hatton

Mot havet

lagunilla123Lämna en kommentar

Onsdag 2 oktober, 2019, Hatton – Nilaveli

”Sometimes you just need to distance yourself to see things more clearly”

På väg igen

Sovit som en prinsessa även i natt. Så tyst här. I går kom det lite flera gäster, så jag har inte varit helt ensam. Efter mina vanliga morgonrutiner och kaffe på rummet, blev det frukost.

Hade valt Lankesisk frukost idag. Så gott med kokosroti och potatis i currysås. Himlens så gott. Mycket godare än middagen i går.

Packade ihop mig och betalade notan. 47 dollar för 2 middagar, 1 lunch, massage och ansiktsbehandling plus turen till teplantage med mera. Väldigt mycket för pengarna.

Fick med mig ett fint vykort med ett collage av bilder på mig från turen igår. Väldigt gulligt och fint gjort. Blev mycket glad.

Min chaufför som jag bokat var några minuter sen, förståeligt. Svårt att hitta pga att Google Map visar fel. Ingen fara.

Tack och hejdå till Tea Hill och den underbara personalen. Kan tänka mig att bo här igen. Gå upp till Adams Peak när det är säsong.

Kassan på en bensinmack

Så började en låååååååååång dags färd. Mot Nilaveli på östra sidan, norr om Trincomalee eller Trinco som många säger. Den östra sidan är en av de fattigaste och och mest glesbefolkade områdena på Sri Lanka, tack vare sitt torra klimat och ogästvänliga terräng. Utöver det blev de extra hårt drabbade av inbördeskriget, som pågick mellan 1983-2009, mellan Sri Lankas regering och militanta tamilska separatister, framför allt gerillarörelsen LTTE, de tamilska tigrarna. Som om inte detta var nog ökade förödelsen vid tsunamin 2004. Det är först när man är här och får ta del av deras öde, som det går in, hur hårt de haft det och fortfarande har. På den här sidan av landet består befolkningen av tamiler, singaleser och muslimer. Med tanke på denna mix, så blev Trincomalee den mest utsatta staden under kriget och mycket av det sitter ännu kvar, trots vapenstilleståndet. Nilaveli som jag är på väg till, ligger några kilometer norr om Trinco. 






Elefanter på vägen










Trippen skulle ta 6,5 timme. Tog 8 timmar. Stackars chaufför. Stundtals går det inte fort, framförallt runt Kandy, som jag kände att vi aldrig tog oss igenom. Totalt kaos i trafiken. Kandy vill jag besöka, inte övernatta, men besöka. Finns en hel del att se där. Körde fel vid ett ställe, tror det var meningen, ödet, för det var vägen till ett Dhamma ställe. Dhamma Kuta, måste kolla upp det. Ett ashram som har meditationsretreat med Vipassana som metod, samma som jag var på i Thailand. Vill göra ett 10 dagars silent retreat på Dhamma i Nepal eller Sri Lanka. Det ska stå på min lista för 2020. 





Nåväl, färden fortsatte, gjorde ett kiss och matstopp på ett lokalt ställe.  Käkade roti, nån kokosgrej i currysås. Smakade mycket gott och kostade i princip ingenting. Blev även en jättegod avocadosmoothie toppad med glass. Gott, gott, gott.





Passade på att köpa lite frukt också. Rejält varmt, hett. Ett helt annat klimat än det jag lämnat bakom mig. Det är verkligen häftigt att resa runt när man få se så många djur, vacker natur. Fick se 2 vilda elefanter. En mamma och en unge som stod mitt på vägen. Kunde ta en bild. Jag är emot dessa safaris som många åker på i naturreservat. Låt djuren vara, det blir stressade av alla jeepar fullastade med turister som ska ut på äventyr. 










