18.4.2017

”Morning has broken, like the first morning”

Vaknar till en härlig dag, vacker soluppgång. Mina medgäster, går iväg lite före mig. Så ensam kvar på detta lilla vackra Casa, tar jag min följeslagare på ryggen och vandrar ut i denna dag, min näst sista dag innan jag når Santiago de Compostella. Känns lite vemodigt. Vill inte att det ska ta slut.

Stannar till i utkanten av Padron för en färdknäpp, en espresso. Hälsar automatiskt på 2 tjejer i Kari Traa jackor. De är från Ungern, men bor i Norge. De vandrar med sin far.

I början av vandringen efter Padron, var nog den tråkigaste. Ganska trist utefter trafikerad väg. Började lyssna på musik redan efter 6-7 km. Efter en stund hoppar två individer ut från ett kafé, May och Tony. De hade sett mitt röda hår. Så ett glas vin kl 10, why not? Jag lämnade dem efter en stund. Jag skall lite längre än dem i dag, men vi ses säkert i Santiago i morgon.

Efter 20 km, kommer jag så till nästa pärla som jag hittat på nätet. Så skönt att komma från den hårt trafikerade vägen och in i lugnet. Pazo de Adran , som att komma till en oas. Var framme redan vid 14 tiden, nu ska det njutas och kopplas av innan morgondagen. Lugnt och stilla, ett gigantiskt träd utanför receptionen. Där man kan sitta och få skugga från solen. Här var jag den enda övernattande gästen. Vacker trädgård men sköna soffor, pool. Har ätit den godaste rätten hittills på Caminon. Underbart god risotto med grönsaker och ett kyligt gott vitt vin till. Bjöds på ost och brödpinnar som starter.

dav

hdr

mde

dav

Blandade känslor inför morgondagen. Uppfyllelse, styrka, andlighet, tomhet. Nu har Caminon varit min identitet, jag har följt pilarna som leder till Santiago. Längtat varje morgon, vad kommer jag att se i dag, möten mm. Vilka tankar kommer till mig i dag?

Varför gör jag det här?

För det första för att jag vill/önskat det. Se vad det gör med mig, vandra i mina tankar varje dag, ensam, som så många andra gör. Kan likna det med det 10 dagars meditationsretreatet jag var på i Thailand. 10 dagar i tystnad, 10-12 timmars meditation varje dag enligt Vipassana. En form av andlighet, trots att jag inte är troende. Jag gör det här ensam och vet att de jag möter gör det av en anledning, varför behöver jag inte veta. Många har gjort det flera gånger och jag vet att jag också kommer att återvända till Caminon. Vill inte sluta. Har jag blivit en annan? Det tror jag inte, men vissa tankar och värderingar har blivit förstärkta. Konsumtion/shopping bland annat. Vilket konsumtionsamhälle vi lever i.  Ser ju under de här veckorna att man klarar sig på lite. Hoppas att jag blivit ännu mer ödmjuk inför andra människor och deras öden.

Kännt att min syster varit med mig. Vet inte hur jag kommer att reagera i morgon, när jag vandrar in i Santiago. Kommer jag att tycka att det är för mycket och bara vill därifrån eller få en härlig känsla av uppfyllelse, eufori?  Därför är det så skönt att landa här, njuta av tystnaden.

”Ultreya”

dav

dav

dav

17.4.2017

”Kari Traa förenar”

Vem möter jag vid frukosten, om  inte May och Tony. De hade övernattat på samma hotell. Så kul att se dem igen. De var på väg att gå när jag kom, men vi lär säkert ses igen.  En man i restaurangen tilltalade  mig, på norska… Han såg att jag hade kläder från Kari Traa på mig. Så antog att jag var från Norge eller Sverige. Kari Traa förenar. Blev en pratstund. Han hade gått Caminon många gånger, den här gången från Porto, kustvägen. Vi stötte sedan på varandra några gånger under dagen.

När jag gick ut ur staden höll man på att packa upp varor för marknad. Allt möjligt, kläder, grönsaker, frukt, krimskrams, skor. Massor av folk, fast klockan inte var mycket.

Första timmarna gick jag som vanligt i tankar och meditativ stämning. Låta tankarna komma. Senare musik. I dag gick Caminon  mest genom skogsvägar, skönt att slippa trafiken. Uppskattar ett obemannat fik på vägen, mitt ute i ingenstans. Varuautomat och toa. Perfekt för en paus.

