Sri Lanka

Pasikuda, Sri Lanka

lagunilla123Lämna en kommentar

Söndag 6 oktober, 2019, Pasikuda

”Before you judge me, make sure you´re perfect”

Karta över Sri Lanka, på Calm Resort, Pasikuda

Upp tidigt. Gick ned till stranden för att knyta ihop säcken , ta farväl av Nilaveli och Anantamaa och ta lite bilder. Osäker om jag vill tillbaka, just hit. Stället träffade inte mitt hjärta. Men man vet aldrig.

Hann med en timme vid poolen efter frukosten innan jag packade klart, checkade ut och tackade för mig. Överlag bra vistelse. Poolområdet var toppen. Trevlig personal förstås.

Blev hämtad kl 11 av min bil. Mycket djur längs vägen, som följde havet i princip hela vägen. Kor, getter, bufflar. Lite skumpig väg men vacker. Såg många fiskare, låg massor av småfisk på tork. Många öde stränder. Av och till liknar naturen Alvaret på Öland.

Room with a view

Har upplevt några gånger när jag åkt bil här, att hundar slänger sig mot bilen, arga och springer efter. Undrat varför och fått förklaring att de känner igen ljud av en viss sorts bil, inte just specifikt den bilen som kör förbi. Det är tikar som springer efter, som har blivit av med valpar som blivit överkörda, av misstag förstås. Hundarna kommunicerar med varandra och hjälper varandra att jaga bilarna som tagit ifrån valpar från sina mammor.

Pasikuda är en kustort, ligger ca 3,5 mil norr om Baticaloa, som drabbades av bombattacker tidigare i år. Lång strandremsa och många hotell att välja mellan. Jag velade länge och väl innan jag bestämde mig för och bokade Calm Resort.

Framme kl 13 på Calm Resort. Fint mottagande med blommor runt halsen och ett glas god juice. Fått stort rum med just det, havsutsikt. Kommer att kunna se soluppgången härifrån. Gick ned till restaurangen och käkade lunch.

Sen blev det beachen några timmar. Upptäckte att mina grannar från Anantamaa även är mina grannar här. Kul. Men svårt att kommunicera med dem. De är från Italien och pratar nästan ingen engelska. Men kom i alla fram till att de stannar bara en natt. De är på rundresa på ön. Många turister här, som är ca 14 dagar, bokar bil med guide. Oftast stannar man max 2-3 dagar på ett ställe. Mycket bilåkande blir det. Det passar inte mig. Men vi är olika.

Pasikuda beach
Kompis

Hade bokat massage kl 19. Rygg/bak med heta stenar. Väldigt bra massage, skönt med hettan från stenarna. Hoppas det ökar cirkulationen och löser knutar jag har. SPA:et är ett Balinesiskt spa och Sri, terapeuten är från Bali, Ubud. Jätteduktig och gullig tjej. Skönt trött efteråt. Beställde mat till rummet efter behandlingen. Fried rice och fruktfat. Gott.

Magic sky

Sand mellan tårna

lagunilla123Lämna en kommentar

Torsdag 3 oktober, 2019, Nilaveli

”Det blir en dag på stranden”

Lycka

”Jag tar vägen till havet”

Gick ned till stranden en sväng före frukost, för att kolla läget. Så vackert.

Nilaveli och Uppuveli, dessa semesterorter som lyckats behålla någon slags optimism, trots stora förstörelser i inbördeskriget och så tsunamin. Stranden är magisk. Det ligger några större resorts här och många guest houses. Laidback atmosfär här.

Frukosten som holländarna höjde till skyarna var inte bättre än någon annan. Nu ska jag inte gnälla, men några aha, wow blev det inte. Men personalen är supertrevliga och mycket service minded och det gör mycket.

Blev strandhäng sedan. Fiskarna höll på att dra in nät. Hard work, work. Låg och pressade några timmar, så varmt och skönt och hett. Blev en hel del badande.

Efter dusch gav jag mig ut för att hitta nåt lätt att äta. Hittade Café at the 18th som jag läst om på Trip Advisor. Läckert litet ställe med få sittplatser. Beställde iskaffe och hummus med papadam. Riktigt gott.

