Författare: lagunilla123

Reiki och Ayurveda massage

lagunilla123Lämna en kommentar

Måndag 23 september, Mount Lavinia

”It is okay to live a life others do not understand”

Bästa kokosoljan





Efter det var jag lite mör plus att det spöregnade ute, gjorde att jag vilade på mitt rum ett par timmar. Men sen blev jag rastlös. Det som inte dödar, härdar, eller hur?
Man blir ju inte mer än blöt. För att ta skydd av de värsta skurarna hamnade jag i klädbutiker. Inga kunder. Bara massa personal. Gjorde några inköp. Batikbrallor för 20 kr, linne och klänning. Tre plagg för under 100 kr. Tog mig i detta ösregn till ett apotek som låg ett stycke bort. Behövde lite medicin. Så lätt, man säger vad man behöver (nope, ingen narkotika)
Efter jag nått mitt mål belönade jag mig med ett besök på Baguette. Idag var ägarinnan där. Mycket trevlig. Hon har ytterligare 2 Baguette i Colombo. Bosatt här sedan 3 år tillbaka. Kommer från Frankrike. Har bott i Japan i 19 år. Jobbat inom finans. Hon är ytterst noggrann med sina råvaror. Att bröden gjörs på rätt mjöl. Här kan man få tag i riktigt grovt bröd bl a. Lite dyrare än andra ställen men värt det.
Blir så inspirerad av människors berättelser om deras liv, val de gjort i livet med mera. Det är så berikande.
Käkade lunch här. Boveteraqlette med grönsaker, limejuice, macciato och en pistage eclair. Gött gött gött
Pratade med ett holländskt par och fick lite tips. De var i slutet av sin resa. Första gången för dem i Sri Lanka och de älskar landet. Låter hoppfullt.
Satt på fiket nästan 2 timmar, tänkte vänta ut regnet. Men blev slagen, så ut i spöregnet för att ta mig tillbaka.
God middag som vanligt. Märks att ägaren jobbat med fine dining i många år. Så vackra upplägg och smaker som är gudomliga.

”Never regret something that once made you smile”

Mount Lavinia, Sri Lanka

lagunilla123Lämna en kommentar

Söndag 22 september

”If you are lucky enough to find a way of life you love,

you have to find the courage to live it”

John Irving

Frukost på Coza Zeylon
Coza Zeylon

Blev väl 3 timmars sömn, hade beställt frukost 8.30. Bara att masa sig upp, först meditation och sedan en snabbdusch. Fantastiskt god frukost, anpassad efter mina önskemål. Utmärkt gott kaffe. Skön behaglig stämning.

Bokat tid för Reiki Healing 9:30, 1 timme. Ägarinnan/hustrun är från Japan och utför Reiki Healing. Har aldrig provat på detta förut. Handlar mycket om energier, handpåläggning, strykningar, man behåller kläderna på. Rei står för aura och Ki för energi. Kändes bra, energi med en gång. Ska göras en gång till så bokade en tid till i morgon. Först Reiki Healing och sedan 1 timme Ayurvedisk massage.



Gick upp till taket och poolen efteråt för att slappna av. Havsutsikt härifrån, lite mulet dock.









Tog mig ned till stranden, bara 200 meter från hotellet, få lite strandkänsla. Ingen paradisstrand, men helt ok. Som ett brev på posten kom alla strandraggare. Orkar inte! Till en början svarar jag vänligt men det övergår i en liiiiiiten irritation. Snälla lämna mig i fred. Vill gå själv och vara tyst. Hinner ju inte njuta av det jag ser. Tog flykten till ett strandställe för att komma från tjatet, en kaffe och lite vatten.

Många locals på stranden idag, många är lediga då det är söndag. Ser en papa med sitt barn som flyger drake.





Flyga drake

Efter en stund fortsatte min vandring och min efterföljare hade hittat nya att följa efter. Mitt mål var det anrika hotellet Mount Lavinia, ligger i änden av stranden. Hann få en strandraggare till efter mig. För tusan, testa mitt tålamod bara. Jag har sovit 3 timmar i natt och kan tända till på 1 sekund. Men jag ler och visar inte mitt bubblande inre.

