Mot havet

Onsdag 2 oktober, 2019, Hatton – Nilaveli

”Sometimes you just need to distance yourself to see things more clearly”

På väg igen

Sovit som en prinsessa även i natt. Så tyst här. I går kom det lite flera gäster, så jag har inte varit helt ensam. Efter mina vanliga morgonrutiner och kaffe på rummet, blev det frukost.

Hade valt Lankesisk frukost idag. Så gott med kokosroti och potatis i currysås. Himlens så gott. Mycket godare än middagen i går.

Packade ihop mig och betalade notan. 47 dollar för 2 middagar, 1 lunch, massage och ansiktsbehandling plus turen till teplantage med mera. Väldigt mycket för pengarna.

Fick med mig ett fint vykort med ett collage av bilder på mig från turen igår. Väldigt gulligt och fint gjort. Blev mycket glad.

Min chaufför som jag bokat var några minuter sen, förståeligt. Svårt att hitta pga att Google Map visar fel. Ingen fara.

Tack och hejdå till Tea Hill och den underbara personalen. Kan tänka mig att bo här igen. Gå upp till Adams Peak när det är säsong.

Kassan på en bensinmack

Så började en låååååååååång dags färd. Mot Nilaveli på östra sidan, norr om Trincomalee eller Trinco som många säger. Den östra sidan är en av de fattigaste och och mest glesbefolkade områdena på Sri Lanka, tack vare sitt torra klimat och ogästvänliga terräng. Utöver det blev de extra hårt drabbade av inbördeskriget, som pågick mellan 1983-2009, mellan Sri Lankas regering och militanta tamilska separatister, framför allt gerillarörelsen LTTE, de tamilska tigrarna. Som om inte detta var nog ökade förödelsen vid tsunamin 2004. Det är först när man är här och får ta del av deras öde, som det går in, hur hårt de haft det och fortfarande har. På den här sidan av landet består befolkningen av tamiler, singaleser och muslimer. Med tanke på denna mix, så blev Trincomalee den mest utsatta staden under kriget och mycket av det sitter ännu kvar, trots vapenstilleståndet. Nilaveli som jag är på väg till, ligger några kilometer norr om Trinco.





Elefanter på vägen

Trippen skulle ta 6,5 timme. Tog 8 timmar. Stackars chaufför. Stundtals går det inte fort, framförallt runt Kandy, som jag kände att vi aldrig tog oss igenom. Totalt kaos i trafiken. Kandy vill jag besöka, inte övernatta, men besöka. Finns en hel del att se där. Körde fel vid ett ställe, tror det var meningen, ödet, för det var vägen till ett Dhamma ställe. Dhamma Kuta, måste kolla upp det. Ett ashram som har meditationsretreat med Vipassana som metod, samma som jag var på i Thailand. Vill göra ett 10 dagars silent retreat på Dhamma i Nepal eller Sri Lanka. Det ska stå på min lista för 2020.

Nåväl, färden fortsatte, gjorde ett kiss och matstopp på ett lokalt ställe. Käkade roti, nån kokosgrej i currysås. Smakade mycket gott och kostade i princip ingenting. Blev även en jättegod avocadosmoothie toppad med glass. Gott, gott, gott.

Passade på att köpa lite frukt också. Rejält varmt, hett. Ett helt annat klimat än det jag lämnat bakom mig. Det är verkligen häftigt att resa runt när man få se så många djur, vacker natur. Fick se 2 vilda elefanter. En mamma och en unge som stod mitt på vägen. Kunde ta en bild. Jag är emot dessa safaris som många åker på i naturreservat. Låt djuren vara, det blir stressade av alla jeepar fullastade med turister som ska ut på äventyr.

Stannade vid en sjö, solen höll på att gå ned. Så vackert. Min chaufför var väldigt trött och jag märkte att han höll på att somna så snackade och höll igång honom. Han tyckte nog att jag var störig. Men hallå, jag vill komma fram levande. Såg till att vi stannade oftare för att han skulle få röra på sig. Gav han frukt och vatten. Stannade och köpte kaffe.

