Lifeisbetterinflipflops.blog

3 september

Packa pappas kappsäck igen. New day – new stay. Ska ta mig ännu mer söderut idag.

• 

• 

• 

• 

• 

Buss till Vila Do Bispo, tog en dryg timme. Framme mitt på dagen. Bokat 2 nätter på Hotel Mira, fräscht och relativt nytt. 21 rum. Ett stort plus att de har tänkt till här: på badrummet ligger en svart handduk med en bild vid sidan. Bilden visar vandrarkänga. Så genomtänkt att det finns handduk att rengöra skitiga kängor med. Har en balkong med eftermiddagssol. Gutt, gutt, gutt. Gick en sväng. Blev en kaffe och croissant nära hotellet på ett lokalt hak. Irrade lite vidare, hittade ett Lidl. Paradis att handla där. Köpte på mig lite smått och gott till nästan gratis.

Satt mig i solen ett par timmar. Hade bokat massage 1 timme. Det var ägarinnan själv som är massör. Helt ljuvligt, fantastiskt och så välbehövligt. Blev lite frusen efteråt. Blev ett par koppar te och sen middag på tabuleh och hummus som jag köpte på Lidl. Ett par glas rosé till. Sen somnade jag gott.

4 september

Reflektion vid frukosten. Jag är van att hälsa, säg god morgon till andra gäster. Inte bli bedömd uppifrån och ner. Framförallt av 2 kvinnor, kanske i min ålder. I stället för att le och säga ”good morning” så glor de på mig, bedömer. Blir så j-a arg. Vad är det med folk?? Äter och dricker mitt kaffe och går därifrån. Orkar inte. Vet inte om en del blir provocerade av att man är ensam, ingen aning.

”Learn to walk alone, it will make you stronger”

Så dags för dagens hike, en dubbel espresso i varje ben. Kommer iväg vid 10. Dagens mål är Cabo de S Vicente, sydvästligaste spetsen i Europa. Har sällskap med ett belgiskt par första timmen, de bor på hotellet. Mycket trevliga, delar tips och råd om Portugal och resor i största allmänhet. Jag drar ifrån så småningom. Kommer även ifatt ”häxorna” från hotellet och går om dem. Ger fingret, nej, skojar bara. Men i min hjärna gör jag det.

• 

• 

• 

• 

Håller med ett par jag träffade i Odezeixe, att den här sträckan är riktigt tråkig. Bara grusväg, där massa bilar kommer och kör, på väg till olika stränder. Efter en stund kommer lite variation. Kommer nog lite lost, men så hittar jag tillbaka till leden igen. Följer blå/grön fisherman. Startade med vit/röd Historical. Lite roligare att gå, en bit i alla fall. Sedan kommer en jobbig sträcka, massa sten, gäller att hålla tungan rätt i mun. Har verkligen inte lust att stuka foten här. Möter mer och mer vandrare. En del balanserar i flipflops. Är ni helt korkade eller…..

Efter 15 km var jag framme vid målet, fyren vid Cabo de S Vicente. Blev en kort visit. Turistfälla deluxe. Så mycket folk. Bussar, bilar, stånd med souvenier och mat. Fanns även en ATM där. Och där försvann mitt intresse. Stannade max 10 minuter. Tömde skorna på sand, åt ett par kex innan jag började vandringen mot Sagres, 7,5 km bort. Blev lat och istället för att ta mig in till centrum av Sagres, blev det taxi till Vila Do Bispo. Alla stenar jag gått på hade gett mig blåsor, så var ganska mör.

• 

• 

• 

Hem och in i duschen. Gick till kyrkan, denna vackra gamla kyrka. Tände ljus för nära och kära, satt en stund. Tid för eftertanke.

• 

• 

• 

Gick sen till en restaurang. Gjorde undantag och åt ägg idag. I form av en mycket god omelett med persilja och lök och pommes vid sidan av. Det smakte efter en dags vandring. Dessert blev café double och en Pastel de Nata till det. Dessa mycket goda bakverk, fyllda med äggkräm. Mmmmmm så gott. En liten promenad innan jag vände hemåt. Satt på balkongen och drack ett glas rosé.

