18.4.2017

”Morning has broken, like the first morning”

Vaknar till en härlig dag, vacker soluppgång. Mina medgäster, går iväg lite före mig. Så ensam kvar på detta lilla vackra Casa, tar jag min följeslagare på ryggen och vandrar ut i denna dag, min näst sista dag innan jag når Santiago de Compostella. Känns lite vemodigt. Vill inte att det ska ta slut.

Stannar till i utkanten av Padron för en färdknäpp, en espresso. Hälsar automatiskt på 2 tjejer i Kari Traa jackor. De är från Ungern, men bor i Norge. De vandrar med sin far.

I början av vandringen efter Padron, var nog den tråkigaste. Ganska trist utefter trafikerad väg. Började lyssna på musik redan efter 6-7 km. Efter en stund hoppar två individer ut från ett kafé, May och Tony. De hade sett mitt röda hår. Så ett glas vin kl 10, why not? Jag lämnade dem efter en stund. Jag skall lite längre än dem i dag, men vi ses säkert i Santiago i morgon.

Efter 20 km, kommer jag så till nästa pärla som jag hittat på nätet. Så skönt att komma från den hårt trafikerade vägen och in i lugnet. Pazo de Adran , som att komma till en oas. Var framme redan vid 14 tiden, nu ska det njutas och kopplas av innan morgondagen. Lugnt och stilla, ett gigantiskt träd utanför receptionen. Där man kan sitta och få skugga från solen. Här var jag den enda övernattande gästen. Vacker trädgård men sköna soffor, pool. Har ätit den godaste rätten hittills på Caminon. Underbart god risotto med grönsaker och ett kyligt gott vitt vin till. Bjöds på ost och brödpinnar som starter.

dav

dav

mde

hdr

Blandade känslor inför morgondagen. Uppfyllelse, styrka, andlighet, tomhet. Nu har Caminon varit min identitet, jag har följt pilarna som leder till Santiago. Längtat varje morgon, vad kommer jag att se i dag, möten mm. Vilka tankar kommer till mig i dag?

Varför gör jag det här?

För det första för att jag vill/önskat det. Se vad det gör med mig, vandra i mina tankar varje dag, ensam, som så många andra gör. Kan likna det med det 10 dagars meditationsretreatet jag var på i Thailand. 10 dagar i tystnad, 10-12 timmars meditation varje dag enligt Vipassana. En form av andlighet, trots att jag inte är troende. Jag gör det här ensam och vet att de jag möter gör det av en anledning, varför behöver jag inte veta. Många har gjort det flera gånger och jag vet att jag också kommer att återvända till Caminon. Vill inte sluta. Har jag blivit en annan? Det tror jag inte, men vissa tankar och värderingar har blivit förstärkta. Konsumtion/shopping bland annat. Vilket konsumtionsamhälle vi lever i.  Ser ju under de här veckorna att man klarar sig på lite. Hoppas att jag blivit ännu mer ödmjuk inför andra människor och deras öden.

Kännt att min syster varit med mig. Vet inte hur jag kommer att reagera i morgon, när jag vandrar in i Santiago. Kommer jag att tycka att det är för mycket och bara vill därifrån eller få en härlig känsla av uppfyllelse, eufori?  Därför är det så skönt att landa här, njuta av tystnaden.

”Ultreya”

dav

dav

dav

17.4.2017

”Kari Traa förenar”

Vem möter jag vid frukosten, om  inte May och Tony. De hade övernattat på samma hotell. Så kul att se dem igen. De var på väg att gå när jag kom, men vi lär säkert ses igen.  En man i restaurangen tilltalade  mig, på norska… Han såg att jag hade kläder från Kari Traa på mig. Så antog att jag var från Norge eller Sverige. Kari Traa förenar. Blev en pratstund. Han hade gått Caminon många gånger, den här gången från Porto, kustvägen. Vi stötte sedan på varandra några gånger under dagen.

När jag gick ut ur staden höll man på att packa upp varor för marknad. Allt möjligt, kläder, grönsaker, frukt, krimskrams, skor. Massor av folk, fast klockan inte var mycket.

Första timmarna gick jag som vanligt i tankar och meditativ stämning. Låta tankarna komma. Senare musik. I dag gick Caminon  mest genom skogsvägar, skönt att slippa trafiken. Uppskattar ett obemannat fik på vägen, mitt ute i ingenstans. Varuautomat och toa. Perfekt för en paus.

