Började dagen som vanligt med meditation och yoga. Bra storlek på rummet så gott om plats för yoga.
Efter frukost beställde jag en tuktuk som skulle ta mig till ett Hindutempel som ligger, spektakulärt, högt på en klippa vid havet, Swami Rock. Såg det igår från båten och frågade i receptionen på hotellet hur man tog sig dit.
Detta tempel, Koneswaram, ligger i Trincomalee, söder om Nilaveli. Ska vara ett av de heligaste Shiva tempel på ön. Såg en hel del hjortar på vägen dit och även på vägen upp till templet.
Mycket människor i rörelse, mest locals. Som tur hade jag tagit med mig en sarong för att skyla benen. Annars fanns det att hyra. Skorna fick man ställa ifrån sig. Mycket försäljning av diverse krimskrams.
Kände mig iakttagen
Häftigt tempel. Hinduiska tempel är mycket färgglada, kitschiga, läckra, detaljrika. Kan gå omkring länge och ta in, studera alla målningar och statyer. Inne i själva templet är det fotoförbud, men inte alla som följer dem. Och nej, det är inte turister som inte följer utan locals. En man i höftskynke såg när de fotade och blev galen och började skrika åt dem. Fanns skyltar överallt och i tillägg ska det vara tyst också.
Tror att dessa lådor innehåller gåvor, men är osäker
Läckert var det i alla fall. Utanför var det tillåtet att knäppa bilder, så det blev ett antal bilder. Ligger så vackert med havet utanför. Köpte ett halsband med sköldpadda på vägen tillbaka till tuktuken.
Vi åkte vidare till en kyrkogård från andra världskriget. Blandat med nationaliteter, engelsmän, holländare, nya zeeländare, australiensare. Några var utan identitet. Undrar hur mycket de hann vara med om innan de fick sätta livet till. Kyrkogården var välskött, vackra blommor och planteringar.
Okände soldatens grav
Gick ned till stranden när jag kom tillbaka. Fiskarna höll på att ta upp eftermiddagens fångst. Men dessa kråkor, som finns överallt och förstör friden. Det är otroligt många och självklart kallar de in hela släkten när det vankas fisk.
Körde samma middag som igår. Upp och packa. I morgon drar jag till nästa ställe. Inte så långt bort från här. Bara 2 timmar söderut till Pasikuda beach. Svårt att välja ställe men föll för The Calm Resort, rum med havsutsikt.
”We travel not to escape life, but for life not to escape us”
Fredag 4 oktober, 2019, Nilaveli
Magisk soluppgång Nilaveli beach
Upp i ottan, blev hämtad kl 6. Idag ska jag på delfinsafari och eventuellt få se valar (det är dock inte säsong) Gick några hundra meter till uppsamlingsplatsen. Blev en fin soluppgång på stranden i väntan på att vi skulle bege oss ut. Vi var 3 personer på vår båt, jag och ett franskt par. Plus guiden förstås. Rätt ut på havet och vänta på de små gullen att de skulle dyka upp och det gjorde dem.
Delfinerna alltså, dock inga valar. Svårt att fånga dem på bild. Kändes som att de skämtade med oss. Klart som tusan att de försvinner när alla båtar tar sikte på dem. Men jag var nöjd med turen. Stundtals kändes det som att åka ribbåt. Studsade på vågorna. Härligt.
Tillbaka vid 9 tiden. Frukost och sen poolhäng. Gick iväg en sväng på eftermiddagen. Gunilla tänkte sig en genväg till en ATM, gå via stranden men som vanligt, Gunilla Lost. Inte ens det fixade jag. Fick be om hjälp och då kom jag inte ut på huvudvägen som jag trott, utan vid mitt favorithak. Så mycket extra gående i hettan. Men nåväl, var bara att gå tills jag hittade ett ATM.
Det låg en kyrka bredvid, så gick in där. Är alltid nyfiken på kyrkor när jag är ute och resor. Pratade med en man som visade mig runt. Han hälsade mig välkommen på mässa senare under dagen, den skulle pågå 3 timmar. Undrar om alla sitter på golvet då, för några stolar eller bänkar fanns det inte.
Toast med magisk guacamole
Blev stopp på fiket, Café at the 18th. tillbaka. Guacamole på vitlökstoast idag och iste. Lika gott som igår. Guacamolen var perfekt.
Stannade till på Batikstället från igår. Snackade en stund med ägaren. Hans sista dag här. Reser till Bentota i morgon, ligger på västra kusten, söder om Colombo. Där har han en butik/tatuerarsalong. För lite turister här och ingen försäljning. Han ville sälja på mig tavlor bland annat. Tack, men nej tack. Kan inte köpa för att köpa samt att jag köpte grejer av honom igår. Men såklart lider man med människorna här som livnär sig på turisterna. Det har ju sjunkit katastrofalt sedan bombattentaten tidigare i år. Hoppas hoppas hoppas att turisterna återvänder. Jag skall i alla fall återvända. Önskade han lycka till i Bentota. Vi kanske möts någon annan gång.