Kvällen blev framför Netflix, ser en serie om resor ”Somebody feeds Phil” Många platser som jag vill besöka, både nya och gamila. Som jag längtar att resa iväg igen. Har du en gång börjat resa är det svårt att sluta. Ständigt nya resemål som gör en nyfiken och platser man vill återvända till. Plus platser man absolut inte vill återvända till.

2 september

I dag blir det en vandring i solen igen. Ska ta mig till Odeceixe. Alltid spännande när en ny etapp väntar. Vad ska jag få se idag? Ett oskrivet blad.

Kommer iväg vid 10, efter en god frukost på Ondazul. Blir mycket upp och ner idag, väldigt varierat. Går genom pinje och acacia skog, i skydd från solen. Skönt. Dofter, tystnaden. Kommer ut till ännu en hänförande strand med fantastisk utsikt. Havet, horisonten. Närmaste landkänning i väster måste väl bli Västindien? Kuba? Magiskt är det och sträcker ut armar och andas in. Tar in allt det vackra.

• 

• 

• 

• 

Gör ett stopp efter ca 5 km, Praija Do Carvalhal. Köper en kaffe och en isglasss. Trevlig kvinna som har stället. Pratar en stund. Hon kommenterar texten jag har på mitt linne ”Just do it”. Det är sant, så sant oavsett vad. ”Just do it”. Sätter mig ner och njuter av kaffet och glassen. Lyssnar på skön musik som strömmar ur högtalarna. ”Back to black” med Amy Winehouse. ”you go back to her and I go back to… ” Minnen.

• 

• 

• 

2 småkillar kommer bärandes på en alldeles för stor surfbräda, på väg ned mot stranden. Längtan och målmedvetenhet i blicken.

Vandrar vidare efter min paus. Lyssnar inte på något, ingen podd, ingen bok, ingen musik. Bara ljud från naturen. Låter tankarna komma. Idag har jag haft min syster med mig. Tänkt, grubblat, saknat, varför? Det där j-a ordet ”om” dyker hela tiden upp. Vet att inget kan göras ogjort, måste acceptera, gå vidare, men ändå – det är ordet om….. Snacka om att naturen är den bästa terapin.

• 

• 

• 

• 

Vandringen så… blev ganska lång idag 25 km. Mer varierad än den förra. Mer upp och ner. Lite läskigt stundtals, vill gärna inte gå precis vid kanten av de höga klipporna som stupar rätt ner.

Jag blir så betagen av det vackra, runt varje krök, ny häftig strand. Såg 2 människor på en klippa utanför en strand, klädda i våtdräkt. Undrar hur de tagit sig dig och vad de gjorde. Fiska? Fånga ostron? Såg inte helt ofarligt ut. Mötte några flera vandrare idag, men det är ju inte E4:an precis. Lagom, man blir glad att man inte är helt själv. Möter lokala som är på väg för att fiska ”Bona dias” ”Ola”

Passerar Amalia beach, som har fått sitt namn efter Amalia Rodrigues, divan av Fado. Hon hade sin strandvilla här.

Passerar en by, Azenha do Mar, Tänkte stanna och ta något att käka men restaurangerna var fulla, så det blev till att vandra vidare. Är ju snart framme tänkte jag.

Sista sträckan var dock j-t dryg. När jag kom ner till norra änden av Odeciexe beach, trodde jag att jag var framme. Fel, fel, fel. Vägen ner till beachen var kantad av bajs och jag tror att det mesta inte kom från hundar utan från människor. Det var vidrigt och varför jag tror att det kommer från människor var mängden vans/husbilar nere vid floden Många som vild campar. Som gör sina behov i backen upp, äckligt, skärpning!! ‘

