Bussen från Vila Nova Milfontes till Zambujeira Do Mar tog en timme ca. Har bokat rum 2 nätter här. Fick lite kalla fötter i går när jag kontaktade stället jag bokat från början. Frågade när jag kunde checka in. De hade inget rum bokat….. F-n, jag hade ju en bekreftelse. Bokat via hemsidan för ”Rota Vicentina”. Så blev lite akut bokning av ett annat boende. Kul att de sedan hörde av sig och sa att de hade ”hittat” min bokning. To late, då hade jag hittat ett annat ställe. Bussen var 1/2 timme sen från Vila Nova Milfontes, chauffören körde som en självmordskandidat. Som tur satt jag längst fram idag, ingen åksjuka.
Hade fått sista rummet på Ondazul ett familjerum. Sista helgen i Portugal för semesterfirande portugiser, därför var det svårt att hitta nåt så här i sista stunden. Pluspoäng till Ondazul, inga problem att få checka in redan kl 12. Erbjöd mig att gå till stranden först, men nej, de städade rummet så att jag kunde checka in. Packade strandväskan direkt och tog mig till beachen. Där stannade jag till solen höll på att gå ner. Stranden blev mindre och mindre i takt med att timmarna gick. Mycket folk som låg tätt, tätt. För en som inte gillar trängsel, som jag, var det kanske liiiite för mycket. Men med bok i lurarna och småslumrande gick det an.
Häftigt med blått glas på balkongen
En dag på stranden
Middag idag blev, sorry, pizza igen. Kollade Trip-Advisor, vegetariska alternativ så fanns det inte så mycket att välja på. Men ett jättemysigt ställe, Pizzeria Piccolino låg vid ett litet torg. Hade tur som fick ett bord. Folk stod och köade för att få plats efter en stund. Gudomlig god pizza och gott rött till det. Wow. Satt gott. Tog en tur på byn efter middagen, mycket folk i rörelse. Köpte rökelse i en mysig affär.
Äntligen, idag ska det bli vandra av. Härligt, förväntansfull. Cyklade ett stycke och parkerade vid floden Mira. Som vanligt lite lost, alltid så när man börjar en ny vandringsled. Lära sig vilka skyltar man ska följa. Har köpt karta och guidebok från ”Rota Vicentina”. Mycket bra och man bidrar till utveckling och underhåll av dessa vandringsleder. Rekommenderas. Jag beställde via deras hemsida och fick hemskickat.
Ska gå från Vila Nova de Milfontes till Almograve idag är det tänkt. En sträcka av Fishermen´s Trail.Eftersom ”lost” är mitt mellannamn blir det fel väg. Men upptäcker det efter en stund och går tillbaka. Tillbaka till start. Gör om och gör rätt.
Mellan himmel och hav
Går förbi övergivna byggnader som målats med graffiti. Så läckra. Möter inte många vandrare. Hade sällskap med ett tyskt par ett tag. Men jag hade mer ”spring” i benen och drog i från. Mitt första och enda stopp blir på Furnas Beach. En strandbar. Köpte en dricka, kopplade upp mig på dera Wi-Fi. Då ringer en av mina älskade musketörer, Anna som befinner sig i Indonesien, Kalimaya dive resort. Skönt att prata med henne. Hon och Justin har åkt dit för att jobba. Få distans till all kaos på Gili Trawengan efter jordbävningarna, då de blev evakuerade därifrån. Var på Bali några veckor, hjälpte till med insamling och inköp av förnödenheter till alla drabbade på Lombok och Giliöarna. Skönt att få prata med henne.
Häftigt hus
Furnas bech
Gick vidare med lätta steg efter vårt samtal. Veta att de efter omständigheterna mår ok. Känns bra i mammahjärtat.
Magisk vandring idag. Lite jobbig, framförallt på slutet då det var mycket sand och tungt att gå. Glad att jag hade stavarna med och min nya keps från Haglöfs. Räddade mig från solsting. Vet inte hur mycket bilder jag tagit. Det är så fantastiskt vackert. Havet, det gröna, stränderna, dramatiskt.
Leden är välmarkerad, blev 18,5 km på 4,5 timme. Framme i Almograve ramlade jag in på turistinformationen, luktade nog inte mumma. Mycket hjälpsam man som jobbade där. Hade en pratstund innan jag lämnade min ryggsäck för att utforska byn. Sen skulle han hjälpa mig med en taxi tillbaka för bussarna går inte så frekvent här. Gick en sväng i Almograve, var vid kapellet, väderkvarnen och så blev det en fika på ett café.
