Mot havet

Onsdag 2 oktober, 2019, Hatton – Nilaveli

”Sometimes you just need to distance yourself to see things more clearly”

På väg igen

Sovit som en prinsessa även i natt. Så tyst här. I går kom det lite flera gäster, så jag har inte varit helt ensam. Efter mina vanliga morgonrutiner och kaffe på rummet, blev det frukost.

Hade valt Lankesisk frukost idag. Så gott med kokosroti och potatis i currysås. Himlens så gott. Mycket godare än middagen i går.

Packade ihop mig och betalade notan. 47 dollar för 2 middagar, 1 lunch, massage och ansiktsbehandling plus turen till teplantage med mera. Väldigt mycket för pengarna.

Fick med mig ett fint vykort med ett collage av bilder på mig från turen igår. Väldigt gulligt och fint gjort. Blev mycket glad.

Min chaufför som jag bokat var några minuter sen, förståeligt. Svårt att hitta pga att Google Map visar fel. Ingen fara.

Tack och hejdå till Tea Hill och den underbara personalen. Kan tänka mig att bo här igen. Gå upp till Adams Peak när det är säsong.

Kassan på en bensinmack

Så började en låååååååååång dags färd. Mot Nilaveli på östra sidan, norr om Trincomalee eller Trinco som många säger. Den östra sidan är en av de fattigaste och och mest glesbefolkade områdena på Sri Lanka, tack vare sitt torra klimat och ogästvänliga terräng. Utöver det blev de extra hårt drabbade av inbördeskriget, som pågick mellan 1983-2009, mellan Sri Lankas regering och militanta tamilska separatister, framför allt gerillarörelsen LTTE, de tamilska tigrarna. Som om inte detta var nog ökade förödelsen vid tsunamin 2004. Det är först när man är här och får ta del av deras öde, som det går in, hur hårt de haft det och fortfarande har. På den här sidan av landet består befolkningen av tamiler, singaleser och muslimer. Med tanke på denna mix, så blev Trincomalee den mest utsatta staden under kriget och mycket av det sitter ännu kvar, trots vapenstilleståndet. Nilaveli som jag är på väg till, ligger några kilometer norr om Trinco.





Elefanter på vägen

Trippen skulle ta 6,5 timme. Tog 8 timmar. Stackars chaufför. Stundtals går det inte fort, framförallt runt Kandy, som jag kände att vi aldrig tog oss igenom. Totalt kaos i trafiken. Kandy vill jag besöka, inte övernatta, men besöka. Finns en hel del att se där. Körde fel vid ett ställe, tror det var meningen, ödet, för det var vägen till ett Dhamma ställe. Dhamma Kuta, måste kolla upp det. Ett ashram som har meditationsretreat med Vipassana som metod, samma som jag var på i Thailand. Vill göra ett 10 dagars silent retreat på Dhamma i Nepal eller Sri Lanka. Det ska stå på min lista för 2020.

Nåväl, färden fortsatte, gjorde ett kiss och matstopp på ett lokalt ställe. Käkade roti, nån kokosgrej i currysås. Smakade mycket gott och kostade i princip ingenting. Blev även en jättegod avocadosmoothie toppad med glass. Gott, gott, gott.

Passade på att köpa lite frukt också. Rejält varmt, hett. Ett helt annat klimat än det jag lämnat bakom mig. Det är verkligen häftigt att resa runt när man få se så många djur, vacker natur. Fick se 2 vilda elefanter. En mamma och en unge som stod mitt på vägen. Kunde ta en bild. Jag är emot dessa safaris som många åker på i naturreservat. Låt djuren vara, det blir stressade av alla jeepar fullastade med turister som ska ut på äventyr.

Stannade vid en sjö, solen höll på att gå ned. Så vackert. Min chaufför var väldigt trött och jag märkte att han höll på att somna så snackade och höll igång honom. Han tyckte nog att jag var störig. Men hallå, jag vill komma fram levande. Såg till att vi stannade oftare för att han skulle få röra på sig. Gav han frukt och vatten. Stannade och köpte kaffe.