• 

• 

• 

• 

Vandrade vidare mot centrum av Odezeixe. Hade inte kollat hur jag skulle ta mig tillbaka till Zambujeira Do Mar. Söndag och allt, smart Gunilla. Kollade buss, ingen skulle till Zambujeira. Ringde 4 olika taxi, de var ute på körning. Såg mörkt ut för mig. Gick in mot byn, in på ett pensionat. ”Sol Mar”Pratade med en mycket hjälpsam kvinna, ägarinnan. Kunde ju få rum hos dem om jag inte kunde ta mig tillbaka. De hade ett rum kvar som var ledigt. Slutade med att hennes man körde mig i deras bil. Svarttaxi. Blev lite sightseeing på köpet. Han körde småvägar. Han snackade portugusiska, väldigt lite engelska. Men förstod varandra ändå. Förbi stora vingårdar, vilka enligt honom drivs av spanjorer… what???? Förklaring från honom är att portugiser är sämre på detta än spanjorer. Vad vet jag… Körde även förbi ”djurparken” jag passerat tidigare idag. Strutsar, bufflar, lama mm. De hämtar djuren från Afrika. Vet inte vad jag ska tycka om det…

Glad att vara tillbaka på Ondazul, tackade för hjälpen och sightseeingen och lovade att jag skulle bo hos dem nästa gång jag kommer till dessa trakter. Kommer jag definitivt att göra. Med en sådan service.

Efter en välbehövlig dusch och ett par glas Vinho Verde och lite pommes på kvarterskrogen, slocknade jag gott.

1 september

Bussen från Vila Nova Milfontes till Zambujeira Do Mar tog en timme ca. Har bokat rum 2 nätter här. Fick lite kalla fötter i går när jag kontaktade stället jag bokat från början. Frågade när jag kunde checka in. De hade inget rum bokat….. F-n, jag hade ju en bekreftelse. Bokat via hemsidan för ”Rota Vicentina”. Så blev lite akut bokning av ett annat boende. Kul att de sedan hörde av sig och sa att de hade ”hittat” min bokning. To late, då hade jag hittat ett annat ställe. Bussen var 1/2 timme sen från Vila Nova Milfontes, chauffören körde som en självmordskandidat. Som tur satt jag längst fram idag, ingen åksjuka.

Hade fått sista rummet på Ondazul ett familjerum. Sista helgen i Portugal för semesterfirande portugiser, därför var det svårt att hitta nåt så här i sista stunden. Pluspoäng till Ondazul, inga problem att få checka in redan kl 12. Erbjöd mig att gå till stranden först, men nej, de städade rummet så att jag kunde checka in. Packade strandväskan direkt och tog mig till beachen. Där stannade jag till solen höll på att gå ner. Stranden blev mindre och mindre i takt med att timmarna gick. Mycket folk som låg tätt, tätt. För en som inte gillar trängsel, som jag, var det kanske liiiite för mycket. Men med bok i lurarna och småslumrande gick det an.

Middag idag blev, sorry, pizza igen. Kollade Trip-Advisor, vegetariska alternativ så fanns det inte så mycket att välja på. Men ett jättemysigt ställe, Pizzeria Piccolino låg vid ett litet torg. Hade tur som fick ett bord. Folk stod och köade för att få plats efter en stund. Gudomlig god pizza och gott rött till det. Wow. Satt gott. Tog en tur på byn efter middagen, mycket folk i rörelse. Köpte rökelse i en mysig affär.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

So many pictures, so many memories

Tisdag 28 augusti.

Dags att säga hejdå till Gino och hans familj. Är övertygad om att vi kommer att ses igen.

Gick till tågstationen, jag och min packning. Tåg till Faro och byte där, vidare till Lagos. Hade några timmar att slå ihjäl där innan bussen till Vila Nova de Milfontes skulle gå.

Så mycket stora, lyxiga båtar som ligger i hamnen i Lagos. En stor mix av olika människor. Unga/gamla/dreadlocks/barfotafolk/flashiga . Jag som föredrar små ställen, blir lätt stressad av så mycket folk som är i rörelse här. Glad att hoppa på bussen mot Vila Nova de Milfontes. Men ännu gladare att hoppa av…. Fick en deja vu från bussfärden från Chang Mai till Pai, då jag var i Thailand. Åksjuk, så åksjuk. Slingriga vägar. Försöka njuta av det vackra jag ser. Men svårt. Blir hög musik i öronen och försöka sova och härda ut. Hade en spypåse redo….

