It is what it is. It was what it was. It will be what it will be. Dont stress it
Underbat att vara tillbaka i Olhao men lite problem som gnager.
Hade fått hjälp av Gino, ägare av Zenith Guest house, där jag bodde förra året. Han hade ordnat en studio till mig, 2 sovrum, terrass. Tillräckligt med plats för mig och mina musketörer. I går kväll fick jag mail från honom ang att det blivit problem med lägenheten. Elen tror jag det var. Men att han hade ett annat, bättre alternativ (enligt honom). Detta alternativ visade sig vara hos grannen, Clarinha. Bodde en natt hos dem förra året. Jättegulligt par. Gino hade misstänkt bråttom att dra och bara hjälpte mig upp med väskan. Nyrenoverat och fint. Men bara 1 rum och det värsta av allt, ingen terrass. Jag lackade ihop. Sa att jag skulle kolla efter annat boende. Det skulle kunna funka för 2 personer men inte för 3. Han är en trevlig man Gino, men när han blir i ifrågasatt då är det inga trevligheter längre.
Märks att han inte varit i hotellbranschen tidigare, utan sålt fisk. Ursäkta mig, men jag blev så arg på hans invändningar och att jag minsann inte skulle klaga. Troligtvis var andra stället dubbelbokat och detta blev en akutlösning. Tanken var att stanna 3 veckor, hade betalt 1/3 i förskott och de dagarna tänker jag bo, annars är jag rädd för att inga pengar kommer att återbetalas. Absolut inga hard feelings för Clarinha och hennes man, de är jättetrevliga människor.
Efter en lång dag på buss och så massa tjafs med en idiot, i mina ögon sett, så var jag slut på energi. Gick och handlade och så käkade en omsaklig pizza innan jag gick hem och la mig. Nya tag i morgon.
Ändå härligt att vara tillbaka i Olhao och detta kommer att lösa sig med boendeproblemet. Andas Gunilla, andas.
”Every object, every being is a jar full of delight”
Sista morgonen, den morgonen…
Sista morgonen, upp extra tidigt. Ut och gå efter meditation. Tog in morgonen, solen, tystnaden, bara ljudet av havet. Morgondimman som lättade över floden Mira, där den möter Atlanten. La intrycken i minnesbanken. Nyvakna gator. Jag är nog på riktigt kär i Vila Nova de Milfontes.
Hem och käka frulle, packa det sista. På vägen till bussen mötte jag en kvinna som kom ut från ett av alla fina husen här, undrade om jag skulle till bussen. Jag kunde åka med henne. Sagt och gjort, klart man tackar ja. I väntan på bussen, hon skulle till Lissabon och jag söderut, hann vi prata en hel del. Byta adressser. Hon har precis köpt ytterligare ett hus i Milfontes som hon håller på att renoverar. Kommer att hyra ut det. Nästa gång, Helena, kommer jag att hyra hos dig om det är ledigt. Annars kan vi träffas ändå, över ett glas vin eller två, prata livet. Älskar dessa möten, en del går spårlöst förbi, andra blir kvar.
Sent omsider kom så bussen, första benet till Lagos. Kort om tid, men hann med bussen vidare till Albufeira. Vänta 1 timme på nästa och sista bytet. Albufeira, inget positivt intryck, om man ser till bussterminalen. Insparkade dörrar på toaletterna. På en hade de helt sonika lyft av dörren. Tråkigt att se. Framme i mitt nästa paradis Olhao klockan 17.30. Hittade fram till Gino och Roses hus, Zenit guesthouse. Där väntade nästa överraskning, ingen positiv sådan…
Sista dagen i Milfontes. Vandrade en bit av Rota Vicentina, den biten jag ”missade” sist, då jag blev lost och gick en annan väg. Så vandrade i motsatt riktning till där jag gått fel.
Jag ville få lite känsla, ta bilder, ta farväl, på återseende. Njuta av havet, allt det vackra, blommor, grönt.