Mount Lavinia hotel

Sista biten går jag längt järnvägsspåret. En man med orange tänder visar vägen. Ja, han hade orange tänder. Troligtvis från att ha tuggat på tobak. Jag, envis, tack men kan själv. En bra sås reder sig själv. Ett tåg passerar. Folk hänger ut och vinkar.

Smög mig in på detta magnifika hotell, gigantiskt. Personalen uppklädda i fina vita dräkter. Hade från början tänkt bo här, men glad att jag ändrade mig. Inte riktigt min stil. Men kul att ha besökt det. Historien om hotellet är att en engelsman lät bygga det som ett privat hus, med en hemlig gång som ledde till hans älskarinna. Spännande….

Vägen tillbaka till hotellet så. Hade planen klar från början. Hur svårt kan det va. Hade ”Blue Ocean” som riktmärke, som grannstället hette. Bara det att det finns massor av Blue Ocean. Så hamnade återigen på beachen och som ett brev på posten, jagad. Blev erbjuden både det ena och det andra. Med orden ”everything is possible at Sri Lanka”. Jo, jag tackar jag.

Kom till slut tillbaka till Coza Zeylon. Fick hjälp att öppna min kokosnöt som jag köpt på vägen. Så gott att äta upp köttet i nöten, efter man har druckit ur vattnet. Mums och mycket nyttigt.

Skulle köpa ett SIM-kort till mobilen så gav mig ut igen. Upp på huvudvägen som går genom stan. Så galet mycket trafik. Svårt att korsa en väg. Men som alltid tar jag rygg på locals när jag ska över på andra sidan. Funkar alltid.

Med nytt SIM, frukt och vatten slank jag in på ett franskt bageri. Baguette. Mycket godsaker att välja på. Blev en kopp te och en kaka. Jättetrevlig personal.

Midda på Coza Zeylon , tamilska bokstäver på tallriken

Middag blev på hotellet. Soppa, en risrätt och dessert. Så skönt att slippa gå ut. De har 6 rum på detta härliga ställe. Mannen är från Sri Lanka men har bott i Japan många år, arbetat som kock. Där träffade han sin fru. Nu har de 2 barn och är sedan 6 år bosatta i Mount Lavinia. Har öppnat sitt drömställe. Tyvärr har bombdåden gjort att deras bokningar avtagit. Ett mycket härligt ställe att bo på och jag rekommenderar å det varmaste att bo här. Allt är så genomtänkt här, som den hotellskadade person jag är så älskar jag detta.

Kvällste på Coza Zeylon
Widget image

Ny dag, nytt land

lagunilla123Lämna en kommentar

Lördag 21 september

”Life is like riding a bicycle.

To keep your balance, you must keep moving”

Albert Einstein

Bye bye Nepal, we will meet again

Efter en helt ok frulle på hotellet (förutom kaffet som var kasst) checkade jag ut. Taxi till flygplatsen. Kom dit kanske lite väl tidigt, men man vet aldrig med trafiken. Men lördag morgon var det ganska lugnt. Fligthen till Colombo, Sri Lanka skulle gå 13. Jag tycker om att hänga på flygplatser, finns alltid nåt att göra. Hänga på ett fik, läsa, skriva, shoppa. Men Kathmandus flygplats är ju då verkligen inte stor och har man väl gått igenom security är det begränsat med utrymme. Hittar man en ledig stol, lämnar man den inte. Flighten med Malindo Air var lite försenad. Hade bokat säte långt bak och lyllo mig som fick sitta själv på min rad. Härligt. Ett minus var att man inte kunde betala med kort på planet, bara US dollar/AUS dollar. Shit. Hade tänkt mig en öl och nåt snacks. Var lite hungrig, slukade riset jag fick. Kollade en film och slocknade. Mellanlandning i Kuala Lumpur. Skumt att landa i en tidzon och sedan backa tillbaka igen när jag landade i Colombo. Hade lite tid i KL, så hann med att käka lite. Flighten till Colombo var försenad och det var nästan midnatt innan vi kom iväg. Hade tur även på detta ”ben” och fick ett helt säte för mig själv. Så blev lite sömn innan vi landade halv ett på natten, lokal tid, i Colombo.

