Valenca-Porrinho, Dag 5

13.4.2017

Ny dag, nytt land

Första natten jag sovit dåligt, jäkligt ont i benet. Men det är bara att smörja in och hoppas på det bästa.

Gick upp tidigt, ensam på frukosten. Inte hoppa högt frulle, men ok. Stoppade med mig frukt och muffins att ha som mellanmål.  Vandrade genom Valenca, köpte mig en mobilladdare. Var vid kastellet, Viana do Castelo, vackert och magisk utsikt. Irrade mig runt i gångar och tunnlar.  Som tur hann jag gå runt innan stället invaderas av bussgrupper.

Idag lämnar jag Portugal för att vandra in i Spanien, Galicien. Går på bron över Rio Minho. Över bron som förbinder länderna. En skylt  hälsar mig välkommen till Spanien. Passerar en tidzon och får flytta fram klockan en timme.

Vandrar in i Tui på andra sidan. Nu ändrar sig färg på markeringarna, blir helgula.

Blir glad och uppfylld, när jag går in i Tui, på väg till katedralen. I gränderna strömmar musik från en lägenhet. ABBA ”thank you for the music”. Sitter en tjej i ett fönster, vinkar och skrattar när hon hör mig sjunga med.

Besöker katedralen i Tui, får min stämpel av en mycket sur man. Hoppas bara att han hade en dålig dag och inte alltid är så sur. Jag log i alla fall. Satt mig på ett fik utanför och drack en espresso och nypressad apelsinjuice. Smärtan i benet har i alla fall försvunnit. Så fort jag började gå släppte det.

Vandringen idag är på ganska platt mark och inte så mycket kullerstenar när jag väl har kommit ut ur Tui.

Naturen är vacker fram till Orbenlle, där är det en hårt trafikerad väg som går genom ett industriområde, mindre vackert.

 

Skulle ta mig till ett hostel,  Hostal Expo, utanfør Porrinho. Inte så enkelt att finna. Tog lite längre tid (som alltid) än jag trott. Blev 22 km. Har tuffat på bra idag och gått smidigt. Skog, asfalt, lite kullersten. Varierat. Inte så varmt, soldis, behagligt.  Träffade på ett irländskt par på vägen. De skulle oxå till Hostal Expo, så vi slog ihop våra kloka hjärnor och gick ännu mer fel. Men till slut kom vi fram, Tony, May och jag. Viket ställe, Hostal Expo, Rekommenderas verkligen. Inte hög komfort, men ett så fantastiskt värdskap i ägaren Daniel och hans fru och son. Som vi skrattade och pratade. Blev en mycket trevlig kväll. 3 rätter och massa rödvin för 10 euro.

Tony och May, bägge 66 och fd lärare. Slutade jobba vid 55 års ålder. Reser mycket. Har gått Caminon många gånger. Den här gången startat de i Tui, som många gör, för att gå de 11 milen till Santiago.

Bröt upp vid 22 tiden, kollade lite Netflix innan John Blund kom.

Är så glad att jag tog tag i att göra Caminon. Ger så mycket insikter, nya tankar, idéer, släppa taget. Verkligen walking meditation. Har fått in bra tempo. 20 km är perfekt och lagom att gå, för mig. Skulle orka mera, men 20-25 km per dag är nog det ultimata och så lägga in kortare var 4:e dag typ. När det känns tungt kommer alltid fjärilar runt omkring mig. Agneta, min älskade syster, som puschar mig. Dofter, blommor, vill konservera alla intryck och minnen. Kunna plocka fram vid behov. Inte en enda gång har jag känt att det här är fel, att jag ångrar mig. Lika mycket som jag längtar efter målet för dagen, lika mycket längtar jag efter att börja vandra igen. Caminon kallar.

 

 

 

 

 

Ponte de Lima-Valenca, Dag 4

 

dav
Bon Camino

12.4.2017

 

Idag blev det buss en sträcka, eftersom min planering skulle spricka annars, då jag gjorde stopp i Ponte de Lima. Men det ångrar jag absolut inte.

Så efter mycket god sömn (som vanligt), morgonyoga och god frulle, var det dags igen. På med ryggsäcken och ta mig till bussen. Mötte en tysk kvinna, som fått ont i ett knä och skulle ta sig mellan platserna med buss. Hennes väninna vandrar. Så trist att inte kroppen vill, men hon tog det med gott mod.  Mötte även en engelsman på bussen, hade inte fått plats på härbärge inatt, så han hade sovit i en park. Så wild and crazy är inte jag. Eller ……..  Han är en pensionerad socialarbetare från London, letar hus i Portugal. Hade intressanta samtal, innan jag skulle hoppa av och vandra vidare.

Så i Rubiaes sa vi hej då, de skulle vidare. Idag var nog den varmaste dagen hittills. Mycket nedför, kommer kännas gott i framlåren…. Mellan Rubiaes och Sao Bento var det nedför och uppför , men från Sao Bento var det i princip bara nedför. Men så vackert! Om det är den varmaste dagen är det också den vackraste. Har kommit in i bra tempo och flow. Börjar alltid i tysthet, låter tankar komma till mig. Letar inte utan det bara kommer. Relationer, fördomar, känslor bland annat. Efter några timmar så blir det musik i öronen. Har en spellista, där jag lagt till låtar som just har namnet walking/vandra/vägen/the way i. Många andra favoriter med førstås.

Vid ett ställe fanns det som duschar för att friska upp sig, häftigt och uppfriskande. Gav energi när det kändes tungt. Mycket stenar idag och tackar för att det är så torrt. Det hade varit väldigt slirigt annars. Blev en omväg på några km när jag skulle till hotellet.

I en liten by hamnade jag fel, typiskt när man börjar bli trött och tappar fokus, missar någon skylt. Hade bokat ett hotell, som verkligen behöver uppdatera bilderna på Booking.com. Hotel Valenca do Minho Den sk poolen som var väldigt inbjudande på bilderna, fanns i princip inte. Tom på vatten och fullt av ogräs runt omkring. Men personalen höjde ändå totalbetyget. Mycket god service. Rum högst upp med en stor balkong, plus för att jag även fick låna mobilladdare då jag glömt den på förra stället. Ingen lunch idag så var rejält hungrig. Hittade en restaurang nära hotellet, orkade inte gå långt, efter 20 km idag. Trevligt, familjeägd, det var familjen och jag som käkade. 3 rätter idag, soppa, sallad och en gigantisk cheesecake (hemmagjord), kaffe och vatten för 10 euro.  Gott sa flickan.

Satt på min balkong i solnedgången, drack en kopp te. Längtar till morgondagen, Även om jag är trött så längtar jag till Caminon. Gå, gå, utreja. Vägen är målet.