6 februari, 2015 Mui Ne

Upp tidigt idag igen, lite tung i huvudet efter ölen igår. De har färsköl på många ställen här, säljs för en spottstyver. Smakar helt ok och som sagt skitbillig. Men det blev kanske en för mycket igår kväll. Fast jag packade snabbt innan jag slocknade….
Nåväl, taxi med mitt hem, Haglöfs och jag, till Sihn Tourist. Smått kaotiskt utanför. Bara stå och iaktta denna cirkus som i princip alltid föregår innan bussen lättar på gasen och drar iväg med trötta, nyvakna människor, på väg mot nya outforskade mål. Nåväl, min tur till Mui Ne, var överbokad så det kom en buss till. Jag visade biljetten, jo du är på rätt buss. Fick en plastpåse att lägga skorna i. Du går inte med skor på en sleeping bus, för det var just var det var.

Tråcklade mig in, längst bak förstås. Finner en kille på min plats. Jämför biljetter, stämmer, fast vi har olika bussnummer. Fram till chauffören, som visar av killen. Jag tråcklar mig bakåt igen, lägger mig tillrätta. Pratar lite med grannen. Så ropar man upp mitt namn. Jag är på fel buss. Ut ur min mun kommer då diverse fula ord på svenska. Grannen, som jag snackat engelska med. Aaah, du är svenska. Jag är norrman. Visade sig att vi bor i närheten av varandra i Norge. Världen är allt bra liten ibland. Så ut ur bussen, på med skor, ut med bagage. Av med skor, in med bagage och tråckla mig fram till min plats. Blev ett lyft för jag slapp ligga längst bak. Vilken bra idé med sleeping bus, varför finns inte det i Sverige och Norge? Helt fantastiskt bra, tycker jag. Man har sitt egna lilla bo.

Så iväg kom vi, tog nog en timme ut ur staden, rusningen förstås, den ständigt pågående trafikrusningen.
Så efter 4 timmar fick jag äntligen se havet, som jag log och kände ett lugn och samtidigt ett pirr i kroppen. Här ska jag bara ta det lugnt, ligga på stranden, bara vara. Inte vara iväg på en massa utflykter. Semester på riktigt.
Hittade ett trevligt boende vid stranden, 12 dollar/natt m a/c, bra wifi, rent och fräscht, egen terrass. Kan inte bli bättre. May Vo heter det, ligger i mitt tycke på rätt sida av Mui Ne, bort från stressen vid kitesurfingställena. Här är det lugn och ro som gäller på stranden. Fiskarna som dominerar och de¨ går ut tidigt på morgnarna och ibland på kvällarna. I sina runda baljor till båtar. Häftiga att se.

Hann knappt checka in förrän jag tog mig ner till stranden. Gick och sjöng på ”När jag kysser havet”, det är en sådan härlig känsla av frihet när man kommer till havet.
Nåväl, blåste ganska friskt, gick ett stycke och ”sneakade” mig in på ett resort, la mig på en solstol som om jag var gäst. Ingen som ifrågasatte det i alla fall. Jag lyssnar ofta på bok när jag solar och det var tur för det var 99,9% ryssar där. Men för att få sno en solstol några timmar stod jag ut.
Blev en vandring i solnedgången längs stranden senare.

Ytterligare 2 dagar såg likadana ut. Strandhäng, dock inte på något ryssresort. Gick så långt bort som möjligt för att få en bit av stranden för mig själv. Soluppgångar och solnedgångar. Det kan aldrig bli för mycket av det.

Meditation på stranden i soluppgången, det är livet.
Hojade bort till det hektiska änden av Mui Ne för en öl med Kim, som även han kommit hit. Kände att jag valt rätt sida att bo på.
Så efter 3 dagar var jag redo för lite kultur igen.

5 februari, 2015

Hade bokat en heldagsutflykt min sista dag i Ho Chi Minh. Kände att jag ”var klar” med staden. Är absolut ingen storstadsmänniska. Trots att jag bott i storstäder tidigare i livet. Passar inte mig. Jag vill ha lugnet.
Så för att kunna besöka Than That Cao Dao (det stora Cao Dai-templet) fick jag tunnlarna på köpet.
Upp tidigt idag igen. Gick genom staden till uppsamlingsplatsen för utflykten. Tog väl ca 15 minuter. Sover aldrig dessa människor????
Full aktivitet i parkerna med gymnastik och dansklasser. Fann en moppetaxichaufför som låg och sov på moppen. Kanske inte pallar alla dygnetruntrusningar, vad vet jag. Utan sover på ”arbetsplatsen”, sitt hörn av gatan.