Gick bra i Immigration, behövde inte visa mitt utskrivna papper på visumansökan. De hade allt i datorn, fick min stämpel i passet.

Min chaufför stod och väntade på mig, han hade ju fått vänta ett tag stackaren, eftersom vi var försenade. Många vakter med vapen utanför. En kom fram och frågade om jag väntade på någon när chauffören var och hämtade bilen. Kändes lite läskigt, men med tanke på attentaten här i april, så är det nödvändigt. Han var trevlig, vi småpratade lite och han önskade mig en trevlig vistelse.

Tog ca 45 minuter till Mount Lavinia och Coza Ceylon. Körde genom ett tomt och nästan öde Colombo, massor av poliser överallt som ett resultat efter bombattackarna i påskas. Det tar tid innan de återhämtar sig. Var framme vid 2 på natten, regnat piskade ner. Tyckte synd om ägaren som väntat på att jag skulle komma. Kände en härlig och behaglig stämning när jag kom in. Som ett tecken hade de en skylt på receptionsdisken, där de erbjöd Japansk Reiki Healing. Det var det jag vill göra i Pokhara, men fick ingen tid. Bokade tid direkt, i morgon bitti efter frukost…

Kan man annat att älska ett sånt här ställe som Coza Ceylon.
Yogamatta, ja tack

Myller i Kathmandu

lagunilla123Lämna en kommentar

Fredagen 20 september

Upp klockan 5 (som vanligt), meditation och yoga. Upp på taket kl 6 för att se en fantastisk soluppgång. Tack för kärleken du visat mig Pokhara och att du vill visa din bästa sida min sista morgon här. För denna gång. Och i tillägg Annapurna förstås, du skönhet som gav mig ett smakprov i Sangarkot och nu slog ut i blom. Tackar allra ödmjukast. Det gör mig så glad.

Hanna med en kopp kaffe innan jag checkade ut och gick ner till huvudvägen och busshållplatsen. Samma chaufförer som för en vecka sedan. Tog massa bilder på Annapurna på vägen. Så vacker hon är. Blå himmel i kontrast till denna skönhet i vitt. Ja, jag känner efori.

Fick frukost i form av en veg burgare, smakade jättebra. Lunchstoppet var samma som på vägen hit. Lika gott idag. F-n vad positiv jag är, men det är faktiskt så. Kan rekommendera detta bussbolag och att lägga till en liten summa och få lite mer space på bussen.


Var framme i Kathmandu 15.30. Sista sträckan var det sjukt mycket trafik, förstås. Taxi till hotellet. Chauffören körde som en kamikazepilot. Synd jag inte hann fota killen i kostym som kryssade mellan bilarna med en get i koppel i ena handen och en datorväska i den andra. Kontraster. Kom till slut fram till hotellet jag bokat, Yatri suites. Var inte det hotellet jag trodde, men whatever, en natt.

Upplevde det väldigt rörigt vid incheckningen. Dåligt med info. Sedan skulle de ha ett kreditkort som garanti. Varför undrade jag, rummet är betalt och ni har ingen minibar. Så glöm det. Lämnar inte ut mitt kortnummer. Rummet var stort och helt ok förutom att en fläkt utanför badrummet levde satan, troligtvis från köket. Inte blev det bättre av att även ett gäng duvor hängde utanför badrumsfönstret som dessvärre inte gick att stänga helt. Jag tryckte dit en handduk i protest. Men nog med klagan. Sängen var mycket skön. Säkert 70 cm hög madrass. Fick nästan ha en stege för att komma upp.

Ut på byn och shoppa och äta. Alltså jag fick panik på riktigt. Smala, smala gator, inga trottoarer och all trafik och tutande. Gick ju knapp inte att kolla nån affär. Var tvungen att koncentrera mig på att inte bli påkörd. Tog skydd i några affärer för att komma unden. Blev lite köp. Armband, rökelser, böneflaggor mm. Allt blev to much när en bil höll på att köra över mina fötter och den tionde killen i rad erbjöd mig droger. Ta mig härifrån och det snabbt. Hittade ett ställe att käka på. Good Times Café och Loungebar, låg nära hotellet. Hade tänkt gå till ett annat ställe men nu ville jag bara äta och gå tillbaka till hotellet. Middag blev chili praneer (gott, gott och starkt, starkt) och Momo:s. Så attans gott. Lite suspekt ställe men god mat och ännu, peppar peppar har jag inte blivit dålig i magen av maten här.