Blev hämtad av Paolo, ägaren till Casazul, där jag ska bo i 4 nätter. Mycket trevlig man och vilken service att bli hämtad vid bussen. Blev en liten sightseeingtur på väg till Casazul, ligger 2-3 km utanför byn. Ett område där alla hus ser lika ut. Hur 17 ska jag hitta tillbaka hit??? Fint mottagande, nybakad kaka och juice, lite turistinfo. Casazul har 6 rum samlade runt en vacker innergård. Fri tillgång till cykel. Frukosten serveras ute på terrassen.

Blev en sen middag på en kvarterskrog, som drivs av ett äldre par. Ingen engelska, men kan ändå kommunicera. Blir en grönsakssoppa, bröd och ett gigantiskt stort glas rött. När jag bad om notan, använde han duken för att räkna ihop det jag ätit och druckit. Pappersduk alltså. Allt för 5 euro. Jag och Google Map samarbetar riktigt bra. Hittade en affär för att köpa vatten och vandrade hemåt och faktiskt lyckades vårt samarbete och jag hittade hem.

Onsdag 29 augusti

Efter gofrulle cyklade jag in mot centrum. Jättefint här. Husen är så fina, vita och många med blå detaljer, även med gula och orange.

• 

• 

Kom så till stranden. Franquia, stannade här och hyrde solstol. Trevlig strandkille. Pratade en hel del med honom. Fick mycket tips och råd om området.

• 

• 

E

Söndag 26 augusti

Vaknade tidigt. Snörade på mig joggingskor och drog ut på en morgonrunda, längst vattnet. Mötte solen.

Hem för en överdådig frukostbricka, som jag tog med mig upp på terrassen. Så mycket gott, hummus, frukt, god israelisk kryddblandning som Rose gjort. Gott kaffe.

Packade ryggan och tog båten till Farol, en ö med fantastiska stränder. Farol betyder fyr på Portugisiska. Båten var fullpackad med strandsugna människor. Många locals, kylväskor fyllda med mat och dryck. Parasoller, solstolar. Rutinerade människor. De är så vackra människorna här i Portugal. Vänligheten gör de ännu vackrare. Älskar språket. Som jag inte förstår så mycket av, ännu. Ska lära mig.

Båten tog 1 timme med ett stopp. Gick så tvärs över ön till andra sidan som Rose tipsat mig om. Mycket folk, men det är ju söndag och högsäsong här. Svårt att hitta ledig solstol, fick gå ett stycke. Men det var det värt. Så gott att slänga ner sig. Äntligen. Sola, bada, sova, läsa. Bästa starten på semestern.

Åkte med sista båten tillbaka till Olhao. Var rejält hungrig, så hem och snabbduschade. Blev indiskt ikväll, restaurang som låg på en bakgata, vid ett litet torg. Satt bredvid ett engelskt par, pratade en hel del. Mycket god chickpeas curry.

Som dessert blev det ett besök på ”homemade gelato”. Wow, så mycket kärlek i en strut. Mamma mia, så gott.

Blev nattsnack med Gino innan jag gick och la mig. Hade bara bokat 2 nätter hos dem. Vill gärna stanna en natt till. Så i morgon flyttar jag in hos grannen, eftersom Zenit är fullbokat.

Måndag 30 augusti

Vaknade av åska i natt. Hörde blåsten dra i bougainvillan på balkongen. Massor av blommor fyllde golvet på balkongen på morgonen. Välbehövligt med lite åska och regn. Är ju rejält varmt här.

Efter ytterligare en kanonfrulle hos Gino och Rose, packade jag ihop mina grejer. Flyttade tvärs över gatan (som är ca 5 meter bred)

Jag bor i gamla stan i Olhao. Ingen trafik är tillåten här. Så vackert, blommor, fina gator, vänliga människor. Män som sitter runt bord, dricker kaffe och löser livets gåtor. Grannar som flyttar ut sina bord och stolar på gatan, äter gemensamma middagar sent om kvällarna. Har svårt att anpassa mig till dessa sena tider man äter middag här. Jag har ju nästan gått och lagt mig när de börjar käka. Ja ja, olika är bra.

