Upp tiiiidigt, idag är lördagsmarknaden i full gång nere vid hamnen. Underbart att se alla människor som säljer sina varor, grönsaker, bär, frukter och mycket annat. Fröjd att gå och känna alla dofter, handla massa frukt och grönt för en billig peng.
Tog tåget in till Faro vid lunchtid. Hann med en sväng på stan innan jag åkte ut till flygplatsen och mötte upp en av mina älskade musketörer, sonen. Nu ska vi ha en vecka tillsammans innan nästa musketör ansluter, dottern. Vill så gärna dela med mig av paradiset Olhao med omgivningar. Visa varför jag har förälskat mig i detta härliga Portugal.
Fill your life with experiences, not things. Have stories to tell, not stuff to show
Tänk så snart man vänjer sig vid nya vanor. Morgonpromenad som avslutas med cafe double på ett café. Efter 2 gånger vet ägaren vad jag vill ha, behöver inget säga när jag kommer. Gillar det.
Detta är några av många väggmålningar här i Olhao, täcker hela fasader på hus. Så detaljrikt. Ser nya saker varje gång jag stannar till och tittar på dem. Beskriver mycket av historien om Olhao, som är en gammal fiskeby.
Blev en mindre vandring idag, till Ria de Formosa, naturparken. Det är en park som sträcker sig längs Algarves kust. Rikt djurliv, framförallt på våren med massor av fåglar, krabbor, grodor mm. Väl värt ett besök. Finns även en byggnad med utställning som beskriver djurlivet, fiske mm. Var där i augusti förra året, men eftersom det då var i slutet av sommaren var det mycket torrt och inte mycket djur. Idag var det annorlunda. Så grönt och vackert. Pinjeträd. Ljud från fåglar, grodor som kväker.
Magisk himmel
Har hittat ett favorithak att hänga på i Olhao. Det är en konsthall med café. Veganskt/vegatariskt att äta. En innergård som blir som en oas från vimlet. Härlig kontrast om man varit nere vid hamnen där det kryllar av folk och så komma hit, få andas och ro i själen. Fantastisk personal. Blev en god paj och ett glas Vinho Verde. Gott, gott, gott.
Började med meditation innan jag gick ut i morgonsolen för att få lite energi. Köpte mig en cafe double och satt och filosoferade över livet.
Hem och yoga innan frullen. Sen började jag kolla boenden. Hittade en läghenhet som jag bokade. Vill få det ur världen. Skrev till min ”bästis” Gino att jag flyttar ut nästa fredag. Helt ok tyckte han. Kan väl tillägga att dessa dagar undvek han mig. Trots att hans hus ligger mittemot Clarinhas. Men, men, skit i det nu Gunilla. Se framåt och känn att Karma kommer att bita han i baken.
Älskar alla fina hus och dörrar
Regnigt i eftermiddag så det blev lite strosande i stan med kaffestopp här och där.
Hittade ett nyöppnat varuhus, där inget saknades. Finns allt man behöver och inte att man visste behövde. Sån otrolig ordning, allt ordnat i färger. Rökelsehimlen, vet inte hur många sorter de hade, Blev lite inköp. Smått och gott.
It is what it is. It was what it was. It will be what it will be. Dont stress it
Underbat att vara tillbaka i Olhao men lite problem som gnager.
Hade fått hjälp av Gino, ägare av Zenith Guest house, där jag bodde förra året. Han hade ordnat en studio till mig, 2 sovrum, terrass. Tillräckligt med plats för mig och mina musketörer. I går kväll fick jag mail från honom ang att det blivit problem med lägenheten. Elen tror jag det var. Men att han hade ett annat, bättre alternativ (enligt honom). Detta alternativ visade sig vara hos grannen, Clarinha. Bodde en natt hos dem förra året. Jättegulligt par. Gino hade misstänkt bråttom att dra och bara hjälpte mig upp med väskan. Nyrenoverat och fint. Men bara 1 rum och det värsta av allt, ingen terrass. Jag lackade ihop. Sa att jag skulle kolla efter annat boende. Det skulle kunna funka för 2 personer men inte för 3. Han är en trevlig man Gino, men när han blir i ifrågasatt då är det inga trevligheter längre.