Känner mig klar med Kathmandu. Har sett det jag vill se. Helst håller jag mig undan stora städer på mina resor. Blir bara så stressad av all trafik och människor.

Stod en skål med frukt och kakor på mitt rum när jag kom tillbaka. Tackar, fin gest från hotellet.

Sista dagen i Pokhara

lagunilla123Lämna en kommentar

Torsdag 19 september

Molnen har lättat lite och jag beger mig ut på långpromenad efter frukost. Hittade nya vägar. Kanske inte helt avsiktligt, blev lite längre än jag tänkt mig. Men sån är ju jag. Hamnade så småningom dit jag hade tänkt mig, nere vid sjön. Planen var att ta en båt över till ett tempel som ligger på en ö. Men shit, så mycket folk där som väntade på att ta sig ut. Hoppade det. Kollade in alla turister i stället. Många/de flesta är från Indien.

Blev lunch på Tristar hotel, Momo:s förstås. Skönt att sitta på övervåningen och blicka ner på myllret av människor. Får en känsla av att det är mer turister nu än när jag kom hit. Många som ska på trekking. Nästa gång jag reser till Nepal, ska jag resa lite senare på året då regnperioden är över. Verkar som jag kom i slutet av den, men i oktober är nog mest perfekt att åka hit. Så jag kan vandra mera.

Varit på en helt fantastisk massage på Middle Path. Ja, jag hittade faktiskt direkt idag. Den bästa massagen på mycket länge, helt sagolikt himmelskt. Bra, skönt, lite ont som det ska kännas. Fick en kopp te efteråt. Kändes som att sväva när jag gick därifrån.

Vädret var klart på tillbakavägen och jag fick se en magisk solnedgång. Skyndade mig upp på taket på hotellet och tog massa bilder och njöt av det vackra.

Hämtade min tvätt som jag lämnade i morse, käkade en vegburgare och drack en lassie på ”ett hål i väggen” ställe. Har hört talas om att det ska finnas Bhang Lassie (cannabis) men har inte stött på det. Men erbjudande om att köpa annat centralstimulerande får man dagligen. Nej, jag tackar fortsatt tack men nej tack.

Middagen smakade mycket bra och kostade nästan ingenting. Ägaren frågade om det inte var gott när jag lämnade lite av maten för jag blev så mätt. Såklart det var gott. Gillar dessa hål i väggen ställen där många locals äter. God mat och bra priser.

Fick hjälp av receptionen på hotellet med min bussbiljett tillbaka till Kathmandu. Bad att hon skulle ringa och kolla var bussen stannar. Hotellet i Kathmandu bokade biljetten åt mig. Det visade sig att de inte hade bekräftat den, men inga problem. Det finns plats för mig i morgon. Fördelen att lägga till lite pengar för dessa ”lite lyxigare” bussar är att de sällan blir fullbokade. Mer comfort, måltider ingår, vatten och även tidningar.

Packade och fixade, i morgon bär det av mot Kathmandu. Pokhara, vi ses igen.

Pokhara

lagunilla123Lämna en kommentar

Onsdag 18 september

Raindrops keep falling on my head

Det var nog en mening att jag var i Sarangkot igår och fick se topparna. I dag är det åter regn.

Tog det lugnt efter frukost, uppdatera mina bokningar på Sri Lanka. Gick en sväng mellan skurarna. En espresso macchiato på ett café.

Iaktar en tjej som står utanför med en baby i famnen. Följer efter människor som passerar och ber om pengar. Killen på cafét där jag är, säger att man inte ska ge dem något. Ofta är det ligor som ligger bakom. Det är inte nepaleser som tigger. Utan många är från Indien, Pakistan och Bangladesh. Svår balansgång. Man kan inte ge alla, för de är många just i den här delen av Pokhara.