• 

Så efter att ha flyttat in hos grannen, tog jag mig ut på en tur. Ria Formosa är planen idag. Det är en nationalpark, där det finns massor av djurliv, växtlighet. Så jag och Google Maps tog oss dit. Var väl ca 3-4 km att gå. Tänkte att det var lagom, det var ju mulet idag. Tji fick jag, när solen trängde undan molnen och började skina och hett, så hett. Blev sammanlagt 16 km vandring i 33 plus. Inte så smart kanske, men jag överlevde. Är ju envis och tanken på att vända om fanns inte på kartan.

Värt att gå till Ria Formosa, fick se Flamingos, dock inte så många, men ändå. Vår och höst är det massor av flyttfåglar som stanna här. Då kan jag tänka mig att det är mer att se. Men glad ändå att jag gick dit.

• 

• 

• 

• 

Men ett tips till parken, öppna ett cafe, tänk vad ni kunde sälja. Fika, vatten, souvenirer. Jag var säker på att det fanns inne på området. Hade frågat vakten när jag betalade entré och han sa att det fanns. Tro mig, det finns inte. Jag var och gick på alla stigar därinne. Köpte som tur vatten med mig hos vakten. Stort minus till detta plus att det var mycket skräp här och var.

Så ska ni dit, ta med vatten och fika är min rekommendation.

Tog en annan väg tillbaka, till tågstationen och köpte biljett. Ska resa vidare i morgon.

Stoppade på ett café, både törstig och hungrig. Fick lämna mitt val att inte äta ägg, tillfälligt idag. Blev omelett, vatten, gokaffe och kaka.

På vägen tillbaka gick jag in i en vinbutik, HaLa Gourmet, ligger nära där jag bor. Drivs av Alexandra, mycket trevlig kvinna. Bestämde mig för en vinprovning.

Hem först, duscha. Luktade väl inte mumma precis efter turen idag. En dusch senare var jag redo för vinprovning. Blev 3 olika viner. Vinho Verde, vinho Verde Rose och så ett vitt. Så goda viner. Pratade en hel del. Vin, resor, Portugal. Alexander kommer från Lissabon, flyttade hit för ett par år sedan. Har hus på Farol. Blir lite avundsjuk. Så härligt att ha ett hus på den ön.

Fick tips om vinområden. Trevligt, gott att skapa kontakter. Stoppade med 3 viner att testa. Glasen var ju inte små precis och det började susa i kupan. Kostade mig 7 euro, hade gärna köpt med mig lite viner. Men ska ju resa vidare i morgon. Kan verkligen rekommendera HaLa Gourmet.

Gick en sväng, mot hamnen och marknaden som höll på att packa ihop. Hittade ett fint armband i kork som jag köpte. Så mycket Portugal för mig. Kakel och kork. Stor skillnad på mängden människor från helgen mot i kväll. Många helggäster här. Häftigt när man får känslor för en plats ganska snabbt. Här trivs jag, här vill jag spendera en längre tid. Gino har sagt att han kan hjälpa mig att hyra en lägenhet för en längre tid om jag vill provbo här. Nåt att fundera på.

Lördag 25 augusti

• 

• 

Oslo-Faro

På väg, äntligen. Härlig känsla som infinner sig. Frihet är nog det rätta ordet som sammanfattar alla känslor. Frihet, ligger så mycket i det ordet. Betyder mycket för mig. Freedom. Ingen kan fjättra mig. Vill inte känna mig instängd/inlåst. Det pirrar i magen när jag är på väg. När något nytt väntar. Dagar som ska fyllas. Minnesbanken som uppdateras. Jag avgör vad de ska fyllas med. Det är frihet för mig.

Sitter på Gardemoen och filosoferar, 1 glas vin som är tradition för mig, när jag är på väg. Jag och flygplatser. När man checkat in, gått genom security. Få sätta sig på ett skönt ställe, ett glas vin, anteckningsbok och penna, tankar.

