Söndag 15 september, Pokhara

”No meditation, no life. Know meditation, know life” Osho

Samma uppvaknande som alla dagar hittills. Upp kl 5 för att se om solen vill visa sig i en magisk soluppgång, men inte i dag heller… Men skam den som ger sig. Nån dag ska det ske. Härligt ändå att ta med en kopp kaffe på takterrassen, se dagen vakna i Pokhara.

Bokade en bil som skulle ta mig till ett meditationscenter ca 30 minuter från Pokhara.

Osho garden eller Osho Upaban, är ett som ett drömland i Osho´s anda.

Hittade stället på Trip Advisor. Osho hette tidigare Baghwan. Ja, just den Baghwan, röda kläder, Ted Gärdestad, kontoversiell, Wild Wild Country. Jag har varit nyfiken på den här rörelsen sedan 80-talet. Var ju till och med på ett Baghwan disco/klubb i Stockholm. Så ja, jag ville dit. Kände mig hängig innan jag åkte dit, men tror jag blev läkt i Osho Garden. Gav mig så mycket energi och glädje.

Osho var en indisk mystiker, guru och andlig ledare. Var även professor i filosofi. Han dog 1990. Osho Upaban öppnade 2011.

Sa hej då till chauffören som la sig för att sov i bilen i väntan på att jag skulle komma tillbaka.

Blev mottagen av en kille och en tjej, betalade en liten summa i entré. Hade förväntat mig massor av utövare där, men mötte samma nlagt 5 personer under mina timmar där. Så vackert ochfridfullt. Alla planteringar med blommor i många färger och så de vackra omgivningarna, så grönt. Massor av örnar som flyger, svävar majestätiskt och så många fjärilar. Satt ned och mediterade på flera ställen. Många buskap här och var. Inte bara från Osho utan även från Dalai Lama bland andra.

• 

• 

• 

Flera byggnader som ligger inbäddade i denna grönska. Hus för boende, kök, flera meditationssalar.

Upaban är en ö som ligger mellan 2 floder, Seti och Fusre. Ligger fantastiskt vacker, med utsikt mot Annapurna.

De grå molnen försvann och solen visade sig.

• 

Hade svårt att lämna Osho garden. Det var något som höll mig kvar. Nyfiken att komma tillbaka hit och bo, utöva meditation här.

Så glad att jag hittade stället och tog mig hit. Namaste

Tillbaka i Pokhara, lämnade solen i Upaban. Det dagliga regnet kom på samma klockslag som det brukar.

Ut på byn i jakt på mat, vilket är lätt att finna här. Blev övervåningen på Tristar hotel. Skönt ställe att hänga på, kolla in folk, skriva lite. Käkade vegetarisk kofta med nanbröd. Gott, gott, gott.

Satt och kollade in 5-6 kor som stoppade trafiken, ställer sig i som en ring. Helt lugnt, äter lite grönt, kan inte bry sig mindre om att trafiken stoppas upp. Kan likna dem vid renarna i Lappland. Står bara helt lugnt, vägrar flytta på sig. Jag skrattade gott.

Efter en sväng på byn kom så regnet igen, drog tillbaka till hotellet. Satt och läste. Packade lite.

Blev middag på hotellet idag på grund av ösregnet. Käkade Hakka noodles och stekt banan till dessert. Helt ok.

Lördag 14 september

”Paradise is not a place, but a feeling”

Upp med tuppen, ge mig upp på taket för att kanske få se soluppgången och bergen. Men mulet, drottningen vill inte visa sig. Efter meditation och yoga gick jag upp igen innan frukosten. Se där, fick en liten glimt av drottningen, Himalaya, hann ta några bilder innan hon försvann bakom molnen.

Efter frullen, som var helt ok, samlade jag ihop mig och gick ned till sjön. Haffade en taxibåt för att ta mig över sjön till andra sidan, Anadu och där börja min klättring upp till Stupan, World Peace Pagoda. 1113 möh. Hade 2 timmar på mig upp och ned eftersom min taxibåt skulle vänta på mig.