Nåväl, kom fram hela till Nilaveli och hotell Anamtama kl 18. Detta hotell hade holländarna rekommenderat, de som jag träffade på det franska fiket i Mount Lavinia. De sa att det var det bästa stället de bott på under deras resa.

Mycket trevligt mottagande. Ett glas god juice.

Så vackra blomsterdekorationer i lobbyn

Fixade ett rum till chauffören så han kunde få sova ut. Sa hejdå och tackade för dagen.

Bad om rum på andra våningen. Var nog ett nedköp för mig, men helt ok. Ganska spartanskt. Ett enda eluttag bland annat. Sorry, men det tar ner betyget. Men fin pool och trädgård plus 100 meter till stranden jämnar nog ut det. Hade köpt rum med halvpension, för att slippa gå ut och jaga mat på kvällen.

Tänkte att det är väl 2 rätters middag, men nej. Det är 4 rätter, vem orkar äta det? Första kvällen var det så lite gäster så jag fick välja fritt från A la cartén. Blev Samosas, veg curry och färsk frukt. Så jättegott.

Sov så där. Fattar inte när man placerar AC:n över sängen….. Ja ja, chilla Gunilla….

Tea, tea, tea

Tisdag 1 oktober 2019, Hatton

”Sometimes you just need to distance yourself to see things more clearly. ”

Upp klockan 6. Bort med gardinerna så jag kunde njuta av utsikten.

Meditation och yoga. 7.30 kom personal upp med kaffe på rummet. Lyx, lyx, lyx. Dock väldigt svagt kaffe. Drack det men ingen höjdare.

8.30 blev jag hämtad av SPA terapeuten. Upp på top floor. På vägen upp massor av tända ljus, varmt och skönt och vackert där uppe. Stor skillnad på det stället i Haputale. Oljemassage och ansiktsbehandling med produkter och örter från hotellets trädgård. Allt detta för bara 10 dollar… Så billigt. Så härligt och underbar start på dagen. Avslutades med en kopp te på balkongen, njöt av blå himmel. Så här kan man ha det.

Efter frukost drog Rashi och jag i väg i Ferrarin, alltså hotellets tuktuk. Ut på tur aldrig sur och vädret var på vår sida. Vi stannade vid ett hindutempel och jag fick ett bindi i pannan av Rashi, en symbol för tredje ögat enligt Rashi.

Skulle ta bild på målningen och så dök denna man upp….

Stannade först vid en gammal, vacker stenkyrka. Låg så vackert med utsikt över en sjö och teodlingar runt om. En man kom och låste upp kyrkan så vi kunde gå in. Han berättade om kyrkan och även om sin familj. Han var änkling sedan 3 år, med 3 söner. Hans fru dog 53 bara, så sorgligt.

Det finns så vackra, oftast gigantiska träd här, med orange blommor. Pantalia tror jag dem heter eller nåt liknande. Jag kan ha fel. Jag kan inte se mig mätt, det är så vackert här. En man kom och låste upp kyrkan, så vi kunde gå in. Arbetar som präst här. Han berättade om kyrkan och dess historia och även om sin familj. Han var änkling sedan 3 år tillbaka med 3 söner. Hans fru dog alldeles för tidigt, berättar hur de reste till andra länder för att få henne frisk. Får lust att bara krama om honom.

Åkte sedan vidare till en teplantage, stoppade och tog bilder på vägen. Det är så hänförande vackert. Rashid´s mamma är teplockerska så han hade mycket info om deras dåliga arbetsförhållande. Lönen är ca 3 dollar om dagen. Jobbar 7 dagar i veckan. Ibland kan de få ledigt söndagar och om det regnar för mycket. Träffade en man, han var 79 år och jobbar ännu. Även en kvinna som var 72…. riktigt power woman. Finns inget pensionssystem på Sri Lanka så de har inget annat val. Bara att jobba så länge man orkar. Deras glädje och skratt när de ropar till varandra mellan raderna av tebuskar. Så vackra i sina färgglada kläder.

Man ska inte klaga på att man har lite ont i ryggen då och då, när man ser dessa människor jobba under svåra förhållanden. Säkert med värkande kroppar, här finns inga ergonomiska föreskrifter på hur man ska jobba. Man blir ödmjuk inför livet.

