. Startade med gofrulle och så en härlig promenad runt sjön i väntan på att mitt rum skulle bli klart för incheckning. Härligt att se alla människor så tidigt på morgonen som springer, går, mediterar, dansar salsa, gympa i grupp mm. Så det blev även en stunds meditation för mig med.
Dagen tillbringade jag på mina 2 ben, ingen taxi här inte. Vandrade runt lite spontant, besökte tempel som jag råkade på.
Kan väl säga att jag gillar Hanoi så här långt, om man bortser från taxichaufförer då förstås
Lifeisbetterinflipflops.blog 