Har även fått med Anna i våra morgonrutiner. Hon dricker dock inte kaffe, färskpressad juice för henne.
Åkte till Tavira idag, vidare till Santa Luzia, Pares Del Rai och Praia do Barril . Tog ”tåget” . Ett litet tuff tuff tåg som tar en sista sträckan, ut till stranden. Det går att gå också förstås. Men man måste ju prova alternativa sätt. En sur konduktör, ingen engelska här inte. Det verkade som han tycker att alla turister var idioter som inget fattade. Lite kul faktiskt.
Men i alla fall, en mycket vacker strand med massa ankare som ligger på stranden. Har sökt info om varför de ligger där. Förr i tiden när fiskarna var ute och fiskade tonfisk, användes ankarna för att hänga näten på. Sant eller inte, vem vet. Jag trodde det var en mer dramatisk historia bakom.
Vid morgonkaffet på vårt stamfik kom det massor av barn/ungdomar, uppklädda på led. Sjöng och spelade musik. På torget var det massor av människor, flaggor som hissades. Var tvungen att googla, det visade sig vara frihetsdagen, som firas till minne av Nejlikerevulotionen, 1974, då Portugal blev demokrati efter en militärkupp.
Tavira
Vi bestämde oss för att ta oss i riktning österut idag. Tåg till Tavira, en stad som är hyllad och rekommenderad av många. Men sorry, inget i vår smak. För turistigt, efter en fika på ett mysigt café tog vi oss ut från stan. Gick via Santa Luzia och Padras del Rei till Fuzeta där vi tog tåget tillbaka till Olhao. Kändes i benen när man kom hem, gått ca 30 km idag.
It is what it is. It was what it was. It will be what it will be. Dont stress it
Underbat att vara tillbaka i Olhao men lite problem som gnager.
Hade fått hjälp av Gino, ägare av Zenith Guest house, där jag bodde förra året. Han hade ordnat en studio till mig, 2 sovrum, terrass. Tillräckligt med plats för mig och mina musketörer. I går kväll fick jag mail från honom ang att det blivit problem med lägenheten. Elen tror jag det var. Men att han hade ett annat, bättre alternativ (enligt honom). Detta alternativ visade sig vara hos grannen, Clarinha. Bodde en natt hos dem förra året. Jättegulligt par. Gino hade misstänkt bråttom att dra och bara hjälpte mig upp med väskan. Nyrenoverat och fint. Men bara 1 rum och det värsta av allt, ingen terrass. Jag lackade ihop. Sa att jag skulle kolla efter annat boende. Det skulle kunna funka för 2 personer men inte för 3. Han är en trevlig man Gino, men när han blir i ifrågasatt då är det inga trevligheter längre.
Märks att han inte varit i hotellbranschen tidigare, utan sålt fisk. Ursäkta mig, men jag blev så arg på hans invändningar och att jag minsann inte skulle klaga. Troligtvis var andra stället dubbelbokat och detta blev en akutlösning. Tanken var att stanna 3 veckor, hade betalt 1/3 i förskott och de dagarna tänker jag bo, annars är jag rädd för att inga pengar kommer att återbetalas. Absolut inga hard feelings för Clarinha och hennes man, de är jättetrevliga människor.
Efter en lång dag på buss och så massa tjafs med en idiot, i mina ögon sett, så var jag slut på energi. Gick och handlade och så käkade en omsaklig pizza innan jag gick hem och la mig. Nya tag i morgon.
Ändå härligt att vara tillbaka i Olhao och detta kommer att lösa sig med boendeproblemet. Andas Gunilla, andas.
Buss Madrid till Setubal, 7 timmar. Check på den. Men man får se mycket på vägen. Fräsch buss och inte mycket folk.
Vill ha, älskar Pandor. Inköpt i Kina upplyste mig damen om när jag beundrade den fina väskan
Upp tidigt idag, packade. Hade tänkt mig att gå till busstationen. Skulle ta 40 minuter enligt Google Maps. Receptionisten på hotellet tyckte jag var liiiiite tokig som tänkte gå, men whatever. Gick jättebra, till en början. Hade väl 1 km kvar när jag gick fel ett par gånger. Fick retirera och vinka in en taxi. Som tur var. Seglade in 9:45 på stationen, klockan 10:00 gick bussen. Bra jobbat Gunilla.
Väl framme i Setubal väntade nästa utmaning. Bussen stoppade inte där jag trodde och räknat med. Nej, hållplatsen låg liksom utanför Setubal. Men hur svårt kan det va tänkte den till början alltid positiva Gunilla. Gick i cirkel till att börja med, i lite dunkla kvarter. Tog väl 1 timme innan jag nådde hotellet, Solaris Genomsvett och törstig och hungrig. Ett mysigt, litet hotell som ligger nära hamnen. Mycket trevligt bemötande av portiern.