Kapell Almograve
Fick vänta en stund på taxi så blev lite mer samtal med turistmannen. 13 euro för taxi till cykeln. Så värt det. Blev några km på hojen innan jag kom ”hem” till Casazul. Dusch och så kolla Trip Advisor efter nåt ställe att käka på . Var sugen på pizza och så blev det. På cykeln och in mot centrum och leta fram pizzerian. La Bella Pizza heter den och kan verkligen rekommendera den. Som en människa som inte vill käka sent är kanske kl 19 lite sent. Då öppnar de nämligen. Men hänger man på låset funkar det. Fick ”feeling” och beställde in 1/2 karaff rött till pizzan. Kanske inte så bra tänkt när man varit i solen hela dagen, vandrat, inte käkat. Men balanserade alkoholen med massa vatten och en espresso innan jag tackade för mig. Pratade med DJ:n innan jag gick. Tyckte jag skulle bli kvar. Men jag är ordentlig, hem och sova.
Fascinerande att restaurangerna är som fullast efter 21, både vuxna och barn käkar sent. Inga undra på att stränderna fylls först efter 16 på dagarna…. Kul, denna mentalitet. Men kära Portugal, ska jag flytta hit kommer jag inte anpassa mig. Tror inte på att äta middag efter kl 21 på kvällen. Det är inte bra, i alla fall inte för en nordbo som jag.
31 augusti
Sista dagen i augusti. Nu går man in i höstmånader. Mörker, kyla, fy fasiken. Men inte tänka på det nu. Har ännu fina dagar kvar här. Och idag blir det en hel dag på stranden. Lyssna på ljudbok, slappa, sova, bada. Dricka några kalla Sagres, låta tankarna flyga iväg. Så gutt en kan ha det. Det här är semester när den är som bäst.
Rota Vicentina
Atlanten
Blev en öl med Pablo, ägaren till Casazul. Han hängde tvätt på taket när jag kom tillbaka. Satt och pratade en stund. Har haft stället i 20 år, har ett ställe till inne i byn. Mycket trevlig man. Han ska köra mig till bussen i morgon. Bara det, vilken service. Blev en stund på terrassen innan det var dags att packa och slå igen de blå.
1 september
Sista morgonen på Casa Azul. God frulle, Pablo körde mig till bussen. Var ute i god tid så hann med en sista pratstund. Delar samma visioner, vad man vill ha ut av livet. Kram och puss vid bussen. ”Maybe we meet some where, some time”
Dags att säga hejdå till Gino och hans familj. Är övertygad om att vi kommer att ses igen.
Gick till tågstationen, jag och min packning. Tåg till Faro och byte där, vidare till Lagos. Hade några timmar att slå ihjäl där innan bussen till Vila Nova de Milfontes skulle gå.
Så mycket stora, lyxiga båtar som ligger i hamnen i Lagos. En stor mix av olika människor. Unga/gamla/dreadlocks/barfotafolk/flashiga . Jag som föredrar små ställen, blir lätt stressad av så mycket folk som är i rörelse här. Glad att hoppa på bussen mot Vila Nova de Milfontes. Men ännu gladare att hoppa av…. Fick en deja vu från bussfärden från Chang Mai till Pai, då jag var i Thailand. Åksjuk, så åksjuk. Slingriga vägar. Försöka njuta av det vackra jag ser. Men svårt. Blir hög musik i öronen och försöka sova och härda ut. Hade en spypåse redo….
Blev hämtad av Paolo, ägaren till Casazul, där jag ska bo i 4 nätter. Mycket trevlig man och vilken service att bli hämtad vid bussen. Blev en liten sightseeingtur på väg till Casazul, ligger 2-3 km utanför byn. Ett område där alla hus ser lika ut. Hur 17 ska jag hitta tillbaka hit??? Fint mottagande, nybakad kaka och juice, lite turistinfo. Casazul har 6 rum samlade runt en vacker innergård. Fri tillgång till cykel. Frukosten serveras ute på terrassen.
