9.4.2017

 

Dagen D år inne, nu börjar mitt äventyr på riktigt.

Lämnade en påse med lite kläder på Erva Duce, ska bo här sista natten innan jag flyger tillbaka till Sverige.

Tog en taxi en kort sträcka till Arcos, tips från andra jag pratat med. Fick lycka till kram av taxichauffören och sightseeing på portugisiska på vägen dit.

Blandad vandring längs skogsstigar, byvägar och en del på mer trafikerad väg. Går genom skogar, byar, dungar med eukalyptusträd, citronträd, fantastiska dofter.  Vingårdar. Och kullersten, massor av kullersten. Inte så kul när det börjar blir segt i benen.

Hade stundtals sällskap med ett gäng spanjorer. Otroligt varmt i dag, svårt att vänja mig vid packningen. Tog en paus utanför en kyrka, Pedra Furada. Satt mig i skuggan, drack vatten. Så vidare, några km längs en ganska hårt trafikerad väg.  Hamnade så på restaurangen Pedra Furada, hos Antonio, där satt stora delar av gänget jag haft sällskap med av och till. Blev en omelett, alkoholfri öl och som vanligt en espresso. På med säcken och vandra vidare.

Sista biten innan jag kom till Barcelos kändes. Värmen och att det är första dagen.

Människor man möter är så vänliga. Bon Camino kommer från många. Efter ca 27 km km kom jag fram till Barcelos Way Guesthouse. Ligger bra till längs Caminon precis före bron. Som jag stank, inte mumma kan jag säga. Duschade och tvättade kläder. Sen ut på stan. Mycket folk i rörelse, verkar vara någon slags studentfest. Massor av ungdomar i skoluniform. Folk dansade, en helt vanlig söndag. Härlig stämning.

Barcelos är en stad som har många kopplingar till Caminon. Känd för den färgglada tuppen man ser överallt.

Det är så vackra byggnader här i Portugal. Vill bo i ett hus med blå/vitt kakel. Vill, vill, vill.

Hittade ett café för pilgrimer. Stämpel och ännu en omelett till middag, med pommes och grönsaker till. Träffade 2 holländska damer. De går från Lissabon. Fick tipset av dem att inte lita på avstånden i guideböckerna, de stämmer inte. Mycket riktigt, bör lägga på minst 3 km, minst på varje sträcka. Sa hejdå och bon Camino.

Inga problem att sova i natt heller. I morgon är en annan dag.

 

6-8.4.2017

 

Trivs bra på mitt rum på Ervo Doce, balkong, havsutsikt. härligt att vakna, se ut genom fönstret och hur solen går upp.  Sitter och tar mitt morgonkaffe, efter mitt morgonpass med yoga och qigong. Sakta vakna. Andas lugn och ro här. Går mycket och ser mig omkring.

Tar hand om mitt onda knä, rehabiliterar det. Smörjer in med kuckelimuckmedicin. Har köpt iläggsulor som ska vara bra för knä och benhinnor. Jag testade i mina vanliga gympadojor en dag, men de skorna blev för trånga. Får testa i de andra skorna sedan.

Blir många cafébesök. Espresso, alltid får man en kaka till. Ja, jag vet. Man behöver inte äta den, men what to do, klart man är uppfostrad att ta det som bjuds. Gott att bara sitta i solen, titta på folk. Snacka med andra pilgrimer.  Så här långt har inte Portugal gjort mig besviken. Människorna, naturen. Det enda skulle vara brist på vegetarisk mat, just här i Vila do Conde. Men jag hittade ett salladställe, där jag kunde plocka i hop vad jag ville ha. Annars blir det mycket toast med ost och öl. Billigt och helt ok. 1 euro för en måltid.

Fast det är varmt på dagarna är kvällarna ännu kyliga. Ingen värme på rummet, tur jag har mitt ullunderställ med.

Nås av nyheterna från Sverige, terrorattack i Stockholm En galning som stal en lastbil och körde in i folk på Drottninggatan mitt i fredagsrusningen. Vet inte vad jag känner. Ett slags jaha, så även i Sverige. Tyvärr, man vill skrämmas men att oskyldiga dödas, skadas, får men för livet. Det är inte acceptabelt.

Här är jag, i Vila do Conde, en pittoresk by i Portugal, långt därifrån. Men terrorn kan slå till var som helst. Måste få ett slut.