Satt och googlade ett SPA, ville göra manikyr och pedikyr. Hittade ett ställe som låg i närheten. Middle Path Spa. Trotsade regnet och begav mig dit. Fick en härlig känsla så snart jag gick in i trädgården som ledde fram till hotellet. Så mycket blommor och grönt, vackert. Omhuldande, peaceful. Alltså vilken stor skillnad mot Bagaincha igår. Här var det så behagligt, tyst, bara skön musik. Fick en drink och grönt te. Bestämde mig för pedikyr och manikyr. Blev gröna tår idag. Grönt är skönt. Så skönt och så noggranna de var. Bokade in mig på en 90 minuters Tissue massage i morgon. Klart jag vill tillbaka hit.

Gick en annan väg hem men gick fel. Vad är det för fel med mig, som har en förmåga att ofta gå fel.

Lunch/middag i dag blev på Indiern igen. Åt en lins/kidneyböngryta och vitlöksnan till det. Drack en kanellassi till, himmelskt gott. Pratade med ägaren. De har även en restaurang i Thamel, Kathmandu. Det kan man tänka på nästa gång man kommer till Kathmandu.

En lugn kväll på balkongen, satt och läste och njöt av utsikten. Blev en lång meditation innan jag somnade.

Magisk morgon i Sarangkot

lagunilla123Lämna en kommentar

Tisdag 17 september

Hela natten ösregn. Tänkte att jag får väl inte möta ”drottningen ”i morgon heller. Strömmen försvann och var borta under natten.

Vaknade tidigt, ingen soluppgång. Sov en liten stund till med ena ögat öppet för att se om himlen skulle visa sin blå sidan. Nope. Mediterade 30 minuter och hips vips. Blå himmel och min hemliga kärlek visa sig. Blev så glad och lycklig. Sjöng ”Himlen är oskyldigt blå”. Slirade till när jag satt ned fötterna på golvet. Det hade regnat in genom glipan vid dörren så jag hade en liten sjö på golvet. Snabbt på med kläder och gav mig upp på taket, tog in det magiska med ett stort leende på läpparna och en känsla av tacksamhet. Att det kan vara så vackert. ”Drottningen” Annapurna och Fang visade sig. Magisk känsla att vara omsluten av bergen. Dessa höga, massiva, och mytomspunna. Mångas mål och drömmar i livet, att bestiga dem. För många förblir det just drömmar, för andra går de i uppfyllelse. För en del slutar det i katastrof, att man omkommer.

Jag är glad och lycklig att få ha fångat dem på bild, för det var nästan ”catch the moment”, ett par timmar senare har hon gömt sig bakom tunga moln och regnet öser ner. Tack snälla för att jag fick uppleva detta, ”drottningen” Annapurna.

Mycket god frukost med gröt, stekt potatis med grönsaker, kaffe och mangojuice.

Packa ihop och tacka för mig. Vill tillbaka hit, när vädret är mer stabilt. Vandra med guide.

Taxichauffören som räddade mig igår kom och hämtade mig. Han tog halva priset mot vad jag betalade hit igår. Ägarinnan till hotellet ska anlita honom i fortsättningen.

Vi hade ett mycket trevligt samtal på väg tillbaka till Pokhara, han har bott och jobbat i Saudi Arabien i 16 år, bra jobb och bra betalt. Många Nepaleser söker sig utomlands för att få jobb. Men han tyckte han fick för lite tid för sin familj plus att läget försämrats i Saudi. Så han flyttade hem, köpte sig en taxibil och nu kan han välja hur mycket han jobbar. Pengar är inte allt och han vill hellre skapa bra relationer än safta priserna för oss turister. Bra och sunda värderingar, men dessvärre tillhör han minoriteten som tycker så. Som turist känner man sig ofta lurad.

Checkade in på White Pearl hotell i Pokhara, lite kul. När jag bokade detta visste jag inte att det låg granne med hotellet jag checkade ut från igår. Sorry Mountview hotel men White Pearl slår er med hästlängder när det gäller storlek på rum och utsikt. Har 2 balkonger med en härlig utsikt mot Stupan och sjön. Prisskillnaden är marginell. Packade upp och gick en sväng på stan.