• 

• 

Var ju inte så värst förberedd, varken stavar eller regnjacka. Tänkte att det kommer nog inget regn och gör det det, så skyddar väl skogen… Visst började det regna, ganska omgående. Halt som attans, men så vackert. Regnet tilltog mer och mer, man kan ju inte bli mera än blöt. Fattar inte hur jag tänkte. Mötte lite folk som var på väg ner.

Tog 55 minuter upp. Tyvärr var det disigt, men regnet hade slutat. Mäktigt ställe. Pokhara Shanti Stupa är en buddistisk pagoda och den första ”World peace pagodan” i Nepal. Fantastisk utsikt vid klart väder, tyvärr var det inte det när jag kom upp. Gav mig en känsla av andlighet och ödmjukhet att stå nedanför detta monument. Mycket vackra planteringar och visdomsord här och var.

• 

• 

• 

Hade ju en deadline då jag skulle vara tillbaka, då min båttaxi väntade på mig. Om jag läst på lite mer i förväg, hade jag upptäckt att jag kunde på ned på andra sidan via en väg och så ta en bil därifrån. Men Gunilla väljer ju inte den lättaste vägen. Så neråt mot Anadu igen, blev väl några vurpor innan jag nådde min båttaxi. På med flytvästen och hoppa i båten och tillbaka. Blöt, blöt, blöt.

MoMo:s och en chailatte till lunch på Bagaincha, ett hotell med ett mysigt fik. Ligger på samma gata som mitt hotell.

Var ju mer våt än torr så hem och tog en dusch och byta kläder innan jag gav mig ut i vimlet igen.

Prata med locals, shoppa lite, dricka kaffe, se på folk. Jag älskar det och jag tycker mer och mer om detta land. Nepal, som jag så länge varit nyfiken på och nu äntligen har kommit hit.

• 

Blev en middag på en ”hål i väggen” restaurang. Bara locals där. Man får peka på vad man vill ha. Kostar nada och smakar supert.

Onsdag 12 september

Hej då till Milestone Hotel. Nu blir det 2 dagar upp i bergen, Nagarkot, ca 2 timmar nordöst om Kathmandu. Ligger 2175 meter över havet.

Blev upphämtad av bil från Mystic Mountain. Tog lite tid, trafiken är crazy. Jobbig väg uppåt men efter Baktapur lossnade det. Så vackert, grönt och berg. Blir så rörd av det vackra så tårarna höll på att komma. Overkligt, men jag är här.

• 

• 

Framme vid Hotel Mystic Mountain tog utsikten nästan andan ur mig. Wow! Supertrevligt mottagande. Rummet var inte klart så blev en lunch ute på terrassen och blev ännu mer hänförd av utsikten. Himalaya utanför mitt fönster och grönskande risfält. Magiskt. Klara dagar kan man se Mount Everest. Tyvärr var det lite moln när jag kom. Men bara känslan, det stora, förtrollande finns där.

“We put a smile back on your face.” står det på deras hemsida, mycket riktigt, det måste vara en fröjd att se alla gäster som kommer och blir hänförda av utsikten, direkt när du kliver in i lobbyn och ser ut över bergen.

Detta hotell med 60 rum, är verkligen annorlunda byggt. Som kuber man pusslat ihop och monterat fast i berget. Mycket läckert.

När jag så kom till rummet blev jag nöjd, nöjd, nöjd. Stort, fint, balkong och magisk vy. Fönster från golv till tak.

Regnet kom framåt eftermiddagen, men tog en kort promenad. Gick till vägen tog slut, kom till ett annat resort där renovering pågick. På väg tillbaka hamnade jag i grannhuset, hos en familj. De bjöd in mig på te, berättade lite om Nagarkot och deras liv. Dottern var mycket duktig på engelska. Vi kom överens om att mannen skulle hika med mig dagen efter.

Jordbävningen 2015 förstörde en hel del, därför är vägen riktigt risig på sina håll.

I närheten ligger en stor militärbas, ligger där för att hålla kontroll mot gränsen mot Tibet, som ligger nära. Men relationen till de lokala är anstränd då en berusad soldat dödade 11 lokala 2005.