Ayurvedaklinik Nilaveli
Hade frågat i receptionen på hotellet om något SPA i närheten. Blev rekommenderad en Ayurvedaklinik som låg i närheten. När jag ändå var ute och gick, så letade jag upp den. Såg inte ut som en klinik och mycket oljud och oväsen var det där. Gick i alla fall in, kvinnan som jobbade där kunde ta emot mig. Men jag tyckte det var för mycket oljud och fick veta att apor hade förstört taket och de höll på att lägga nytt tak. Så jag tackade nej.
Blev lite poolhäng när jag kom tillbaka.
Var lite flera gäster på hotellet idag, så det var en färdig meny till middagen.
Valde löksoppa, hoppade över starter. Indian Biryani med raita och pappadam och frukt till avslutning. Supergott och bra hetta i huvudrätten.
Dagens blomster i lobbyn på hotelletBob Marley Tuk tuk
Gick ned till stranden en sväng före frukost, för att kolla läget. Så vackert.
Nilaveli och Uppuveli, dessa semesterorter som lyckats behålla någon slags optimism, trots stora förstörelser i inbördeskriget och så tsunamin. Stranden är magisk. Det ligger några större resorts här och många guest houses. Laidback atmosfär här.
Frukosten som holländarna höjde till skyarna var inte bättre än någon annan. Nu ska jag inte gnälla, men några aha, wow blev det inte. Men personalen är supertrevliga och mycket service minded och det gör mycket.
Blev strandhäng sedan. Fiskarna höll på att dra in nät. Hard work, work. Låg och pressade några timmar, så varmt och skönt och hett. Blev en hel del badande.
Efter dusch gav jag mig ut för att hitta nåt lätt att äta. Hittade Café at the 18th som jag läst om på Trip Advisor. Läckert litet ställe med få sittplatser. Beställde iskaffe och hummus med papadam. Riktigt gott.
Café at the 18th
På vägen tillbaka hittade jag ett ställe. ”Noble” ett tattoo ställe, men även batikgrejer och andra hantverk. Konstnären själv var där. Pratade en hel del. Han har varit i Sverige och visade mig urklipp från tidningar. Har även ett ställe i Bentota, längre söderut. Många fina tavlor med olika motiv som mandala och från tsunamin. Köpte en kaftan med fjärilar i blå färger och en totebag. Allt handgjort och i bara ett exemplar.
Tillbaka på hotellet la jag mig vid poolen ett par timmar. Lyssnade på ljudbok och slumrade.
Middag i dag blev sallad, pasta och frukt. Gott men känner att det är för mycket att äta på kvällen. Inte van att käka så mycket på kvällen. Men som den smålänning man är så äter man, har man betalt så äter man.
”Sometimes you just need to distance yourself to see things more clearly”
På väg igen
Sovit som en prinsessa även i natt. Så tyst här. I går kom det lite flera gäster, så jag har inte varit helt ensam. Efter mina vanliga morgonrutiner och kaffe på rummet, blev det frukost.
Hade valt Lankesisk frukost idag. Så gott med kokosroti och potatis i currysås. Himlens så gott. Mycket godare än middagen i går.
Packade ihop mig och betalade notan. 47 dollar för 2 middagar, 1 lunch, massage och ansiktsbehandling plus turen till teplantage med mera. Väldigt mycket för pengarna.
Fick med mig ett fint vykort med ett collage av bilder på mig från turen igår. Väldigt gulligt och fint gjort. Blev mycket glad.
Min chaufför som jag bokat var några minuter sen, förståeligt. Svårt att hitta pga att Google Map visar fel. Ingen fara.
Tack och hejdå till Tea Hill och den underbara personalen. Kan tänka mig att bo här igen. Gå upp till Adams Peak när det är säsong.
Kassan på en bensinmack
Så började en låååååååååång dags färd. Mot Nilaveli på östra sidan, norr om Trincomalee eller Trinco som många säger. Den östra sidan är en av de fattigaste och och mest glesbefolkade områdena på Sri Lanka, tack vare sitt torra klimat och ogästvänliga terräng. Utöver det blev de extra hårt drabbade av inbördeskriget, som pågick mellan 1983-2009, mellan Sri Lankas regering och militanta tamilska separatister, framför allt gerillarörelsen LTTE, de tamilska tigrarna. Som om inte detta var nog ökade förödelsen vid tsunamin 2004. Det är först när man är här och får ta del av deras öde, som det går in, hur hårt de haft det och fortfarande har. På den här sidan av landet består befolkningen av tamiler, singaleser och muslimer. Med tanke på denna mix, så blev Trincomalee den mest utsatta staden under kriget och mycket av det sitter ännu kvar, trots vapenstilleståndet. Nilaveli som jag är på väg till, ligger några kilometer norr om Trinco.