Blev en sen middag på en kvarterskrog, som drivs av ett äldre par. Ingen engelska, men kan ändå kommunicera. Blir en grönsakssoppa, bröd och ett gigantiskt stort glas rött. När jag bad om notan, använde han duken för att räkna ihop det jag ätit och druckit. Pappersduk alltså. Allt för 5 euro. Jag och Google Map samarbetar riktigt bra. Hittade en affär för att köpa vatten och vandrade hemåt och faktiskt lyckades vårt samarbete och jag hittade hem.
Onsdag 29 augusti
Efter gofrulle cyklade jag in mot centrum. Jättefint här. Husen är så fina, vita och många med blå detaljer, även med gula och orange.
Kall Sagres, perfekt törstsläckare
Älskar deras skyltar
Kom så till stranden. Franquia, stannade här och hyrde solstol. Trevlig strandkille. Pratade en hel del med honom. Fick mycket tips och råd om området.
Cirkus i stan
En strand full av stentorn. Trist att förstöra stränderna på det sättet
Vaknade tidigt. Snörade på mig joggingskor och drog ut på en morgonrunda, längst vattnet. Mötte solen.
Hem för en överdådig frukostbricka, som jag tog med mig upp på terrassen. Så mycket gott, hummus, frukt, god israelisk kryddblandning som Rose gjort. Gott kaffe.
Wow, vilken härlig frukostbricka, med denna utsikt. Bra start på dagen.
Packade ryggan och tog båten till Farol, en ö med fantastiska stränder. Farol betyder fyr på Portugisiska. Båten var fullpackad med strandsugna människor. Många locals, kylväskor fyllda med mat och dryck. Parasoller, solstolar. Rutinerade människor. De är så vackra människorna här i Portugal. Vänligheten gör de ännu vackrare. Älskar språket. Som jag inte förstår så mycket av, ännu. Ska lära mig.
Badjävlarna invaderar Farol, en söndag i augusti
Båten tog 1 timme med ett stopp. Gick så tvärs över ön till andra sidan som Rose tipsat mig om. Mycket folk, men det är ju söndag och högsäsong här. Svårt att hitta ledig solstol, fick gå ett stycke. Men det var det värt. Så gott att slänga ner sig. Äntligen. Sola, bada, sova, läsa. Bästa starten på semestern.
När cykeln matchar stranden och havet
Åkte med sista båten tillbaka till Olhao. Var rejält hungrig, så hem och snabbduschade. Blev indiskt ikväll, restaurang som låg på en bakgata, vid ett litet torg. Satt bredvid ett engelskt par, pratade en hel del. Mycket god chickpeas curry.
Som dessert blev det ett besök på ”homemade gelato”. Wow, så mycket kärlek i en strut. Mamma mia, så gott.
Blev nattsnack med Gino innan jag gick och la mig. Hade bara bokat 2 nätter hos dem. Vill gärna stanna en natt till. Så i morgon flyttar jag in hos grannen, eftersom Zenit är fullbokat.
Måndag 30 augusti
Vaknade av åska i natt. Hörde blåsten dra i bougainvillan på balkongen. Massor av blommor fyllde golvet på balkongen på morgonen. Välbehövligt med lite åska och regn. Är ju rejält varmt här.
Efter regn kommer sol. Min balkong på Zenit House, Olhao
Efter ytterligare en kanonfrulle hos Gino och Rose, packade jag ihop mina grejer. Flyttade tvärs över gatan (som är ca 5 meter bred)
Jag bor i gamla stan i Olhao. Ingen trafik är tillåten här. Så vackert, blommor, fina gator, vänliga människor. Män som sitter runt bord, dricker kaffe och löser livets gåtor. Grannar som flyttar ut sina bord och stolar på gatan, äter gemensamma middagar sent om kvällarna. Har svårt att anpassa mig till dessa sena tider man äter middag här. Jag har ju nästan gått och lagt mig när de börjar käka. Ja ja, olika är bra.
Alla vackra dörrar
Vackert hus i Olhao
Så efter att ha flyttat in hos grannen, tog jag mig ut på en tur. Ria Formosa är planen idag. Det är en nationalpark, där det finns massor av djurliv, växtlighet. Så jag och Google Maps tog oss dit. Var väl ca 3-4 km att gå. Tänkte att det var lagom, det var ju mulet idag. Tji fick jag, när solen trängde undan molnen och började skina och hett, så hett. Blev sammanlagt 16 km vandring i 33 plus. Inte så smart kanske, men jag överlevde. Är ju envis och tanken på att vända om fanns inte på kartan.