Sista middagen på ”Stressfree”. God sallad med mango/apelsinsås, öl, kaffe och en god dessert. Pratade en del med 2 tjejer från Kalifornien. De bor och jobbar i Madrid och var på en road trip. Fick ge dem lite tips på platser i Sverige och Norge värd att besöka, då de ska dit i sommar.
Gick en sista sväng innan jag drog hemåt till mitt ”tillfälliga hem”. En sån här studio skulle jag lätt kunna tänka mig. Den har allt man behöver.
Mitt tillfälliga hem i Milfontes
Blev ett långsamt farväl idag. Vill gärna inte lämna. Måste tillbaka. Det här har varit en perfekt landning för mig. Ensamhet, bestämma över min dag, tankar, reflektioner, stanna upp. ”Who am I”.
Blev en lååååång powerwalk i morgonsolen. Fylld av energi. Känner att kroppen har kommit ikapp. Infört nya morgonrutiner. Efter morgon meditation, ut och gå och avsluta på ett café för en café double. Tänk så gutt en kan må. Tänk att kunna leva ett sånt liv, varje dag, året runt. Så rofyllt, bra start på dagen.
Lagom lat resten av dagen. Slappa i en solstol. Läsa, lyssna på poddar, slappa. Känslan av att vara ledig och veta att jag har ytterligare 4 veckor kvar i Portugal. Gott, gott, gott.
Sköna dagar i Milfontes, soligt men blåsigt. Mediterar, promenerar, yogar, solar, slappar, komma ikapp livet.
Fick kontakt med en duktig massör, via ägarinnan till Stressfree. Har som vanligt så jävulskt ont efter en säsong med mycket jobb. Stressen sätter sig i nacken och axlarna. Ont det gör ont. En tysk kvinna, Anne, från Köln. Hon har bott 28 år i Portugal. Bra samtal, spirituell healare. Hon hittade mina ömma punkter. Perfekt att få denna genomkörare innan min vandring.
Buss tidigt på lördagen, till Porto Covo, norr om Milfontes. Tanken är att gå tillbaka till Milfontes. Leden är en sträcka av Fishermen´s trail på Rota Vicentina. Står att det är en tuff sträcka. På grund av att stor del av sträckan går man i sand och det kan ju vara tungt. Kom till Porto Covo och efter en espresso på ett café tog jag sikte mot Milfontes.
Lite moln till att börja med, men de skingrade sig mer och mer och så var himlen klarblå och solen var på sitt bästa humör och strålade. Härlig vandring och så gudars vackert. Havet, grönskan, blommor, fåglar, himmel och sol. Går med havet på högra sidan och ser bara havet och horistonten. Något fartyg långt borta. Några fiskare här och där.
Överlycklig när jag lyckades fånga storkar på foto.
Mötte ganska många vandrare idag, så man behöver inte känna sig ensam. Förutom när jag som vanligt kom lost ett tag. Lyckades komma bort från leden. Ibland är det långt mellan pilarna och då är mitt lokalsinne totalt borta.
Blev 27 km idag på 51/2 timme. Bra ändå.
Hade smort in mig med solskyddsmedel men solen var stark så det blev att smörja in sig med Aloe Vera när jag kom hem.
Middagen blev på Stressfree idag igen. Älskar det stället.
Upp tidigt, meditation och frulle. Hela matsalen full av män, arbetare av olika slag och från olika länder. Kände mig liiiite uttittad. Men whatever. Tackade för mig och en bra vistelse och checkade ut. Mot busstation i morgonsol. Vackert!
Sebutal i morgonskrud
Bussen var lite försenad. Intressant att iaktta människor som samlas runt dessa små kiosker som finns i bussterminaler. Tar en morgonkaffe, snackar med alla. No stress. Ingen coffe to go här inte. Gillar det. Riktigt kaffe med espressomaskin. Började prata med en dam som oxå skulle med samma buss. Hon hänvisade till en film med Emily Blunt, vet inte om det är The girl on the train hon menade. Men i alla fall. När det blir förseningar är det tecken på att gudarna vill skydda dig. Intressant. Kan vara svårt att tänka så när det är sjukt långa förseningar. Men det kanske är så. Enklare att tänka så i alla fall när man står och väntar på buss, tåg, flyg som inte går i tid.