Elefanter på vägen
Trippen skulle ta 6,5 timme. Tog 8 timmar. Stackars chaufför. Stundtals går det inte fort, framförallt runt Kandy, som jag kände att vi aldrig tog oss igenom. Totalt kaos i trafiken. Kandy vill jag besöka, inte övernatta, men besöka. Finns en hel del att se där. Körde fel vid ett ställe, tror det var meningen, ödet, för det var vägen till ett Dhamma ställe. Dhamma Kuta, måste kolla upp det. Ett ashram som har meditationsretreat med Vipassana som metod, samma som jag var på i Thailand. Vill göra ett 10 dagars silent retreat på Dhamma i Nepal eller Sri Lanka. Det ska stå på min lista för 2020.
Nåväl, färden fortsatte, gjorde ett kiss och matstopp på ett lokalt ställe. Käkade roti, nån kokosgrej i currysås. Smakade mycket gott och kostade i princip ingenting. Blev även en jättegod avocadosmoothie toppad med glass. Gott, gott, gott.
Passade på att köpa lite frukt också. Rejält varmt, hett. Ett helt annat klimat än det jag lämnat bakom mig. Det är verkligen häftigt att resa runt när man få se så många djur, vacker natur. Fick se 2 vilda elefanter. En mamma och en unge som stod mitt på vägen. Kunde ta en bild. Jag är emot dessa safaris som många åker på i naturreservat. Låt djuren vara, det blir stressade av alla jeepar fullastade med turister som ska ut på äventyr.
Stannade vid en sjö, solen höll på att gå ned. Så vackert. Min chaufför var väldigt trött och jag märkte att han höll på att somna så snackade och höll igång honom. Han tyckte nog att jag var störig. Men hallå, jag vill komma fram levande. Såg till att vi stannade oftare för att han skulle få röra på sig. Gav han frukt och vatten. Stannade och köpte kaffe.
Nåväl, kom fram hela till Nilaveli och hotell Anamtama kl 18. Detta hotell hade holländarna rekommenderat, de som jag träffade på det franska fiket i Mount Lavinia. De sa att det var det bästa stället de bott på under deras resa.
Mycket trevligt mottagande. Ett glas god juice.
Så vackra blomsterdekorationer i lobbyn
Fixade ett rum till chauffören så han kunde få sova ut. Sa hejdå och tackade för dagen.
Bad om rum på andra våningen. Var nog ett nedköp för mig, men helt ok. Ganska spartanskt. Ett enda eluttag bland annat. Sorry, men det tar ner betyget. Men fin pool och trädgård plus 100 meter till stranden jämnar nog ut det. Hade köpt rum med halvpension, för att slippa gå ut och jaga mat på kvällen.
Tänkte att det är väl 2 rätters middag, men nej. Det är 4 rätter, vem orkar äta det? Första kvällen var det så lite gäster så jag fick välja fritt från A la cartén. Blev Samosas, veg curry och färsk frukt. Så jättegott.
Sov så där. Fattar inte när man placerar AC:n över sängen….. Ja ja, chilla Gunilla….
”Sometimes you just need to distance yourself to see things more clearly. ”
Upp klockan 6. Bort med gardinerna så jag kunde njuta av utsikten.
Meditation och yoga. 7.30 kom personal upp med kaffe på rummet. Lyx, lyx, lyx. Dock väldigt svagt kaffe. Drack det men ingen höjdare.
8.30 blev jag hämtad av SPA terapeuten. Upp på top floor. På vägen upp massor av tända ljus, varmt och skönt och vackert där uppe. Stor skillnad på det stället i Haputale. Oljemassage och ansiktsbehandling med produkter och örter från hotellets trädgård. Allt detta för bara 10 dollar… Så billigt. Så härligt och underbar start på dagen. Avslutades med en kopp te på balkongen, njöt av blå himmel. Så här kan man ha det.
Efter frukost drog Rashi och jag i väg i Ferrarin, alltså hotellets tuktuk. Ut på tur aldrig sur och vädret var på vår sida. Vi stannade vid ett hindutempel och jag fick ett bindi i pannan av Rashi, en symbol för tredje ögat enligt Rashi.
Skulle ta bild på målningen och så dök denna man upp….
Stannade först vid en gammal, vacker stenkyrka. Låg så vackert med utsikt över en sjö och teodlingar runt om. En man kom och låste upp kyrkan så vi kunde gå in. Han berättade om kyrkan och även om sin familj. Han var änkling sedan 3 år, med 3 söner. Hans fru dog 53 bara, så sorgligt.