Gick över flodenRio Ulla på väg in i Padron. Där pågick en 10 dagars festival, tror det är sista dagen idag. Och se där, mitt ögongodis träffar jag även idag. Han sitter med en öl vid ett bord. Växlar några ord innan jag drar vidare. Mitt boende för natten ligger utanför Padron, västerut i Lestrove. Tänkte passa på att käka innan jag vandrar åt det hållet. Hittar en irländsk pub, som ligger intill kyrkan Santa Maria de Iria. Där finns även en staty av Camilo José Cela, 1989 års nobelpristagare i litteratur. Han föddes i huset bredvid kyrkan.

dav

dav

dav

dav

Blev en sallad, ägg, ost och pommes och förstås Estrella, hela kostcirkeln. Till priset av 10 euro. Vem kommer  och kikar in genom fönstret, om inte mina vänner från Irland, May och Tony. Kärt återseende. Blev öl och vin,  massa skratt och snack innan vi skildes åt igen.

Jag vandrade ut mot Lestrovo och hittade så, efter 20 km vandring,  ännu en pärla. Alltså, vilket drömställe. A Casa Antiga do Monte. Älskar när man tänker på detaljer. Ett vackert, gammalt hus byggt i sten. Doft av nybakat som slår emot en när man kommer in i huset. På rummet väntade en liten bricka med chokladpraliner. Sängen bäddad med broderade lakan. Balkong med utsikt mot bergen. Perfekt. Sådant gör mig glad. Plus lugnet och tystnaden. Mitt emot hotellet ligger en pool som man har tillgång till. Så det blev poolhäng i solen. Pratade med de andra gästerna. Det är de 3, från Tyskland och jag som bor på hotellet. Har träffat på dem då och då under Caminon. Blev inviterad till middag men tackade artigt nej. Var så mätt efter lunchen och så ville jag gå en sväng till byn. Hittade en bar där. Jag och en drös med lokala män som intog sin kvällsöl. Ingen snackade engelska, men lyckades beställa en kopp te, frågade om de hade någon typ av smörgås. Fick ett nekande svar. Men såg samtidigt att killen i baren, bar ut mackor till männen….. OK, tänkte jag, ingen fara, jag överlever. Men när jag fick mitt te så kom även en macka på ett fat. Jag tittar frågande på honom. Han nickar, huset bjuder. Macka eller inte macka, det är frågan. Jag elsker dette landet.

dav

dav

dav

hdr

Sov som en prinsessa i mina broderade lakan och blommiga tapeter.

15.4.2017

”Vägen är viktigare än det som fick dig att gå den” Paulo Coelho

dav

dav

hdr

dav

Upp tidigt som vanligt. Ser solen gå upp utanför mitt fönster. Ännu en solig dag. Ska väl inte klaga på frukosten, men när det till 75% består av diverse bakverk, inte en enda grönsak, så blir man lite besviken. Nä, inga pluspoäng här inte. Det positiva var att ägarinnan påstod att frukost ingick och jag protesterade inte. 7,5 Euro för den hade varit överbetalt. Betalade mitt rum, fick 2 flaskor vatten med mig. Tack och hej då.

Gick en sväng längs stranden, tog lite bilder innan jag styrde kosan mot Caminon. I dag blev det en halvdag, 11 km. Skulle till San Louis, 3 km utanför Arcade. Relativt lätt vandring, lite uppför i början. Gjorde ett stopp i Arcade för en espresso och besök på apoteket. Mysig stad. Stannade och köpte en pilgrimsmussla hos en gammal dam som satt och dekorerade dessa skal. Kände mig äntligen mogen för att hänga den på min ryggsäck, som  så många pilgrimer har, som jag möter. Ut genom Arcade, med lite hjälp av lokala män och 2 fransyskor som jag mötte, så hittade jag hotellet. San Luis. Ligger utmed motorvägen och havet på andra sidan. Balkong i solen, perfekt. Tvättar lite kläder och hänger ut för att torka. Sätter mig sen på deras uteservering, i solen och gottar mig. Äter den godaste potata brava ever och ett glas rött till det. Kan det bli bättre?!.