Nåväl, kom fram hela till Nilaveli och hotell Anamtama kl 18. Detta hotell hade holländarna rekommenderat, de som jag träffade på det franska fiket i Mount Lavinia. De sa att det var det bästa stället de bott på under deras resa.

Mycket trevligt mottagande. Ett glas god juice.

Så vackra blomsterdekorationer i lobbyn

Fixade ett rum till chauffören så han kunde få sova ut. Sa hejdå och tackade för dagen.

Bad om rum på andra våningen. Var nog ett nedköp för mig, men helt ok. Ganska spartanskt. Ett enda eluttag bland annat. Sorry, men det tar ner betyget. Men fin pool och trädgård plus 100 meter till stranden jämnar nog ut det. Hade köpt rum med halvpension, för att slippa gå ut och jaga mat på kvällen.

Tänkte att det är väl 2 rätters middag, men nej. Det är 4 rätter, vem orkar äta det? Första kvällen var det så lite gäster så jag fick välja fritt från A la cartén. Blev Samosas, veg curry och färsk frukt. Så jättegott.

Sov så där. Fattar inte när man placerar AC:n över sängen….. Ja ja, chilla Gunilla….

Praia do Barril

Måndag 29 april

Har även fått med Anna i våra morgonrutiner. Hon dricker dock inte kaffe, färskpressad juice för henne.

Åkte till Tavira idag, vidare till Santa Luzia, Pares Del Rai och Praia do Barril . Tog ”tåget” . Ett litet tuff tuff tåg som tar en sista sträckan, ut till stranden. Det går att gå också förstås. Men man måste ju prova alternativa sätt. En sur konduktör, ingen engelska här inte. Det verkade som han tycker att alla turister var idioter som inget fattade. Lite kul faktiskt.

Men i alla fall, en mycket vacker strand med massa ankare som ligger på stranden. Har sökt info om varför de ligger där. Förr i tiden när fiskarna var ute och fiskade tonfisk, användes ankarna för att hänga näten på. Sant eller inte, vem vet. Jag trodde det var en mer dramatisk historia bakom.

Mina älskade musketörer

Ut på tur aldrig sur


25 april Olhao och lite här och där

Till minne av Nejlikerevolutionen 1974


Vid morgonkaffet på vårt stamfik kom det massor av barn/ungdomar, uppklädda på led. Sjöng och spelade musik. På torget var det massor av människor, flaggor som hissades. Var tvungen att googla, det visade sig vara frihetsdagen, som firas till minne av Nejlikerevulotionen, 1974, då Portugal blev demokrati efter en militärkupp.

Tavira


Vi bestämde oss för att ta oss i riktning österut idag. Tåg till Tavira, en stad som är hyllad och rekommenderad av många. Men sorry, inget i vår smak. För turistigt, efter en fika på ett mysigt café tog vi oss ut från stan. Gick via Santa Luzia och Padras del Rei till Fuzeta där vi tog tåget tillbaka till Olhao. Kändes i benen när man kom hem, gått ca 30 km idag.



Vinterminnen

Collect moments – not things

Mars 2018img_20180314_12413753488150.jpg

Vaukaströmmarna

img_20180314_124632-692320146.jpg

 

Lycka, när en av mina älskade musketörer kommer på besök. Härliga dagar och kvällar.

Vi skapar minnen, stunder att stoppa i en burk, skruva på locket. Lägga dem tillsammans i minneslådan. Öppna burken och låta minnen komma tillbaka. Som balsam för själens kluvna toppar.

Övernattar på lglootel. Vi är de enda gästerna. Det  här hotellet som skapas på nytt varje vinter av kreativa, ambitiösa människor. Ingenjörer, konstnärer och hantverkare. Med ny design och nytt tema varje år. Årets tema är passande nog Miljö.