Boende för personal på teplantage
Personalmatsal

Sa hejdå och fortsatte till St Clair Tea Castle, gick loss i shopen och köpte på mig massa teer för typ 50 kr. Skulle lätt ha kunnat köpa på mig massor där. De har även restaurang och café. Köpte entré till deras tea factory som låg några kilometer därifrån.

James Taylor, skotte, som introducerade te till Sri Lanka/Ceylon

Jag var den enda besökaren där. Fick en guidad tur av en trevlig man. Intressant. Fotografering förbjuden…. Hmmm undrar varför. Fick se hela vägen från att tebladen kommer från fälten som blir levererade 2 gånger per dag. De vägs, tvättas, torkas, mals, paketeras. Hela proceduren tar 20 timmar. Det är svart te som görs här. Sedan exporteras det till olika tehus som sedan smaksätter dem och sätter sitt signum.

Varmt och extremt dåligt luft därinne, får nästan andnöd efter en kort stund. Tänker på dem som jobbar där, långa dagar.

Får vara med och provsmaka, viktigt att göra innan de skickar iväg teet.

Här får jag fotografera.

Åkte tillbaka till Tea Castle, tog en fika där. Te och god, varm chokladkaka. Gott, gott, gott.

Tillbaka vid 15-tiden och tänkte mig in till stan för lite shopping. Men så kom ju det dagliga, spöregnet och jag skippade det.

Blev lite skrivande och slappande på rummet innan middag. Inte häpnadsväckande god. Tomatsoppa och veg curry. Men ok.

Är jag kräsen, nä inte, men är väl bortskämd att det mesta smakar mycket bra här. För det är väldigt lätt att få vegansk och vegetarisk mat här, som dessutom är mycket god.

Nästa gång jag kommer till Sri Lanka, ska jag inte åka under lågsäsong, vill verkligen vandra här. Utgå från Tea Hill och gå guidade turer. Till Adams Peak/Sri Pada. Historien säger att Adam tog sitt första fotsteg här, när han nedsteg till jorden. Andra säger att Buddha har lämnat ett fotavtryck där. December-maj är bästa tiden att ta sig upp. Helst mitt i natten när det är fullmåne, vandrar man de 7 km uppför berget för att sedan se solen gå upp från toppen, 2 243 meter över havet. Detta är inte tillåtet att göra själv, utan man måste gå med guide. Det står på min lista, nästa gång jag kommer hit till detta underbara, generösa, vackra land.

Tuktuk Haputale-Hatton

Måndag 30 september 2019

”Anyone who is comfortable spending time in solitude is a powerful person”

Devon Falls

Upp tidigt och fick se en blå himmel. Jippie. Livet blir så mycket härligare. Checkade ut kl 8. Ok frukost, avocado och frukt lyfte den.

Blev hämtad av en mycket trevlig man i tuktuk. Buddist. När tåget strejkar blir det plan B: Tuktuk med en mycket bra och trevlig guide. Fick se mer än med tåg, eftersom vi stannade på många ställen under vägen. Resan tog 3,5 timme med lite stopp.

Stannade vid ett hindutempel, Ashok Tika, främst för att gå på toa. Men blev intresserad och gick en sväng. Så snart vi lämnat tuktuken, hoppade en apa in för att leta mat. Som tur fanns det inget ätbart att sno. Gick en tur i templet. Vackra målningar och statyer av gudar och gudinnor.

Mattjuven

Ashok Atika

Sita är inom hinduismen en inkarnation av gudinnan Lakshmi. Hon är hustru till Rama, som är en inkarnation av Vishnu. Min chaufför berättade mycket för mig.

Gjorde ett stopp vid Devon Falls, känd som ”Veil of the valley” , vattenfall som ligger 6 km väst om Talawakele i Nuwara Eliya Distriktet. Devon´s Fall är döpt efter en engelsman som var känd för sina kaffeplantager, som låg intill vattenfallet. Ja, han hette då Devon. Fallet är 97 meter högt och ligger på en höjd av 1140 meter över havet.

Fallen bildas av en biflod till Kothmale Oya, som i sin tur är en biflod till Mahaweli River.