Café at the 18th

På vägen tillbaka hittade jag ett ställe. ”Noble” ett tattoo ställe, men även batikgrejer och andra hantverk. Konstnären själv var där. Pratade en hel del. Han har varit i Sverige och visade mig urklipp från tidningar. Har även ett ställe i Bentota, längre söderut. Många fina tavlor med olika motiv som mandala och från tsunamin. Köpte en kaftan med fjärilar i blå färger och en totebag. Allt handgjort och i bara ett exemplar.

Tillbaka på hotellet la jag mig vid poolen ett par timmar. Lyssnade på ljudbok och slumrade.

Middag i dag blev sallad, pasta och frukt. Gott men känner att det är för mycket att äta på kvällen. Inte van att käka så mycket på kvällen. Men som den smålänning man är så äter man, har man betalt så äter man.

Sprang på detta citat när jag var ute på tur

Mot havet

lagunilla123Lämna en kommentar

Onsdag 2 oktober, 2019, Hatton – Nilaveli

”Sometimes you just need to distance yourself to see things more clearly”

På väg igen

Sovit som en prinsessa även i natt. Så tyst här. I går kom det lite flera gäster, så jag har inte varit helt ensam. Efter mina vanliga morgonrutiner och kaffe på rummet, blev det frukost.

Hade valt Lankesisk frukost idag. Så gott med kokosroti och potatis i currysås. Himlens så gott. Mycket godare än middagen i går.

Packade ihop mig och betalade notan. 47 dollar för 2 middagar, 1 lunch, massage och ansiktsbehandling plus turen till teplantage med mera. Väldigt mycket för pengarna.

Fick med mig ett fint vykort med ett collage av bilder på mig från turen igår. Väldigt gulligt och fint gjort. Blev mycket glad.

Min chaufför som jag bokat var några minuter sen, förståeligt. Svårt att hitta pga att Google Map visar fel. Ingen fara.

Tack och hejdå till Tea Hill och den underbara personalen. Kan tänka mig att bo här igen. Gå upp till Adams Peak när det är säsong.

Kassan på en bensinmack

Så började en låååååååååång dags färd. Mot Nilaveli på östra sidan, norr om Trincomalee eller Trinco som många säger. Den östra sidan är en av de fattigaste och och mest glesbefolkade områdena på Sri Lanka, tack vare sitt torra klimat och ogästvänliga terräng. Utöver det blev de extra hårt drabbade av inbördeskriget, som pågick mellan 1983-2009, mellan Sri Lankas regering och militanta tamilska separatister, framför allt gerillarörelsen LTTE, de tamilska tigrarna. Som om inte detta var nog ökade förödelsen vid tsunamin 2004. Det är först när man är här och får ta del av deras öde, som det går in, hur hårt de haft det och fortfarande har. På den här sidan av landet består befolkningen av tamiler, singaleser och muslimer. Med tanke på denna mix, så blev Trincomalee den mest utsatta staden under kriget och mycket av det sitter ännu kvar, trots vapenstilleståndet. Nilaveli som jag är på väg till, ligger några kilometer norr om Trinco. 






Elefanter på vägen










Trippen skulle ta 6,5 timme. Tog 8 timmar. Stackars chaufför. Stundtals går det inte fort, framförallt runt Kandy, som jag kände att vi aldrig tog oss igenom. Totalt kaos i trafiken. Kandy vill jag besöka, inte övernatta, men besöka. Finns en hel del att se där. Körde fel vid ett ställe, tror det var meningen, ödet, för det var vägen till ett Dhamma ställe. Dhamma Kuta, måste kolla upp det. Ett ashram som har meditationsretreat med Vipassana som metod, samma som jag var på i Thailand. Vill göra ett 10 dagars silent retreat på Dhamma i Nepal eller Sri Lanka. Det ska stå på min lista för 2020. 





Nåväl, färden fortsatte, gjorde ett kiss och matstopp på ett lokalt ställe.  Käkade roti, nån kokosgrej i currysås. Smakade mycket gott och kostade i princip ingenting. Blev även en jättegod avocadosmoothie toppad med glass. Gott, gott, gott.