Tycker om att åka buss, bra sätt att få se lite av landskapet. Såg bland annat flamingos lite här och var. Bussen tog 3 timmar och var framme i Milfontes vid lunchtid.
Ganska skönt att komma ett ställe med igenkänningsfaktor, att komma tillbaka. Sist jag var här, bodde jag utanför byn. Den här gången ville jag bo centralt, nära stranden. Här ska jag bli i 6 dagar. Andas havsluft, vandra, slappa, njuta. Komma ikapp med livet.
Hade bokat studio i ett nyöppnat ställe, nere vid stranden, Cerca da Vitoria . Med tanke på att det varit en hel del strul i samband med bokning och förbetalning och avbokning från hotellets sida, så var jag liiiite orolig. Men, vilket ställe. Wow, säger jag bara. Där finns allt du behöver. Komplett kök, fanns inget som saknades. Till och med stavmixer. Hotellstandard. Stor utomhus pool. Det enda som saknas är Wi-fi, men fick förklaring när jag checkade in varför. Det är draget fiber till byggnaden men är ännu inte utbyggt i Milfontes. Men det är en petitess, finns många ställen som har Wi-Fi.
Var och shoppade och fyllde kylen för att ha till frukost. Massa grönt och frukt. Fröjd att handla här. Fast jag är lika vart jag än kommer, älskar att gå loss i mataffärer. Mina barn är likadana.
Hamnade på ett mystigt ställe Stressfree, åt en god vegansk burgare och ett glas vitt till det. Pratade med paret som har detta ställe, där man kan fika, käka middag, dricka nåt gott och har även boende. Är registrerade på Rota Vicentia och är bokbara där. Många vandrare som övernattar hos dem. Nåt att tänka på nästa gång jag kommer till denna härliga plats.
Hamnade i en affär i min smak, rökelser, stenar, smycken. Började pratade med tjejen som jobbade där, Joanna. Pratade resor och kom in på alternativ medicin och Ayahuasca med mera. Hon skulle resa till Peru till hösten och i en grupp hos en erkänd shaman, prova denna växt. Jag har en nyfikenhet på detta, att få känna vilken effekt det skulle ha på mig. Vet att det är kontroversiellt och troligen blir det aldrig av, men vill veta vilken effekt det blir för henne. Vi blev vänner på FB och hon har lovat att uppdatera mig. Märkligt dessa möten och alla intressanta människor.
Buss Madrid till Setubal, 7 timmar. Check på den. Men man får se mycket på vägen. Fräsch buss och inte mycket folk.
Vill ha, älskar Pandor. Inköpt i Kina upplyste mig damen om när jag beundrade den fina väskan
Upp tidigt idag, packade. Hade tänkt mig att gå till busstationen. Skulle ta 40 minuter enligt Google Maps. Receptionisten på hotellet tyckte jag var liiiiite tokig som tänkte gå, men whatever. Gick jättebra, till en början. Hade väl 1 km kvar när jag gick fel ett par gånger. Fick retirera och vinka in en taxi. Som tur var. Seglade in 9:45 på stationen, klockan 10:00 gick bussen. Bra jobbat Gunilla.
Väl framme i Setubal väntade nästa utmaning. Bussen stoppade inte där jag trodde och räknat med. Nej, hållplatsen låg liksom utanför Setubal. Men hur svårt kan det va tänkte den till början alltid positiva Gunilla. Gick i cirkel till att börja med, i lite dunkla kvarter. Tog väl 1 timme innan jag nådde hotellet, Solaris Genomsvett och törstig och hungrig. Ett mysigt, litet hotell som ligger nära hamnen. Mycket trevligt bemötande av portiern.
En dusch senare och lite koll på Trip Advisor efter veg ställe att käka på, gav jag mig ut på schtan. Hittade ett jättehärligt ställe nere vid hamnen. OCanteiro, en liten pärla. Ingen kunde engelska men med Google translate gick det vägen. Hade så mycket att välja på. För 10 Euro fick jag soppa, en full tallrik fylld av massa gott, grönt, småplock, 3 varmrätter, dessert och hemgjord ingefärsdryck. Fick matkoma efter, gick en extra sväng i stan innan jag drog hemåt till hotellet.