Orkade inte gå till restaurangen på kvällen, beställde room service. Mycket god indisk rätt. Paneer i kryddig god sås och ris till det.

• 

• 

Torsdag 12 september

Upp tidigt, kl 5 i hopp om att få se soluppgång, men tyvärr så hindrade molnen detta. Så det blev meditation och yoga istället innan frukost. Massor av gott på frukostbuffén.

Vädret var inte så tilltalande och min kropp är långt i från i form. Värk i axlar och nacke. Gick till min vän, grannen, förklarade att jag inte mådde bra och att vi fick skjuta upp vandringen.

Blev 90 minuters massage istället, i hopp om att kroppen skulle må bättre. Satan i gatan så ont det gjorde. Hon tryckte verkligen på de ömma punkterna. Slut i kroppen efterås. La mig vid poolen 1 timme för återhämntning. Skönt, välbehövligt.

Tog det bara lugnt sedan, en lunch, sen njöt jag bara av den vackra utsikten från min balkong.

Notes to myself:

Nästa gång, då vill jag börja min resa i Nagarkot, för att komma ner i varv, landa och sedan ta Kathmandu. Fast tror jag skippar Kathmandu. Orkar inte med alla ljud, trafiken. Påverkar mig mer psykiskt än jag kan tro. ”I´m just a small town girl”. Så är det. Vill ha lugnt, tyst, harmoniskt, det är det jag gillar mest. Det som får mig att må bra och få ut mest av min resa.

Tyvärr har jag bara bokat 2 nätter här så i morgon är det dags att resa vidare.

Avslutade dagen med min nya favorit: Mo Mo:s. Wow, I´m in food heaven.

Tisdag 10 september, Kathmandu

Idag ska jag vara min egen guide, orkar inte att ha en som tjatar hål i huvet på en. Skulle aldrig kunna delta på en gruppresa. Vill välja själv vad jag ska se. Så idag har jag följande på min bucketlist:

Freakstreet, hippie området som var hett på 70 talet

Snowman café, som ligger i detta område. Det är samma familj som äger stället sen 70 talet, då det funkade som hasch café . Nu är det förbjudet att sälja offentligt. Här hängde en av mina idoler, Cat Stevens eller Yusuf Islam som han numera heter. Det sägs att hans skrev sin låt Kathmandu just där.

Garden of Dreams, en oas i Kathmandu

Så ut och vandra, Gunilla ”lost”, i en stad som Kathmandu, där det inte finns gatunamn och man blir helt förvirrad. 4 miljoner invånare, att trafiken funkar är överväldigande, med tanke på att de inte har trafikljus här. De är levande sådana.

Visste på ett ungefär åt vilket håll jag skulle. Men så klart, kom lite vilse. Hoppade in i en liten butik, köpte en sån där hatt som alla män bär, billig, bara för att kunna be om hjälp om vart jag skulle. Nöden har ingen lag.

Då har hon som äger denna lilla hål i väggen affären, som en lönndörr bakom en hylla som leder ut till en gård med ett tempel . Voila, magiskt, hon pekade åt vilket håll jag skulle. Namaste och tusen tack. Fick hjälp på vägen av en man som hade ett galleri. Människor är väldigt hjälpsamma här utan baktankar. Kände mig lite uttittad, såga inga västlänningar nånstans, nu var jag utanför turistområdena. Men var inte rädd.

För att komma till Freakstreet måste jag gå igenom Hanuman-dhoka Durbar Square, Royal Palace. 1000 rupies för att passera, tog lite bilder, fräste lite lätt åt män som ville guida mig. Känner att jag fått mitt tempelinformationsflöde fyllt för ett bra tag framöver. Blev en macciato på Himalayan Java café innan nästa på min lista: Freak street, här blir jag oxå erbjuden lite smoke el nåt annat om jag önskar. Tackar men nej tack. Lite ruffigt här, får en lite Amsterdam känsla av det här området. Köper lite smycken av en man på torget.