Passade på att köpa lite frukt också. Rejält varmt, hett. Ett helt annat klimat än det jag lämnat bakom mig. Det är verkligen häftigt att resa runt när man få se så många djur, vacker natur. Fick se 2 vilda elefanter. En mamma och en unge som stod mitt på vägen. Kunde ta en bild. Jag är emot dessa safaris som många åker på i naturreservat. Låt djuren vara, det blir stressade av alla jeepar fullastade med turister som ska ut på äventyr. 










Stannade vid en sjö, solen höll på att gå ned. Så vackert. Min chaufför var väldigt trött och jag märkte att han höll på att somna så snackade och höll igång honom. Han tyckte nog att jag var störig. Men hallå, jag vill komma fram levande.  Såg till att vi stannade oftare för att han skulle få röra på sig. Gav han frukt och vatten. Stannade och köpte kaffe. 





Nåväl, kom fram hela till Nilaveli och hotell Anamtama kl 18. Detta hotell hade holländarna rekommenderat, de som jag träffade på det franska fiket i Mount Lavinia. De sa att det var det bästa stället de bott på under deras resa. 





Mycket trevligt mottagande. Ett glas god juice. 





Så vackra blomsterdekorationer i lobbyn










Fixade ett rum till chauffören så han kunde få sova ut. Sa hejdå och tackade för dagen. 





Bad om rum på andra våningen. Var nog ett nedköp för mig, men helt ok. Ganska spartanskt. Ett enda eluttag bland annat. Sorry, men det tar ner betyget. Men fin pool och trädgård plus 100 meter till stranden jämnar nog ut det. Hade köpt rum med halvpension, för att slippa gå ut och jaga mat på kvällen. 





Tänkte att det är väl 2 rätters middag, men nej. Det är 4 rätter, vem orkar äta det? Första kvällen var det så lite gäster så jag fick välja fritt från  A la cartén.  Blev Samosas, veg curry och färsk frukt. Så jättegott. 





Sov så där. Fattar inte när man placerar AC:n över sängen….. Ja ja, chilla Gunilla….





















					


	
	


			
				


	


		
Tea, tea, tea

					

				lagunilla123Lämna en kommentar			

		
	


	
		

			

Tisdag 1 oktober 2019, Hatton





”Sometimes you just need to distance yourself to see things more clearly. ”





Upp klockan 6. Bort med gardinerna så jag kunde njuta av utsikten. 










Meditation och yoga. 7.30 kom personal upp med kaffe på rummet. Lyx, lyx, lyx. Dock väldigt svagt kaffe. Drack det men ingen höjdare. 










8.30 blev jag hämtad av SPA terapeuten. Upp på top floor. På vägen upp massor av tända ljus, varmt och skönt och vackert där uppe. Stor skillnad på det stället i Haputale. Oljemassage och ansiktsbehandling med produkter och örter från hotellets trädgård. Allt detta för bara 10 dollar… Så billigt. Så härligt och underbar start på dagen. Avslutades med en kopp te på balkongen, njöt av blå himmel. Så här kan man ha det.










Efter frukost drog Rashi och jag i väg i Ferrarin, alltså hotellets tuktuk. Ut på tur aldrig sur och vädret var på vår sida. Vi stannade vid ett hindutempel och jag fick ett bindi i pannan av Rashi, en symbol för tredje ögat enligt Rashi.





Skulle ta bild på målningen och så dök denna man upp…. 



































Stannade först vid en gammal, vacker stenkyrka. Låg så vackert med utsikt över en sjö och teodlingar runt om. En man kom och låste upp kyrkan så vi kunde gå in. Han berättade om kyrkan och även om sin familj. Han var änkling sedan 3 år, med 3 söner. Hans fru dog 53 bara, så sorgligt. 