Vi badar i badtunnorna, ligger under bar himmel, ser stjärnorna, Karlavagnen, Stora och Lilla Björn. Lyssnar på musik, dricker öl. Snackar stort och smått. Springer på snabba fötter till bastun med jämna mellanrum för att värma oss. Framåt natten, när vi är skrynkliga som russin är det dax att bestämma oss för i vilket av alla rum vi  ska sova i. Alla har olika konst på väggarna, inristade i snön. Det blir nr 7 till slut. Nu är det rejält kallt ute. I sovsäckarna som ligger på värmande renskinn somnar vi och vaknar med rosor på kinderna. En riktig häftig upplevelse som jag verkligen kan rekommendera.

img_20180314_185415-1084456972.jpgimg_20180315_112013-1846388438.jpg

img_20180314_185422-1769180377.jpgimg_20180329_094412738613005.jpg

Ut på tur aldrig sur på snöskoter. En magiskt vacker dag, inte ett moln på himlen, strålande sol, vindstilla. Åker över många av de istäckta sjöarna som finns här och som gör  Arjeplog till denna speciella plats om vintrarna. Eventgäster som kommer från olika delar av världen, för att få köra exklusiva bilar på isarna. Aktiviteter som att köra snowmobile, hundspann mm Biltestare som sammanstrålar här, för att testköra nya modeller innan de kommer ut på marknaden.

Vi puttrar på upp till Akkelisstugan, som ligger på 784 möh, njuter av tystnaden, utsikten. Hänförs av det oändliga, vidderna.

img_20180315_135757-1856408471.jpgimg_20180315_144634-652999715.jpgimg_20180315_144655-181949840.jpgimg_20180315_144819666366286.jpgimg_20180316_100102543152058.jpg

Fantastisk dag, som kröns av ett magiskt, dansande norrsken på kvällen. Kan det bli bättre???

img_20180315_223328-1360407545.jpgimg_20180315_223412-1234966838.jpgimg_20180315_2234532029577216.jpg

 

 

 

 

Du kan om du vill / Face your feares

7 december 2017 – a day to remember20171207-132454-_dsc4527-2098181449.jpg

”Do one thing every day thar scares you” Eleanor Roosevelt

Mediterade på morgonen innan yoga. Lite svårt att sova inatt. Är jag nervös? Ja, lite. Men litar på Anna. Jag känner ingen panik, inte ännu. Andas, bara andas Gunilla. Tryckutjämna. Lita på Anna. Känn lugnet. Jag vill det här. Vill du så kan du. Tänk om jag får se sköldpaddor idag.

I dag är ”Dagen D” D som i dykning. Lite pirrig. Började i poolen. Så mycket uppmuntrande ord från Annas kollegor på Uber Scuba. Lovade att jag skulle dricka vodka jozz om jag klarar det.

Klarade alla övningarna i poolen. En del bättre, en del var lite knepiga. ”So far, so good”. Nu kommer nästa steg. Till havs och mot Turtle heaven. Var 5 till studenter på båten och så Justin, som ska filma. Hade så fullständig tillit till Anna. Hon lugnade mig. Tog oss till norra delen av Gili Meno. Kändes rejält när jag satt på kanten på båten, ett, två, tre och sen dyka i. Så klart vatten. Såg ända ner till botten. Så gick vi ner, en liten bit i taget. Andas, tryckutjämna. Hade lite problem med masken i början. Tog in vatten men efter justering gick det bättre.

20171207-133604-_dsc4536285521399.jpg20171207-134952-_dsc45601975366633.jpg20171207-140047-_dsc4577-62427791.jpg

Min glädje när jag fick se den första sköldpaddan, wow, vilken eufori, viken känsla. Justin räknade in till 18-20 sköldpaddor. Han tog massor av bilder. Jag var helt exalterad. Var nere på 12 meters djup. Simmade genom fiskstim med massor av vackra fiskar. Som att simma i ett akvarium. Var nere 45 minuter. När vi kom upp hade vi sköldpaddor runt oss. Jag hade en stor direkt under mig. Det hela kröntes med att jag fick se en komma upp över ytan vid sidan om mig, vände huvet mot mig och dök tillbaka. Som för att säga hejdå. Det här kommer jag att leva länge på.

