It is what it is. It was what it was. It will be what it will be. Dont stress it
Underbat att vara tillbaka i Olhao men lite problem som gnager.
Hade fått hjälp av Gino, ägare av Zenith Guest house, där jag bodde förra året. Han hade ordnat en studio till mig, 2 sovrum, terrass. Tillräckligt med plats för mig och mina musketörer. I går kväll fick jag mail från honom ang att det blivit problem med lägenheten. Elen tror jag det var. Men att han hade ett annat, bättre alternativ (enligt honom). Detta alternativ visade sig vara hos grannen, Clarinha. Bodde en natt hos dem förra året. Jättegulligt par. Gino hade misstänkt bråttom att dra och bara hjälpte mig upp med väskan. Nyrenoverat och fint. Men bara 1 rum och det värsta av allt, ingen terrass. Jag lackade ihop. Sa att jag skulle kolla efter annat boende. Det skulle kunna funka för 2 personer men inte för 3. Han är en trevlig man Gino, men när han blir i ifrågasatt då är det inga trevligheter längre.
Märks att han inte varit i hotellbranschen tidigare, utan sålt fisk. Ursäkta mig, men jag blev så arg på hans invändningar och att jag minsann inte skulle klaga. Troligtvis var andra stället dubbelbokat och detta blev en akutlösning. Tanken var att stanna 3 veckor, hade betalt 1/3 i förskott och de dagarna tänker jag bo, annars är jag rädd för att inga pengar kommer att återbetalas. Absolut inga hard feelings för Clarinha och hennes man, de är jättetrevliga människor.
Efter en lång dag på buss och så massa tjafs med en idiot, i mina ögon sett, så var jag slut på energi. Gick och handlade och så käkade en omsaklig pizza innan jag gick hem och la mig. Nya tag i morgon.
Ändå härligt att vara tillbaka i Olhao och detta kommer att lösa sig med boendeproblemet. Andas Gunilla, andas.
Det kan vara svårt att vara vegetarian i Spanien, om man inte vill äta ägg mm. Tur att Trip-Advisor finns. Hittade Benicassim Nou Café där.3 km från hotellet, men så värt att ta sig dit. Hotellet är orimligt dyrt plus att det enda som är vegetariskt är potata brava. Älskar det men vill gärna ha lite variation. Käkade det en kväll, stor portion för 7 euro, lite dyrt kan tyckas. Bad om Sangria men man blandade inte mindre än 1 liter, trots att det stod på menyn. Servicen kan vara bättre. Men så Nou Café, ett läckert, ruffigt ställe. Kan tänka mig att det sjuder av liv här i högsäsong. Verkar vara mycket stammisar. Otroligt prisvärt och så attans gott. Vegetarisk burgare, som var jättegod, vatten, öl och espresso för 8 euro. Det är prisvärt och så gott.
Sunset
Veg burgare
Har haft problem med nacke och axlar länge och var i stort behov av massage. Hittade ett ställe i stan. Pratade med en tjej, som sa att jag skulle komma tillbaka om en timme. Har ganska dålig erfarenhet av manliga massörer utomlands…. både Thailand och Turket, så när det visade sig att det var en man som skulle massera mig, kände jag.. hmmmm men ok, jag har ont och behöver verkligen massage. Tänkte att jag måste slappna av och go with the flow. Han spelade Enya, bra massage, inte hård (som jag velat ha). Det märkliga var hans andning, han djup andades hela tiden. Har aldrig upplevt det tidigare. Det gav mig en meditativ stämning. Kände mig hel väck när han viskade i örat att han var klar. Rejält avslappnad vandrade jag hemåt, tog strandpromenaden. Gick förbi dessa vackra, gamla, stora byggnader från början av 1900-talet. Så mycket historia som de innehåller. Många av dem inhyser restauranger, caféer.