Kan verkligen rekommendera Sinh Tourist som arrangör och transport. Fräscha bussar, alltid vatten, wi-fi på en del.
En lagom grupp på ca 15 personer. Mycket bra guide och intressant att få veta ännu mer om landet och kulturen.
I Ho Chi Minh bor där 10-11 miljoner och gissa hur många moppar???? Hela 5 miljoner moppar. Inte undra på all trafik. Som guiden sa, alla måste ha en moppe. ”No bike-No girlfriend”. En moppe kostar 40-45 miljoner dong, inte jättebilligt för dem.

Stannade vid en fabrik på vägen, där handikappade ges arbete. Tillverkar mycket fina saker, både stora och små. Fann riktigt snygga skärmväggar. Lite svårt att shoppa sådant när man är på resande fot så länge. Men samtidigt bra för plånboken för man tänker sig för innan man köper något. Hur mycket väger det? Behöver jag verkligen detta?
Efter 3,5 timme i buss var vi framme i Tay Ninh och Cao Dai-templet.
Jag är mycket fascinerad och intresserad av religioner, framförallt här i de länder jag reser i. Här orsakar inte olika religionstillhörighet osämja mellan människor. Utan man lever tillsammans i samma community.
Cao Dai, som är en egen community i Tay Ninh, ligger väldigt nära gränsen till Kambodja, 10 mil från Ho Chi Minh, är ett högkvarter för Vietnams mest säregna religion. En brokig blandning av olika filosofer och är mycket unikt. Finns bara i Vietnam.

Här blandas konfucianism, taoism, buddism, romersk-katolisism. Bland deras helgon finns Buddha, Jesus, Julius Caesar, Jeanne dÁrc, Napoleon, Shakespeare m fl. Den högste guden är ett allseende öga i en triangel. (jo, det finns på dollarsedeln) Templet brukar även kallas ”Det allseende ögat”

Numret 9 är deras lyckotal, så allt återkopplar till det. När man ser templet och byggnaderna runt omkring, känns det så overkligt. Som man klivit in i en Walt Disney film. Alla krusiduller, figurer, färger. Som ett franskt par uttryckte det, vi i Frankrike brukar säga kitsch, samma här svarade jag.
De har hela 2,5-3 miljoner anhängare i landet och drygt 400 tempel. Cao Dai hade en privatarmé med ca 25.000 man efter Indokinakriget. Man höll sig i princip helt utanför Vietnamkriget, som ledde till svåra förföljelser efter kommunisternas maktövertagande.

De har böneceremonier 4 ggr/dag och kl 12 får allmänheten besöka.
Alla som inte arbetar kommer till templet 4 ggr/dag och deltar. Hann ta många bilder och även från ceremonin, som man inte fattar mycket av. Det spelas på fiolliknande instrument och sjungs. Oavbrutet i ca 30 minuter. Häftigt att få besöka detta stället.
Efter lunch och ytterligare 1,5 timme i buss. Mycket buss blir det…. Så var vi framme vid Cu Chi tunnlarna.
Under Vietnamkriget lyckades FNL, trots ständiga anfall från sydvietnamesisk och amerikanska styrkor bygga detta nätverk av tunnlar under jorden med både kök, sovsalar, sjukhus, vapenfabriker. Mängder av olika slags fällor och attrapper för att lura dem.