När vi kom iland fick jag high five och kramar från personalen på Uber Scuba.

Sista kvällen med gänget.

Bjöd på ”julmiddag” på Pesona, indiskt förstås.  Som lovat avslutade vi med gin&tonic och vodka jozz på Lava.

Sen tack och gonatt. I natt sov jag verkligen bra. Svårt att ta in att jag klarade dagen.

received_533614213316285521399.jpeg

 

 

 

 

 

Gili Air runt

”Att inte göra någonting alls är en underskattad aktivitet”

2 december 2017

img_20171205_0738531123968186.jpgimg_20171202_1352591470713571.jpgimg_20171202_135321-1607624078.jpg

Sov ända till 8 idag, lite småseg sedan gårdagen. En är inte van att dricka alkohol. Efter frullen tog jag mig till stranden (ca 5 meter att gå).

Blev rastlös efter ett par timmar. Snörade på mig gympadojorna och gick runt ön. Det är verkligen som Mike, en kille jag pratat med på Lava igår, som bott här en tid, sa att GT har både Gili Meno och Gili Air. Går man norrut är det stundtals som att vara på Meno. Blir lite ledsen över att det finns så många ställen på norra sidan som nästan står tomma. Det kan inte finnas underlag och gäster för att alla ska överleva plus att det byggs nytt hela tiden. Baksidan av myntet. Skulle mycket väl kunna tänka mig att bo på den sidan. Gemytligt, laid back och sååååååå lugnt och skönt.

Shoppade 2 armband på vägen, snackade bort en stund med säljarna.

Käkade på Pearl Beach, ett något flashigare ställe, men en måste ju prova… Kikärtsburgaren var i alla fall god och inte svindyr. Pearl Beach är en strandresort som ligger på västra sidan. Kan tänka mig att gå dit och nyttja stranden nån gång. Att bo där är över min budget.

Blev en tidig kväll. Anna kom och hängde med mig. Slappade och kollade tv. Så gött och bara umgås.

3 december

Anna ledig idag och jag fortsatte att be till solguden med resultat. Regnade och åskade i natt men idag är vädret på vår sida.

img_20171205_075920285521399.jpgimg_20171129_163047-2098181449.jpgimg_20171208_215039-1672208584.jpg

Anna kom och käkade frulle med mig på Bale, lite tjafs med personalen om att jag ska betala för hennes frukost. Men bråka inte med Gunilla. Jag reser själv och bor själv men betalar för 2 personer så om jag vill bjuda någon på frukost 1 dag eller 2 så gör jag det. Så de fick vänligt backa. Dont mess with me.

Hann med 2 strandställen idag. Startade på Laguna Beach , ligger ganska nära Bale, norrut. Håller på att renovera, där skulle jag också kunna tänka mig att bo, nästa gång jag kommer hit. Tog oss sedan till norra spetsen och La Moomba. där jag var tidigare. Maten är ingen höjdare men vill man ha sol större delen av dagen är det ett bra ställe att hänga på. Säljer även magiska svampar om man skulle vilja prova det.

Sarong-Gunilla slog till på en sarong på vägen tillbaka. Jag och saronger och flip flops. I just cant get enough. Bägge är mycket användbara, året runt. Sarong har jag alltid med mig, bra på resor om man fryser. Flip flops är bra för en som jag som har lite fobi för golv på hotell, speciellt om det är heltäckningsmattor. Usch…

På kvällen var vi alla 3 och käkade urgod indisk mat på Pesona  Läckert ställe, vattenpipor, man kan välja att sitta på golvet eller på stolar. 2 våningar och så jävulskt god indisk mat. Det finns 2 problem, svårt att välja och att man blir så grymt mätt. Men det är i-landsproblem

Var 3 trötta själar som sa gonatt ganska tidigt. Vandrade hemåt och kan konstatera att det är väldigt lugnt på ön just nu. Mycket beroende på vulkanen på Bali. Folk tar sig inte hit pgr inställda flyg mm. Hoppas ändå att det trillar in nya gäster i morgon. Tänker på företagarna som driver business här.