Tog mig till havet, stranden. Så vackert. Blir så lycklig av att se ut mot havet, andas in luften av salt. Blev lite strandhäng, njuta av solens strålar på huden.

Hittade ett kapell vid havet, tände ljus för de som inte finns hos oss längre.

Skönt med dessa dagar, ladda inför vandringen, nu är det nära.

 You are in control of your destiny, only you can make your dreams come true

 

 

5.4.2017

Efter byte i Amsterdam, landade jag i ett varmt Porto. Älskar känslan av en nytt land, värmen som slår emot en, när man kliver ut ur planet. Dofterna.

Lyckades hitta till mitt hotell för natten, med lite hjälp av en snäll tjej på en bensinmack. Åkte metro till rätt station, men vilken uppgång????? Lost som vanligt, men hittade till slut Welcome Villa, ett mysigt litet boutiquehotell. Småhungrig, så beställde roomservice, fick en bricka med massa frukt och ost. För sent att gå på upptäcktsfärd. Så det var bara att knoppa in.

6.4.2017

Ut på tur aldrig sur. . Efter gofrulle och massa tips från den trevliga killen i receptionen, gjorde jag Porto till fots. Mycket vacker stad. Kakelklädda byggnader och trottoarer, ofta i blå-vitt. Så vackert. Hittade till katedralen, köpte mitt pilgrimspass och fick min första stämpel.

Varmt och skönt. Mycket grönska och fruktträd som blommar. Trevliga och vänliga människor. Åt en god soppa och nybakat bröd, en dubbel espresso, allt för 4 euro. Bra priser. Fick fatt i ett par stavar i en sportaffär. Gick och gick och gick. Hann se mycket på mina timmar i Porto.

Tog tåget från station, fotbollstadion, Portos hemma arena. Massa poliser med hundar, så jag frågade vad som hänt. Ingenting fick jag till svar från en leende polis, det är match i kväll.

Efter en timma kom jag till Vila de Conde, en gammal fiskeby. Jättemysig. Checkade in på Erva Doce House. Ligger vid floden. Kitch i restaurangen blandat med chabby chic på rummet. Receptionen är ett litet bord i caféet/restaurangen, belamrat med kvitton, lite lagom rörigt. Ska bo här i 3 nätter, varva ner, njuta, insupa atmosfären.

Mitt rum har en liten balkong med utsikt mot havet, Atlanten. Havet, som jag älskar det.

 

 

4 apil 2017

Dags att säga hejdå efter några dagar i Småland. Hunnit med att träffa vänner och familj. Lisa, krigaren, kämpen som vunnit ronden mot cancern. Fröken Britta, min bästis, vi firade 50 år för några år sedan. Den ena av mina två musketörer, älskade ungen Erik. Älskade mor Viol, lillebror och hans familj.

Gunilla, vimshjärna, baglady, trodde jag hade min Osprey rygga i Oskarshamn. Den jag skulle ha till Caminon. Men icke, den finns kvar i Norge….. Som tur skulle min älskade lillebror Anders till Kalmar och köpte mig en Bergans som var på tillbud. Ytterligare en säck till min samling….. Får försöka kränga den sedan.

Men i alla fall, packad och klar. Buss och tåg till Malmö. Möta den andra av mina musketörer, älskade unge, Anna. Hon kom från Thailand, via Bali/Indonesien där hon seglat runt öarna, mellanlandat i London och sagt hejdå till pojkvännen. Nu väntar jobb i Norge, spara pengar till nästa äventyr.

Gott att ses igen, blev gofika, shopping, käka Malmös godaste falafel på Orientel Kebab.

Bokat rum på Mayfair hotel Tunneln. Sov som två prinsessor. Fantastiskt god frukost.

Daga att säga hej då igen. Alla dessa avsked. Hon skulle till Oskarshamn och jag över sundet till Kastrup.

”Vägen, vägen låter oss längta, men den far oss förbi medan vi står och väntar”

Stryka, lägga till, packa om. Gör om, gör rätt. Vill verkligen inte ha för mycket att bära.