Värt att gå till Ria Formosa, fick se Flamingos, dock inte så många, men ändå. Vår och höst är det massor av flyttfåglar som stanna här. Då kan jag tänka mig att det är mer att se. Men glad ändå att jag gick dit.
Ria Formosa
Ria Formosa
Utställningshallen på Ria Formosa
Vinho Verde Doc Rose, fantastiskt
Men ett tips till parken, öppna ett cafe, tänk vad ni kunde sälja. Fika, vatten, souvenirer. Jag var säker på att det fanns inne på området. Hade frågat vakten när jag betalade entré och han sa att det fanns. Tro mig, det finns inte. Jag var och gick på alla stigar därinne. Köpte som tur vatten med mig hos vakten. Stort minus till detta plus att det var mycket skräp här och var.
Så ska ni dit, ta med vatten och fika är min rekommendation.
Tog en annan väg tillbaka, till tågstationen och köpte biljett. Ska resa vidare i morgon.
Stoppade på ett café, både törstig och hungrig. Fick lämna mitt val att inte äta ägg, tillfälligt idag. Blev omelett, vatten, gokaffe och kaka.
På vägen tillbaka gick jag in i en vinbutik, HaLa Gourmet, ligger nära där jag bor. Drivs av Alexandra, mycket trevlig kvinna. Bestämde mig för en vinprovning.
Hem först, duscha. Luktade väl inte mumma precis efter turen idag. En dusch senare var jag redo för vinprovning. Blev 3 olika viner. Vinho Verde, vinho Verde Rose och så ett vitt. Så goda viner. Pratade en hel del. Vin, resor, Portugal. Alexander kommer från Lissabon, flyttade hit för ett par år sedan. Har hus på Farol. Blir lite avundsjuk. Så härligt att ha ett hus på den ön.
Vinprovning med Alexandra. Älskar portugisiska viner. Speciellt Vinho Verde
Fick tips om vinområden. Trevligt, gott att skapa kontakter. Stoppade med 3 viner att testa. Glasen var ju inte små precis och det började susa i kupan. Kostade mig 7 euro, hade gärna köpt med mig lite viner. Men ska ju resa vidare i morgon. Kan verkligen rekommendera HaLa Gourmet.
Gick en sväng, mot hamnen och marknaden som höll på att packa ihop. Hittade ett fint armband i kork som jag köpte. Så mycket Portugal för mig. Kakel och kork. Stor skillnad på mängden människor från helgen mot i kväll. Många helggäster här. Häftigt när man får känslor för en plats ganska snabbt. Här trivs jag, här vill jag spendera en längre tid. Gino har sagt att han kan hjälpa mig att hyra en lägenhet för en längre tid om jag vill provbo här. Nåt att fundera på.
På väg, äntligen. Härlig känsla som infinner sig. Frihet är nog det rätta ordet som sammanfattar alla känslor. Frihet, ligger så mycket i det ordet. Betyder mycket för mig. Freedom. Ingen kan fjättra mig. Vill inte känna mig instängd/inlåst. Det pirrar i magen när jag är på väg. När något nytt väntar. Dagar som ska fyllas. Minnesbanken som uppdateras. Jag avgör vad de ska fyllas med. Det är frihet för mig.
Sitter på Gardemoen och filosoferar, 1 glas vin som är tradition för mig, när jag är på väg. Jag och flygplatser. När man checkat in, gått genom security. Få sätta sig på ett skönt ställe, ett glas vin, anteckningsbok och penna, tankar.
Nu väntar 2 veckor i Portugal, ska varva vandring med beachhäng. Undersöka nya platser. Träffa nya människor, möten. Minnen som stannar kvar och lämnar avtryck.
Irländska paret som jag träffade på Caminon, så kul som vi hade, mycket skratt. Stötte ihop flera gånger längs Caminon. En öl här, ett glas vin där och så mycket snack och skratt. Var alla övertygade om att vi skulle ses i Santiago, men så blev det inte.
Så många möten och så många avsked: Många sätter spår, andra går förbi. Richard, engelsmannen. Vi träffades i Dalat, Vietnamn. Han hade gjort sig av med allt när han gick i pension. Ut och resa i stället. Han inspirerade mig till mitt första meditationsretreat.
Kim, engelsmannen som bor på Cypern. Vi möttes på Mekongfloden, sen möttes vi på flera ställen i Vietnam. Han var mästare i att hitta ställen med billigaste ölen.