Blev en slapp eftermiddag och kväll i solen, god kall öl innan middag. Hade halvpension så middag och frulle ingår. Lite svårt med vegetariska alternativ, men potata brava, sallad och stekt ägg funkade perfekt. Servitrisen som jobbade kunde knappt någon engelska och jag då ingen spanska. Det står på min lista, lära mig spanska och portugiska. Hon var så serviceminded och körde med google translate. Blir glad när människor verkligen anstränger sig. Det ger dricks.

Eftersom mitt rum var granne med tvättstugan, blev det liiite dåligt med sömn. Tur man har öronproppar att köra in.

dav

dav

dav

13.4.2017

dav

dav

dav

dav

dav

Ny dag, nytt land

Första natten jag sovit dåligt, jäkligt ont i benet. Men det är bara att smörja in och hoppas på det bästa.

Gick upp tidigt, ensam på frukosten. Inte hoppa högt frulle, men ok. Stoppade med mig frukt och muffins att ha som mellanmål.  Vandrade genom Valenca, köpte mig en mobilladdare. Var vid kastellet, Viana do Castelo, vackert och magisk utsikt. Irrade mig runt i gångar och tunnlar.  Som tur hann jag gå runt innan stället invaderas av bussgrupper.

Idag lämnar jag Portugal för att vandra in i Spanien, Galicien. Går på bron över Rio Minho. Över bron som förbinder länderna. En skylt  hälsar mig välkommen till Spanien. Passerar en tidzon och får flytta fram klockan en timme.

Vandrar in i Tui på andra sidan. Nu ändrar sig färg på markeringarna, blir helgula.

Blir glad och uppfylld, när jag går in i Tui, på väg till katedralen. I gränderna strömmar musik från en lägenhet. ABBA ”thank you for the music”. Sitter en tjej i ett fönster, vinkar och skrattar när hon hör mig sjunga med.

Besöker katedralen i Tui, får min stämpel av en mycket sur man. Hoppas bara att han hade en dålig dag och inte alltid är så sur. Jag log i alla fall. Satt mig på ett fik utanför och drack en espresso och nypressad apelsinjuice. Smärtan i benet har i alla fall försvunnit. Så fort jag började gå släppte det.

Vandringen idag är på ganska platt mark och inte så mycket kullerstenar när jag väl har kommit ut ur Tui.

Naturen är vacker fram till Orbenlle, där är det en hårt trafikerad väg som går genom ett industriområde, mindre vackert.

dav

dav

dav

hdr

hdr

Skulle ta mig till ett hostel,  Hostal Expo, utanfør Porrinho. Inte så enkelt att finna. Tog lite längre tid (som alltid) än jag trott. Blev 22 km. Har tuffat på bra idag och gått smidigt. Skog, asfalt, lite kullersten. Varierat. Inte så varmt, soldis, behagligt.  Träffade på ett irländskt par på vägen. De skulle oxå till Hostal Expo, så vi slog ihop våra kloka hjärnor och gick ännu mer fel. Men till slut kom vi fram, Tony, May och jag. Viket ställe, Hostal Expo, Rekommenderas verkligen. Inte hög komfort, men ett så fantastiskt värdskap i ägaren Daniel och hans fru och son. Som vi skrattade och pratade. Blev en mycket trevlig kväll. 3 rätter och massa rödvin för 10 euro.

Tony och May, bägge 66 och fd lärare. Slutade jobba vid 55 års ålder. Reser mycket. Har gått Caminon många gånger. Den här gången startat de i Tui, som många gör, för att gå de 11 milen till Santiago.

Bröt upp vid 22 tiden, kollade lite Netflix innan John Blund kom.

Är så glad att jag tog tag i att göra Caminon. Ger så mycket insikter, nya tankar, idéer, släppa taget. Verkligen walking meditation. Har fått in bra tempo. 20 km är perfekt och lagom att gå, för mig. Skulle orka mera, men 20-25 km per dag är nog det ultimata och så lägga in kortare var 4:e dag typ. När det känns tungt kommer alltid fjärilar runt omkring mig. Agneta, min älskade syster, som puschar mig. Dofter, blommor, vill konservera alla intryck och minnen. Kunna plocka fram vid behov. Inte en enda gång har jag känt att det här är fel, att jag ångrar mig. Lika mycket som jag längtar efter målet för dagen, lika mycket längtar jag efter att börja vandra igen. Caminon kallar.

dav

dav

dav