Stannade vid en sjö, solen höll på att gå ned. Så vackert. Min chaufför var väldigt trött och jag märkte att han höll på att somna så snackade och höll igång honom. Han tyckte nog att jag var störig. Men hallå, jag vill komma fram levande.  Såg till att vi stannade oftare för att han skulle få röra på sig. Gav han frukt och vatten. Stannade och köpte kaffe. 





Nåväl, kom fram hela till Nilaveli och hotell Anamtama kl 18. Detta hotell hade holländarna rekommenderat, de som jag träffade på det franska fiket i Mount Lavinia. De sa att det var det bästa stället de bott på under deras resa. 





Mycket trevligt mottagande. Ett glas god juice. 





Så vackra blomsterdekorationer i lobbyn










Fixade ett rum till chauffören så han kunde få sova ut. Sa hejdå och tackade för dagen. 





Bad om rum på andra våningen. Var nog ett nedköp för mig, men helt ok. Ganska spartanskt. Ett enda eluttag bland annat. Sorry, men det tar ner betyget. Men fin pool och trädgård plus 100 meter till stranden jämnar nog ut det. Hade köpt rum med halvpension, för att slippa gå ut och jaga mat på kvällen. 





Tänkte att det är väl 2 rätters middag, men nej. Det är 4 rätter, vem orkar äta det? Första kvällen var det så lite gäster så jag fick välja fritt från  A la cartén.  Blev Samosas, veg curry och färsk frukt. Så jättegott. 





Sov så där. Fattar inte när man placerar AC:n över sängen….. Ja ja, chilla Gunilla….





















					


	
	


			
				


	


		
Tea, tea, tea

					

				lagunilla123Lämna en kommentar			

		
	


	
		

			

Tisdag 1 oktober 2019, Hatton





”Sometimes you just need to distance yourself to see things more clearly. ”





Upp klockan 6. Bort med gardinerna så jag kunde njuta av utsikten. 










Meditation och yoga. 7.30 kom personal upp med kaffe på rummet. Lyx, lyx, lyx. Dock väldigt svagt kaffe. Drack det men ingen höjdare. 










8.30 blev jag hämtad av SPA terapeuten. Upp på top floor. På vägen upp massor av tända ljus, varmt och skönt och vackert där uppe. Stor skillnad på det stället i Haputale. Oljemassage och ansiktsbehandling med produkter och örter från hotellets trädgård. Allt detta för bara 10 dollar… Så billigt. Så härligt och underbar start på dagen. Avslutades med en kopp te på balkongen, njöt av blå himmel. Så här kan man ha det.










Efter frukost drog Rashi och jag i väg i Ferrarin, alltså hotellets tuktuk. Ut på tur aldrig sur och vädret var på vår sida. Vi stannade vid ett hindutempel och jag fick ett bindi i pannan av Rashi, en symbol för tredje ögat enligt Rashi.





Skulle ta bild på målningen och så dök denna man upp…. 



































Stannade först vid en gammal, vacker stenkyrka. Låg så vackert med utsikt över en sjö och teodlingar runt om. En man kom och låste upp kyrkan så vi kunde gå in. Han berättade om kyrkan och även om sin familj. Han var änkling sedan 3 år, med 3 söner. Hans fru dog 53 bara, så sorgligt. 





Det finns så vackra, oftast gigantiska träd här, med orange blommor. Pantalia tror jag dem heter eller nåt liknande. Jag kan ha fel. Jag kan inte se mig mätt, det är så vackert här. En man kom och låste upp kyrkan, så vi kunde gå in. Arbetar som präst här. Han berättade om kyrkan och dess historia och även om sin familj. Han var änkling sedan 3 år tillbaka med 3 söner. Hans fru dog alldeles för tidigt, berättar hur de reste till andra länder för att få henne frisk. Får lust att bara krama om honom.