Märks att han inte varit i hotellbranschen tidigare, utan sålt fisk. Ursäkta mig, men jag blev så arg på hans invändningar och att jag minsann inte skulle klaga. Troligtvis var andra stället dubbelbokat och detta blev en akutlösning. Tanken var att stanna 3 veckor, hade betalt 1/3 i förskott och de dagarna tänker jag bo, annars är jag rädd för att inga pengar kommer att återbetalas. Absolut inga hard feelings för Clarinha och hennes man, de är jättetrevliga människor.
Efter en lång dag på buss och så massa tjafs med en idiot, i mina ögon sett, så var jag slut på energi. Gick och handlade och så käkade en omsaklig pizza innan jag gick hem och la mig. Nya tag i morgon.
Ändå härligt att vara tillbaka i Olhao och detta kommer att lösa sig med boendeproblemet. Andas Gunilla, andas.
”Every object, every being is a jar full of delight”
Sista morgonen, den morgonen…
Sista morgonen, upp extra tidigt. Ut och gå efter meditation. Tog in morgonen, solen, tystnaden, bara ljudet av havet. Morgondimman som lättade över floden Mira, där den möter Atlanten. La intrycken i minnesbanken. Nyvakna gator. Jag är nog på riktigt kär i Vila Nova de Milfontes.
Hem och käka frulle, packa det sista. På vägen till bussen mötte jag en kvinna som kom ut från ett av alla fina husen här, undrade om jag skulle till bussen. Jag kunde åka med henne. Sagt och gjort, klart man tackar ja. I väntan på bussen, hon skulle till Lissabon och jag söderut, hann vi prata en hel del. Byta adressser. Hon har precis köpt ytterligare ett hus i Milfontes som hon håller på att renoverar. Kommer att hyra ut det. Nästa gång, Helena, kommer jag att hyra hos dig om det är ledigt. Annars kan vi träffas ändå, över ett glas vin eller två, prata livet. Älskar dessa möten, en del går spårlöst förbi, andra blir kvar.
Sent omsider kom så bussen, första benet till Lagos. Kort om tid, men hann med bussen vidare till Albufeira. Vänta 1 timme på nästa och sista bytet. Albufeira, inget positivt intryck, om man ser till bussterminalen. Insparkade dörrar på toaletterna. På en hade de helt sonika lyft av dörren. Tråkigt att se. Framme i mitt nästa paradis Olhao klockan 17.30. Hittade fram till Gino och Roses hus, Zenit guesthouse. Där väntade nästa överraskning, ingen positiv sådan…
Sista dagen i Milfontes. Vandrade en bit av Rota Vicentina, den biten jag ”missade” sist, då jag blev lost och gick en annan väg. Så vandrade i motsatt riktning till där jag gått fel.
Jag ville få lite känsla, ta bilder, ta farväl, på återseende. Njuta av havet, allt det vackra, blommor, grönt.
Sista middagen på ”Stressfree”. God sallad med mango/apelsinsås, öl, kaffe och en god dessert. Pratade en del med 2 tjejer från Kalifornien. De bor och jobbar i Madrid och var på en road trip. Fick ge dem lite tips på platser i Sverige och Norge värd att besöka, då de ska dit i sommar.
Gick en sista sväng innan jag drog hemåt till mitt ”tillfälliga hem”. En sån här studio skulle jag lätt kunna tänka mig. Den har allt man behöver.
Mitt tillfälliga hem i Milfontes
Blev ett långsamt farväl idag. Vill gärna inte lämna. Måste tillbaka. Det här har varit en perfekt landning för mig. Ensamhet, bestämma över min dag, tankar, reflektioner, stanna upp. ”Who am I”.
Blev en lååååång powerwalk i morgonsolen. Fylld av energi. Känner att kroppen har kommit ikapp. Infört nya morgonrutiner. Efter morgon meditation, ut och gå och avsluta på ett café för en café double. Tänk så gutt en kan må. Tänk att kunna leva ett sånt liv, varje dag, året runt. Så rofyllt, bra start på dagen.
Lagom lat resten av dagen. Slappa i en solstol. Läsa, lyssna på poddar, slappa. Känslan av att vara ledig och veta att jag har ytterligare 4 veckor kvar i Portugal. Gott, gott, gott.
Sköna dagar i Milfontes, soligt men blåsigt. Mediterar, promenerar, yogar, solar, slappar, komma ikapp livet.
Fick kontakt med en duktig massör, via ägarinnan till Stressfree. Har som vanligt så jävulskt ont efter en säsong med mycket jobb. Stressen sätter sig i nacken och axlarna. Ont det gör ont. En tysk kvinna, Anne, från Köln. Hon har bott 28 år i Portugal. Bra samtal, spirituell healare. Hon hittade mina ömma punkter. Perfekt att få denna genomkörare innan min vandring.