Det finns så vackra, oftast gigantiska träd här, med orange blommor. Pantalia tror jag dem heter eller nåt liknande. Jag kan ha fel. Jag kan inte se mig mätt, det är så vackert här. En man kom och låste upp kyrkan, så vi kunde gå in. Arbetar som präst här. Han berättade om kyrkan och dess historia och även om sin familj. Han var änkling sedan 3 år tillbaka med 3 söner. Hans fru dog alldeles för tidigt, berättar hur de reste till andra länder för att få henne frisk. Får lust att bara krama om honom.















Åkte sedan vidare till en teplantage, stoppade och tog bilder på vägen. Det är så hänförande vackert. Rashid´s mamma är teplockerska så han hade mycket info om deras dåliga arbetsförhållande. Lönen är ca 3 dollar om dagen. Jobbar 7 dagar i veckan. Ibland kan de få ledigt söndagar och om det regnar för mycket. Träffade en man, han var 79 år och jobbar ännu. Även en kvinna som var 72…. riktigt power woman. Finns inget pensionssystem på Sri Lanka så de har inget annat val. Bara att jobba så länge man orkar.    Deras glädje och skratt när de ropar till varandra mellan raderna av tebuskar. Så vackra i sina färgglada kläder. 










Man ska inte klaga på att man har lite ont i ryggen då och då, när man ser dessa människor jobba under svåra förhållanden. Säkert med värkande kroppar, här finns inga ergonomiska föreskrifter på hur man ska jobba. Man blir ödmjuk inför livet.

























Boende för personal på teplantage





Personalmatsal










Sa hejdå och fortsatte  till St Clair Tea Castle, gick loss i shopen och köpte på mig massa teer för typ 50 kr.  Skulle lätt ha kunnat köpa på mig massor där. De har även restaurang och café. Köpte entré till deras tea factory som låg några kilometer därifrån.















James Taylor, skotte, som introducerade te till Sri Lanka/Ceylon 















Jag var den enda besökaren där. Fick en guidad tur av en trevlig man. Intressant. Fotografering förbjuden…. Hmmm undrar varför. Fick se hela vägen från att tebladen kommer från fälten som blir levererade 2 gånger per dag. De vägs, tvättas, torkas, mals, paketeras. Hela proceduren tar 20 timmar. Det är svart te som görs här. Sedan exporteras det till olika tehus som sedan smaksätter dem och sätter sitt signum. 





Varmt och extremt dåligt luft därinne, får nästan andnöd efter en kort stund. Tänker på dem som jobbar där, långa dagar.





Får vara med och provsmaka, viktigt att göra innan de skickar iväg teet. 





Här får jag fotografera.

























Åkte tillbaka till Tea Castle, tog en fika där. Te och god, varm chokladkaka. Gott, gott, gott.















Tillbaka vid 15-tiden och tänkte mig in till stan för lite shopping. Men så kom ju det dagliga, spöregnet och jag skippade det. 





Blev lite skrivande och slappande på rummet innan middag. Inte häpnadsväckande god. Tomatsoppa och veg curry. Men ok. 





Är jag kräsen, nä inte, men är väl bortskämd att det mesta smakar mycket bra här. För det är väldigt lätt att få vegansk och vegetarisk mat här, som dessutom är mycket god.  










Nästa gång jag kommer till Sri Lanka, ska jag inte åka under lågsäsong, vill verkligen vandra här. Utgå från Tea Hill och gå guidade turer. Till Adams Peak/Sri Pada.  Historien säger att Adam tog sitt första fotsteg här, när han nedsteg till jorden. Andra säger att Buddha har lämnat ett fotavtryck där. December-maj är bästa tiden att ta sig upp. Helst mitt i natten när det är fullmåne, vandrar man de 7 km uppför berget för att sedan se solen gå upp från toppen, 2 243 meter över havet. Detta är inte tillåtet att göra själv, utan man måste gå med guide. Det står på min lista, nästa gång jag kommer hit till detta underbara, generösa, vackra land. 






					


	
	


			
				


	


		
Tuktuk Haputale-Hatton

					

				lagunilla123Lämna en kommentar			

		
	


	
		

			

Måndag 30 september  2019





”Anyone who is comfortable spending time in solitude is a powerful person”





Devon Falls





Upp tidigt och fick se en blå himmel. Jippie. Livet blir så mycket härligare. Checkade ut kl 8. Ok frukost, avocado och frukt lyfte den. 