Det israeliska paret jag träffade på Caminon. De som hade träffats och blivit ett par på Ironman i Kalmar, av alla ställen. Världen är inte så stor.
Några av många möten på mina resor. Fler ska det bli. Det är fördelen att resa ensam. Man öppnar upp sig och gör nya bekantskaper än om man reser i par.
Tankar på en flygplats….
Landar på Faro flygplats, södra Portugal. Gino, från Belgien kommer och hämtar mig. Ska bo på deras guesthouse, Zenit i Olhao. Han, tillsammans med sin fru Rose, från Israel bor sedan några år tillbaka i Portugal. Blev hänförd när jag kom till Olhao, en gammal fiskeby, inte långt från Faro. Här blir bra att börja min ledighet. Zenit har 3 rum, jag har en liten balkong som är inramad av bougainvilla. Så vackert. Gino visar mig kylskåpet där det finns öl och vatten. Bara att ta vad du vill ha säger han. En fantastisk takterass med utsikt i alla riktningar.
Min balkong på Zenit Guesthouse i Olhao. Inramad av bougainvilla
Vackra hibiskus i Olhao
Olhao i skymningsljus
Petiscaria
Gick till en restaurang som Gino rekommenderade. Petiscaria, åt en jättegod couscous med grönsaker och så detta goda vin, vino vherde. Pärlande, grönt vin, som är så himla gott. En dessert slank ned, limemousse. Gott, så gott. Tog en promenad längs vattnet. Härlig, avslappnad atmosfär. Satt uppe på terrassen, kollade månen, drack en öl och njöt.
Bonsey Ljöen http://www.bonseye.org Geirangerfjorden Geiranger sjokolade, mums GeirangerInteriör från Blåtind http://blaatind.noÅlesund Aksla, Ålesund Ålesund Moreller från Hardanger If you want the rainbow, you have to deal with the rain
”Livet är en förlorad sommar, ett ljus i en trädgård som vinden blåser ut”
Blev så ledsen av att få läsa om att Anthony Bourdain har valt att avsluta sitt liv. Jag älskar att se hans program, han är rolig, underhållande, filosofisk, snygg, kock, vagabond, inspiratör. Så ledsamt. Man kan aldrig veta vad en människan bär inom sig. Vad är ett liv, vad är det som driver en person att vilja avsluta sitt liv.
Så har maj gått in i juni. Fantastiskt väder vi har. Suktar inte så mycket efter sol och värme som jag brukar den här tiden på året. Längtan till stränder som suger tag i mig. För här skiner solen från en klarblå himmel varje dag. Njuter av solen på min terrass, suger i mig solens strålar och fyller på mitt d-vitaminförråd. Fast såklart växer en längtan i mig.
För att stilla denna längtan har jag bokat en flygbiljett till Portugal i slutet av augusti. Vill ha något att se fram mot och planera. Så nu har jag lugnat den inre rastlösa i mig som ständigt vill på nya äventyr. Ska börja göra research, kolla rutt. Vill vandra på ”Rota Vicentina” och ligga på stranden. Dricka goda viner. Tänk vad en flygbiljett gör med en. Positiv energi, ljus i tunneln.
Life is better in flipflops
Men nu njuter jag av det vackra här, går på tur, irrfärder och upptäcker nya vackra platser. Norge är fantastiskt. Sorry Sverige, men där ligger vi i lä att bli hög på vacker natur. Jag bor i ett levande vykort, där bilden ständigt ändras beroende på väder och årstid.
Tänk att få yoga i morgonsolen på min terrass med denna vy. Wow!
”It is what it is. It was what it was. It will be what it will be. Dont stress it”
Alltid nyfiken, vad döljer sig bak nästa krök
Underbart att komma till nya ställen, ta en buss, färja, hoppa av nånstans. Utforska, gå en tur. Var hamnar jag? Jag med mellannamn ”Lost” brukar sällan komma dit jag planerat. Trots kartor…. men så är det. Om det inte är tydligt utmärkt förstås. Men när jag tänker efter, så har det hänt att inte heller det hjälper….
Gamle postvegen till Ljöen
Eventyrlig oppussing
Så värt lite möda för denna utsikt
Turen till Dregetua, gick väl inte riktigt enligt plan. Men kom upp i alla fall, men nån slags bakväg…..
