Sista dagen i Pokhara

Torsdag 19 september

Molnen har lättat lite och jag beger mig ut på långpromenad efter frukost. Hittade nya vägar. Kanske inte helt avsiktligt, blev lite längre än jag tänkt mig. Men sån är ju jag. Hamnade så småningom dit jag hade tänkt mig, nere vid sjön. Planen var att ta en båt över till ett tempel som ligger på en ö. Men shit, så mycket folk där som väntade på att ta sig ut. Hoppade det. Kollade in alla turister i stället. Många/de flesta är från Indien.

Blev lunch på Tristar hotel, Momo:s förstås. Skönt att sitta på övervåningen och blicka ner på myllret av människor. Får en känsla av att det är mer turister nu än när jag kom hit. Många som ska på trekking. Nästa gång jag reser till Nepal, ska jag resa lite senare på året då regnperioden är över. Verkar som jag kom i slutet av den, men i oktober är nog mest perfekt att åka hit. Så jag kan vandra mera.

Varit på en helt fantastisk massage på Middle Path. Ja, jag hittade faktiskt direkt idag. Den bästa massagen på mycket länge, helt sagolikt himmelskt. Bra, skönt, lite ont som det ska kännas. Fick en kopp te efteråt. Kändes som att sväva när jag gick därifrån.

Vädret var klart på tillbakavägen och jag fick se en magisk solnedgång. Skyndade mig upp på taket på hotellet och tog massa bilder och njöt av det vackra.

Hämtade min tvätt som jag lämnade i morse, käkade en vegburgare och drack en lassie på ”ett hål i väggen” ställe. Har hört talas om att det ska finnas Bhang Lassie (cannabis) men har inte stött på det. Men erbjudande om att köpa annat centralstimulerande får man dagligen. Nej, jag tackar fortsatt tack men nej tack.

Middagen smakade mycket bra och kostade nästan ingenting. Ägaren frågade om det inte var gott när jag lämnade lite av maten för jag blev så mätt. Såklart det var gott. Gillar dessa hål i väggen ställen där många locals äter. God mat och bra priser.

Fick hjälp av receptionen på hotellet med min bussbiljett tillbaka till Kathmandu. Bad att hon skulle ringa och kolla var bussen stannar. Hotellet i Kathmandu bokade biljetten åt mig. Det visade sig att de inte hade bekräftat den, men inga problem. Det finns plats för mig i morgon. Fördelen att lägga till lite pengar för dessa ”lite lyxigare” bussar är att de sällan blir fullbokade. Mer comfort, måltider ingår, vatten och även tidningar.

Packade och fixade, i morgon bär det av mot Kathmandu. Pokhara, vi ses igen.

Pokhara

Onsdag 18 september

Raindrops keep falling on my head

Det var nog en mening att jag var i Sarangkot igår och fick se topparna. I dag är det åter regn.

Tog det lugnt efter frukost, uppdatera mina bokningar på Sri Lanka. Gick en sväng mellan skurarna. En espresso macchiato på ett café.

Iaktar en tjej som står utanför med en baby i famnen. Följer efter människor som passerar och ber om pengar. Killen på cafét där jag är, säger att man inte ska ge dem något. Ofta är det ligor som ligger bakom. Det är inte nepaleser som tigger. Utan många är från Indien, Pakistan och Bangladesh. Svår balansgång. Man kan inte ge alla, för de är många just i den här delen av Pokhara.

Satt och googlade ett SPA, ville göra manikyr och pedikyr. Hittade ett ställe som låg i närheten. Middle Path Spa. Trotsade regnet och begav mig dit. Fick en härlig känsla så snart jag gick in i trädgården som ledde fram till hotellet. Så mycket blommor och grönt, vackert. Omhuldande, peaceful. Alltså vilken stor skillnad mot Bagaincha igår. Här var det så behagligt, tyst, bara skön musik. Fick en drink och grönt te. Bestämde mig för pedikyr och manikyr. Blev gröna tår idag. Grönt är skönt. Så skönt och så noggranna de var. Bokade in mig på en 90 minuters Tissue massage i morgon. Klart jag vill tillbaka hit.

Gick en annan väg hem men gick fel. Vad är det för fel med mig, som har en förmåga att ofta gå fel.

Lunch/middag i dag blev på Indiern igen. Åt en lins/kidneyböngryta och vitlöksnan till det. Drack en kanellassi till, himmelskt gott. Pratade med ägaren. De har även en restaurang i Thamel, Kathmandu. Det kan man tänka på nästa gång man kommer till Kathmandu.