O Canteiro
9 april
Efter en återigen god natts sömn vaknade jag tidigt. Mediterade innan frukost. Regnade ute så tog det lugnt. Mycket god frulle, till och med grovt rågbröd. Kaffet, Mamma Mia så gott, drog i mig 2 dubbla Espresso. Sen blev det fart på Gunilla. När vädret stabiliserat sig tog jag mig ut.
Riktning Sao Felipe, ett slott från 1500-talet. Ligger på en höjd, ca 2 km från Solaris. Gick uppåt, uppåt och så uppenbarade sig detta slott. Med en fantastisk utsikt och så vackert inne i kapellet. Tog massor av bilder och njöt av det vackra.
Fanns även ett mysigt slottscafé, blev en cafe double.
Ön Troia
Slottskatten
Vidare ned mot beachen, Albarquel. Wow, en i princip helt öde strand. Kan tänka mig att det kryllar av människor här i högsäsong.
Nästa stopp blev Parque Urbano Da Albarquel. En jättefin park som ligger längs havet. Satt mig på en bänk en stund. Tog in allt det vackra, havet, horisonten, fundera, reflektera. Så glad att vara tillbaka i mitt älskade Portugal och att det blir nästan 5 veckor i detta underbara land.
Kom så småningom tillbaka till Setubal, passerade fiskehamnen. Så många båtar i härliga färger.
Tillbaka till hotellet blev det ett trevligt samtal med portiern. Frågade lite om vad för slags gäster som bor här. Många arbetare från olika länder, som jobbar dels på fabriker i närheten (finns en stor saltfabrik bl a), hamnen mm.
Gick en sväng i stan framåt kvällen. Skulle besöka Convent de Jesus, men tyvärr var den stängd pga reparation. Många fina husfasader och alla läckar fasadmålningar. Det gillar jag. Tyvärr verkar det finnas mycket missbruk, det är så synligt. Sitter gäng vid varje litet torg jag passerar.
Avslutar med middag på OCanteiro även idag. Varför ändra på ett vinnande koncept.
Flög från Arlanda, via Kastrup till Madrid. Äntligen semester. Efter en låååång och kall vinter.
Har haft lite otur med hotellbokningar för den här resan. Bokat via Booking.com, sedan 1 eller 2 dagar före ankomst, så får jag meddelande att bokningen är avbokad. Oklart vem som har gjort det, defitinivt inte jag. Så hände med min bokning av Le Petit Palau. Om det var de själva som avbokat. Kanske pga överbokning eventuellt. Man tror ju att man har ett rum när man fått det bekräftat. Men icke sa nicke. Så dagen före fick jag fixa ett annat boende. Skrev ett väl formulerat, syrligt mail direkt till hotellet och ifrågasatt deras bemötande mot sina gäster. Under all kritik. Hade fått mail från dem samma dag jag kom till Madrid, där de skrev att nu hade de ett rum till mig. Skämtar ni eller ….??? Brukar inte skriva på Trip-Advisor, men nu har jag gjort detta. Ska man vara professionell och ha en verksamhet med hotell/hostel så är gott bemötande A och O, göra allt för att hjälpa gästen. Där har bokningskanalerna ett stort ansvar tycker jag. De bör göra lite stickprov här och där. Eftersom jag inte bodde på stället kunde jag inte lämna omdöme på Booking.com, men däremot på Trip-Advisor. Sammantaget: passa dig för Le Petit Palau.
Kostade lite mer än det förra, men trivdes väldigt bra. Centralt, relativt lugnt, gångavstånd till det som jag var intresserad av att se. Tog en taxi från flygplatsen. De har fast pris, 30 Euro. Väl värt pengarna och slippa åka metro och buss. Nu fick jag en sightseeing på köpet. Jättegullig personal, serviceminded. Rummet var som en studio med litet kök, kaffemaskin, kyl. Perfekt.