Fick ett djupdyk i mina tankar när jag låg på stranden en dag. Har tänkt lite efter att jag träffat min älskade systerdotter M innan jag flög till Barcelona. Pratade normer, vad är normalt. Kanske inte rätt frågor att ställa mig som känner mig som en udda fågel och har en känsla av att inte passa in. Ska jag stå tillbaka? Om man måste stå upp för sina beslut, försvara, strama åt, tänka mig för i umgänge med andra, ett steg fram, två tillbaka. Hur många tankar finns i ens inre? Vart ska jag? Vad är normen? Finns det en norm och om det finns, vem beslutar hur den ska se ut. Ska man skapa en hashtag #norm #skitinormen #vardigsjälv #levdittliv #skitiandra #whatevermakesyouhappy #justdoyourthing #whereverilaymyhatismyhome.Ska bestämma mig för att besvara frågor med motfrågor eller att inte svara alls. Se inte bakåt. Gör din grej och var stolt över den. Varför ska alla som anses leva ”utanför boxen” ofta bli ifrågasatta. Mind your own business. Dont fuck with the people. Power to the people, power to the people, come on.
Det var lite tankar en helt vanlig dag på stranden. Kände att jag måste skriva av mig.
Sista morgonen i Benicassim vaknade jag tidigt. Gick ”Via Verde” norrut och mötte soluppgången. Gick upp till tornet och vände. Magiskt, så vackert.
Pressa ut de sista timmarna på stranden. Supa in atmosfären, doften, ljud. Samla i minnesbanken. Ett sista farväl. Vem vet, jag kommer kanske tillbaka. Perfekt ställe att relaxa på.
Cava kl 11 för att jag vill och för att jag kan
Varit så gott att få den här tiden för mig själv, helt ensam. Jag tycker om att umgås, men sitter lika gärna under min korkek, luktar på blommorna, njuter av tillvaron.
Gunilla-lost in Barcelona.
Alltså jag skäms över mitt förvirrade sätt ibland. Kom fram till Barcelona med tåget från Benicassim. Köpte biljett till flygplatsen, där hotellet låg i närheten. Men hamnade helt fel. Hoppade av i Sitges när jag anade att det gått åt fel. Hallå, jag åkte ju förbi Sitges på väg TILL Barcelona. Men fick se lite av Sitges, vackert och mysigt och massor av folk. Tillbaka in mot stan. Samlade ihop mig och fokuserade. Koncentration Gunilla. Kom rätt så småningom. Inget hoppa högt hotell. Lyhört som satan. Badrummet verkade nyrenoverat, men rummet… Usch, tur jag alltid har flipflops med mig. Har lite fobi för heltäckningsmattor. På morgonen när jag packade ihop mig var det ett icke så trevligt kryp på kudden. Som en mini kackerlacka. Härligt sista minne från Spanien.
Firar 50 år av vänskap,, 3 år försent, så upps, det blev 53 år
Palms, sun and clouds
Härlig oas
3 veckor i Spanien.
Flög till Barcelona från Arlanda. Tog mig sedan med tåg söderut till Alicante. Ett perfekt sätt att se en del av Spanien. Stundtals med havet som utsikt. Så vackert. Blir alltid lika lycklig av att se havet, fylls av ett lugn.
Kom fram sent till Barcelona övernattade på B&B Valicantes, nära flygplatsen och metron. Helt ok för en övernattning. Ska ju bara sova.
Åka tåg i Spanien är härligt och bekvämt. Stannade vid många platser som jag har lagt på minnet, vill besöka. Sitges, Cubelles, Vila nova i la GeTarragona, mycket vandringsleder.
Havet, stränder, himmel, berg, apelsinodlingar. Känner spontant att hit vill jag återvända, mycket att utforska.
Men mitt mål är Alicante, blir upphämtad av min älskade bästis, Ann Britt och hennes man Per. Ska bo hos dem i Casa del Olsson i Torrievieja, deras paradis här i Spanien. En härlig lägenhet där deras stora takterrass är pricken över i. Utsikt åt alla håll. Kan se både soluppgång och nedgång.
hdr
dav
dav
dav
dav
Blev härliga dagar hos dem. Dagliga morgonpromenader, möta soluppgången. Häng på beachen, härliga middagar. urgoda sangrias, skratt, prat. Mängder av cava, ännu mera skratt, minnen.