God lunch på en indisk vegetarisk restaurang, hette tidigare något med Praneer. Ligger en trappa upp, på huvudgatan. Oansenlig men mycket god mat och bra service.

Bokade en massage på ett ställe jag fikat och käkat på tidigare. Ett hotell, Bagaincha . Det blev en flopp. Tänkte gå därifrån mer än en gång. Hade bokat 17.45, blev hänvisad in i ett rum. Mycket högljudda röster utanför, personal som grälade. Inte bra betyg för ett SPA som ska vara behagligt och tyst med lite skön musik i bakgrunden. Var på väg därifrån när det efter en halvtimme kommer in en tjej. Hon jobbade på ett annat SPA, de hade ringt in henne, då ingen av de andra tjejerna kunde massera. Härligt, här är man på ett SPA, bokat en massage och så kan ingen i personalen denna form av massage. Tjejen som masserade mig var helt ok, det hade varit ännu bättre om hon inte pratat oavbrutet. Orkar inte, ge mig massage, gör ditt jobb och snälla va tyst. Några 90 minuter blev det inte heller. De drog av på priset men jag var absolut inte nöjd när jag gick därifrån. Tummen ner för Bagaincha om du ska ha massage.

Kände mig låg och hade extremt ont i kroppen när jag gick därifrån, oskön upplevelse. Tröstade mig med att köpa en påse chips och en cola zero till middag.

Vilse i Sarangkot

lagunilla123Lämna en kommentar

Måndag 16 september, Sarangkot

”Do good and good will come to you”

De har god frukost på det här hotellet i Pokhara. Varierar från dag till dag. Idag fanns det gröt och french toasts bland annat. Slog till på gröten som smakade mycket bra.

Pratade med managern. Han ska snart sluta på hotellet, flytta till Kathmandu där han tillsammans med kompanjoner håller på att bygga ett nytt hotell, 30 rum, nära Thamel. Lugnt område. Kommer att erbjuda meditation och yoga. Vinnande koncept, det tror jag på. Får testa det nästa gång jag kommer till Nepal.


Blev hämtad av samma chaufför som igår. Nu ska jag upp i bergen. Sarangkot, 1590 möh, ligger norr om Pokhara. Ett ställe som många vandrar till från Pokhara. Många åker även hit för att testa paragliding. Vädret är för ostabilt för att göra det idag. Blev ändå lite småsugen. Men får ta det nästa gång. Bokat en natt på Hotel Pristine Himalaya. Mycket trevligt bemötande. Mitt rum var inte klart men det gjorde inte mig något. Satt på terrassen och njöt. Tittade på paragliding som startar nedanför hotellet.

Ett familjärt ställe, 8 rum. Mor och dotter bor och driver det här. Mannen jobbar i Bahrein och sonen studerar i Melbourne. Mamman har bott 10 år i Israel innan hon vände hemåt och startade Pristine. Intressant hur de får familjen att fungera, när det bor i 3 länder.

Fick mitt rum vid 12. Fräscht, fönster åt två håll. Så bring it on sunrise.

Käkade en mycket god tomatsoppa innan jag gav mig ut på tur. Skulle upp till en viewpoint, dit man går för att se soluppgången. Finns även 1 tempel där. Det gick smidigt och bra. Många trappsteg. Fin utsikt och vädret blev bättre och bättre där uppe. Njöt, satt bara och tittade på den vackra utsiken åt alla 3 väderstrecken. Såg bort till Stupan, där jag var i lördags.

I believe I can fly, I belive I can touch the sky

När jag skulle ta mig ner, gick jag först åt ett annat håll, bara för att kolla vad som finns där. Såg en stor, ful byggnad som låg längre bort. Inte snyggt nånstans. Vände om och gick ner för en trappa som jag trodde var samma som jag kom uppför. Icke sa Nicke, fel väg Gunilla. Men whatever. Stannade på ett ställe och tog en kopp kaffe i solen. Fick veta att bygget som jag trodde var ett sjukhus är ett 5 stjärnigt hotell, ägd av japaner och mest japaner som bor där. Annapurna heter det. Inte vackert i alla fall och passar inte in i den vackra miljön. Samma sak tyckte caféägarna.