Bor gäster i bara 3 bungalows på Bale Sampan nu.

Men nu säng, säng, säng, sova, sova, sova.

Jobbigt att göra ingenting.

img_20171202_143858-494334831.jpgimg_20171204_1606201975366633.jpgimg_20171205_100609-2098181449.jpg

 

 

Man måste leva, inte bara finnas

 

”Mycket få människor lever för idag – de flesta gör förberedelser för att leva i morgon” -Jonathan Swift

img_20171128_160135-1112142365.jpg29-30 november 2017

En storm drog över ön tidigt på morgonen med regn och blåst. Det märks att regnsäsongen är här.

Gick en bit norrut i dag till en ny strand, hittade ett ställe nästan ute på den nordöstra udden. Här stannar solen längre. Gutt. Blev en kokosnöt och en grön smoothiebowl till lunch. Lyssnar på poddar och ljudböcker. Det är livet. Min favoritpodd är Mia Skäringer och Anna Mannheimer. Alltså, jag ligger och gapskrattar. Om folk tittar? Bryr mig inte.

img_20171129_110932718993485.jpgimg_20171129_1435411263601043.jpgimg_20171202_134317-1730701498.jpgimg_20171202_134328-1377689453.jpgimg_20171203_1450581535625109.jpg

När jag gick tillbaka passerade jag flera ställen som erbjöd magic mushrom.  En kille försökte locka mig att köpa…. Vad säger man, nog för att jag är en nyfiken person, men nej tack. Klart en skulle vilja veta vad det gör med en. Så tänker en om mycket, men provar ändå inte. Ibland vinner klokheten över nyfikenheten. Det är ganska många ställen här som erbjuder alla möjliga former av svampen. Och nej, jag har inte testat. Håller mig till kantareller, nog så magiska för mig.

Pizzakväll med Anna på pizzeria Pizzeria Regina mycket gott. Hade gärna käkat nutellapizza till dessert men blev så proppmätt, så vi hoppade det..

Gillar verkligen GT, härlig och avslappnad atmosfär. Klart det finns flashiga ställen här med, men de kan man undvika. Glad att jag fick upptäcka det och ändra förutfattade meningar.

Hittat ett bra massageställe, balinesisk. Så gutt att få frossa i massage. Har ju dålig erfarenhet av manliga massörer (Thailand och Turkiet) så blir ju lite stel när det visar sig vara en kille som ska massera mig. Men andas ut när jag upptäcker att jag inte är ensam att få massage. Så relax nu Gunilla, slappna av.

Strömmen kommer och går här. Anna och Justin har stora problem där de bor. ”mitt ställe” har som tur är egen generator, som kickar igång. Man vänjer sig och har alltid ficklampa tillgänglig.

Magisk måne i kväll.

img_20171204_091039-2051940152.jpg

 

1 december 2017

Fick en heldag med dottern, som fått fritt. Tyvärr inte jättebra väder men gjorde det bästa av läget.

Käkade frulle tillsammans på Bale Sampan och planerade dagen.

img_20171204_1007362012555053.jpg

Var och kikade på deras boende, ligger ca 5 minuter från Uber Scuba, inåt ön. Fräscht och mysigt,  Mango och lime växer i trädgården. Massa plus bara på det. Kommer att bli supert när de får sätta sin egen prägel på det. Lite tyg, kuddar och annat pynt.

Käkade lunch på Kayu Café. Blev en veggie rice bowl och så delade vi på en chokladkaka till dessert. Mumsigt. Mysigt ställe som ligger nära piren med mycket vegomat och en liten butik.

img_20171226_193313-8527282.jpgimg_20171201_1502381981599680.jpg

Bjöd på middag på Scallywags på kvällen, barbeque. En stor buffé med massa goda sallader. Bra priser och gott vin. Scallywags finns även på Gili Air, bodde där förra året när jag var på Gili Air. Gillar deras koncept. Valde bort att bo hos dem på GT pga läget. Ligger på bargatan och det blir to much för mig. Men gå dit att käka funkar alldeles perfekt.