Perfekt att bara få vara, varva ner.
Morgonsol
Tankar i solen
Urgod lunch på BeetVegetariano
Bästa Sangrian på Shannons, kostar nästan gratis
Dubbla soluppgångar
Tack älskade vänner för er gästfrihet. Nu vet jag var ni bor….. 🙂
Upp tidigt, buss till Haugastöl. I dag är det vandring från Haugastöl till Finse på programmet. 28 km och som vanligt har jag en deadline, tid att passa för att hinna med tåget till Voss. En fantastisk höstdag, perfekt väder att vandra i. Möter ett tiotal på cyklar. Det vanliga är ju att cykla Rallarvägen. Men inte för mig. Jag gillar att vandra, lättare att samla intrycken på det sättet. Stanna, ta bilder. Insupa det vackra, för vackert är det. Vilka färger på, naturen bjuder på. Lunkar på, stannar för fika. Tänker att det är höstens sista andetag, vintern väntar runt om hörnet. Ny årstid, nya färger. Naturen är magisk.
Hann fram till Finse, hela 6 minuter till godo innan tåget kom…. Typiskt mig. En helt magisk dag, som en enda lång vandrande meditation, tid för tankar och reflektioner.
Den här sommaren går väl inte till historien som en av de bättre precis. Så när solen äntligen bestämt sig för att skina på oss och jag har ledig dag finns det inga alternativ.
Packa ryggsäcken med kaffe och matsäck och ge sig ut.
Idag tog jag färjan först till Utne, sedan till Kvanndal. Där bussen till Steinstö, för att ta mig till dagens mål. Björkeveten.
Aldrig varit här, när jag är ledig söker jag mig gärna till ”öde” platser, se något nytt. Komma till en ny utsikt. Mötte inte många själar denna dag, 2 tjejer från Schweiz, 2 norrmän och så förstås ett antal får…. Och inte ett moln så långt ögat kan nå. Tyst, stilla.
Tog mig upp till toppen vid Björkeveten. Så vackert, fantastisk utsikt. Wow! Lika härligt varje gång, när man når målet. Behöver de öppna vidderna för att hjärnan ska få ny energi, tänka klart och bli kreativ.
dav
dav
dav
dav
bty
Fika på toppen, innan jag vänder nedåt igen. Tidsoptimist som vanligt, får halvspringa sista biten ner för att hinna med bussen till Norheimsund, där jag ska övernatta på Thon Hotell. Gutt att checka in, fint och fräscht rum, duscha och upptäcka att jag glömt att packa ombyte. Känns mindre fräscht helt plötsligt… inte läge att gå ut och käka. Fick bli Thai take away på rummet. Gick bra det med.
Dagen efter gick jag till Steindalsfossen, vattenfallet man kan gå bakom. Mindre turistfälla i mina ögon. Besökte Bjöketeigen gard, kaffe och nybakad potetkake. Det satt fint.
Buss tillbaka till verkligheten. Så var 2 lediga dagar till ända och jag kommer tillbaka med ny energi.
Kunde inte låta bli, längtan blev för svår. Vandrade den sista dagen i Portugal. Från Povoa de Varzim till Vila Do Conde. Bara 10 km totalt, men ville verkligen suga ut det sista av den här tiden som pilgrim.
Stannar för en espresso på vägen. Inte för att jag är trött, utan för att jag vill insupa atmosfären, reflektera. Kan inte lämna havet, fylls av ett vemod. Vackert, rofyllt. Drömmer mig bort en stund.
Hade bokat sista natten i Portugal, på Erva Doce i Vila Do Conde. Men med tanke på att det var lite lagom rörigt där var jag inte hundra på att de hade rum för mig. Bokningssystem? Nja, de hade lite lösa lappar här och var och en kalender. Min magkänsla hade rätt. Jag kunde få dela rum. Tack, men nej tack…. Hämtade min kasse med kläder som jag lämnat kvar. Kollade runt på nätet, hittade ett hotell nära flygplatsen. Sagt och gjort, min vandring var inte riktigt slut än. Blev ett par kilometer till tåget och så vidare mot hotellet.