Buss tidigt på lördagen, till Porto Covo, norr om Milfontes. Tanken är att gå tillbaka till Milfontes. Leden är en sträcka av Fishermen´s trail på Rota Vicentina. Står att det är en tuff sträcka. På grund av att stor del av sträckan går man i sand och det kan ju vara tungt. Kom till Porto Covo och efter en espresso på ett café tog jag sikte mot Milfontes.
Lite moln till att börja med, men de skingrade sig mer och mer och så var himlen klarblå och solen var på sitt bästa humör och strålade. Härlig vandring och så gudars vackert. Havet, grönskan, blommor, fåglar, himmel och sol. Går med havet på högra sidan och ser bara havet och horistonten. Något fartyg långt borta. Några fiskare här och där.
Överlycklig när jag lyckades fånga storkar på foto.
Mötte ganska många vandrare idag, så man behöver inte känna sig ensam. Förutom när jag som vanligt kom lost ett tag. Lyckades komma bort från leden. Ibland är det långt mellan pilarna och då är mitt lokalsinne totalt borta.
Blev 27 km idag på 51/2 timme. Bra ändå.
Hade smort in mig med solskyddsmedel men solen var stark så det blev att smörja in sig med Aloe Vera när jag kom hem.
Middagen blev på Stressfree idag igen. Älskar det stället.
Upp tidigt, meditation och frulle. Hela matsalen full av män, arbetare av olika slag och från olika länder. Kände mig liiiite uttittad. Men whatever. Tackade för mig och en bra vistelse och checkade ut. Mot busstation i morgonsol. Vackert!
Sebutal i morgonskrud
Bussen var lite försenad. Intressant att iaktta människor som samlas runt dessa små kiosker som finns i bussterminaler. Tar en morgonkaffe, snackar med alla. No stress. Ingen coffe to go här inte. Gillar det. Riktigt kaffe med espressomaskin. Började prata med en dam som oxå skulle med samma buss. Hon hänvisade till en film med Emily Blunt, vet inte om det är The girl on the train hon menade. Men i alla fall. När det blir förseningar är det tecken på att gudarna vill skydda dig. Intressant. Kan vara svårt att tänka så när det är sjukt långa förseningar. Men det kanske är så. Enklare att tänka så i alla fall när man står och väntar på buss, tåg, flyg som inte går i tid.
Tycker om att åka buss, bra sätt att få se lite av landskapet. Såg bland annat flamingos lite här och var. Bussen tog 3 timmar och var framme i Milfontes vid lunchtid.
Ganska skönt att komma ett ställe med igenkänningsfaktor, att komma tillbaka. Sist jag var här, bodde jag utanför byn. Den här gången ville jag bo centralt, nära stranden. Här ska jag bli i 6 dagar. Andas havsluft, vandra, slappa, njuta. Komma ikapp med livet.
Hade bokat studio i ett nyöppnat ställe, nere vid stranden, Cerca da Vitoria . Med tanke på att det varit en hel del strul i samband med bokning och förbetalning och avbokning från hotellets sida, så var jag liiiite orolig. Men, vilket ställe. Wow, säger jag bara. Där finns allt du behöver. Komplett kök, fanns inget som saknades. Till och med stavmixer. Hotellstandard. Stor utomhus pool. Det enda som saknas är Wi-fi, men fick förklaring när jag checkade in varför. Det är draget fiber till byggnaden men är ännu inte utbyggt i Milfontes. Men det är en petitess, finns många ställen som har Wi-Fi.
Var och shoppade och fyllde kylen för att ha till frukost. Massa grönt och frukt. Fröjd att handla här. Fast jag är lika vart jag än kommer, älskar att gå loss i mataffärer. Mina barn är likadana.
Hamnade på ett mystigt ställe Stressfree, åt en god vegansk burgare och ett glas vitt till det. Pratade med paret som har detta ställe, där man kan fika, käka middag, dricka nåt gott och har även boende. Är registrerade på Rota Vicentia och är bokbara där. Många vandrare som övernattar hos dem. Nåt att tänka på nästa gång jag kommer till denna härliga plats.