Tackade för mig och skulle ta mig ner. Då börjar problemen för Gunilla ”Lost” Hur var det hon sa på hotellet??? Skulle gått på min instinkt men så mötte jag en local som sa att jag skulle ta en trappa nedåt istället. Så jag lydde och tog så denna trappa, något misstänkt kände jag mig. Men vägen ner var mycket vacker, mycket grönt och getter här och var.

Kom så småningon ned till vägen. Satt folk vid en busshållplats, frågade efter hotellet. Ingen visste. Följde vägen nedöver men hade dålig känsla. Efter en stund stoppade jag en bil och liftade med 2 män. De kände inte till området, var dåliga på engelska och drog på nedför. Kände att det här är inte rätt. När jag frågade om de visste var de var, nickade dem. Herregud, vad utsätter man sig för. De här var ju på väg till Pokhara förstod jag och när vi kom till ett hotell som jag sett när jag åkte upp tidigare idag, bad jag dem stanna. Ljög och sa att jag bodde där. Hoppade ur, tackade för skjutsen. Andas ut Gunilla. Då stannar en fullastad taxi på väg åt ”mitt” håll. Frågar vart jag ska och jag kan åka med honom. Trängde mig in bland 4 härliga damer, locals, som varit och handlat. Bl a levande hönor som de hade i en låda. Som vi skrattade och pratade. De på sitt språk och jag på engelska. Fick mig en tur i ett par byar på vägen upp till Sarangkot. Ja, jag var nästan framme i Pokhara innan jag fick stopp på bilen jag liftade med. Mycket trevlig taxichaufför som så småningom släppte av mig vid hotellet.

Ägarinnan bara skakade på huvudet när jag berättade om mina äventyr. ”Jag sa ju hur du skulle gå tillbaka” sa hon och skrattade.

Åt en god middag, ja självklart MoMos. Kan vara de godaste hittills, mycket för att höljet runt var så tunt. Fruktsallad till dessert och en kanna te. Sen kom regnet, som det regnade. Riktigt vräkte ned.

I morgon hoppas jag på att få de ”drottningen” som envist gömt sig

Magisk söndag i Osho garden

lagunilla123Lämna en kommentar

Söndag 15 september, Pokhara

”No meditation, no life. Know meditation, know life” Osho

Samma uppvaknande som alla dagar hittills. Upp kl 5 för att se om solen vill visa sig i en magisk soluppgång, men inte i dag heller… Men skam den som ger sig. Nån dag ska det ske. Härligt ändå att ta med en kopp kaffe på takterrassen, se dagen vakna i Pokhara.

Bokade en bil som skulle ta mig till ett meditationscenter ca 30 minuter från Pokhara.

Osho garden eller Osho Upaban, är ett som ett drömland i Osho´s anda.

Hittade stället på Trip Advisor. Osho hette tidigare Baghwan. Ja, just den Baghwan, röda kläder, Ted Gärdestad, kontoversiell, Wild Wild Country. Jag har varit nyfiken på den här rörelsen sedan 80-talet. Var ju till och med på ett Baghwan disco/klubb i Stockholm. Så ja, jag ville dit. Kände mig hängig innan jag åkte dit, men tror jag blev läkt i Osho Garden. Gav mig så mycket energi och glädje.

Osho var en indisk mystiker, guru och andlig ledare. Var även professor i filosofi. Han dog 1990. Osho Upaban öppnade 2011.

Sa hej då till chauffören som la sig för att sov i bilen i väntan på att jag skulle komma tillbaka.

Blev mottagen av en kille och en tjej, betalade en liten summa i entré. Hade förväntat mig massor av utövare där, men mötte samma nlagt 5 personer under mina timmar där. Så vackert ochfridfullt. Alla planteringar med blommor i många färger och så de vackra omgivningarna, så grönt. Massor av örnar som flyger, svävar majestätiskt och så många fjärilar. Satt ned och mediterade på flera ställen. Många buskap här och var. Inte bara från Osho utan även från Dalai Lama bland andra.

