Söndag 22 september

”If you are lucky enough to find a way of life you love,

you have to find the courage to live it”

John Irving

Blev väl 3 timmars sömn, hade beställt frukost 8.30. Bara att masa sig upp, först meditation och sedan en snabbdusch. Fantastiskt god frukost, anpassad efter mina önskemål. Utmärkt gott kaffe. Skön behaglig stämning.

Bokat tid för Reiki Healing 9:30, 1 timme. Ägarinnan/hustrun är från Japan och utför Reiki Healing. Har aldrig provat på detta förut. Handlar mycket om energier, handpåläggning, strykningar, man behåller kläderna på. Rei står för aura och Ki för energi. Kändes bra, energi med en gång. Ska göras en gång till så bokade en tid till i morgon. Först Reiki Healing och sedan 1 timme Ayurvedisk massage.

Gick upp till taket och poolen efteråt för att slappna av. Havsutsikt härifrån, lite mulet dock.

Tog mig ned till stranden, bara 200 meter från hotellet, få lite strandkänsla. Ingen paradisstrand, men helt ok. Som ett brev på posten kom alla strandraggare. Orkar inte! Till en början svarar jag vänligt men det övergår i en liiiiiiten irritation. Snälla lämna mig i fred. Vill gå själv och vara tyst. Hinner ju inte njuta av det jag ser. Tog flykten till ett strandställe för att komma från tjatet, en kaffe och lite vatten.

Många locals på stranden idag, många är lediga då det är söndag. Ser en papa med sitt barn som flyger drake.

Efter en stund fortsatte min vandring och min efterföljare hade hittat nya att följa efter. Mitt mål var det anrika hotellet Mount Lavinia, ligger i änden av stranden. Hann få en strandraggare till efter mig. För tusan, testa mitt tålamod bara. Jag har sovit 3 timmar i natt och kan tända till på 1 sekund. Men jag ler och visar inte mitt bubblande inre.

Sista biten går jag längt järnvägsspåret. En man med orange tänder visar vägen. Ja, han hade orange tänder. Troligtvis från att ha tuggat på tobak. Jag, envis, tack men kan själv. En bra sås reder sig själv. Ett tåg passerar. Folk hänger ut och vinkar.

Smög mig in på detta magnifika hotell, gigantiskt. Personalen uppklädda i fina vita dräkter. Hade från början tänkt bo här, men glad att jag ändrade mig. Inte riktigt min stil. Men kul att ha besökt det. Historien om hotellet är att en engelsman lät bygga det som ett privat hus, med en hemlig gång som ledde till hans älskarinna. Spännande….

Vägen tillbaka till hotellet så. Hade planen klar från början. Hur svårt kan det va. Hade ”Blue Ocean” som riktmärke, som grannstället hette. Bara det att det finns massor av Blue Ocean. Så hamnade återigen på beachen och som ett brev på posten, jagad. Blev erbjuden både det ena och det andra. Med orden ”everything is possible at Sri Lanka”. Jo, jag tackar jag.

Kom till slut tillbaka till Coza Zeylon. Fick hjälp att öppna min kokosnöt som jag köpt på vägen. Så gott att äta upp köttet i nöten, efter man har druckit ur vattnet. Mums och mycket nyttigt.

Skulle köpa ett SIM-kort till mobilen så gav mig ut igen. Upp på huvudvägen som går genom stan. Så galet mycket trafik. Svårt att korsa en väg. Men som alltid tar jag rygg på locals när jag ska över på andra sidan. Funkar alltid.

Med nytt SIM, frukt och vatten slank jag in på ett franskt bageri. Baguette. Mycket godsaker att välja på. Blev en kopp te och en kaka. Jättetrevlig personal.

Middag blev på hotellet. Soppa, en risrätt och dessert. Så skönt att slippa gå ut. De har 6 rum på detta härliga ställe. Mannen är från Sri Lanka men har bott i Japan många år, arbetat som kock. Där träffade han sin fru. Nu har de 2 barn och är sedan 6 år bosatta i Mount Lavinia. Har öppnat sitt drömställe. Tyvärr har bombdåden gjort att deras bokningar avtagit. Ett mycket härligt ställe att bo på och jag rekommenderar å det varmaste att bo här. Allt är så genomtänkt här, som den hotellskadade person jag är så älskar jag detta.