Avslutade på baren Lava, som ligger nära Uber Scuba. Tänkte ta EN drink och så gå hem… dålig plan som aldrig håller. Blev ett antal vodka jozz och tequila. Härligt snack med nya människor. Lite sus i kupan innan jag vandrade hemåt.

img_20171202_101220285521399.jpg

 

 

 

 

 

Gili T

” I have a constant craving to be where I am not”

27 november 2017

Dax att lämna Kuta. Undrar hur det kommer att se här om några år. Med tanke på allt som byggs nu.

Blue Bird taxi finns inte i den här änden av Lombok, så det är privata chaufförer som gäller eller bilar som ägs av resorten.

img_20171127_1119222047645871.jpg

Priset är helt ok,  skönt att komma från A till B. I det här fallet kom jag verkligen ända fram till piren i Bangsal. Detta märkliga ställe, där maffialiknande metoder gäller. INGA taxibilar får köra ner mot piren. Man bliv lämnad ett stycke upp för vägen. Sedan kommer attackerna, från hästskjutsar, bilar, motorcyklar. Att man ska åka med någon av dem. Som vanligt i såna här lägen spelar jag döv.

Men inte idag. Tack vare att jag åkte med en bil märkt med resorten och att vi betalade en mycket liten summa för att köra ända fram till biljettkontoret, så värt det. Efter det gäller det att hålla i bagaget, för så snart man ropar upp att båten ska avgå (det sker inte efter tidtabell, utan när båten är full, gäller lokala båtar) så blir man omringad av grabbar som vill bära ens väskor. Inte utan betalning förstås.  Där och då är jag inte leende och tillmötesgående kan jag säga….

Båten blev snart full och vi ”seglade iväg”. Ny dag, ny ö. Gili Trawangan. Ny bekantskap för mig. Gili Air och Meno har jag varit på tidigare. Dessa 3 underbara öar som ligger utanför Lombok och även nära Bali. Tar max 30 minuter över med ”slow boat”.  Öarna tillhör Lombok. Har hållit mig undan Gili T tidigare pga ryktet om att det är en partyö. Men liksom Koh Phangan i Thailand som oxå har dåligt rykte pga fullmoonparty, gäller det ju att undvika vissa ställen på öarna om man nu inte vill parta. Men absolut, åk dit.

Att jag nu hoppar i land på Gili T, beror på att dottern och hennes pojkvän har flyttat hit. Från att ha bott länge på Koh Tao, så är detta deras nya hem och där de arbetar. Anna är dykinstruktör och Justin är fotograf. Deras nya arbetsgivare är Uber Scuba Gili . Hade fått vägbeskrivning av Anna, hur jag skulle hitta, eftersom hon var ute på båten. Hur jag nu lyckades att missa det, så gjorde jag det i alla fall. Bara passerade utan att se mig om. Då kommer en tjej springande efter mig och undrar om jag är Annas mamma. What??? Hon kände igen mig från foton på Facebook. Ibland är det bra att vara rödhårig. Jag hade lyckats att undgå att se en gigantisk skylt som hänger tvärs över vägen med Uber Scubas logga. Duktigt Gunilla.

img_20171127_160932-413360007.jpgimg_20171130_084933-61114585.jpgimg_20171128_124838821519776.jpg

