21.4.2017

Vaknade upp till en fantastisk soluppgång. Packade och drog till bussen. Var inte den enda som skulle med bussen. Massor av pilgrimer som skulle tillbaka till Santiago.

Vill och hoppas att jag återvänder hit till denna del av Spanien och världens ände, som Finsterre kallas. Vill fortsätta vandra Caminon. Även stanna längre och utforska Finsterre med omgivningar.

Buss till Santiago de Compostela, byte till Porto. Träffade det Israeliska paret från mina första dagar på Camin. De hade kommit till Santiago dagen före. Hade fått samma känsla som jag och ville inte bli kvar. De skulle också till Porto. Ännu ett bevis att jag inte är onormal…

En natt i Porto. Sedan väntar några dagar vid havet innan det är tid att resa tillbaka till Sverige och Norge.

 

 

 

20.4.2017

”Vägen är målet”

Upp i ottan, häftigt att gå genom den knappt vakna staden. Se solstrålar som tränger sig ner mellan husen. Skulle gå ett par km till bussterminalen. Som vanligt, lite lost. Fick sällskap med en kvinna, som ändå skulle åt samma håll. Trevligt samtal.

Det blev  buss till Corcubion och så vandrade jag därifrån. På bussen träffade jag en dansk tjej, Anna, hon skulle ta bussen hela vägen. Hon hade upplevt samma känsla som jag, när hon kom till Santiago i går. Skönt att det inte bara är jag som är konstig.

Är så glad att jag tog det här beslutet. Fantastiskt vackert. Vandrat längs havet. Det här är Caminon för mig. Går och småler hela tiden, trots att det i början är ganska mycket uppför och jobbigt. Men tröttheten forsvinner när jag ser havet. En verklig lisa för själen. Färgerna, havet, det gröna, stränderna, himlen, solen. Vill inte att dagens vandring ska ta slut. Nu snackar vi eufori, på riktigt.

Kommer fram till mitt boende för natten, ett mycket läckert ställe. Hotel Langosteira.

Man blir glad bara av att se hotellet på utsidan. Blått och vitt, fiskar målade på fasaden. Det är 2 systrar som driver hotellet. Det mesta av utsmyckningen är återbruk. Receptionen är urläcker, massor av stenar och glas som hittats på stranden. Som granne har de ett häftigt ställe, en bar som heter The World Family.

Efter en öl på hotellet, tänkte jag ta mig upp för de sista 4 km, till den riktiga nollpunkten. När jag så passerar The World Family,  kommer Anna, den danska tjejen utspringande.  Följer med henne in, blir lite käk och rödvin. Mycket gott och billigt. Jättetrevligt folk, roliga, lite annorlunda men med stora hjärtan.  Riktigt laidback, någon sitter och mediterar i en soffa, två börjar spela badminton med bardisken mellan sig. Härlig stämning. Blir lite snack innan vi säger hejdå. Jag vandrar vidare upp mot målet för dagen, Cap Finsterre. Vacker väg uppför, ganska varmt. Men går med lätta steg, har ju ingen ryggsäck på ryggen och min känsla är så annorlunda mot i går. Ett härligt flow.

Efter 4 km är jag framme, i dag blev det totalt 22 km. Så vackert, havet, det oändliga framför mig. Kysser 0-stenen. Så mycket känslor som bubblar upp. Det här är Caminon, min Camino. Nu känns det bra, att avsluta den här. Stannar kvar en stund, låter tankarna komma. Dricker en öl på hotellets terrass, som ligger ute på udden. Vandrar tillbaka i solnedgången. Uppfylld och lycklig.

 

På vägen ner, ser jag en viklädd man på håll. Lång vitt hår och skägg. Ser ut som Jesus, tänker jag. Vi möts och han stannar mig, presenterar sig som Pedro.  Välsignar mig genom att säga Love and Peace. Ger mig två handmålade kort. Frågar var han kommer ifrån. Han svarar Universum…. Fascinerande man.

 

Med lätta steg vandrar jag tillbaka till Finsterre. Nu kan jag knyta i hop säcken.