Dregetua
En ledig lördag blev det buss till Hellesylt, tänkt att bara ta en fika där, men kunde inte låta bli, blev en liiiiten tur ändå.
”Det är stunder som man borde ta tillvara och ha kvar, som ett täcke under vinterkalla dar”
Annorlunda natur mot fjäll och fjord
Denna dag, 24 maj. Min pappas födelsedag (hej pappa Erik i himlen), dagen då jag gifte mig (nä, det höll inte) I dag 2018 ska jag få se min lillebror Anders paradis.
Spenderat natten på buss från Stryn till Otta och så mitt i natten byte till tåg som tog mig till Trondheim. Lite småseg men efter dubbel espresso och macka på Espresso house piggnar jag till. Hurtigbåten till Mausund. Ytterligare nya platser för mig. Trondheim har jag varit i tidigare, bara en natt på väg söderut i Norge.
Så båt från Trondheim till Hitra. Sedan buss till Duröy och sedan färja sista 20 minuter till Mausund. Lillebror stod på kajen och väntade. Så gott att ses och annorlunda att mötas så här. Han och kollegor från Räddningstjänsten i Oskarshamn samt dotter Ida åker varje år hit för att fiska. Äta gott och dricka ännu godare 🙂
Så fint här, kargt och alldeles underbart.
De bor inte i huset när de är här utan hyr av ”Den muntre matros”, den lokala puben. Tyvärr var den stängd just idag, men fick en privat visning.
Charmigt, primitivt. Lever i kollektiv. Alla går omkring i underställ, så avslappat. Här spenderade jag 24 timmar. Hann med en hel del.
Det är Anders svärmor som kommer härifrån och det finns ett hus som är i familjens ägo som Anders försöker rädda livhanken på. Har lagt ned massa jobb på det. Fantastiskt läge, långt ute i havsbandet. Vindpinat och fint. Gick dit ut, ön heter Aursöy. Gick upp till ”toppen” av Aursöy, ca 50-100 möh. Inga svindlande höjder. Vilken utsikt och havet, havet. Wow!
Var ute med båten en sväng, runt området. Anders visade sina fiskställen. Storfiskarna gav sig ut efter middagen och var mycket nöjda när de kom tillbaka. Äntligen hade fiskelyckan kommit på deras sida. Så kul att få ta del av hans paradis.
Lillebror och brorsdotter
Spelade kort, drack lite öl, skrattade massor innan jag kröp upp i min överslaf. Delade rum med Anders och 2 kollegor till honom.
Allt underbart är kort. Upp tidigt, njöt en underbar soluppgång innan det var dax att säga hejdå.
Så vacker väg tillbaka till Trondheim, solen som glittrar i havet, lamm som springer på vägen, en del ligger och slöar på ängarna. Så många fåglar. Såååå vackert och energigivande.
Tillbaka till Trondheim, lite shopping där. Hade tur att få åka med en kollega tillbaka till Stranda. Fick se lite mer av Norge, körde över Dovrefjäll (nej, såg inga myskoxar dessvärre) och Trollstigen.
”Trust your path, have confidence in your journey. Brighter days are ahead.”
Inflygning över Ålesund/Vigra var så häftig. Fjäll och fjord som möt
Sån tur jag har, funnit ännu en vacker plats. En plats där jag kan jobba, bo och njuta av den oerhört vackra naturen.
Denna gång har jag hamnat i Sunnmöre, Stranda. Aldrig varit här förut. Kul när man söker på nätet efter kollektivtrafik och inte har någon koll vart jag ska, mer än namnet. Utmaning. Försöker förstå väderstrecken, åt vilket håll jag ska. Som den misslyckade orienterare jag är som inte kan läsa kompass, får problem. Så tror jag rätt, när jag säger lite luddigt, att Stranda ligger öster om Ålesund. Men det är ju inte bara att åka rakt österut, då berg och fjordar är i vägen.
Flyger från Arlanda, mellanlandar på Gardemoen och vidare till Ålesund. Fick leka turist några timmar i Ålesund innan bussen skulle ta mig till slutmålet. Denna känsla när man närmar sig, bussen tar sig upp på fjället. Pirrar i magen och leendet blir större och större.
Ålesund
Nytt jobb och nya områden att utforska. Älskar det. Här kommer det att bli många vandringar. ”Ut på tur – aldrig sur”
Lifeisbetterinflipflops.blog 