Blev hämtad av en mycket trevlig man i tuktuk. Buddist. När tåget strejkar blir det plan B: Tuktuk med en mycket bra och trevlig guide. Fick se mer än med tåg, eftersom vi stannade på många ställen under vägen. Resan tog 3,5 timme med lite stopp.





Stannade vid ett hindutempel, Ashok Tika, främst för att gå på toa. Men blev intresserad och gick en sväng. Så snart vi lämnat tuktuken, hoppade en apa in för att leta mat. Som tur fanns det inget ätbart att sno. Gick en tur i templet. Vackra målningar och statyer av gudar och gudinnor. 





Mattjuven 










Ashok Atika





Sita är inom hinduismen en inkarnation av gudinnan Lakshmi. Hon är hustru till Rama, som är en inkarnation av Vishnu. Min chaufför berättade mycket för mig. 

























Gjorde ett stopp vid Devon Falls, känd som ”Veil of the valley” , vattenfall som ligger 6 km väst om Talawakele i Nuwara Eliya Distriktet.  Devon´s Fall  är döpt efter en engelsman som var känd för sina kaffeplantager, som låg intill vattenfallet. Ja, han hette då Devon. Fallet är 97 meter högt och ligger på en höjd av 1140 meter över havet. 





Fallen bildas av en biflod till Kothmale Oya, som i sin tur är en biflod till Mahaweli River. 




















Google maps är ju inte alltid bra. Blev inte en genväg sista biten till hotellet, utan en ”senväg”. Huppiguppväg. Vart tar vägen vägen, ute på en åker och åker. Såg en jätteorm, där skulle jag inte velat komma gåendes. Fick till slut vända om. Visade sig att vi tagit fel avfart när vi kom till Hatton. What to do. 










Fram kom vi till Tea Hill till slut.





Sa hejdå till min mycket trevliga chaufför/guide. Fantastisk tur, så härligt att resa med tuktuk, känns som att man kommer närmare naturen. 





Tea Hill är ett läckert ställe i kolonialstil. Fint rum, balkong. badkar. Guld i alla badrumsarmaturer. Gammaldags badkar på guldfötter. Bor mitt bland teplantager. Så nice. Nöjd, nöjd, nöjd med min bokning. 















Beställde vegetarian rolls till lunch, jättegoda. 





Satt på balkongen en stund tills regnet kom, som det kom. Spöregn, välkommen.





Hatton är en relativt liten stad, ca 15-20.000 invånare. Men ser man till trafik och människor får man känsla av att den är större. Ligger på 1271 meter över havet och är känd för teplantager och fabriker. 





Fick skjuts av tuktuk in till centrum, hotellet erbjuder skjuts fritt. Var på en supermarket, slog till på 2 öl. Klart jag vill dricka öl när jag ska ligga i det fina badkaret. Här kan man inte botanisera bland alkoholhaltiga drycker, utan det sitter en personal som i en butik i butiken, där man beställer över disk. Så det blev killen i butiken som fick välja öl till mig. 





 Sen till ett ställe, som jag aldrig hade hittat själv, för att köpa honung från honungsträd, alltså vegansk honung. Var som ett hål i väggen, där en kvinna sålde frukt och grönt och så denna honung. 175 rupie för en flaska, alltså under 10 kronor. Den var oxå äkta, det kollade jag. Detta är alltså inte utvunnet ur kokospalmer utan andra träd som man kallar honungsträd. Min chaufför från Haputale hade visat mig dessa träd och hur jag skulle kolla att det var äkta vara. 










Hann med ett bad och en öl innan middagen. Kan väl tillägga att jag är enda gästen här, spooky, då jag bor helt själv i en byggnad. Men har dubbla lås, tur. Känns som att detta är ett ställe det kan spöka på. 





Mycket god middag. Hade beställt (de vill att man beställer i förväg) ”hoppers” med veg curry och chokladmousse. Huvudrätten var rätt och urgod. Chokladmousse hade förvandlats till banana fritters när tallriken kom in.  Inga problem, smakade bra anyway. 