En dusch senare och lite koll på Trip Advisor efter veg ställe att käka på, gav jag mig ut på schtan. Hittade ett jättehärligt ställe nere vid hamnen. OCanteiro, en liten pärla. Ingen kunde engelska men med Google translate gick det vägen. Hade så mycket att välja på. För 10 Euro fick jag soppa, en full tallrik fylld av massa gott, grönt, småplock, 3 varmrätter, dessert och hemgjord ingefärsdryck. Fick matkoma efter, gick en extra sväng i stan innan jag drog hemåt till hotellet.
O Canteiro
9 april
Efter en återigen god natts sömn vaknade jag tidigt. Mediterade innan frukost. Regnade ute så tog det lugnt. Mycket god frulle, till och med grovt rågbröd. Kaffet, Mamma Mia så gott, drog i mig 2 dubbla Espresso. Sen blev det fart på Gunilla. När vädret stabiliserat sig tog jag mig ut.
Riktning Sao Felipe, ett slott från 1500-talet. Ligger på en höjd, ca 2 km från Solaris. Gick uppåt, uppåt och så uppenbarade sig detta slott. Med en fantastisk utsikt och så vackert inne i kapellet. Tog massor av bilder och njöt av det vackra.
Fanns även ett mysigt slottscafé, blev en cafe double.
Ön Troia
Slottskatten
Vidare ned mot beachen, Albarquel. Wow, en i princip helt öde strand. Kan tänka mig att det kryllar av människor här i högsäsong.
Nästa stopp blev Parque Urbano Da Albarquel. En jättefin park som ligger längs havet. Satt mig på en bänk en stund. Tog in allt det vackra, havet, horisonten, fundera, reflektera. Så glad att vara tillbaka i mitt älskade Portugal och att det blir nästan 5 veckor i detta underbara land.
Kom så småningom tillbaka till Setubal, passerade fiskehamnen. Så många båtar i härliga färger.
Tillbaka till hotellet blev det ett trevligt samtal med portiern. Frågade lite om vad för slags gäster som bor här. Många arbetare från olika länder, som jobbar dels på fabriker i närheten (finns en stor saltfabrik bl a), hamnen mm.
Gick en sväng i stan framåt kvällen. Skulle besöka Convent de Jesus, men tyvärr var den stängd pga reparation. Många fina husfasader och alla läckar fasadmålningar. Det gillar jag. Tyvärr verkar det finnas mycket missbruk, det är så synligt. Sitter gäng vid varje litet torg jag passerar.
Avslutar med middag på OCanteiro även idag. Varför ändra på ett vinnande koncept.
Kunde inte låta bli, längtan blev för svår. Vandrade den sista dagen i Portugal. Från Povoa de Varzim till Vila Do Conde. Bara 10 km totalt, men ville verkligen suga ut det sista av den här tiden som pilgrim.
Stannar för en espresso på vägen. Inte för att jag är trött, utan för att jag vill insupa atmosfären, reflektera. Kan inte lämna havet, fylls av ett vemod. Vackert, rofyllt. Drömmer mig bort en stund.
Hade bokat sista natten i Portugal, på Erva Doce i Vila Do Conde. Men med tanke på att det var lite lagom rörigt där var jag inte hundra på att de hade rum för mig. Bokningssystem? Nja, de hade lite lösa lappar här och var och en kalender. Min magkänsla hade rätt. Jag kunde få dela rum. Tack, men nej tack…. Hämtade min kasse med kläder som jag lämnat kvar. Kollade runt på nätet, hittade ett hotell nära flygplatsen. Sagt och gjort, min vandring var inte riktigt slut än. Blev ett par kilometer till tåget och så vidare mot hotellet.
Blev uppgraderad till en minisvit, tackar tackar. Bättre än att dela rum med en okänd. Massagedusch, härligt.
Packade och fixade. Sa hejdå till stavarna, tackade för ett gott samarbete. Är så glad och tacksam att jag fixade det, att min kropp klarade det. Inte en endaste skavsår har jag fått. Fantastiskt.
Nu kan jag bocka av detta på min bucketlist och samtidigt veta att det här kommer jag att göra flera gånger.
”Vägen, vägen låter oss längta, men den far oss förbi medan vi står och väntar”
Reflektioner:
Caminon har gjort mig ännu mer självständig, bevisat för mig själv att jag klarar det här. Det kan ingen ta från mig. Jag gjorde det här för min egen skull, bara och endast för min egen skull. Fina och givande möten. Naturen. Känna in ett nytt land för mig, Portugal.
Efter en kväll och natt i Porto, tog jag tåget till Povoa de Varzim, norr om Vila de Conde. Ligger vid havet, vackert med oändliga strandpromenader. Nästa gång ska jag vandra Caminon längs havet. Det är bestämt.
Gillar Portugal och människorna, de är vänliga och trevliga.
Blir ett par dagar här, ligga på stranden, gå längs stranden. Äta god mat och ännu godare glass.
Checkar in på Hotel Costa Verde, som ligger ett par minuter från stranden. Prisvärt, fräscht, god frukost, läckra konstverk, mycket vitt, havsutsikt.
Vet att i morgon är det bara stranden som väntar. Konstig känsla.
dav
dav
Havet, det är något speciellt med det. Så helande, oändligt, fascinerande.
Lifeisbetterinflipflops.blog 