Anna hade gjort research över var jag skulle bo. Hon vet vad hennes mamma vill ha. Så hade bokat in mig på Bale Sampan Bungalows. Ligger på östra sidan, ca 10 minuter att gå från piren. Första intrycket var sådär. Ganska nonchalant kille i repan. Men han fick sig en knäpp på näsan när jag gick tillbaka efter att ha kommit in i min bungalow. Dåligt städat. Jag kan ta lite, men här var det för många grejer som hade missats. Men se då var det att bli struken medhårs, när jag nämnde att jag är i samma bransch. Så Bale Sampan, är faktiskt ett mysigt ställe. Tror det är 13 bungalows totalt. Lugnt och tyst. Massor av grönt och vackra blommor som omgärdar vägen in. En liten pool och egen strandremsa. Har ett café med nyttig mat. Packade upp och gav mig iväg på en ”liten” upptäcktsfärd,  innan jag skulle möta upp Anna och Justin. Men ”liten” tur blir oftast ganska lång, när jag ger mig iväg. Jag och kombon Google Maps är inte direkt synkade. Skulle korsa ön, från öster till väster. Gick genom byar där locals bor, hästar, höns, kor. Hade föredragit att gå i gympadojor, men ”life is better in flip flops”. Kom i alla fall så småningom ut på ”andra sidan”, vid Sunset riding. Hann se lite av solnedgången, lite disigt men ändå så vackert.

Stannade vid stranden och tog in allt det vackra. Så gutt det är. Så vackert det är.

Mötte upp Justin för en middag på stranden. Anna skulle jobba som croupier på ett välgörenhetsevent på en Irlänsk pub, Tir Na Nog heter den, en av de första barerna på Gili T.  Casino med 80 tal som tema. Läckert att se så många gå all in och klä upp sig enligt 80-tal.  All förtjänst går till välgörenhet för de lokala på ön. Härlig musik som väcker massa goa minnen från det vilda 80-talet. Nu är jag betydligt lugnare. En kul kväll med lite gambling och drinkar.

Härligt och underbart att få sammanstråla med Anna och Justin igen.

img_20171230_192118-1880328963.jpgimg_20171204_1007362012555053.jpg

Kuta, Lombok, blandade känslor

”She had the soul of a gipsy, the heart of a hippie, the spirit of a fairy”

24-27 november

Blir bil från Sekotong till Kuta, tog någon timme. Himla kul chaufför och hans kompis. Spelade ABBA så det stod härliga till.

img_20171125_095710-1847158521.jpgimg_20171125_124024-1112142365.jpg

 

img_20171124_131859-61114585.jpgimg_20171124_143014821519776.jpg

 

Har bokat 3 nätter på Pipe Dream Villas Resort i Kuta. Svårt att få en överblick vart man ska bo, men det här blir bra. Har lyxat till det att boka villa med egen pool. Avskilt och skönt. Bra pris. Stoooort rum, härligt badrum med badkar, walkin closet.  Trevlig och serviceminded personal, sånt gillar jag. Frukost serverades vid villan.

Hittar en hel del matställen via Trip Advisor, som ska passa mig.

Käkade god falafelburgare på Milk Espresso, ett poppis ställe. Häftig inredning. Fint välkomnande av ägarna, ett par från Australien/Nya Zeeland. Men servicen kunde vara bättre. Meny fick jag snabbt, men där tog det slut… God mat i alla fall och slog till på dessert. Vegansk chokladkaka. Gott??? Sanslöst gott!

Dagliga regnet kommer punktligt runt kl 15 och då gäller det att ta skydd, för det är inte ett stilla regn precis….

Har blivit varnad av bl a chauffören som körde mig från Mangsit, för alla barn som vill sälja till dig. Det är riktigt så, de kommer till och med in på restaurangerna.

Väldigt stora kontraster när jag går ned mot stranden. Gatan innan strandpromenaden är en salig blandning av homestays, hotell, restauranger, surfshops,  locals. Ungar springer nakna, hundar letar efter något att äta. Där man tydligt kan se fattigdomen, alla barn som jagar en och vill sälja armband. Men köper du av en kommer det 20 till….. Alla warungs, matställen. Alla vill ha en del av kakan, men finns det underlag så att alla kan få en del av kakan?

Guovernment bygger 10.000 bäddar här i Kuta. Det är mycket det. Undrar hur det kommer att se ut här om 3-4 år. En kopia av Kuta på Bali???