Det finns så vackra, oftast gigantiska träd här, med orange blommor. Pantalia tror jag dem heter eller nåt liknande. Jag kan ha fel. Jag kan inte se mig mätt, det är så vackert här. En man kom och låste upp kyrkan, så vi kunde gå in. Arbetar som präst här. Han berättade om kyrkan och dess historia och även om sin familj. Han var änkling sedan 3 år tillbaka med 3 söner. Hans fru dog alldeles för tidigt, berättar hur de reste till andra länder för att få henne frisk. Får lust att bara krama om honom.
Åkte sedan vidare till en teplantage, stoppade och tog bilder på vägen. Det är så hänförande vackert. Rashid´s mamma är teplockerska så han hade mycket info om deras dåliga arbetsförhållande. Lönen är ca 3 dollar om dagen. Jobbar 7 dagar i veckan. Ibland kan de få ledigt söndagar och om det regnar för mycket. Träffade en man, han var 79 år och jobbar ännu. Även en kvinna som var 72…. riktigt power woman. Finns inget pensionssystem på Sri Lanka så de har inget annat val. Bara att jobba så länge man orkar. Deras glädje och skratt när de ropar till varandra mellan raderna av tebuskar. Så vackra i sina färgglada kläder.
Man ska inte klaga på att man har lite ont i ryggen då och då, när man ser dessa människor jobba under svåra förhållanden. Säkert med värkande kroppar, här finns inga ergonomiska föreskrifter på hur man ska jobba. Man blir ödmjuk inför livet.
Boende för personal på teplantagePersonalmatsal
Sa hejdå och fortsatte till St Clair Tea Castle, gick loss i shopen och köpte på mig massa teer för typ 50 kr. Skulle lätt ha kunnat köpa på mig massor där. De har även restaurang och café. Köpte entré till deras tea factory som låg några kilometer därifrån.
James Taylor, skotte, som introducerade te till Sri Lanka/Ceylon
Jag var den enda besökaren där. Fick en guidad tur av en trevlig man. Intressant. Fotografering förbjuden…. Hmmm undrar varför. Fick se hela vägen från att tebladen kommer från fälten som blir levererade 2 gånger per dag. De vägs, tvättas, torkas, mals, paketeras. Hela proceduren tar 20 timmar. Det är svart te som görs här. Sedan exporteras det till olika tehus som sedan smaksätter dem och sätter sitt signum.
Varmt och extremt dåligt luft därinne, får nästan andnöd efter en kort stund. Tänker på dem som jobbar där, långa dagar.
Får vara med och provsmaka, viktigt att göra innan de skickar iväg teet.
Här får jag fotografera.
Åkte tillbaka till Tea Castle, tog en fika där. Te och god, varm chokladkaka. Gott, gott, gott.
Tillbaka vid 15-tiden och tänkte mig in till stan för lite shopping. Men så kom ju det dagliga, spöregnet och jag skippade det.
Blev lite skrivande och slappande på rummet innan middag. Inte häpnadsväckande god. Tomatsoppa och veg curry. Men ok.
Är jag kräsen, nä inte, men är väl bortskämd att det mesta smakar mycket bra här. För det är väldigt lätt att få vegansk och vegetarisk mat här, som dessutom är mycket god.
Nästa gång jag kommer till Sri Lanka, ska jag inte åka under lågsäsong, vill verkligen vandra här. Utgå från Tea Hill och gå guidade turer. Till Adams Peak/Sri Pada. Historien säger att Adam tog sitt första fotsteg här, när han nedsteg till jorden. Andra säger att Buddha har lämnat ett fotavtryck där. December-maj är bästa tiden att ta sig upp. Helst mitt i natten när det är fullmåne, vandrar man de 7 km uppför berget för att sedan se solen gå upp från toppen, 2 243 meter över havet. Detta är inte tillåtet att göra själv, utan man måste gå med guide. Det står på min lista, nästa gång jag kommer hit till detta underbara, generösa, vackra land.
”Anyone who is comfortable spending time in solitude is a powerful person”
Devon Falls
Upp tidigt och fick se en blå himmel. Jippie. Livet blir så mycket härligare. Checkade ut kl 8. Ok frukost, avocado och frukt lyfte den.
Blev hämtad av en mycket trevlig man i tuktuk. Buddist. När tåget strejkar blir det plan B: Tuktuk med en mycket bra och trevlig guide. Fick se mer än med tåg, eftersom vi stannade på många ställen under vägen. Resan tog 3,5 timme med lite stopp.
Stannade vid ett hindutempel, Ashok Tika, främst för att gå på toa. Men blev intresserad och gick en sväng. Så snart vi lämnat tuktuken, hoppade en apa in för att leta mat. Som tur fanns det inget ätbart att sno. Gick en tur i templet. Vackra målningar och statyer av gudar och gudinnor.
Mattjuven Ashok Atika
Sita är inom hinduismen en inkarnation av gudinnan Lakshmi. Hon är hustru till Rama, som är en inkarnation av Vishnu. Min chaufför berättade mycket för mig.