Var nere i en 40 meter lång passage, viktigt att gå rakt fram, tar du till vänster hamnar du i Kambodja, som guiden uttryckte sig, till höger hamnar du i floden. Väldigt svårt att kunna upptäcka nedgångarna till tunnlarna och även alla fällor. Intressant att höra och se dessa. Något som jag däremot inte gillar är att man ges tillfälle att skjuta, alla som ”poserar” på och vid sidan av pansarvagnar osv. Det klarar jag inte av. Blir provocerad och lite förbannad pga människors respektlöshet. Jag ser i alla fall inte underhållningsdelen i detta. Har träffat på amerikanare på min resa som undviker att besöka alla ställen som har med kriget att göra. De vill inte påminnas om det och skäms. Andra poserar villigt och glatt.
Alla platser som jag besökt hittills i Vietnam och Kambodja som har med kriget att göra, ökar min respekt och beundran att de tagit sig igenom det och att länderna är under uppbyggnad och har återhämtat sig. Men samtidigt en förtvivlan över alla som fick sätta livet till och som fick skador för livet. Det gör mig så illa berörd. Jag växte upp med Vietnamkriget, var bara 6-8 år när det började, men har så tydliga minnen från den tiden och framåt. Plus alla filmer som gjorts om kriget och som man sett. Det blir riktigt starkt när man besöker dessa platser.
Otroligt mycket intryck under dagen och efter 12 timmar på tur, var det gott att käka en middag och ta några öl och sitta och bubbla med en vän, Kim. För att bearbeta alla intryck.
Somnade gott efter att ha traskat hemåt genom natten.
I morgon lämnar jag detta myller och stressande trafik. Min hjärna vill på semester, koppla bort några dagar. Rensa hårddisken

Onsdag 4 Februari 2015 – Ho Chi Minh

Denna dag gick i vandringens tecken.
Började med att dricka espresso med en italiensk kvinna på hotellet. Jag skulle ta hissen ner mot vad jag trodde frukosten Hon klev på nästa våning och hon började snacka italienska med några engelska fraser då och då. Coffee förstod jag och så följdes vi åt. Ut ur hotellet, rakt över gatan. Jag började tänka att det här stämmer väl inte. Ligger frukostmatsalen här????? Mycket riktigt, den låg inte där. Hon skulle ha kaffe, så fick det bli. Beställde in varsin espresso och konverserade. Hon på italienska och jag på engelska. Mycket givande samtal…..
Fann aldrig någon frukostmatsal på detta hotell. När jag frågade fick jag inget svar, utan frullen kom till rummet…. Man får vara med om mycket. Kan väl tillägga att engelskan är sisådär på många ställen i Vietnam.

Prio nummer ett idag var att ta mig till Sinh Tourist, som jag läst om i min guidebok som ett bra bussbolag. Ville köpa en open bus ticket, med ett antal stopp, på väg upp till Hanoi som slutdestination.

Sagt och gjort, kartan i högsta hand, google maps i mobilen och Ave Maria sjungande i huvudet, tog jag mig till deras kontor. Klarade alla korsande av gator. Går som värsta trafikpolisen när jag håller upp handen mot trafiken och hoppas verkligen att de ser mig och försöker att inte köra över mig.

Men väl där, visade det sig att det är lättare sagt än gjort, att köpa open bus ticket i februari månad, då de firar nyår i Vietnam och mycket är fullbokat. Vitsen med open bus ticket är ju friheten att inte behöva planera så långt i förväg. Så min planerade oplanerade resa i Vietnam,blev plötsligt tvingande planerad. Var tvungen att ha datum för mina biljetter.
Så fram med kalendern, göra en grovplanering. Dessa städer vill jag till, stanna i x antal dagar, innan jag åker till nästa stad.

Fick tag i biljetter upp till Hue, sen blev det stopp. Allt fullt från Hue till Hanoi.Det är bara att acceptera. Köpte biljetter upp till Hue. Det får lösa sig, tar tag i det problemet längre fram. Får tänka om annars, göra en ny plan, plan femtielva typ…..
Så efter detta besök hos resebyrån som tog en stund, blev det gokaffe innan jag tog mig an Ho Chi Minh. Deras kaffe, alltså, så gott. Har kanske nämnt det förut…

Vandrade nog 2-3 mil denna dag. Hittade ett par fina tempel, nej, kommer inte ihåg namnen. Finns ju ett antal
i denna storstad. Ganska skönt att gå in och sätta sig en stund. Känna lugnet, njuta av tystnaden och andligheten.
Rex hotell kom jag till, dock var huvudingången avspärrad pga byggnation. Men jag fick se baksidan. Så operahuset, Notré Dame, Posthuset, Krigsmuseét.

Fantastiskt fina byggnader, blir hänförd av allt det vackra.
Krigsmuseét gör mig illa berörd, förbannad på detta våld som drabbar så många oskyldiga. Hemska bilder. Ord är överflödiga, svårt att beskriva känslan.