Så här blir den till slut:

Haglöfs, vandrarskor, goretex. Väl ingångna, gått en hel del mil i Norge

Haglöfs, lätta trailskor

Flip Flop, alltid flip flop i min packning, oavsett vart jag ska

Vindjacka, Haglöfs, som även står emot lättare regn

Långbyxor, Haglöfs och 1 par knälånga, även detta från Haglöfs. Nej, jag är inte sponsrad. Men gillar Haglöfs grejer

Kjol som även är shorts. Perfekt till kvällar och varma dagar

Yogapants

Sarong förstås,  det och flip flop åker alltid med., Mycket användbar, till stranden, efter dusch, som skydd för solen

Hatt, skydd för sol och regn. Gillar inte hatt men är glad jag köpte en

2 t-shirts, funktion, från Kari Traa

2 linnen, funktion, från Kari Traa. Nej, inte sponsrad från Kari Traa heller, men tycker deras kläder är bra, funktionella, färgglada och prisvärda

2 längärmade tröjor, 1 funktionströja (användes aldrig) och en i merinoull

2 sport bh och 1 vanlig

4 par trosor

1 linne i bomull

1 t shirt i bomull

Jeansskjorta, mkt användbar

1 par leggings

1 buff, perfekt som skydd i halsen eller som pann/svettband

6 par strumpor, 3 ull och 3 tunnare.  Hade alltid 2 par på mig. Ett par tunna och  så ett par ull över det. Rekommenderas.

1 tunn fleecejacka, Kari Traa

Hygienprodukter

Mobil och laddare. Har en mobil med bra kamera så jag behöver ingen separat kamera

Hörlurar

Guideböcker

Dagbok

Regnponcho, förblev oanvänd

Pass, biljetter

Pengar, bankkort

Pannlampa

Viktigast: Compeed Skavsårstift  Note: varför finns inte denna fantastiska produkt i Sverige??????????? Finns inget bättre förebyggande mot skavsår. Använder du den är plåster överflödiga

Burt´s Bees handsalva som jag använde till fötterna. Smorde in dem varje kväll. Det gäller att vara snäll och ta hand om fötterna som ska ta mig många mil. Tack Hälsokraft i Oskarshamn för tipset att köpa den här produkten. Perfekt.

Medicinpåse såklart med diverse häxbrygder

Solskyddsmedel

Vattenbehållare typ Camelback, har en på 1,5 l

Stavar köpte jag i Portugal, eftersom jag inte hade incheckat bagage, då stavar är förbjudna i handbagage. Kostade mig 20 euro, väl värt. Lämnade dem på min sista övernattning, alltid någon som får glädje av dem. En idé: det går nog att göra bra business på stavar, använda, längs Caminon

Så, nu känner jag mig redo.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En pilgrims 7 ledord

• Långsamhet
• Frihet
• Enkelhet
• Bekymmerslöshet
• Tystnad
• Delande
• Andlighet

Många tankar inför min Camino som efter 6 år av längtan, äntligen ska bli verklighet.

Fick idén när jag jobbade i Arjeplog, en kall vinter 2011. Läste ett reportage i en bilaga till Aftonbladet eller Expressen. En tjej som hade gått den Franska Caminon. Redan då blev jag intresserad och läste allt jag kom över. Köpte bok och karta. Min plan var att gå den Norra Caminon, längs havet. Men jobb och annat kom emellan, så förra året bestämde jag mig. Man ska inte skjuta upp saker, tänka att jag gör det sedan. För då kan det vara försent. Händelser i livet gjorde att jag bestämde mig.

Tog beslutet att nästa år,  2017, ska jag gå. Det blir inte den Norra, denna gången. Det blir den Portugisiska. Varför? Har haft en längtan till Portugal, är nyfiken på landet. Så därför. Chans att få känna in Portugal, folket, atmosfären, naturen.

Nu är jag tillbaka i Arjeplog, där mina tankar föddes och nu ska drömmen bli verklighet.

Bokar flygbiljett, ska flyga från Kastrup, via Amsterdam och till Porto i Portugal. Göra packlistor, stryker och lägger till. Gör om, gör rätt… Kommer mitt knä att hålla?  Har gått med fel kängor hela vintern, för stumma, som gjort att ett knä smärtar. Men är övertygad om att det släpper så snart jag har andra skor. Smörjer med mirakelmedel som jag får av en kollega som kommer från Thailand. Klarar jag det? Hur kan jag förbereda mig? Googlar, läser om andras vandringar. Längtar…..