Gjorde ett stopp vid Devon Falls, känd som ”Veil of the valley” , vattenfall som ligger 6 km väst om Talawakele i Nuwara Eliya Distriktet. Devon´s Fall är döpt efter en engelsman som var känd för sina kaffeplantager, som låg intill vattenfallet. Ja, han hette då Devon. Fallet är 97 meter högt och ligger på en höjd av 1140 meter över havet.
Fallen bildas av en biflod till Kothmale Oya, som i sin tur är en biflod till Mahaweli River.
Google maps är ju inte alltid bra. Blev inte en genväg sista biten till hotellet, utan en ”senväg”. Huppiguppväg. Vart tar vägen vägen, ute på en åker och åker. Såg en jätteorm, där skulle jag inte velat komma gåendes. Fick till slut vända om. Visade sig att vi tagit fel avfart när vi kom till Hatton. What to do.
Sa hejdå till min mycket trevliga chaufför/guide. Fantastisk tur, så härligt att resa med tuktuk, känns som att man kommer närmare naturen.
Tea Hill är ett läckert ställe i kolonialstil. Fint rum, balkong. badkar. Guld i alla badrumsarmaturer. Gammaldags badkar på guldfötter. Bor mitt bland teplantager. Så nice. Nöjd, nöjd, nöjd med min bokning.
Beställde vegetarian rolls till lunch, jättegoda.
Satt på balkongen en stund tills regnet kom, som det kom. Spöregn, välkommen.
Hatton är en relativt liten stad, ca 15-20.000 invånare. Men ser man till trafik och människor får man känsla av att den är större. Ligger på 1271 meter över havet och är känd för teplantager och fabriker.
Fick skjuts av tuktuk in till centrum, hotellet erbjuder skjuts fritt. Var på en supermarket, slog till på 2 öl. Klart jag vill dricka öl när jag ska ligga i det fina badkaret. Här kan man inte botanisera bland alkoholhaltiga drycker, utan det sitter en personal som i en butik i butiken, där man beställer över disk. Så det blev killen i butiken som fick välja öl till mig.
Sen till ett ställe, som jag aldrig hade hittat själv, för att köpa honung från honungsträd, alltså vegansk honung. Var som ett hål i väggen, där en kvinna sålde frukt och grönt och så denna honung. 175 rupie för en flaska, alltså under 10 kronor. Den var oxå äkta, det kollade jag. Detta är alltså inte utvunnet ur kokospalmer utan andra träd som man kallar honungsträd. Min chaufför från Haputale hade visat mig dessa träd och hur jag skulle kolla att det var äkta vara.
Hann med ett bad och en öl innan middagen. Kan väl tillägga att jag är enda gästen här, spooky, då jag bor helt själv i en byggnad. Men har dubbla lås, tur. Känns som att detta är ett ställe det kan spöka på.
Mycket god middag. Hade beställt (de vill att man beställer i förväg) ”hoppers” med veg curry och chokladmousse. Huvudrätten var rätt och urgod. Chokladmousse hade förvandlats till banana fritters när tallriken kom in. Inga problem, smakade bra anyway.
Efter lite te för att värma mig, kröp jag i min pyjamas inkl strumpor. Ja, ,det är kallt på natten. Sov gott i min himmelssäng, ensam i detta ”spökhus”. Inga spöken visade sig för mig.
”When you talk, you are only repeating what you already know. But when you listen, you might learn something new” Dalai Lama
Har i alla fall sovit gott, trots kylan, upp kl 4.30. Inget svårt att ta sig ur sängen. Undrar om det går att ta sig upp med tuktuk? Men chauffören borde väl veta om det är genomförbart. Det regnade rejält, men min chaufför väntade utanför, så det var bara att hoppa in.
Så tog vi oss upp upp upp i mörker och regn, på slingrande vägar. Tur det var mörkt så man inte såg ner på sidan av vägen. Rejält brant. Var upp vid ”entrén” till Lipton Seat 5.45. Fick vänta en stund innan vakten kom. Det var ytterligare 3 tuktuk som väntade. Känns skönt att man inte är ensam om denna dårskap, i detta skitväder. Bestämde med chauffören att han skulle vänta på mig och ta mig ner. Hika i detta väder, dimma och regn, är ju bara dumt. Inte värt i den här terrängen.
Lipton´s Seat är en view point som ligger högt på Poonagalas berg. På vägen upp passerar vi Dambatenne Tea Factory. Lipton seat heter så därför att den berömda skotska baronen och teplanteraren Sir Thomas Lipton använde den som säte för att överblicka sitt imperium i en tid för längesedan.
De dimhöljda teodlingarna
Vi var 6 tappra personer som väntade på att solen skulle gå upp. Men inte ville molnen skingra sig. Väntade i 45 minuter innan jag gav upp. Hann ta några bilder när molnen skingrades för en kort stund. Det var 4 kvinnor från Kina, jag och en tjej från Holland. Den holländska tjejen gav upp först. Jag var kvar en stund till, hoppades att molnen skulle skingra sig. Vi var överens om att det ändå var värt att gå upp tidigt i ottan för att åka upp. Hade nog ångrat mig annars.