Hamnade i en affär i min smak, rökelser, stenar, smycken. Började pratade med tjejen som jobbade där, Joanna. Pratade resor och kom in på alternativ medicin och Ayahuasca med mera. Hon skulle resa till Peru till hösten och i en grupp hos en erkänd shaman, prova denna växt. Jag har en nyfikenhet på detta, att få känna vilken effekt det skulle ha på mig. Vet att det är kontroversiellt och troligen blir det aldrig av, men vill veta vilken effekt det blir för henne. Vi blev vänner på FB och hon har lovat att uppdatera mig. Märkligt dessa möten och alla intressanta människor.
Buss Madrid till Setubal, 7 timmar. Check på den. Men man får se mycket på vägen. Fräsch buss och inte mycket folk.
Vill ha, älskar Pandor. Inköpt i Kina upplyste mig damen om när jag beundrade den fina väskan
Upp tidigt idag, packade. Hade tänkt mig att gå till busstationen. Skulle ta 40 minuter enligt Google Maps. Receptionisten på hotellet tyckte jag var liiiiite tokig som tänkte gå, men whatever. Gick jättebra, till en början. Hade väl 1 km kvar när jag gick fel ett par gånger. Fick retirera och vinka in en taxi. Som tur var. Seglade in 9:45 på stationen, klockan 10:00 gick bussen. Bra jobbat Gunilla.
Väl framme i Setubal väntade nästa utmaning. Bussen stoppade inte där jag trodde och räknat med. Nej, hållplatsen låg liksom utanför Setubal. Men hur svårt kan det va tänkte den till början alltid positiva Gunilla. Gick i cirkel till att börja med, i lite dunkla kvarter. Tog väl 1 timme innan jag nådde hotellet, Solaris Genomsvett och törstig och hungrig. Ett mysigt, litet hotell som ligger nära hamnen. Mycket trevligt bemötande av portiern.
En dusch senare och lite koll på Trip Advisor efter veg ställe att käka på, gav jag mig ut på schtan. Hittade ett jättehärligt ställe nere vid hamnen. OCanteiro, en liten pärla. Ingen kunde engelska men med Google translate gick det vägen. Hade så mycket att välja på. För 10 Euro fick jag soppa, en full tallrik fylld av massa gott, grönt, småplock, 3 varmrätter, dessert och hemgjord ingefärsdryck. Fick matkoma efter, gick en extra sväng i stan innan jag drog hemåt till hotellet.
O Canteiro
9 april
Efter en återigen god natts sömn vaknade jag tidigt. Mediterade innan frukost. Regnade ute så tog det lugnt. Mycket god frulle, till och med grovt rågbröd. Kaffet, Mamma Mia så gott, drog i mig 2 dubbla Espresso. Sen blev det fart på Gunilla. När vädret stabiliserat sig tog jag mig ut.
Riktning Sao Felipe, ett slott från 1500-talet. Ligger på en höjd, ca 2 km från Solaris. Gick uppåt, uppåt och så uppenbarade sig detta slott. Med en fantastisk utsikt och så vackert inne i kapellet. Tog massor av bilder och njöt av det vackra.
Fanns även ett mysigt slottscafé, blev en cafe double.
Ön Troia
Slottskatten
Vidare ned mot beachen, Albarquel. Wow, en i princip helt öde strand. Kan tänka mig att det kryllar av människor här i högsäsong.
Nästa stopp blev Parque Urbano Da Albarquel. En jättefin park som ligger längs havet. Satt mig på en bänk en stund. Tog in allt det vackra, havet, horisonten, fundera, reflektera. Så glad att vara tillbaka i mitt älskade Portugal och att det blir nästan 5 veckor i detta underbara land.
Kom så småningom tillbaka till Setubal, passerade fiskehamnen. Så många båtar i härliga färger.
Tillbaka till hotellet blev det ett trevligt samtal med portiern. Frågade lite om vad för slags gäster som bor här. Många arbetare från olika länder, som jobbar dels på fabriker i närheten (finns en stor saltfabrik bl a), hamnen mm.
Gick en sväng i stan framåt kvällen. Skulle besöka Convent de Jesus, men tyvärr var den stängd pga reparation. Många fina husfasader och alla läckar fasadmålningar. Det gillar jag. Tyvärr verkar det finnas mycket missbruk, det är så synligt. Sitter gäng vid varje litet torg jag passerar.
Avslutar med middag på OCanteiro även idag. Varför ändra på ett vinnande koncept.
Lifeisbetterinflipflops.blog 