Min plan är att gå från Porto till Santiago de Compostela och eventuellt fortsätta till Cap Finistere, världens ände.

Frågor till mig själv och tankar: Vad kommer Caminon göra med mig? Kommer jag att förändras? Varför gör jag det?

Ska starta från Porto, men först några dagar för att bara slappna av och varva ner.

 

 

 

 

 

 

Januari/mars 2017, ett antal år sedan sist. Tre månader i denna vackra lilla by. Möta nya gäster. gamla vänner. Samt planerar  inför min nästa resa. Min resa som jag faktiskt fick ide till just här i Arjeplog för 6 år sedan. Läste i en söndagsbilaga till Aftonbladet eller Expressen, om en tjej som vandrat Caminon. Blev så inspirerad och intresserad. Det här vill jag göra. Läst böcker, Paulo Coelho:s Pilgrimsresan, Agneta Sjödins: En kvinnas resa bland annat. Tagit fram information. Men tiden har inte funnits. Jo, tiden har funnits men inte rätt tid. Nu ska det bli av.

Men först njuta av 3 månader i den här vackra delen av Sverige. Trots kyla och snö finns det mycket värme från alla härliga människor man jobbar med. När solen och ljuset kommer tillbaka blir det så magiskt vackert, fjällen, vidderna, alla istäckta sjöar. Sjöar där det sladdas med dyra fina bilar, snöskotrar och hundspann. Men där det även testas bilar innan de kommer ut på marknaden. Gästerna är en mix av biltestare och turister.

När jag inte jobbar, är jag ute och njuter av det vackra. Och planerar…

”Live light, travel light, spread the light, be the light”

 

 

 

29.12.2016

Tur man inte vet vad som ska hända när man vaknar på morgonen. När man tror att man har full kontroll.

I alla fall, upp tidigt. Taxi och tåg till flygplatsen. Ute i god tid. Checkade in, strosade runt och av någon anledning gick jag inte genom security. Då det plötsligt slog mig, fan jag hade glömt att ta ur mina grejer ur safen på hotellrummet. F-n, f-n, f-n. Vad göra? Passet hade jag ju men alla mina andra viktiga saker. Vad göra? Sprang till informationsdisken, de hjälpte mig att ringa hotellet. Jag tänkte som så, att de kunde skicka en taxi med sakerna, men det var omöjligt. Dividerade om jag skulle ta tåget och taxi tillbaka, fanns möjlighet att hinna. Men tjejen bakom disken sa att det skulle gå snabbare med taxi. Jag litade på henne och inte på min magkänsla. Run Forrest run, ut och hugga en taxi. Anade direkt oråd,  han hade ingen fungerande gps och kunde väldigt lite engelska. Men intalade mig, att han fixar det här. Det hade säkert gått vägen om han hade hittat, som han påstod. Till och med jag kände igen mig när jag såg att han körde åt fel håll. Började lugnt och sansat prata och förklara, du kör åt fel håll. Men allt eftersom tiden gick blev min röst högre och högre när jag såg att tiden började bli knapp. Var nog ganska hög i rösten när han stoppade och lät en annan taxibil överta mig. Eller med andra ord, jag var riktigt förbannad.Mission impossible tänkte jag när jag hoppade över till den andra bilen.  Men nu hamnade jag rätt, efter 2 minuter var vi framme vid hotellet. Sprang in, hämtade grejerna, blängde lite snett och tänkte onda tankar. Ut i bilen, nu var det riktigt bråttom. Kände mig som att man var med i värsta filmen, jagad typ. För han körde som en galning. Jag hade i mitt inre gett upp om att hinna, det var kört. Började tänka plan B. När vi helt plötsligt var framme. Han fick gott om dricksoch önskade mig lycka till. Spring, spring igen….. genom security, typ en VIP genomgång.  Nu var det 5 minuter kvar till avång….. Vi har efterlyst dig några gånger sa tjejen i gaten när jag andfådd kom dit, nu var det ingen minut till avgång. Typiskt att man inte får höra sitt namn ropas upp på en flygplats, när det äntligen sker. Hoppa in i shutteln, där sitter en kille. Jag var inte ensam om att komma sent. Men han hade kommit försent på grund av att han hade käkat frukost med familjen och glömt bort tiden. Kunde äntligen andas ut. Vilken start på dagen och ett par hysteriska timmar. Lärdom av detta: Glöm ALDRIG att extrakolla i safen. Kunde inte annat än skratta åt eländet. Skulle ha velat haft en film inspelad när jag gick bananas över den första taxichauffören. Han måste ha blivit livrädd när jag fick spelet.