På nedvägen klarnade det upp och vi stannade på några ställen, för att njuta av den vackra utsikten och ta bilder. Det är hänförande vackert. Gröna teplantager så långt ögat når.
Tillbaka kl 8, frusen och lite trött. Åt upp min frukost som jag fått med mig. La mig och vilade ett par timmar.
Tog sedan tag i livet, på med gympadojor, nu skulle jag upp till ett kloster ca 2 km bort. Regnet hade upphört och himlen var blå.
På vägen passerade jag Ayurvedakliniken från igår. Hörde någon ropa ”mam”. Mannen från igår. Undrade om jag inte ville ha treatments idag. Tack, men nej tack. Mår inte så bra idag, så det blir inget av det. En vit lögn. Ville verkligen inte besöka det stället igen.
Vandrade upp mot klostret, mycket folk. Det är bara öppet på helger, tur för mig. Jag var definitivt enda västerlänningen här. Mycket vacker väg uppför. Går igenom teodlingar. Grönt och fantastiskt. Får inte nog.
Kom så upp till St Benedict´s Monastery Adisham. En engelsman som lät bygga det. Men som numera ägs av munkar. Det visas en film med historien om St Benedict´s. Det är tillgång till 2 rum, resten tillhör munkarna. Var inte så imponerad av insidan, däremot utsidan. Fin byggnad i sten och så vacker trädgård med massor av blommor. Strosade runt lite.
Köpte mig en kopp kaffe, fick en färdigblandad med mjölk och massor av socker. Långt ifrån hur jag brukar dricka kaffe. Blev en liten sockerkick inför vägen tillbaka till Lilly´s guesthouse. Fick erbjudande om skjuts av ett par bilar på vägen ner. Men njöt av att vädret nu har var ok och sa tack, men nej tack.
Satt mig på balkongen utanför mitt rum, njöt av solen. Tittade intresserat på när grannfrun torkade tvätt, genom att lägga ut tvätten på ett plåttak.
Bestämde mig för att gå ner till stan och järnvägsstationen. Kolla om tågstrejken ännu pågår. Har köpt en biljett online via en resebyrå, från Haputale till Hatton som går i morgon. Men troligt kommer ju inte strejken vara över. Så trist för hade verkligen sett fram mot att få resa med tåg just denna sträckan på höglandet.
Blev uppraggad på vägen ner, av en lankes som kom i en bil. Han frågade om jag ville åka med, vi kunde käka något, han var ingenjör från Colombo. Tackade snällt för erbjudandet men jag ville gå ned och ville absolut inte åka med honom.
Men gick inte hela vägen ned till centrum. Hamnade på Olympus hotell/restaurang. Var ju hungrig och behövde äta. Käkade en god Sri Lankan Curry och lime juice till det.
Pratade med servitören som blev lycklig när jag sa att jag kom från Sverige. Han älskar svensk musik och kunde riktigt mycket. Frågade honom om strejken och fick veta att den fortfarande pågår. Sen kom regnet igen, så jag gav upp att fortsätta ned till centrum. Blev lite kaffe och hängde kvar ett par timmar innan jag vände upp till Lilly´s igen.
Så fick bli plan B:
Bokade en tuktuk till Hatton i morgon, 4500 rupies. Gjorde detta på egen hand via en App. Mannen i huset var väl lite onöjd att jag inte bokat genom honom. Kan väl säga att det priset han erbjöd var avsevärt högre än det jag betalade. Gillar inte när man känner sig lurad av ställen man bor på.
Övriga familjen med fru och 2 barn var jättetrevliga. Barnen duktiga på engelska och vi pratade mycket.
Ska ändå bli skönt att åka härifrån i morgon. Men skrev ändå fint i deras gästbok. Allt var bra förutom tjänster som de vill sälja på en, där de saftar priserna. Kan man bortse från det rekommenderar jag deras ställe.
Receptionen hade hjälpt mig att boka en bil, skulle bli hämtad 11.30. Tog det lugnt på morgonen.
Meditation, yoga och en stund i solen hanns med.
Gick en sväng efter frukost, tog lite bilder. Reflektion från mina dagar här. Så mycket djur jag fått se. Sköldpaddor förstås, squirrels (små ekorrar), påfåglar, havsörnar, kungsfiskare. Tyvärr är det inte valsäsong just nu, annars finns det båtar som tar en ut på valskådning.
Mellan hotellet och stranden är det en fristad ”Rekawa Sanctuary” för djur och växter. Där kan vildsvin, schakaler, rådjur komma gåendes. Inget som jag skulle vilja möta på promenad där, direkt. Men de är nog mer rädda för människor än vi för dem.