Flera byggnader som ligger inbäddade i denna grönska. Hus för boende, kök, flera meditationssalar.

Upaban är en ö som ligger mellan 2 floder, Seti och Fusre. Ligger fantastiskt vacker, med utsikt mot Annapurna.

De grå molnen försvann och solen visade sig.

Hade svårt att lämna Osho garden. Det var något som höll mig kvar. Nyfiken att komma tillbaka hit och bo, utöva meditation här.

Så glad att jag hittade stället och tog mig hit. Namaste

Tillbaka i Pokhara, lämnade solen i Upaban. Det dagliga regnet kom på samma klockslag som det brukar.

Ut på byn i jakt på mat, vilket är lätt att finna här. Blev övervåningen på Tristar hotel. Skönt ställe att hänga på, kolla in folk, skriva lite. Käkade vegetarisk kofta med nanbröd. Gott, gott, gott.

Satt och kollade in 5-6 kor som stoppade trafiken, ställer sig i som en ring. Helt lugnt, äter lite grönt, kan inte bry sig mindre om att trafiken stoppas upp. Kan likna dem vid renarna i Lappland. Står bara helt lugnt, vägrar flytta på sig. Jag skrattade gott.

Efter en sväng på byn kom så regnet igen, drog tillbaka till hotellet. Satt och läste. Packade lite.

Blev middag på hotellet idag på grund av ösregnet. Käkade Hakka noodles och stekt banan till dessert. Helt ok.

Pokhara

lagunilla123Lämna en kommentar

Lördag 14 september

”Paradise is not a place, but a feeling”

Upp med tuppen, ge mig upp på taket för att kanske få se soluppgången och bergen. Men mulet, drottningen vill inte visa sig. Efter meditation och yoga gick jag upp igen innan frukosten. Se där, fick en liten glimt av drottningen, Himalaya, hann ta några bilder innan hon försvann bakom molnen.

Efter frullen, som var helt ok, samlade jag ihop mig och gick ned till sjön. Haffade en taxibåt för att ta mig över sjön till andra sidan, Anadu och där börja min klättring upp till Stupan, World Peace Pagoda. 1113 möh. Hade 2 timmar på mig upp och ned eftersom min taxibåt skulle vänta på mig.

Var ju inte så värst förberedd, varken stavar eller regnjacka. Tänkte att det kommer nog inget regn och gör det det, så skyddar väl skogen… Visst började det regna, ganska omgående. Halt som attans, men så vackert. Regnet tilltog mer och mer, man kan ju inte bli mera än blöt. Fattar inte hur jag tänkte. Mötte lite folk som var på väg ner.

Tog 55 minuter upp. Tyvärr var det disigt, men regnet hade slutat. Mäktigt ställe. Pokhara Shanti Stupa är en buddistisk pagoda och den första ”World peace pagodan” i Nepal. Fantastisk utsikt vid klart väder, tyvärr var det inte det när jag kom upp. Gav mig en känsla av andlighet och ödmjukhet att stå nedanför detta monument. Mycket vackra planteringar och visdomsord här och var.

Hade ju en deadline då jag skulle vara tillbaka, då min båttaxi väntade på mig. Om jag läst på lite mer i förväg, hade jag upptäckt att jag kunde på ned på andra sidan via en väg och så ta en bil därifrån. Men Gunilla väljer ju inte den lättaste vägen. Så neråt mot Anadu igen, blev väl några vurpor innan jag nådde min båttaxi. På med flytvästen och hoppa i båten och tillbaka. Blöt, blöt, blöt.

MoMo:s och en chailatte till lunch på Bagaincha, ett hotell med ett mysigt fik. Ligger på samma gata som mitt hotell.

Var ju mer våt än torr så hem och tog en dusch och byta kläder innan jag gav mig ut i vimlet igen.

Prata med locals, shoppa lite, dricka kaffe, se på folk. Jag älskar det och jag tycker mer och mer om detta land. Nepal, som jag så länge varit nyfiken på och nu äntligen har kommit hit.

Blev en middag på en ”hål i väggen” restaurang. Bara locals där. Man får peka på vad man vill ha. Kostar nada och smakar supert.