Google maps är ju inte alltid bra. Blev inte en genväg sista biten till hotellet, utan en ”senväg”. Huppiguppväg. Vart tar vägen vägen, ute på en åker och åker. Såg en jätteorm, där skulle jag inte velat komma gåendes. Fick till slut vända om. Visade sig att vi tagit fel avfart när vi kom till Hatton. What to do.

Fram kom vi till Tea Hill till slut.

Sa hejdå till min mycket trevliga chaufför/guide. Fantastisk tur, så härligt att resa med tuktuk, känns som att man kommer närmare naturen.

Tea Hill är ett läckert ställe i kolonialstil. Fint rum, balkong. badkar. Guld i alla badrumsarmaturer. Gammaldags badkar på guldfötter. Bor mitt bland teplantager. Så nice. Nöjd, nöjd, nöjd med min bokning.

Beställde vegetarian rolls till lunch, jättegoda.

Satt på balkongen en stund tills regnet kom, som det kom. Spöregn, välkommen.

Hatton är en relativt liten stad, ca 15-20.000 invånare. Men ser man till trafik och människor får man känsla av att den är större. Ligger på 1271 meter över havet och är känd för teplantager och fabriker.

Fick skjuts av tuktuk in till centrum, hotellet erbjuder skjuts fritt. Var på en supermarket, slog till på 2 öl. Klart jag vill dricka öl när jag ska ligga i det fina badkaret. Här kan man inte botanisera bland alkoholhaltiga drycker, utan det sitter en personal som i en butik i butiken, där man beställer över disk. Så det blev killen i butiken som fick välja öl till mig.

Sen till ett ställe, som jag aldrig hade hittat själv, för att köpa honung från honungsträd, alltså vegansk honung. Var som ett hål i väggen, där en kvinna sålde frukt och grönt och så denna honung. 175 rupie för en flaska, alltså under 10 kronor. Den var oxå äkta, det kollade jag. Detta är alltså inte utvunnet ur kokospalmer utan andra träd som man kallar honungsträd. Min chaufför från Haputale hade visat mig dessa träd och hur jag skulle kolla att det var äkta vara.

Hann med ett bad och en öl innan middagen. Kan väl tillägga att jag är enda gästen här, spooky, då jag bor helt själv i en byggnad. Men har dubbla lås, tur. Känns som att detta är ett ställe det kan spöka på.

Mycket god middag. Hade beställt (de vill att man beställer i förväg) ”hoppers” med veg curry och chokladmousse. Huvudrätten var rätt och urgod. Chokladmousse hade förvandlats till banana fritters när tallriken kom in. Inga problem, smakade bra anyway.

Efter lite te för att värma mig, kröp jag i min pyjamas inkl strumpor. Ja, ,det är kallt på natten. Sov gott i min himmelssäng, ensam i detta ”spökhus”. Inga spöken visade sig för mig.

Mount Lavinia, Sri Lanka

Söndag 22 september

”If you are lucky enough to find a way of life you love,

you have to find the courage to live it”

John Irving

Frukost på Coza Zeylon
Coza Zeylon

Blev väl 3 timmars sömn, hade beställt frukost 8.30. Bara att masa sig upp, först meditation och sedan en snabbdusch. Fantastiskt god frukost, anpassad efter mina önskemål. Utmärkt gott kaffe. Skön behaglig stämning.

Bokat tid för Reiki Healing 9:30, 1 timme. Ägarinnan/hustrun är från Japan och utför Reiki Healing. Har aldrig provat på detta förut. Handlar mycket om energier, handpåläggning, strykningar, man behåller kläderna på. Rei står för aura och Ki för energi. Kändes bra, energi med en gång. Ska göras en gång till så bokade en tid till i morgon. Först Reiki Healing och sedan 1 timme Ayurvedisk massage.



Gick upp till taket och poolen efteråt för att slappna av. Havsutsikt härifrån, lite mulet dock.









Tog mig ned till stranden, bara 200 meter från hotellet, få lite strandkänsla. Ingen paradisstrand, men helt ok. Som ett brev på posten kom alla strandraggare. Orkar inte! Till en början svarar jag vänligt men det övergår i en liiiiiiten irritation. Snälla lämna mig i fred. Vill gå själv och vara tyst. Hinner ju inte njuta av det jag ser. Tog flykten till ett strandställe för att komma från tjatet, en kaffe och lite vatten.