• 

• 

Så Snow man cafe, lyckas ju gå förbi och inte se det. Gick runt kvarteret ett par gånger. Hoppa undan för att inte blir påkörd. Alltså, trottoarerna här är ca 2 dm breda. Inte mycket att sätta ned fötterna på. Nära att ge upp men kollade kartan igen, ska fan inte ge mig och där ligger det ju. Som ett hål i väggen, diskret, mörkt och murrigt därinne och röken ligger som en dimma. Måste ju bara köpa deras apple pie, ta in atmosfären, mycket skrivet på väggarna, många ungdomar här. Hade trott att folk i min ålder sökte sig hit, som var här på 70 talet kanske, känna av stämningen. Himla god äppelpaj och kaffe och snorbilligt. Inget finlir precis. Kostade mig 12 kronor. Häftigt att få varit där i alla fall. Känna av atmosfären, här hade Cat Stevens suttit och knåpat med sin musik och texter. Nu kunde jag lugnt lämna det här området. Mission completed

• 

• 

• 

• 

Garden of Dreams, nästa stopp för dagen.

Lite tricky att hitta dit, från mitt hotell var det inga problem att finna det men nu kom jag från ett annat håll, så lite hit och dit blev det. Fick till slut be om hjälp. Har lärt mig att komma fram effektivt bland trafiken, för att inte bli påkörd tar jag rygg på en local och gärna att det är några bakom oxå. Går skitbra då. Men i alla fall, till slut kommer jag fram.

Garden of Dreams. Trädgården är känd som de 6 årstidernas trädgård, en oas att fly in i från myllret utanför. Anlagd 1920, privat trädgård som ägdes av Kaiser Sumsher Rana. Fantastiskt vackert här. Här finns amfiteater, pargola, växter, paviljonger.

Efter att ägaren, Kaise Sumsher Rana dog på 1960-talet, låg den i dvala innan den Österikiska regeringen renoverade och öppnade åter upp den för besökande.

• 

• 

• 

• 

• 

Shoppat stavar och regnponcho idag, bra att ha inför resan till Pokhara.
Blev middag på Fire& Ice, gnocchi i grön pestosås. Gott.
Efter middag blev det Heavenly Spa, där jag tillbringade resten av kvällen, 3,5 timme. Först 90 minuter Ayurvedic massage och så sålde hon in en ansiktsbehandling, avancerad med frukt, djuprengörande och återfuktande. Tjejen, från Tibet, sa att jag var väldig torr i ansiktet så då körde vi på det. Hon fick tjäna lite mer pengar och jag fick en massage och ansiktsbehandling, fick och fick men väl värt pengarna, ca 300 svenska kronor.

En undran har jag, återkommande, vad är det för fel på kineser? Syns, hörs,har ingen känsla för någon annan än sig själv, plus att det verkar som inga andra gillar dem. Undrar om de är medvetna om att de inte är omtyckta någonstans… Troligen inte. Enligt dansken jag träffade på bussen från Chang Mai till Laos, är kineserna de största egoisterna som finns. Han hade stor erfarenhet, då han var bosatt i Kina sedan 25 år tillbaka.

Måndag 9 september

Upphämtad efter frukost, av Ankot, min guide och chaufför för dagen. Nu väntade upptäckt av Kathmandu och tempeljakt.

• 

• 

Swoyambunath Stupa, eller Monkey Temple
Ligger högt upp på Kathmandu Valley med vacker utsikt över staden. Det är listat på på UNESCOs världsarvslista. Med tanke på att jag har dålig erfarenhet av närgångna apor och lite fobier för dem, följde Ankot med in som moraliskt stöd. Face your fears. Men faktiskt, de brydde sig inte så mycket. Fin plats att besöka.

• 

• 

• 

• 

Patan, Durbar Square/Lalitpur

Ligger söder om centrala Kathmandu. Kallas en stad med kultur, religion, konst och historia. Betalade för en guide här, tvärt mot vad säljaren på hotellet sa. Litade på Ankot som rekommenderade honom och sa att jag inte skulle betala mer än 2 dollar. Slutnotan blev 20 dollar….. Men vägrade, kom överens om 10 dollar. . kände mig såååå lurad. Trots allt var han väldigt kunnig, men mycket snacka. Jag tycker mer om att gå i min takt, läsa och se vad jag vill. Inte bli kringföst till ställen där det skulle köpas saker. Men nog om detta….