Blev uppgraderad till en minisvit, tackar tackar. Bättre än att dela rum med en okänd. Massagedusch, härligt.
Packade och fixade. Sa hejdå till stavarna, tackade för ett gott samarbete. Är så glad och tacksam att jag fixade det, att min kropp klarade det. Inte en endaste skavsår har jag fått. Fantastiskt.
Nu kan jag bocka av detta på min bucketlist och samtidigt veta att det här kommer jag att göra flera gånger.
”Vägen, vägen låter oss längta, men den far oss förbi medan vi står och väntar”
Reflektioner:
Caminon har gjort mig ännu mer självständig, bevisat för mig själv att jag klarar det här. Det kan ingen ta från mig. Jag gjorde det här för min egen skull, bara och endast för min egen skull. Fina och givande möten. Naturen. Känna in ett nytt land för mig, Portugal.
Efter en kväll och natt i Porto, tog jag tåget till Povoa de Varzim, norr om Vila de Conde. Ligger vid havet, vackert med oändliga strandpromenader. Nästa gång ska jag vandra Caminon längs havet. Det är bestämt.
Gillar Portugal och människorna, de är vänliga och trevliga.
Blir ett par dagar här, ligga på stranden, gå längs stranden. Äta god mat och ännu godare glass.
Checkar in på Hotel Costa Verde, som ligger ett par minuter från stranden. Prisvärt, fräscht, god frukost, läckra konstverk, mycket vitt, havsutsikt.
Vet att i morgon är det bara stranden som väntar. Konstig känsla.
dav
dav
Havet, det är något speciellt med det. Så helande, oändligt, fascinerande.
Vaknade upp till en fantastisk soluppgång. Packade och drog till bussen. Var inte den enda som skulle med bussen. Massor av pilgrimer som skulle tillbaka till Santiago.
Vill och hoppas att jag återvänder hit till denna del av Spanien och världens ände, som Finsterre kallas. Vill fortsätta vandra Caminon. Även stanna längre och utforska Finsterre med omgivningar.
Buss till Santiago de Compostela, byte till Porto. Träffade det Israeliska paret från mina första dagar på Camin. De hade kommit till Santiago dagen före. Hade fått samma känsla som jag och ville inte bli kvar. De skulle också till Porto. Ännu ett bevis att jag inte är onormal…
En natt i Porto. Sedan väntar några dagar vid havet innan det är tid att resa tillbaka till Sverige och Norge.
Upp i ottan, häftigt att gå genom den knappt vakna staden. Se solstrålar som tränger sig ner mellan husen. Skulle gå ett par km till bussterminalen. Som vanligt, lite lost. Fick sällskap med en kvinna, som ändå skulle åt samma håll. Trevligt samtal.
Det blev buss till Corcubion och så vandrade jag därifrån. På bussen träffade jag en dansk tjej, Anna, hon skulle ta bussen hela vägen. Hon hade upplevt samma känsla som jag, när hon kom till Santiago i går. Skönt att det inte bara är jag som är konstig.
Är så glad att jag tog det här beslutet. Fantastiskt vackert. Vandrat längs havet. Det här är Caminon för mig. Går och småler hela tiden, trots att det i början är ganska mycket uppför och jobbigt. Men tröttheten forsvinner när jag ser havet. En verklig lisa för själen. Färgerna, havet, det gröna, stränderna, himlen, solen. Vill inte att dagens vandring ska ta slut. Nu snackar vi eufori, på riktigt.
dav
bty
dav
dav
dav
Kommer fram till mitt boende för natten, ett mycket läckert ställe. Hotel Langosteira.