Vet inte hur jag hade tänkt när jag packat inför min 5 veckor långa resa. Antagligen inte alls. Ganska kyligt i Madrid, så jag fick ge mig ut och stödköpa ett par långärmade tröjor. Shoppade frukostmat i affären bredvid hotellet, som hade det jag ville ha. Fick massa godsaker för 20 euro. Massa goa frukter och grönsaker, vin, hummus, bröd. Gick ett par timmar i Madrid, men när det började åska, regna, och till och med hagla fick jag nog och skyndade tillbaka till hotellet och mitt rum.
Sov som en prinsessa, härliga formbara kuddar. Efter morgonmeditation gick jag ner i lobbyn, tog en dubbel espresso och en nybakad, varm croissant. Gott, gott, gott.
Det blev en härlig söndag i Madrid, massa gående. Är imponerad av Madrid, som storstad, då jag verkligen inte är en storstadsmänniska. Men 2-3 dagar funkar. Kan gå i princip överallt, sånt gillar jag.
Så efter frulle, på med gympadojor, vatten, ryggan, karta och så ge mig ut i stan. Hade några highlights som jag ville se. Kunde bocka av en hel del. Tjejen i repan hade markerat det hon tyckte jag skulle se. Katedraler, parker, museum mm. Började med katedralen, härligt promenad i solen dit. Parque de la Montana vid museet Calbao var fin, många människor som hade söndagsutflykt Ett gäng, vuxna, barn, oerfarna, erfarna utövade chi gong. Härligt att sitta och kolla dem.
Hittade ett häftigt café, Misión. Kaffe från Etiopien, veganskt ställe, trevlig personal och massa olika kaffesorter att välja på. En kaffe och Patatas Bravas, den urgoda potatisrätten i kryddig tomatsås. Efter en paus så vandrade jag vidare mot mitt mål för dagen Retiro parken. Denna gigantiska parken som ligger i västra delen av Madrids innerstad. 120 hektar att utforska och nej, jag klarade inte hela på de timmarna jag var där. Det är som en stor aveny som går genom parken med massor av tvärgator. Där finns en konstgjord sjö som hyr ut roddbåtar om man skulle känna för det. Många fina byggnader och den mest spektakulära är i mitt tycke, Crystal Palace. Helt i glas, vilken rymd och vilket ljus. Riktigt läckert. Vacker rosenträdgård. Just nu är det inte högsäsong för rosorna men kan tänka mig hur vackert det är när alla olika rosor blommar.
Du är inte i Spanien om du inte äter nyfriterade churros med varm choklad att doppa i. Wow, så gott!
Kände mig nöjd efter 2 nätter i Madrid, nu väntar nästa land. I morgon buss till Portugal och Setubal som första stopp.
Packa pappas kappsäck igen. New day – new stay. Ska ta mig ännu mer söderut idag.
Hotel Mira
Vila Do Bispo
Vila Do Bispo
Vackra portar
Kultur i Vila Do Bispo
Buss till Vila Do Bispo, tog en dryg timme. Framme mitt på dagen. Bokat 2 nätter på Hotel Mira, fräscht och relativt nytt. 21 rum. Ett stort plus att de har tänkt till här: på badrummet ligger en svart handduk med en bild vid sidan. Bilden visar vandrarkänga. Så genomtänkt att det finns handduk att rengöra skitiga kängor med. Har en balkong med eftermiddagssol. Gutt, gutt, gutt. Gick en sväng. Blev en kaffe och croissant nära hotellet på ett lokalt hak. Irrade lite vidare, hittade ett Lidl. Paradis att handla där. Köpte på mig lite smått och gott till nästan gratis.
Satt mig i solen ett par timmar. Hade bokat massage 1 timme. Det var ägarinnan själv som är massör. Helt ljuvligt, fantastiskt och så välbehövligt. Blev lite frusen efteråt. Blev ett par koppar te och sen middag på tabuleh och hummus som jag köpte på Lidl. Ett par glas rosé till. Sen somnade jag gott.