• 

• 

• 

• 

Många tempel att se, en del hade blivit rejält skadade i jordbävningen 2015. Fanns en del volonärer som var där och arbetade med restaurering bl a från det som blev förstört i jordbävningen

• 

• 

• 

Guiden tog mig till en ”healare”, provade healing bowl på mig, självklart ville han sälja. Skulle ha nästan 2000 kr för en bowl, sen tog han mig till ett galleri, skulle sälja på mig tavlor för 2000 kr. Jag blir så besviken på människor och tappar förtroendet när man vet att de försöker lura upp en så mycket som möjligt.

• 

• 

• 

The Stupa of Boudhanat

ligger 8 km öst om Kathmandu. Denna stupa är en av de största i världen och center för Buddismen. Listad på UNESCO Heritages Monument 1979. Trevligt ställe, med god atmostfär. Fick en god och spirituell känsla här. Blev min favorit av besöken idag.

• 

• 

Hit kommer många pilgrimer från Himalaya, Tibet, sydöstra och östra Asien. Denna stupa ses väldigt väl från flygplanen som lyfter och landar på flygplatsen som ligger nära. Tog lunch på Roadhouse café, god quinoasallad och urgott is citron te.

• 

• 

Pashupatinath Temple

5 km öst om Kathmandu, nära flygplatsen. Känd som ”the place where they burn the bodies” Här finns Lord Shivas Tempel med tegelpannor av guld på taket och dörrar av silver, som anses vara en av de mest heliga helgedomar inom hinduismen. Som turist får man inte gå in i templet. Det ligger vid floden . Här blev det mycket känslor, fick se en begravningsceremoni, hinduisk. Liken var invirade men fötterna stack fram, anhöriga tvättade av dem i floden. Människor grät, sedan gick de bort till kremeringen. Jag blev rörd och illa till mods och var på väg därifrån. Av hänsyn till de anhöriga.

• 

Träffade en kille, Ganesh, som ville prata med mig och förklara. Jag som vanligt lite motsträvig men det han berättade var faktiskt intressant. Pågår ceremonier hela dagarna, liket är max 24 timmar. När de eldar upp kroppen, börjar de i munnen, för det är ur munnen orden kommer, för att rena. Resterna läggs sedan i ett vitt skynke och ges till familjen. Tror jag räknade till 7 eller 8 platser utmed floden, där de kremerade de döda.

Sammantaget en bra dag, möten och goda samtal. Så mycket intryck och känslor.

Slående hur trevliga människorna är här i Nepal, bra på engelska också.

Söndag 8 september

Landar i Katmandu, Nepal på eftermiddagen, efter ett byte i Doha. Mycket smidig flygning, gillar att flyga med Qatar. Slog till på en Bloody Mary till frukosten, satan i gatan så stark men så goooood. Somnade sen gott.

Hade förberett mitt Visa genom att ansöka elektroniskt med foto i förväg. Printat ut detta och har med mig. Betalade mina 30 dollar i en kassa. Vidare mot Immigration, allt gick bara fin fint. Fick min stämpel och få vara i Namaste land i 15 dagar. Hur smidigt som helst.

Hade bokat bil geonom hotellet, så utanför i myllret fanns det en man med mitt namn. Trevligt. 10 dollar från flygplatsen in till Thamel, en stadsdel i Katmandu. Området är nog Katmandus svar på Khaosan Road i Bangkock. Myller av människor, främst turister. Hotellet, Milestone hotel, ligger på en bakgata, lugnt och skönt. Prisvärt, kan rekommenderas.

Hann knappt inte innanför dörren till hotellet förrän en säljare från hotellet, vill boka upp mig på turer. Han känner tydligen inte mig, det är bland det värsta man kan göra med mig. Tränga sig på och överösa en med olika alternativ. Människa, jag kom just hit, kan jag få andas. Men tog några djupa andetag och satt mig ner med honom. Svintrött och småhungrig.