Gick över flodenRio Ulla på väg in i Padron. Där pågick en 10 dagars festival, tror det är sista dagen idag. Och se där, mitt ögongodis träffar jag även idag. Han sitter med en öl vid ett bord. Växlar några ord innan jag drar vidare. Mitt boende för natten ligger utanför Padron, västerut i Lestrove. Tänkte passa på att käka innan jag vandrar åt det hållet. Hittar en irländsk pub, som ligger intill kyrkan Santa Maria de Iria. Där finns även en staty av Camilo José Cela, 1989 års nobelpristagare i litteratur. Han föddes i huset bredvid kyrkan.

dav

dav

dav

dav

Blev en sallad, ägg, ost och pommes och förstås Estrella, hela kostcirkeln. Till priset av 10 euro. Vem kommer  och kikar in genom fönstret, om inte mina vänner från Irland, May och Tony. Kärt återseende. Blev öl och vin,  massa skratt och snack innan vi skildes åt igen.

Jag vandrade ut mot Lestrovo och hittade så, efter 20 km vandring,  ännu en pärla. Alltså, vilket drömställe. A Casa Antiga do Monte. Älskar när man tänker på detaljer. Ett vackert, gammalt hus byggt i sten. Doft av nybakat som slår emot en när man kommer in i huset. På rummet väntade en liten bricka med chokladpraliner. Sängen bäddad med broderade lakan. Balkong med utsikt mot bergen. Perfekt. Sådant gör mig glad. Plus lugnet och tystnaden. Mitt emot hotellet ligger en pool som man har tillgång till. Så det blev poolhäng i solen. Pratade med de andra gästerna. Det är de 3, från Tyskland och jag som bor på hotellet. Har träffat på dem då och då under Caminon. Blev inviterad till middag men tackade artigt nej. Var så mätt efter lunchen och så ville jag gå en sväng till byn. Hittade en bar där. Jag och en drös med lokala män som intog sin kvällsöl. Ingen snackade engelska, men lyckades beställa en kopp te, frågade om de hade någon typ av smörgås. Fick ett nekande svar. Men såg samtidigt att killen i baren, bar ut mackor till männen….. OK, tänkte jag, ingen fara, jag överlever. Men när jag fick mitt te så kom även en macka på ett fat. Jag tittar frågande på honom. Han nickar, huset bjuder. Macka eller inte macka, det är frågan. Jag elsker dette landet.

dav

dav

hdr

dav

Sov som en prinsessa i mina broderade lakan och blommiga tapeter.

15.4.2017

”Vägen är viktigare än det som fick dig att gå den” Paulo Coelho

hdr

dav

dav

dav

Upp tidigt som vanligt. Ser solen gå upp utanför mitt fönster. Ännu en solig dag. Ska väl inte klaga på frukosten, men när det till 75% består av diverse bakverk, inte en enda grönsak, så blir man lite besviken. Nä, inga pluspoäng här inte. Det positiva var att ägarinnan påstod att frukost ingick och jag protesterade inte. 7,5 Euro för den hade varit överbetalt. Betalade mitt rum, fick 2 flaskor vatten med mig. Tack och hej då.

Gick en sväng längs stranden, tog lite bilder innan jag styrde kosan mot Caminon. I dag blev det en halvdag, 11 km. Skulle till San Louis, 3 km utanför Arcade. Relativt lätt vandring, lite uppför i början. Gjorde ett stopp i Arcade för en espresso och besök på apoteket. Mysig stad. Stannade och köpte en pilgrimsmussla hos en gammal dam som satt och dekorerade dessa skal. Kände mig äntligen mogen för att hänga den på min ryggsäck, som  så många pilgrimer har, som jag möter. Ut genom Arcade, med lite hjälp av lokala män och 2 fransyskor som jag mötte, så hittade jag hotellet. San Luis. Ligger utmed motorvägen och havet på andra sidan. Balkong i solen, perfekt. Tvättar lite kläder och hänger ut för att torka. Sätter mig sen på deras uteservering, i solen och gottar mig. Äter den godaste potata brava ever och ett glas rött till det. Kan det bli bättre?!.

Blev en slapp eftermiddag och kväll i solen, god kall öl innan middag. Hade halvpension så middag och frulle ingår. Lite svårt med vegetariska alternativ, men potata brava, sallad och stekt ägg funkade perfekt. Servitrisen som jobbade kunde knappt någon engelska och jag då ingen spanska. Det står på min lista, lära mig spanska och portugiska. Hon var så serviceminded och körde med google translate. Blir glad när människor verkligen anstränger sig. Det ger dricks.

Eftersom mitt rum var granne med tvättstugan, blev det liiite dåligt med sömn. Tur man har öronproppar att köra in.

dav

dav

dav