En sväng på den gigantiska marknaden innan näsan vänder hemåt mot Happy Hotel. Undrar hur många nej tack jag sagt idag till moppetaxichaufförer idag……
Blev en snabb middag på grannhotellet (då jag ännu inte hittat restaurangen på mitt hotell, som tydligen gått upp i rök)
Tillägg från igår kväll efter min vilsna promenad och lycka att äntligen komma hem. Jag hoppade av moppen, betalade och in på hotellet. Börjar se mig om, såg lobbyn ut så här för några timmar sedan? Frågar om detta är Happy Hotell. Så klart inte. Gunilla har gjort det igen. Fel hotell. Men det var grannhotellet, så nära hem hade jag i alla fall

Tisdag 3 Februari 2015 – Vĩnh Long

Opp i svinottan, samling kl 06.30. Samlad tropp gick vi ner till floden och vår båt för dagen.
Började med den flytande marknaden, häftigt att se handeln och varor byta ägare. Så blev det besök på en risnudelfabrik. Drivs av en familj som de flesta verksamheter gör här. Alla i familjen är inblandade från små barn till far/mor föräldrar.
Besökte en farm där man bland annat hade risfält men även en hel del annat odlades i form av härligt, goda frukter och grönsaker.
Det bjöds på frukt och det fanns barbeque med diverse grillade ”läckerheter” som orm, råtta med mera.
En man i sällskapet köpte ett fat med gott och blandat och delade glatt ut till oss andra. Föll för trycket och testade orm. Märkligt hur hjärnan i förhand bestämmer hur man ska reagera på nya smaker. Förprogrammerad att det här ska smaka skit ungefär. Men jag smakade som sagt orm, hoppade råttan. Smakade kyckling, typ.

Så nu är det gjort. Är nog inget jag kommer att beställa in på restaurang.
Efter lunch och en sista promenad i Can Tho, blev det åka buss igen…..
Mot Vinh Long, mysig liten stad. Hade en halvtimmes uppehåll, så det hanns med en sväng på marknaden och även en snabb pilsner. Passerade även My Tho, som är den stad i Mekongdeltat som ligger närmast Ho Chi Minh.

Kom så småningom fram till denna hektiska, pulserande stad. Checkade in och tänkte att jag behöver nåt att käka. Så med en liten karta från hotellet begav jag mig ut.
Här snackar vi trafik och då framförallt moppar. Phnom Penh var ingenting i jämförelse med detta. Tänkte först, att jag får hålla mig i samma kvarter hela tiden så jag slipper korsa gatan. Det funkar ju inte.
Så iaf när man letar efter något hittar man aldrig det man söker, eller sällan. Så jag slutade vid en trottoarrestaurang, lite pekande och tittande på de andra gästernas tallrikar. Alla locals, ingen kan engelska.
Så fick jag mig en tallrik med nudlar och en del andra suspekta ingredienser i . Ursäkta mig, men vissa saker kunde jag inte äta. Men grönsakerna och nudlarna var mycket goda. Och ölen. Betalade 1 dollar för detta.
Trött som en bäver tänkte jag mig hemåt och började traska. Efter ett tag kände jag att här har jag inte varit förr. Stod där, förvirrad, med en hemmagjord karta i handen. Trött och ville bara sova.
Men då dök en tandlös riddare upp på en moppe. Han skrattade när jag pekade på kartan vart jag skulle..
Jag hoppade upp på hans stålhingst och iväg bar det i Hoh Chin Minhs sena kväll. Runt hörnet och trippen tog väl max 2 minuter. Så nära och så totalt lost.

Måndag 2 Februari 2015 – Côn Đảo

Sov väl så där inatt, det knirrade och knarrade på båten. Som den lortgris jag var hoppade jag att duscha. Duschen tilltalade mig inte riktigt….. Det blev en raggardusch, får ta det på nästa ställe. Backpackar man så gör man. Vissa dagar när man reser länge känner man sig inte så jättefräsch precis.
Chau Doc tillhörde tidigare Kambodja , liksom stora delar av Mekongdeltat. Här finns en blandning av olika folkslag. Vietnameser i huvudsak förstås men även kineser, cham och khmerer. En väldig blandning av olika religioner.
Vi var ett gäng som hoppade på båten, som först tog oss till en fiskeodling. 3 minuter, snabbstopp. Fick se när de matade fiskarna. Imponerande? Knappast.
Något som jag blev imponerad av var vårt besök i ett Cham community. De kom dit efter kriget och byggde upp ett samhälle med olika religioner, islam, kristendom, buddister mm. Intressant.
Gick omkring i byn ett tag, köpte urgod nygräddad kokospannkaka. Smarrigt.
Vidare på båten tillbaka till hotellet och på en buss till Con Dao. Det var den dagens utflykter. Stämde inte överens med mitt program kan jag säga. Gilla läget, Gunilla
Kom fram till Con Dao, nästa stopp, runt lunchtid. Checkade in på hotellet. Tummen upp, betydligt bättre än gårdagens bottennapp. Och ett stort plus, vi var endast 5 pers i en minibuss. Snacka om utrymme 🙂
Ut och vandra och upptäcka stan. Som tilltalade mig mer än Chau Doc.
Vilket fantastiskt gott kaffe de har i Vietnam!!! Ofta får man serverat med te vid sidan om.ibland kallt, ibland varmt. Ska vara bra sägs det.
Ikväll var det inga problem att sova. Och ja, jag duschade idag.