Åkte sedan vidare till en teplantage, stoppade och tog bilder på vägen. Det är så hänförande vackert. Rashid´s mamma är teplockerska så han hade mycket info om deras dåliga arbetsförhållande. Lönen är ca 3 dollar om dagen. Jobbar 7 dagar i veckan. Ibland kan de få ledigt söndagar och om det regnar för mycket. Träffade en man, han var 79 år och jobbar ännu. Även en kvinna som var 72…. riktigt power woman. Finns inget pensionssystem på Sri Lanka så de har inget annat val. Bara att jobba så länge man orkar.    Deras glädje och skratt när de ropar till varandra mellan raderna av tebuskar. Så vackra i sina färgglada kläder. 










Man ska inte klaga på att man har lite ont i ryggen då och då, när man ser dessa människor jobba under svåra förhållanden. Säkert med värkande kroppar, här finns inga ergonomiska föreskrifter på hur man ska jobba. Man blir ödmjuk inför livet.

























Boende för personal på teplantage





Personalmatsal










Sa hejdå och fortsatte  till St Clair Tea Castle, gick loss i shopen och köpte på mig massa teer för typ 50 kr.  Skulle lätt ha kunnat köpa på mig massor där. De har även restaurang och café. Köpte entré till deras tea factory som låg några kilometer därifrån.















James Taylor, skotte, som introducerade te till Sri Lanka/Ceylon 















Jag var den enda besökaren där. Fick en guidad tur av en trevlig man. Intressant. Fotografering förbjuden…. Hmmm undrar varför. Fick se hela vägen från att tebladen kommer från fälten som blir levererade 2 gånger per dag. De vägs, tvättas, torkas, mals, paketeras. Hela proceduren tar 20 timmar. Det är svart te som görs här. Sedan exporteras det till olika tehus som sedan smaksätter dem och sätter sitt signum. 





Varmt och extremt dåligt luft därinne, får nästan andnöd efter en kort stund. Tänker på dem som jobbar där, långa dagar.





Får vara med och provsmaka, viktigt att göra innan de skickar iväg teet. 





Här får jag fotografera.

























Åkte tillbaka till Tea Castle, tog en fika där. Te och god, varm chokladkaka. Gott, gott, gott.















Tillbaka vid 15-tiden och tänkte mig in till stan för lite shopping. Men så kom ju det dagliga, spöregnet och jag skippade det. 





Blev lite skrivande och slappande på rummet innan middag. Inte häpnadsväckande god. Tomatsoppa och veg curry. Men ok. 





Är jag kräsen, nä inte, men är väl bortskämd att det mesta smakar mycket bra här. För det är väldigt lätt att få vegansk och vegetarisk mat här, som dessutom är mycket god.  










Nästa gång jag kommer till Sri Lanka, ska jag inte åka under lågsäsong, vill verkligen vandra här. Utgå från Tea Hill och gå guidade turer. Till Adams Peak/Sri Pada.  Historien säger att Adam tog sitt första fotsteg här, när han nedsteg till jorden. Andra säger att Buddha har lämnat ett fotavtryck där. December-maj är bästa tiden att ta sig upp. Helst mitt i natten när det är fullmåne, vandrar man de 7 km uppför berget för att sedan se solen gå upp från toppen, 2 243 meter över havet. Detta är inte tillåtet att göra själv, utan man måste gå med guide. Det står på min lista, nästa gång jag kommer hit till detta underbara, generösa, vackra land. 






					


	
	


			
				


	


		
Tuktuk Haputale-Hatton

					

				lagunilla123Lämna en kommentar			

		
	


	
		

			

Måndag 30 september  2019





”Anyone who is comfortable spending time in solitude is a powerful person”





Devon Falls





Upp tidigt och fick se en blå himmel. Jippie. Livet blir så mycket härligare. Checkade ut kl 8. Ok frukost, avocado och frukt lyfte den. 










Blev hämtad av en mycket trevlig man i tuktuk. Buddist. När tåget strejkar blir det plan B: Tuktuk med en mycket bra och trevlig guide. Fick se mer än med tåg, eftersom vi stannade på många ställen under vägen. Resan tog 3,5 timme med lite stopp.