Vi möttes på halva vägen, jag bokade en dagstur till dagen efter. Nog med det. Jag vill upptäcka Katmandu på egen hand också.

Mitt rum var rent och fräscht, go säng. Hade husdjur utanför i form av ett gäng duvor. Från morgon till kväll satt de utanför mitt fönster. Fick veta att de är heliga här, så såg det som ett tecken. De är där som ett slags skyddsänglar till mig.

En dusch, gick ut en sväng i vimlet. Höll mig så nära hotellet som möjligt. Har ingen lust att bli lost första dagen. Hann inte många meter innan jag blev erbjuden både det ena och det andra, röka, droger, sex. Tack men nej tack.

Middag på hotellet, curry and rice och så dyka i säng.

So far, so good. I morgon blir det tempeljakt.

Lördag 7 september

”En gång om året, åk till en plats där du aldrig har varit förut.”

– Dalai Lama

Hänger i lobbyn på Clarion, Arlanda. Väntar på min flight med Qatar. Första benet går till Doha, nattflyg. Ska bli så gott att komma iväg. Men ändå lite blandade känslor att dra iväg, då min lilla mor är sjuk och ger mig en oro såklart. Men håller tummar att det stabiliserar sig.

Är otroligt dåligt förberedd på denna resan, men får läsa på allt eftersom. Vad jag vet är att jag blir 2 veckor i Nepal och 3 veckor Sri Lanka. Bägge länderna nya bekantskaper för mig, men haft dem på min bucket list.

Har inga större förväntningar heller, mer än en önskan om att få meditera, yoga, vandra, få behandlingar i form av massage mm, finna lugnet. Uppleva vacker natur, möten. Inte så mycket uppstyrt.

Dags att lyfta, hejdå Sverige på ett tag

Lördag 11 maj, Olhao

Dags att lämna detta vackra, varma, vänliga land för denna gång. Portugal gör mig inte besviken. Vill tillbaka och utforska nya platser

• 

• 

• 

Kommer att sakna morgonpromenaden, morgonkaffet på ett café, naturen, havet. Frukt och grönsaker som är nyskördade och som smakar gudomligt.

Anna reste för 2 dagar sedan, tomt. Men så glad att vi fått de här dagarna tillsammans. Att bara vara lediga. Göra vad man känner för.

Sista dagen var jag på mitt favoritställe ”Republica”, käkade en sallad och ett glas Vinho Verde. Killen som jobbadefrågade om jag var ”member”. Har sett mig här så ofta. Men medlem är jag inte, inte än……

Dubbla känslor, vill inte åka härifrån men känner mig ändå klar. Ska göra en ”utvärdering”, ska jag tillbaka hit eller inte? Tror att det kommer att vara ”förstört” inom några år, med tanke på alla stora byggnationer som görs. Det som är på minussidan med Olhao är brist på strand. Man måste ta en båt ut till stränderna och då är man beroende av en tidtabell. Det förtar en del av friheten. Plus att så mycket vandring är det inte just här om jag jämför med Atlantkusten. Där ligger Vila Nova de Milfontes på plussidan, men då är vädret bättre i Algarve. Se, mycket på plus och minus. MEN det finns många flera ställen att utforska som jag inte gjort ännu.

• 

• 

• 

Portugal, på återseende.

‘

Tisdag 7 maj, Olhao

”En ängel flög förbi, mot himmelen så fri. Men hon lämnade sitt leende på vår jord. ”

Idag kom den dagen….. 3 år har gått. Det samtalet som man inte ville ha och inte önskar någon annan. Det obeskrivliga, otänkbara ”A är död” Svårt att ta in, minns nästan allt i detalj. Min älskade lillasyster. Min syster yster, min Mödde. Var jag befann mig, luften försvann, en kollega tog mig ut i köket, satt mig ner på en stol, gav mig ett glas med nån alkohol (vodka kanske). ”Ta det, det lindrar”. Först slog jag ifrån mig, men tog glaset.

I dag är en dag för eftertanke, spela hennes musik. ”En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig” Väljer idag att tänka på allt roligt vi gjort, allt bus vi hittat på. Älskade lillasyster, ”systra mi”.