4 september
Reflektion vid frukosten. Jag är van att hälsa, säg god morgon till andra gäster. Inte bli bedömd uppifrån och ner. Framförallt av 2 kvinnor, kanske i min ålder. I stället för att le och säga ”good morning” så glor de på mig, bedömer. Blir så j-a arg. Vad är det med folk?? Äter och dricker mitt kaffe och går därifrån. Orkar inte. Vet inte om en del blir provocerade av att man är ensam, ingen aning.
”Learn to walk alone, it will make you stronger”
Dagens vandring
Så dags för dagens hike, en dubbel espresso i varje ben. Kommer iväg vid 10. Dagens mål är Cabo de S Vicente, sydvästligaste spetsen i Europa. Har sällskap med ett belgiskt par första timmen, de bor på hotellet. Mycket trevliga, delar tips och råd om Portugal och resor i största allmänhet. Jag drar ifrån så småningom. Kommer även ifatt ”häxorna” från hotellet och går om dem. Ger fingret, nej, skojar bara. Men i min hjärna gör jag det.
Fåraherde med sina djur
Målet för dagen
Lek med stenar
Håller med ett par jag träffade i Odezeixe, att den här sträckan är riktigt tråkig. Bara grusväg, där massa bilar kommer och kör, på väg till olika stränder. Efter en stund kommer lite variation. Kommer nog lite lost, men så hittar jag tillbaka till leden igen. Följer blå/grön fisherman. Startade med vit/röd Historical. Lite roligare att gå, en bit i alla fall. Sedan kommer en jobbig sträcka, massa sten, gäller att hålla tungan rätt i mun. Har verkligen inte lust att stuka foten här. Möter mer och mer vandrare. En del balanserar i flipflops. Är ni helt korkade eller…..
Efter 15 km var jag framme vid målet, fyren vid Cabo de S Vicente. Blev en kort visit. Turistfälla deluxe. Så mycket folk. Bussar, bilar, stånd med souvenier och mat. Fanns även en ATM där. Och där försvann mitt intresse. Stannade max 10 minuter. Tömde skorna på sand, åt ett par kex innan jag började vandringen mot Sagres, 7,5 km bort. Blev lat och istället för att ta mig in till centrum av Sagres, blev det taxi till Vila Do Bispo. Alla stenar jag gått på hade gett mig blåsor, så var ganska mör.
Hem och in i duschen. Gick till kyrkan, denna vackra gamla kyrka. Tände ljus för nära och kära, satt en stund. Tid för eftertanke.
Gick sen till en restaurang. Gjorde undantag och åt ägg idag. I form av en mycket god omelett med persilja och lök och pommes vid sidan av. Det smakte efter en dags vandring. Dessert blev café double och en Pastel de Nata till det. Dessa mycket goda bakverk, fyllda med äggkräm. Mmmmmm så gott. En liten promenad innan jag vände hemåt. Satt på balkongen och drack ett glas rosé.
Kvällen blev framför Netflix, ser en serie om resor ”Somebody feeds Phil” Många platser som jag vill besöka, både nya och gamila. Som jag längtar att resa iväg igen. Har du en gång börjat resa är det svårt att sluta. Ständigt nya resemål som gör en nyfiken och platser man vill återvända till. Plus platser man absolut inte vill återvända till.
I dag blir det en vandring i solen igen. Ska ta mig till Odeceixe. Alltid spännande när en ny etapp väntar. Vad ska jag få se idag? Ett oskrivet blad.
Kommer iväg vid 10, efter en god frukost på Ondazul. Blir mycket upp och ner idag, väldigt varierat. Går genom pinje och acacia skog, i skydd från solen. Skönt. Dofter, tystnaden. Kommer ut till ännu en hänförande strand med fantastisk utsikt. Havet, horisonten. Närmaste landkänning i väster måste väl bli Västindien? Kuba? Magiskt är det och sträcker ut armar och andas in. Tar in allt det vackra.