Hejdå Hongkong, på återseende.

Mellanlandade i Beijing, inga mer incidenter. Landade framåt kvällen på Kastrup. Slut i rutan och på denna resan. Känns lite vemodigt, men nu väntar nya äventyr. Mot Lappland och några månaders vinterjobb. Samt planering för nästa resa.

27.12-28.12.2016

Landade tidigt på morgonen i Hongkong. Bussen in till staden, passa på och få lite sightseeing samtidigt. Har jag nämnt om att jag gillar Hongkong? Gillar verkligen den här staden.  Enkelt att ta sig runt, antingen till fots, metro, buss, spårvagn. Rekommenderar att köpa ett Octopuskort för 150 HK dollar, det kan man både betala med och resa med. Bara att fylla på i kortautomat. Smidigt som attans.

Bokat rum på Butterfly on Hollywood. Ut på vandring direkt. Besökte ett av den äldsta templen i HK. Köpte ljus och tände för nära och kära som lämnat oss. I anslutning till templet låg en marknad. Hittade äntligen ett buddhahuvud med 4 ansikten som jag letat efter.

Gick omkring och frös, lite skillnad i temperatur från Thailand. Så det blev till att fynda lite långärmat och en kofta. Dag 1 av 2 i HK blev mest shopping och fika och mycket gående.

Dag 2 var jag turist med stora bokstäver. Åkte spårvagnar hit och dit. Jättemysigt och så får man se mycket.Träffa locals på spårvagnen som man slår sig i slang med. Var vid Victoria Park. Färja över till Hongkong Island. Tog mig till Ladies market. Packat med folk och allsköns bråte. Vandrade och vandrade. Käkade middag på en sylta. Billigt och gott.

Dags att runda av, knyta ihop säcken. Allt har ett slut.

Den här resan har blivit annorlunda mot mina tidigare. Ändra planer efter vägen, ta en annan riktning . Har blivit mycket bättre på att säga ja istället för nej. Våga-Prova-Söka.

Min inställning till livet har förändrats. Förstår nu att min kropp och mitt inre har varit i större obalans än vad jag anat. Är mer känslig för höga ljud, mycket människor än vad jag varit tidigare. Tror att allt händer av en orsak, livet är förutbestämt. Fått många nya verktyg hur jag ännu bättre ska ta hand om mig.

Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

 

26.12.-27.12.2016

 

 

Ingen blymössa idag. Mycket piggare. Upp tidigt och packade. Var hos tjejerna på Kayos och fick en sista fotmassage för den här gången. Fick lite extra dricks som farväl present.

Brunch på Blue Water med Anna och Justin. Dags att säga hejdå för den här gången. Alltid så svårt, i alla fall för mig, mammahjärtat. Gömmer mig bakom mina solglasögon så inte tårarna syns. Men förhoppningsvis ses vi snart, till sommaren. Jag är sämst på att ta farväl.

Tog båten till Koh Samui för att flyga till Phuket. Men jag och resor….. Bussen från piren till flygplatsen pajade och det blev liiiiiite tight att hinna med flighten. Men jag var inte ensam om det. Vi haffade en egen taxi som körde som en galning för att hinna.  Springa gatlopp igen…. Run Forrest run. Som sista personen hoppade jag på shutteln ut till planet. Sekunderna på min sida den här gången. Jag som hade tänkt hinna käka något på flygplatsen. En glass på Swansens. Hann inte gå på toa ens.

Flög till Phuket, där hade jag några timmar att slå ihjäl innan flighten till Hongkong skulle lyfta.Det kändes som det var jag och 100.000 kineser som väntade på flyg. Svårt att hitta någonstans att sitta, folk överallt. Hade ju tänkt mig en lite nap. Men som känt är, är inte kineser de mest tystlåtna folket. Så det var inte lönt att tänka sig att sluta ögonen. Planet till Hongkong lyfte 3.45, jag slocknade innan vi var uppe i luften.