Stannade vid ett hindutempel, Ashok Tika, främst för att gå på toa. Men blev intresserad och gick en sväng. Så snart vi lämnat tuktuken, hoppade en apa in för att leta mat. Som tur fanns det inget ätbart att sno. Gick en tur i templet. Vackra målningar och statyer av gudar och gudinnor. 





Mattjuven 










Ashok Atika





Sita är inom hinduismen en inkarnation av gudinnan Lakshmi. Hon är hustru till Rama, som är en inkarnation av Vishnu. Min chaufför berättade mycket för mig. 

























Gjorde ett stopp vid Devon Falls, känd som ”Veil of the valley” , vattenfall som ligger 6 km väst om Talawakele i Nuwara Eliya Distriktet.  Devon´s Fall  är döpt efter en engelsman som var känd för sina kaffeplantager, som låg intill vattenfallet. Ja, han hette då Devon. Fallet är 97 meter högt och ligger på en höjd av 1140 meter över havet. 





Fallen bildas av en biflod till Kothmale Oya, som i sin tur är en biflod till Mahaweli River. 




















Google maps är ju inte alltid bra. Blev inte en genväg sista biten till hotellet, utan en ”senväg”. Huppiguppväg. Vart tar vägen vägen, ute på en åker och åker. Såg en jätteorm, där skulle jag inte velat komma gåendes. Fick till slut vända om. Visade sig att vi tagit fel avfart när vi kom till Hatton. What to do. 










Fram kom vi till Tea Hill till slut.





Sa hejdå till min mycket trevliga chaufför/guide. Fantastisk tur, så härligt att resa med tuktuk, känns som att man kommer närmare naturen. 





Tea Hill är ett läckert ställe i kolonialstil. Fint rum, balkong. badkar. Guld i alla badrumsarmaturer. Gammaldags badkar på guldfötter. Bor mitt bland teplantager. Så nice. Nöjd, nöjd, nöjd med min bokning. 















Beställde vegetarian rolls till lunch, jättegoda. 





Satt på balkongen en stund tills regnet kom, som det kom. Spöregn, välkommen.





Hatton är en relativt liten stad, ca 15-20.000 invånare. Men ser man till trafik och människor får man känsla av att den är större. Ligger på 1271 meter över havet och är känd för teplantager och fabriker. 





Fick skjuts av tuktuk in till centrum, hotellet erbjuder skjuts fritt. Var på en supermarket, slog till på 2 öl. Klart jag vill dricka öl när jag ska ligga i det fina badkaret. Här kan man inte botanisera bland alkoholhaltiga drycker, utan det sitter en personal som i en butik i butiken, där man beställer över disk. Så det blev killen i butiken som fick välja öl till mig. 





 Sen till ett ställe, som jag aldrig hade hittat själv, för att köpa honung från honungsträd, alltså vegansk honung. Var som ett hål i väggen, där en kvinna sålde frukt och grönt och så denna honung. 175 rupie för en flaska, alltså under 10 kronor. Den var oxå äkta, det kollade jag. Detta är alltså inte utvunnet ur kokospalmer utan andra träd som man kallar honungsträd. Min chaufför från Haputale hade visat mig dessa träd och hur jag skulle kolla att det var äkta vara. 










Hann med ett bad och en öl innan middagen. Kan väl tillägga att jag är enda gästen här, spooky, då jag bor helt själv i en byggnad. Men har dubbla lås, tur. Känns som att detta är ett ställe det kan spöka på. 





Mycket god middag. Hade beställt (de vill att man beställer i förväg) ”hoppers” med veg curry och chokladmousse. Huvudrätten var rätt och urgod. Chokladmousse hade förvandlats till banana fritters när tallriken kom in.  Inga problem, smakade bra anyway. 





Efter lite te för att värma mig, kröp jag i min pyjamas inkl strumpor. Ja, ,det är kallt på natten. Sov gott i min himmelssäng, ensam i detta ”spökhus”. Inga spöken visade sig för mig.