Fick veta att sydspetsen här på Sri Lanka, blev mycket illa utsatt vid tsunamin 2004. Min vän ”poolmannen” berättade att viken intill där hotellet ligger, blev helt ödelagd. Finns inga hotell eller annan bebyggelse kvar. Det ser ut som en helt öde strand. Men så har det inte alltid varit… Ger en tankeställare hur små vi är inför moder jord.
Sa hejdå till personalen. Skrev bara positiva ord i deras gästbok. Sooriya Resort är ett perfekt ställe om man vill koppla av. Få ner pulsen, andas. Göra utflykter. Hit kan jag tänka mig att återvända.
Så åkte vi min chaufför och jag. Han körde på mycket småvägar för att korta ner tiden. Får så mycket flashbacks från tidigare resor när man reser runt. Minnesbilder som dyker upp.
Hundarna måste ju vara självmordsbenägna här, ligger på vägarna, vägrar att flytta på sig.
En undran, hur många tuk-tuk finns det här egentligen? Det är ju massor och de flesta är upptagna. Men många locals saknar egen bil, så behovet finns nog.
Gjorde ett stopp för toa-besök och inköp av lite frukt. Regnet öste ned och världens åskoväder.
Kom så till Haputale, som ligger på höglandet. Tog väl 4 timmar ca. Det är inte många mil på kartan, men det tar tid här. Bara att gilla läget.
Stället jag bokat i 2 nätter, Haputale Super view låg precis vid den hårt trafikerade vägen. Fick lite av panik när jag kom in i rummet. Här kommer jag aldrig att kunna få ro och sova. Jättegullig värd, han och hans son, men förstod mitt dilemma. De hade tyvärr inget annat rum ledigt. Så gulligt av dem, de ringde en vän, som har ett guesthouse inte långt från dem. Men som ligger tyst och lugnt. De hade rum ledigt. Ägaren kom och hämtade mig. Ville betala första natten för att de skulle få någon kompensation för sen avbokning. Men det ville de inte veta av.
Så checkade jag in hos Lilly Guestin. Helt ok rum och mycket trevlig värdfamilj. Mannen i familjen föreslog att han kunde köra mig till en Ayurvedaklinik. Jag var väl inte så sugen att göra en behandling just då, men sa ok för att vara trevlig. Du kan ju köra mig dit, så kan jag kolla vad de har att erbjuda. Så jag hoppade upp bak på hans mc.
Kom till ett i mina ögon suspekt ställe. Kallt som f-n, jag frös. Man gick ner som i en källare. Inga priser på menyn. Någon helkroppsmassage ville jag inte ha, då jag fått det igår. Egentligen ville jag bara därifrån. Men bestämde mig så för steambath och face treatment. Kom överens med min värd att han skulle hämta mig om 1,5 timme.
Rekommenderas INTE
Frös så jag skakade, ”silence” stod det på skyltar överallt. Men det var allt annat än tyst.
Placerades så i ett steam bath, som var som en tunna gjord av trä och som man eldade under. Bara mitt huvud stack ut från tunnan. Till detta människor runt omkring som ropade på varandra. Kändes inte bra. Trodde jag skulle bli kokt till slut. Brändes som attans. Fick ropa på hjälp. Kräfta som jag är, tänkt om jag blivit en kokt kräfta. Kul. Låg väl där i 20-25 minuter.
Sedan in i ett annat rum, på en brits. Frös, frös, frös. Så ansiktsbehandling, som jag får medge kändes mycket bra. Doktorn tyckte jag skulle komma tillbaka dagen efter och göra oljebehandling. ”In your dream” tänkte jag. Vill jag frysa som satan och betala för det? Skulle inte tro det. Men jag svarade bara ”maybe”. Tack och hej.
Käkade middag på Lillys. Curry med rothi. Riktigt gott. Gullig familj ändå fastän jag tycker mannen är pushig och inte går att lita till 100 på. Undrar hur mycket han fick av kliniken för att han tog mig dit….
Tog en låååång varm dusch för att tina. Tog på mig byxor, långärmat och strumpor innan jag gick och la mig. Ingen värme på rummet. Rejält kallt och fuktigt.
I morgon upp 4.30. Ska upp till Liptons Seat, tuktuk upp och hika tillbaka är tanken. Lite orolig att det inte kommer att funka. Det spö, spö spöregnar ute.
Blev några timmar i solen efter frukost. Käkade lunch, salladx2. Tomatsallad och fruktsallad.
Hade bokat tid för Ayurveda massage med olja, 1 timme. Bra tajmat. Strax före jag gick dit öppnade sig himlen och regnet vräkte ner.
Underbart skön massage. Hon var riktigt duktig, kunde sitt jobb. Fick med mig badrock till rummet, var så oljig. Skulle låta det sitta ett par timmar innan jag duschade.
Tog en kaffe och satt mig på terrassen. Blev kvar till solnedgången. Pratade med dottern, som befinner sig på en ranch in the outback i Australien.