Vägen är målet
Gör ett stopp efter ca 5 km, Praija Do Carvalhal. Köper en kaffe och en isglasss. Trevlig kvinna som har stället. Pratar en stund. Hon kommenterar texten jag har på mitt linne ”Just do it”. Det är sant, så sant oavsett vad. ”Just do it”. Sätter mig ner och njuter av kaffet och glassen. Lyssnar på skön musik som strömmar ur högtalarna. ”Back to black” med Amy Winehouse. ”you go back to her and I go back to… ” Minnen.
2 småkillar kommer bärandes på en alldeles för stor surfbräda, på väg ned mot stranden. Längtan och målmedvetenhet i blicken.
Vandrar vidare efter min paus. Lyssnar inte på något, ingen podd, ingen bok, ingen musik. Bara ljud från naturen. Låter tankarna komma. Idag har jag haft min syster med mig. Tänkt, grubblat, saknat, varför? Det där j-a ordet ”om” dyker hela tiden upp. Vet att inget kan göras ogjort, måste acceptera, gå vidare, men ändå – det är ordet om….. Snacka om att naturen är den bästa terapin.
Vandringen så… blev ganska lång idag 25 km. Mer varierad än den förra. Mer upp och ner. Lite läskigt stundtals, vill gärna inte gå precis vid kanten av de höga klipporna som stupar rätt ner.
Jag blir så betagen av det vackra, runt varje krök, ny häftig strand. Såg 2 människor på en klippa utanför en strand, klädda i våtdräkt. Undrar hur de tagit sig dig och vad de gjorde. Fiska? Fånga ostron? Såg inte helt ofarligt ut. Mötte några flera vandrare idag, men det är ju inte E4:an precis. Lagom, man blir glad att man inte är helt själv. Möter lokala som är på väg för att fiska ”Bona dias” ”Ola”
Magiskt
Passerar Amalia beach, som har fått sitt namn efter Amalia Rodrigues, divan av Fado. Hon hade sin strandvilla här.
Passerar en by, Azenha do Mar, Tänkte stanna och ta något att käka men restaurangerna var fulla, så det blev till att vandra vidare. Är ju snart framme tänkte jag.
Sista sträckan var dock j-t dryg. När jag kom ner till norra änden av Odeciexe beach, trodde jag att jag var framme. Fel, fel, fel. Vägen ner till beachen var kantad av bajs och jag tror att det mesta inte kom från hundar utan från människor. Det var vidrigt och varför jag tror att det kommer från människor var mängden vans/husbilar nere vid floden Många som vild campar. Som gör sina behov i backen upp, äckligt, skärpning!! ‘
Vandrade vidare mot centrum av Odezeixe. Hade inte kollat hur jag skulle ta mig tillbaka till Zambujeira Do Mar. Söndag och allt, smart Gunilla. Kollade buss, ingen skulle till Zambujeira. Ringde 4 olika taxi, de var ute på körning. Såg mörkt ut för mig. Gick in mot byn, in på ett pensionat. ”Sol Mar”Pratade med en mycket hjälpsam kvinna, ägarinnan. Kunde ju få rum hos dem om jag inte kunde ta mig tillbaka. De hade ett rum kvar som var ledigt. Slutade med att hennes man körde mig i deras bil. Svarttaxi. Blev lite sightseeing på köpet. Han körde småvägar. Han snackade portugusiska, väldigt lite engelska. Men förstod varandra ändå. Förbi stora vingårdar, vilka enligt honom drivs av spanjorer… what???? Förklaring från honom är att portugiser är sämre på detta än spanjorer. Vad vet jag… Körde även förbi ”djurparken” jag passerat tidigare idag. Strutsar, bufflar, lama mm. De hämtar djuren från Afrika. Vet inte vad jag ska tycka om det…
Glad att vara tillbaka på Ondazul, tackade för hjälpen och sightseeingen och lovade att jag skulle bo hos dem nästa gång jag kommer till dessa trakter. Kommer jag definitivt att göra. Med en sådan service.
Efter en välbehövlig dusch och ett par glas Vinho Verde och lite pommes på kvarterskrogen, slocknade jag gott.
Lifeisbetterinflipflops.blog 