Många locals på stranden idag, många är lediga då det är söndag. Ser en papa med sitt barn som flyger drake.





Flyga drake

Efter en stund fortsatte min vandring och min efterföljare hade hittat nya att följa efter. Mitt mål var det anrika hotellet Mount Lavinia, ligger i änden av stranden. Hann få en strandraggare till efter mig. För tusan, testa mitt tålamod bara. Jag har sovit 3 timmar i natt och kan tända till på 1 sekund. Men jag ler och visar inte mitt bubblande inre.

Mount Lavinia hotel

Sista biten går jag längt järnvägsspåret. En man med orange tänder visar vägen. Ja, han hade orange tänder. Troligtvis från att ha tuggat på tobak. Jag, envis, tack men kan själv. En bra sås reder sig själv. Ett tåg passerar. Folk hänger ut och vinkar.

Smög mig in på detta magnifika hotell, gigantiskt. Personalen uppklädda i fina vita dräkter. Hade från början tänkt bo här, men glad att jag ändrade mig. Inte riktigt min stil. Men kul att ha besökt det. Historien om hotellet är att en engelsman lät bygga det som ett privat hus, med en hemlig gång som ledde till hans älskarinna. Spännande….

Vägen tillbaka till hotellet så. Hade planen klar från början. Hur svårt kan det va. Hade ”Blue Ocean” som riktmärke, som grannstället hette. Bara det att det finns massor av Blue Ocean. Så hamnade återigen på beachen och som ett brev på posten, jagad. Blev erbjuden både det ena och det andra. Med orden ”everything is possible at Sri Lanka”. Jo, jag tackar jag.

Kom till slut tillbaka till Coza Zeylon. Fick hjälp att öppna min kokosnöt som jag köpt på vägen. Så gott att äta upp köttet i nöten, efter man har druckit ur vattnet. Mums och mycket nyttigt.

Skulle köpa ett SIM-kort till mobilen så gav mig ut igen. Upp på huvudvägen som går genom stan. Så galet mycket trafik. Svårt att korsa en väg. Men som alltid tar jag rygg på locals när jag ska över på andra sidan. Funkar alltid.

Med nytt SIM, frukt och vatten slank jag in på ett franskt bageri. Baguette. Mycket godsaker att välja på. Blev en kopp te och en kaka. Jättetrevlig personal.

Midda på Coza Zeylon , tamilska bokstäver på tallriken

Middag blev på hotellet. Soppa, en risrätt och dessert. Så skönt att slippa gå ut. De har 6 rum på detta härliga ställe. Mannen är från Sri Lanka men har bott i Japan många år, arbetat som kock. Där träffade han sin fru. Nu har de 2 barn och är sedan 6 år bosatta i Mount Lavinia. Har öppnat sitt drömställe. Tyvärr har bombdåden gjort att deras bokningar avtagit. Ett mycket härligt ställe att bo på och jag rekommenderar å det varmaste att bo här. Allt är så genomtänkt här, som den hotellskadade person jag är så älskar jag detta.

Kvällste på Coza Zeylon
Widget image

Ut på tur Rota Vicentina

30 augusti

Äntligen, idag ska det bli vandra av. Härligt, förväntansfull. Cyklade ett stycke och parkerade vid floden Mira. Som vanligt lite lost, alltid så när man börjar en ny vandringsled. Lära sig vilka skyltar man ska följa. Har köpt karta och guidebok från ”Rota Vicentina”. Mycket bra och man bidrar till utveckling och underhåll av dessa vandringsleder. Rekommenderas. Jag beställde via deras hemsida och fick hemskickat.

Ska gå från Vila Nova de Milfontes till Almograve idag är det tänkt. En sträcka av Fishermen´s Trail.Eftersom ”lost” är mitt mellannamn blir det fel väg. Men upptäcker det efter en stund och går tillbaka. Tillbaka till start. Gör om och gör rätt.