Stranden håller på att förstöras, man bygger en strandpromenad. Kommer Lombok att bli som Bali inom en snar framtid?

img_20171125_131038-413360007.jpgimg_20171126_154905-1434787977.jpgimg_20171126_122547761234613.jpgimg_20171126_151706-1847158521.jpg

Blev ”inregnad” på Sapori, en italienare. Bra reviews på Trip Advisor. Åt en god pasta pesto, snackade Zlatan med personalen, när de fick höra att jag var från Sverige. Blev bjuden på en pannacotta mot att jag måste vara ärlig och säga vad jag tyckte om den. Helt ok, men jag föreslog att de skulle toppa den med något syrligt för att kompensera det söta.

Fortsätter med mat, grannen till Pipe Villas, är ett creperie. Käkade glutenfri galette, vegetarisk fyllt med spenat, svamp och vitlök. Mycket gott. Kunde inte motstå dessert, en halva crepe, salty caramel. Wow.

Stort behov av massage, så kollade återigen på Trip Advisor, hittade Villa Bau Nyale, inte långt från där jag bor. Tog en promenad, genom smala vägar med kor och höns. Trevligt ställe vid vägs ände. Boutique resort, med samma upplägg som Pipe Dreams. Egna villor. Fick en omvisning innan det var dax för massage. 1 timmes oljemassage, strong. Gud så gött och skönt.  Jagad av hundar på vägen tillbaka. Är lite skrämmande med alla hundar här. De är inte små precis och kan bli aggresiva. Är man dessutom ensam känns det inte så bra. Mötte några locals som jagade iväg dem. Det är ett växande problem med alla vilda hundar, de blir fler och fler och tyvärr mer och mer aggresiva. Har inte brytt mig förut. Men nu blev jag rädd.  Klarade mig hem i alla fall.

Tidigare idag låg jag i solstolen, lyssnade på Björn & Navids pod.  Tittade upp på himlen, molnen som förändrar sig mer och mer, drog ihop sig till regn. För mig är denna pod en slags meditation. Idag handlade den om självkänsla. Vad är självkänsla och finns självkänsla? Har jag det? Tror att efter ett relativt ”långt” liv, har jag någon form av självkänsla.

Följer utvecklingen på Mount Agong, vulkanen på Bali. Den har legat och pyrt sedan augusti. Man har väntat på ett utbrott, folk har evakuerats, främst locals. Nu har den sprutit ur sig aska, flyg har ställts in. Får se vad som sker. Tänker på alla som får lämna sina hem i väntan på att den ska gå igång.

img_20171127_093234129919034.jpg

Efter 3 dagar i Kuta räcker det för mig. Tror inte att jag återvänder hit.

Nu väntar Gili Trawengan och äntligen träffa Anna och Justin.

 

 

Återhämtning på Silver Fern

”Do one thing every day, that scares you”  Eleanor Roosevelt

22-24 november

Sköna, härliga dagar med återhämtning på Silver Fern Beach Retreat. Tyvärr var det för blåsigt för att ge sig ut på sjön men stranden och solstolen räcker för mig. Behöver dessa dagar för återhämtning. Slappar i solen, pratar med ägarna Alanna och Roy,  ett par från Nya Zeeland, mycket trevliga.

Märks att det är lågsäsong, inte många gäster.

img_20171124_1112001981599680.jpgimg_20171122_1154262047645871.jpgimg_20171124_111134-1434787977.jpg

Silver Fern är perfekt om man vill ”komma från” och bara komma ned i varv. Efter 2-3 dagar är man redo för verkligheten igen.

Kan mycket väl tänka mig att komma tillbaka. Vill gärna ut till öarna som ligger utanför. Vädret måste vara mer stabilt enligt Roy.

Som vegetarian finns det tyvärr inte så mycket att välja på att käka, men ok att käka samma mat några dagar. Vegetarisk curry tröttnar jag inte på i första taget. Deras specialitet är färsk, nyfångad fisk.

Härligt att sitta på terrassen på kvällen, höra vågorna slå mot stranden. Inga andra ljud som stör.  Förrän på  morgonen när en tupp börjar gala tidigt som attans.

img_20171123_092953340428711.jpgimg_20171123_093246-1553601017.jpg