Söndag 1 Februari 2015 – Hà Tiên

Hade köpt ett 3 dagars paket av Anna Travel i Kep. 3 dagar i Mekongdeltat med 2 övernattningar för att avsluta i Hoh Chin Minh. Ska påminna mig om att inte resa med dem i framtiden och råder andra att inte göra det.
Det de säljer stämmer inte överens med verkligheten.
Men ialla fall.
Som sardiner i en burk åkte vi minibuss från Kep till gränsen i Vietnam, nära Ha Tien. Som vanligt försenade pga att vi just var packade som sardiner. Träffade ett gäng från Nya Zeeland, mycket trevliga människor som jag surrade med och skrattade och kommenterade eländet. Eländet som upprepar sig, förvirrade chaufförer, som packar ur och packar i. Man måste ta att de inte är så varsamma om ens väskor. Denna dag var en tysk man med, som nog balanserade på gränsen till ett nervsammanbrott. Deltog inte i våra samtal och skratt. Hysteriskt noga med sina väskor, att inget fick läggas på dem. Men kom igen, kolla alla andra väskor!!!!!
Nåväl, sammanbiten satt denne man och tuggade nästan fradga i framsätet.
Försenade körde vi så mot gränsen, en genväg på en sandväg. Som en stolle körde han. Kändes som vi deltog i Dakkar rallyt.

Vi kom till gränsen och det tog tid både på Kambodja sidan innan vi fick klartecken att gå över gränsen och in i Vietnam, där historien upprepade sig med långa väntetider. Övriga gänget skulle till Phu Quoc och hade båt att passa och jag skulle med en buss i Ha Tien. Vi stressade chauffören för vi anade att vi inte skulle hinna med våra anslutningar.
Tysken stod för sig själv medan vi andra stod och snackade och skrattade. Jag gick då fram till mannen och för att vara trevlig så undrade jag bara om han oxå skulle till Phu Quoc och då får han spelet på mig. Skriker åt mig att det har jag inte med att göra, gå din väg och viftar bort mig!!!!!! Jag fattar ingenting, först blir man helt ställd. Men sen tände jag till och gav svar på tal. Han behöver inte bete sig som en idiot när jag bara ville vara trevlig och på svenska sa jag ”gubbjävel, dra åt skogen” och skakade på huvudet och gick därifrån.
Som tur är så är ju 99,9% av alla man träffar trevliga…….

Kom till Hat Tien, försent förstås, men fick äran att åka en lokalbuss idag igen. Lucky me. Dock inga levande djur på bussen, men däremot torkad fisk, luktar sådär i värmen. Så några rissäckar på det och diverse andra paket.
Det var jag och sjuttielva vietnameser. Så Storytel i öronen och en halsduk för näsan, så gick de timmarna
fram till Chau Doc. Början på min Mekongfärd.
Checkade in på Mekong River hotel. Sämsta stället hittills. Dock med terrass mot floden, det var det enda positiva med det rummet kan jag säga. Som tur är har jag alltid med ohyraspray och sprayar badrum och rum innan jag går ut på stan. Det var lite döda djur när jag kom tillbaka kan jag säga. Inga närmare kommentarer där. Blev en sväng längs strandpromenaden och marknaden i denna ganska ocharmiga stad, som jag upplevde den.
Käkade streetfood i form av någon slags pirogliknande skapelse med kött och grönsaker i och friterad banan som dessert. Allt detta för hela 1 dollar. Som hittat.