En lugn kväll på balkongen, satt och läste och njöt av utsikten. Blev en lång meditation innan jag somnade.

Rally i Nepal

Fredag 13 september, Pokhara

”We travel not to escape life, but for life not to escape us”

Upp 4.30, ta farväl av fantastiska Mystic Mountain, hit vill jag tillbaka. Min buss till Pokhara skulle gå kl 7 från Kathmandu. De hade lovat att vi hade gott om tid när de tyckte vi skulle åka 5.25. Jag var väl lite skeptisk, men måste ju lita på dem. Fick med mig ett frukostpaket, tror attans de hade tömt förrådet på bakverk. Vi har lite olika syn på vad som kan ingå i en frukostpåse. Jag log och tackade så mycket(chaffören fick en del senare)

Sen började resan nedåt mot Kathmandu, första sträckan till Bahktapur gick snabbt men sen blev det tvärstopp. Olycka förstås. Kände att det här klarar vi inte och börjar bygga upp plan B i huvudet.

Efter att stått stilla en stund, tog vi en omväg genom gamla delen av Bahktapur, Durbar Square. Så jag fick se lite av den på köpet. Sen blev det plattan i mattan när vi kom ut på high way. Zick zack mellan filer, tutande utan dess like. Svängde in på bussparkeringen 6.57. Pust. Höll på att falla på knä och kyssa gatan för att jag överlevt.

Packade ur mina grejer ur bilen. Tackade för äventyret. Pratade med en Nepalesisk kvinna och hennes tyske vän. Fick veta att bussen går 7.30. What??!!! På min biljett står 07.00. Men hon hade rätt. Så denna så kallade lyxbuss kom så småningom. Kan väl säga att den är fräschare på bilderna. Men gott om plats var det. Storlek som en vanlig stor buss men har ca 20 platser, för att det ska vara mer komfortabelt. Ska inte klaga, helt ok. Frukostmacka , kaffe, te och vatten ingick och morgontidningar.

Det är 20 mil mellan Kathmandu och Pokhara, som ligger österut i Nepal. Resan tar ca 7-8 timmar. Sjukt mycket trafik, fascinerande att se hur trafiken kan mötas på dessa slingrande vägar. Förstår att det är mycket olyckor. Men det går inte att sitta och vara rädd hela tiden. Händer något så gör det, det är utom min kontroll. Slumrar och sover av och till. Vaknar till när vi gör stopp. Regn då och då. Lunch ingick med i biljettpriset. Stoppade på ett hotell i Chituan. Riktigt god lunchbuffé. Satt och pratade med nepalkvinnan och den tyske mannen. De ska vara i Pokhara 5-6 dagar, ska ut och vandra.

Var framme i Pokhara vid 16.30. Taxichaufförer står i klasar utanför bussen, orkar inte….. Men jag måste ha en bil för att ta mig till hotellet, eftersom jag inte har en aning om var i Pokhara jag befinner mig. Tog bara en chaufför i högen, för det första skulle han ha ett ockerpris. Tack, men nej tack. Då tar jag någon annan istället. Fick min vilja igenom. Mitt pris gäller. Vet ju att det inte är så långt till hotellet, på ett ungefär. Mycket konstig kille som körde, forcerad, hittade inte hotellet. Det är klart, det finns många hotell här men många ligger ju på en begränsad yta. Efter fråga hittade vi så fram till Mountain View hotel. Bra mottagande av trevlig personal. Dock var jag inte nöjd med första rummet, då jag hade som en soptipp utanför rummet. Fick flytta upp några våningar, det blev bra. Från takterrassen var det en vacker utsikt över sjön, Phewa lake.

Blev en sväng neråt sjön, strövade omkring. Mycket folk som bara strosade runt. Gillar stämningen här, inte så hetsigt. Skönt att min magkänsla var rätt när jag bokade boende här i 4 nätter plus 2 nätter uppe i Sarankot.

En kopp espresse macchiato på Coffee Sane, låg på en smal gata som gick från sjön upp till huvudgatan. Läckert litet ställe. Rekommenderas. Inrett med retrogrejer. Supergott kaffe. Mötte mina vänner från bussen, småsnack. De ger sig av i morgon upp i bergen. God tur.

Strosade vidare, många små butiker, med både fint och fult. Jag gillar ställen som säljer lokala saker, där pengarna går till utsatta barn eller kvinnor.

Middag blev på hotellet, MoMos förstås, så jäkla gott!