Man blir glad bara av att se hotellet på utsidan. Blått och vitt, fiskar målade på fasaden. Det är 2 systrar som driver hotellet. Det mesta av utsmyckningen är återbruk. Receptionen är urläcker, massor av stenar och glas som hittats på stranden. Som granne har de ett häftigt ställe, en bar som heter The World Family.
dav
dav
dav
dav
dav
Efter en öl på hotellet, tänkte jag ta mig upp för de sista 4 km, till den riktiga nollpunkten. När jag så passerar The World Family, kommer Anna, den danska tjejen utspringande. Följer med henne in, blir lite käk och rödvin. Mycket gott och billigt. Jättetrevligt folk, roliga, lite annorlunda men med stora hjärtan. Riktigt laidback, någon sitter och mediterar i en soffa, två börjar spela badminton med bardisken mellan sig. Härlig stämning. Blir lite snack innan vi säger hejdå. Jag vandrar vidare upp mot målet för dagen, Cap Finsterre. Vacker väg uppför, ganska varmt. Men går med lätta steg, har ju ingen ryggsäck på ryggen och min känsla är så annorlunda mot i går. Ett härligt flow.
Efter 4 km är jag framme, i dag blev det totalt 22 km. Så vackert, havet, det oändliga framför mig. Kysser 0-stenen. Så mycket känslor som bubblar upp. Det här är Caminon, min Camino. Nu känns det bra, att avsluta den här. Stannar kvar en stund, låter tankarna komma. Dricker en öl på hotellets terrass, som ligger ute på udden. Vandrar tillbaka i solnedgången. Uppfylld och lycklig.
dav
dav
dav
dav
dav
På vägen ner, ser jag en viklädd man på håll. Lång vitt hår och skägg. Ser ut som Jesus, tänker jag. Vi möts och han stannar mig, presenterar sig som Pedro. Välsignar mig genom att säga Love and Peace. Ger mig två handmålade kort. Frågar var han kommer ifrån. Han svarar Universum…. Fascinerande man.
Med lätta steg vandrar jag tillbaka till Finsterre. Nu kan jag knyta i hop säcken.
”May this day bring you peace, tranquillity and harmony”
Yes, I dit it. Efter 14 km nådde jag mitt mål, eller är det mitt mål? Var tyvärr inte så euforisk som jag trodde jag skulle känna mig. Lite mer: ”jaha, vad gör jag nu??” Antiklimax.
Trodde att jag skulle möta massor av pilgrimer i dag, sista sträckan, men icke. De första jag mötte var bara några kilometer innan Santiago. Sista delen är förstås i stadsmiljö, genom förorter och innan jag vet ordet av så har jag katedralen framför mig. Men rätta känslan, eller vad är rätta känslan ville inte infinna sig.
Mycket folk överallt. Tog beslutet ganska snart, att jag stannar en natt. I morgon vill jag mot Finisterre, där vill jag avsluta min Camino.
Checkade in på Mapoula, ett helt ok ställe, centralt. Gick till närmaste bar och beställde en tortilla och ett glas Rioja. Fundera, samla i hop mig.
Katedralen är otroligt mäktig, gigantisk. Gick en runda där inne. Tände ljus. Men bestämde mig för att avstå från mässan på kvällen.
dav
hdr
dav
Vidare mot pilgrimskontoret för att få mitt ”intyg”. Men, vilken jättelång kö. Skulle ta minst 2 timmar. Så viktigt är det inte för mig. Behöver inget papper på att jag klarat det. Jag vet själv att jag har gjort det. Fick rådet av en personal att komma tillbaka senare på kvällen. Sagt och gjort, blev att upptäcka lite av staden. Förstår ju att människor vill tjäna pengar på oss pilgrimer/turister. Men för mig blir det ”to much”, när allt handlar om att sälja, sälja diverse ting men anknytning till Caminon.
Mötte en del av dem jag träffat på vägen. Dock inte mina favoriter från Irland.
Fick mitt certifikat på kvällen. Så nu har jag det på pränt också.
Fanns en vegetarisk restaurang i mitt kvarter, så slog till på falafel ikväll. Gott, gott.
Bokat boende i Finisterre i morgon. Det blir bra. Ledsen Santiago de Compostela, men du är inte ”my cup of tea”
Lifeisbetterinflipflops.blog 