Nu väntar 2 veckor i Portugal, ska varva vandring med beachhäng. Undersöka nya platser. Träffa nya människor, möten. Minnen som stannar kvar och lämnar avtryck.

Irländska paret som jag träffade på Caminon, så kul som vi hade, mycket skratt. Stötte ihop flera gånger längs Caminon. En öl här, ett glas vin där och så mycket snack och skratt. Var alla övertygade om att vi skulle ses i Santiago, men så blev det inte.

Så många möten och så många avsked: Många sätter spår, andra går förbi. Richard, engelsmannen. Vi träffades i Dalat, Vietnamn. Han hade gjort sig av med allt när han gick i pension. Ut och resa i stället. Han inspirerade mig till mitt första meditationsretreat.

Kim, engelsmannen som bor på Cypern. Vi möttes på Mekongfloden, sen möttes vi på flera ställen i Vietnam. Han var mästare i att hitta ställen med billigaste ölen.

Det israeliska paret jag träffade på Caminon. De som hade träffats och blivit ett par på Ironman i Kalmar, av alla ställen. Världen är inte så stor.

Några av många möten på mina resor. Fler ska det bli. Det är fördelen att resa ensam. Man öppnar upp sig och gör nya bekantskaper än om man reser i par.

Tankar på en flygplats….

Landar på Faro flygplats, södra Portugal. Gino, från Belgien kommer och hämtar mig. Ska bo på deras guesthouse, Zenit i Olhao. Han, tillsammans med sin fru Rose, från Israel bor sedan några år tillbaka i Portugal. Blev hänförd när jag kom till Olhao, en gammal fiskeby, inte långt från Faro. Här blir bra att börja min ledighet. Zenit har 3 rum, jag har en liten balkong som är inramad av bougainvilla. Så vackert. Gino visar mig kylskåpet där det finns öl och vatten. Bara att ta vad du vill ha säger han. En fantastisk takterass med utsikt i alla riktningar.

• 

• 

• 

• 

• 

Gick till en restaurang som Gino rekommenderade. Petiscaria, åt en jättegod couscous med grönsaker och så detta goda vin, vino vherde. Pärlande, grönt vin, som är så himla gott. En dessert slank ned, limemousse. Gott, så gott. Tog en promenad längs vattnet. Härlig, avslappnad atmosfär. Satt uppe på terrassen, kollade månen, drack en öl och njöt.

”Livet är en förlorad sommar, ett ljus i en trädgård som vinden blåser ut”

Blev så ledsen av att få läsa om att Anthony Bourdain har valt att avsluta sitt liv. Jag älskar att se hans program, han är rolig, underhållande, filosofisk, snygg, kock, vagabond, inspiratör. Så ledsamt. Man kan aldrig veta vad en människan bär inom sig. Vad är ett liv, vad är det som driver en person att vilja avsluta sitt liv. 

Så har maj gått in i juni. Fantastiskt väder vi har. Suktar inte så mycket efter sol och värme som jag brukar den här tiden på året. Längtan till stränder som suger tag i mig. För här skiner solen från en klarblå himmel varje dag. Njuter av solen på min terrass, suger i mig solens strålar och fyller på mitt d-vitaminförråd. Fast såklart växer en längtan i mig.

• 

För att stilla denna längtan har jag bokat en flygbiljett till Portugal i slutet av augusti. Vill ha något att se fram mot och planera. Så nu har jag lugnat den inre rastlösa i mig som ständigt vill på nya äventyr. Ska börja göra research, kolla rutt. Vill vandra på ”Rota Vicentina” och ligga på stranden. Dricka goda viner. Tänk vad en flygbiljett gör med en. Positiv energi, ljus i tunneln. 

Men nu njuter jag av det vackra här, går på tur, irrfärder och upptäcker nya vackra platser. Norge är fantastiskt. Sorry Sverige, men där ligger vi i lä att bli hög på vacker natur. Jag bor i ett levande vykort, där bilden ständigt ändras beroende på väder och årstid. 

Tänk att få yoga i morgonsolen på min terrass med denna vy. Wow!