Några fler gäster till middagen ikväll, men ännu inte tvåsiffrigt. Blev veg curry i kväll igen.
Min sista kväll här, satt på terrassen, ljud från havet och djur. Annars helt tyst.
I morgon blir det upp i ”the highlands” och Haputale.
26 september, Sooriya Resort Rekawa beach, Sri Lanka
”Man måste leva, inte bara finnas”
Hade fått låna yogamatta till rummet, så startade dagen med meditation och yoga. 1 kaffe i solen på balkongen innan frukost. Kan inte få nog av utsikten, havet.
Frukosten var helt ok, ingen buffé. Fullt förståligt med så få gäster. Blev mer traditionellt med frukt, juice, kaffe och slog till med äggröra och sallad. Det var gott men långt ifrån Coza Ceylons nivå, sorry.
Liten nyfiken kompis
Så äntligen, horisontellt läge i en solstol. Gott, gott, gott. Ingen trängsel direkt, vi var 3 personer runt poolen. Härligt att känna solen värma och få bli lite lagom svettig. Svalkande dopp i poolen emellanåt.
Såg 2 påfåglar i trädgården, de är vilda. Finns ganska gott om här på Sri Lanka.
Den här skönheten, flög in i mitt rum och ville inte ut. Fick locka ut den och då satt den sig på väggen på terrassen och där blev den kvar länge. Tecken? Ja, jag ser det som ett tecken. Från min älskade syster yster.
Efter lunchen tog den trevliga poolkillen mig ned till havet för att visa sköldpaddorna som kommer in mot stranden vissa klockslag under dagen. Såg några stycken, häftig känsla. ”Mina kompisar”, blir så glad och varm i hjärtat när jag ser dem. Det verkar som de verkligen, ärligt, tar väl hand om dem. Värnar om dem.
La mig sen i lite halvskugga i hängmattan ett par timmar. Ligga och filosofera, titta på havet, njuta, reflektera. Är så glad att få uppleva detta.
Käkade middag lite snabbt, pasta med grönsaker. Gott. Managern kom och presenterade sig. Pratade lite. Trevlig man. Pratade högt och lågt. Turism, bombattentat, Sri Lanka mm.
Klockan 20 blev jag hämtad av en tuktuk som körde mig till Turtle Watch Rekawa, ett par kilometer bort. Bra bemötande, fick bra information om vad som gäller och hur de arbetar här. De flesta som är här är volontärer. Fick vänta 1 timme innan vi kunde gå ned till stranden. Det är vakter på stranden som meddelar när det är sköldpaddor på gång, så då tågade vi ned i det kolsvarta mörkret. Vi var ett gäng på 10 personer. Så ny väntan i mörkret, man får inte lysa med lampa, för att inte skrämma bort sköldpaddorna. Hör bara ljudet från havet.
Stod och samtalade med en kille, som volontärar som guide och brukar vara här då och då. Annars bor och studerar han i Colombo.
Då han även var meditationslärare föll sig samtalsämnet lätt. Meditation, Buddism, Vipassana. Han hade gjort ett 10-dagars silent retrat i Goenkas anda, samma som jag. Bra snack på en strand i mörkret på Sri Lanka, i väntan på att få uppleva sköldpaddor på nära håll. Det tog nästan 1 timme till för att honan fixade sitt rede, där hon skulle lägga sina ägg. Det är såna här stunder som har en stor plats i minnesbanken. Stå i mörkret på en strand på Sri Lanka, prata meditation i väntan på att en sköldpadda skulle lägga ägg. Magiskt.
Sedan vad det dags för oss att komma fram. Viktigt att inte använda blixt eller ficklampa, då det stressar och stör dem. Bara rött ljus är tillåtet. Helt magiskt att se denna gigantiska green turtle på ca 40 år och 1 meter lång, pluppa ur sig drygt 200 ägg. Ser ut som pingpongbollar. Var någon decimeter från henne. En sån mäktig känsla, svårt att ta in att jag var så nära.
Det tog en stund innan hon var klar. Då kommer nästa moment. Hon ska ösa sanden över äggen så de blir väl gömda. Sedan ska de ligga där i 2 månader.
Det blev mycket sand på oss som stod bakom när hon vispade på.
Sista steget är så att hon ska vända på sig och ta sig ned till havet igen. Det var lättare sagt än gjort, då hon kravlat sig under rötter och stockar från palmer. Hon kom allt djupare framåt istället för bakåt. Till slut fick ”vakten” hjälpa henne, så hon kunde vända och ta sig ned till havet igen.
Var tårögd och rörd när jag såg hur hon kämpade och när hon äntligen kom ned i havet igen. Vilket jobb.
Upprymd och exalterad när jag kom tillbaka till hotellet runt midnatt. Så värt all väntan. Nöjd, nöjd, nöjd.
Lifeisbetterinflipflops.blog 