Går förbi övergivna byggnader som målats med graffiti. Så läckra. Möter inte många vandrare. Hade sällskap med ett tyskt par ett tag. Men jag hade mer ”spring” i benen och drog i från. Mitt första och enda stopp blir på Furnas Beach. En strandbar. Köpte en dricka, kopplade upp mig på dera Wi-Fi. Då ringer en av mina älskade musketörer, Anna som befinner sig i Indonesien, Kalimaya dive resort.   Skönt att prata med henne. Hon och Justin har åkt dit för att jobba. Få distans till all kaos på Gili Trawengan efter jordbävningarna, då de blev evakuerade därifrån. Var på Bali några veckor, hjälpte till med insamling och inköp av förnödenheter till alla drabbade på Lombok och Giliöarna. Skönt att få prata med henne.

Gick vidare med lätta steg efter vårt samtal. Veta att de efter omständigheterna mår ok. Känns bra i mammahjärtat.

Magisk vandring idag. Lite jobbig, framförallt på slutet då det var mycket sand och tungt att gå. Glad att jag hade stavarna med och min nya keps från Haglöfs. Räddade mig från solsting. Vet inte hur mycket bilder jag tagit. Det är så fantastiskt vackert. Havet, det gröna, stränderna, dramatiskt.

Leden är välmarkerad, blev 18,5 km på 4,5 timme. Framme i Almograve ramlade jag in på turistinformationen, luktade nog inte mumma. Mycket hjälpsam man som jobbade där. Hade en pratstund innan jag lämnade min ryggsäck för att utforska byn. Sen skulle han hjälpa mig med en taxi tillbaka för bussarna går inte så frekvent här. Gick en sväng i Almograve, var vid kapellet, väderkvarnen och så blev det en fika på ett café.

Fick vänta en stund på taxi så blev lite mer samtal med turistmannen. 13 euro för taxi till cykeln. Så värt det. Blev några km på hojen innan jag kom ”hem” till Casazul. Dusch och så kolla Trip Advisor efter nåt ställe att käka på . Var sugen på pizza och så blev det. På cykeln och in mot centrum och leta fram pizzerian. La Bella Pizza heter den och kan verkligen rekommendera den. Som en människa som inte vill käka sent är kanske kl 19 lite sent. Då öppnar de nämligen. Men hänger man på låset funkar det. Fick ”feeling” och beställde in 1/2 karaff rött till pizzan. Kanske inte så bra tänkt när man varit i solen hela dagen, vandrat, inte käkat. Men balanserade alkoholen med massa vatten och en espresso innan jag tackade för mig. Pratade med DJ:n innan jag gick. Tyckte jag skulle bli kvar. Men jag är ordentlig, hem och sova.

Fascinerande att restaurangerna är som fullast efter 21, både vuxna och barn käkar sent. Inga undra på att stränderna fylls först efter 16 på dagarna…. Kul, denna mentalitet. Men kära Portugal, ska jag flytta hit kommer jag inte anpassa mig. Tror inte på att äta middag efter kl 21 på kvällen. Det är inte bra, i alla fall inte för en nordbo som jag.

31 augusti

Sista dagen i augusti. Nu går man in i höstmånader. Mörker, kyla, fy fasiken. Men inte tänka på det nu. Har ännu fina dagar kvar här. Och idag blir det en hel dag på stranden. Lyssna på ljudbok, slappa, sova, bada. Dricka några kalla Sagres, låta tankarna flyga iväg. Så gutt en kan ha det. Det här är semester när den är som bäst.

Blev en öl med Pablo, ägaren till Casazul. Han hängde tvätt på taket när jag kom tillbaka. Satt och pratade en stund. Har haft stället i 20 år, har ett ställe till inne i byn. Mycket trevlig man. Han ska köra mig till bussen i morgon. Bara det, vilken service. Blev en stund på terrassen innan det var dags att packa och slå igen de blå.

1 september

Sista morgonen på Casa Azul. God frulle, Pablo körde mig till bussen. Var ute i god tid så hann med en sista pratstund. Delar samma visioner, vad man vill ha ut av livet. Kram och puss vid bussen. ”Maybe we meet some where, some time”

LIFE IS BETTER IN FLIP FLOPS