Efter lite te för att värma mig, kröp jag i min pyjamas inkl strumpor. Ja, ,det är kallt på natten. Sov gott i min himmelssäng, ensam i detta ”spökhus”. Inga spöken visade sig för mig.






					


	
	


			
				


	


		
Suspekt Ayurvedaklinik i Haputale

					

				lagunilla123Lämna en kommentar			

		
	


	
		

			

Lördag 28 september, Haputale










Receptionen hade hjälpt mig att boka en bil, skulle bli hämtad 11.30. Tog det lugnt på morgonen. 





Meditation, yoga och en stund i solen hanns med. 





Gick en sväng efter frukost, tog lite bilder. Reflektion från mina dagar här. Så mycket djur jag fått se. Sköldpaddor förstås, squirrels (små ekorrar), påfåglar, havsörnar, kungsfiskare. Tyvärr är det inte valsäsong just nu, annars finns det båtar som tar en ut på valskådning. 





Mellan hotellet och stranden är det en fristad ”Rekawa Sanctuary” för djur och växter. Där kan vildsvin, schakaler, rådjur komma gåendes. Inget som jag skulle vilja möta på promenad där, direkt. Men de är nog mer rädda för människor än vi för dem. 










Fick veta att sydspetsen här på Sri Lanka, blev mycket illa utsatt vid tsunamin 2004. Min vän ”poolmannen” berättade att viken intill där hotellet ligger, blev helt ödelagd. Finns inga hotell eller annan bebyggelse kvar. Det ser ut som en helt öde strand. Men så har det inte alltid varit… Ger en tankeställare hur små vi är inför moder jord. 





 Sa hejdå till personalen. Skrev bara positiva ord i deras gästbok. Sooriya Resort är ett perfekt ställe om man vill koppla av. Få ner pulsen, andas. Göra utflykter. Hit kan jag tänka mig att återvända.





Så åkte vi min chaufför och jag. Han körde på mycket småvägar för att korta ner tiden. Får så mycket flashbacks från tidigare resor när man reser runt. Minnesbilder som dyker upp. 





Hundarna måste ju vara självmordsbenägna här, ligger på vägarna, vägrar att flytta på sig. 





En undran, hur många tuk-tuk finns det här egentligen? Det är ju massor och de flesta är upptagna. Men många locals saknar egen bil, så behovet finns nog.





Gjorde ett stopp för toa-besök och inköp av lite frukt. Regnet öste ned och världens åskoväder.





Kom så till Haputale, som ligger på höglandet.  Tog väl 4 timmar ca. Det är inte många mil på kartan, men det tar tid här. Bara att gilla läget. 










Stället jag bokat i 2 nätter,  Haputale Super view låg precis vid den hårt trafikerade vägen. Fick lite av panik när jag kom in i rummet. Här kommer jag aldrig att kunna få ro och sova. Jättegullig värd, han och hans son, men förstod mitt dilemma. De hade tyvärr inget annat rum ledigt. Så gulligt av dem, de ringde en vän, som har ett guesthouse inte långt från dem. Men som ligger tyst och lugnt. De hade rum ledigt. Ägaren kom och hämtade mig. Ville betala första natten för att de skulle få någon kompensation för sen avbokning. Men det ville de inte veta av. 










Så checkade jag in hos Lilly Guestin. Helt ok rum och mycket trevlig värdfamilj. Mannen i familjen föreslog att han kunde köra mig till en Ayurvedaklinik. Jag var väl inte så sugen att göra en behandling just då, men sa ok för att vara trevlig. Du kan ju köra mig dit, så kan jag kolla vad de har att erbjuda. Så jag hoppade upp bak på hans mc.










Kom till ett i mina ögon suspekt ställe. Kallt som f-n, jag frös. Man gick ner som i en källare. Inga priser på menyn. Någon helkroppsmassage ville jag inte ha, då jag fått det igår. Egentligen ville jag bara därifrån. Men bestämde mig så för steambath och face treatment. Kom överens med min värd att han skulle hämta mig om 1,5 timme. 





Rekommenderas INTE










Frös så jag skakade, ”silence” stod det på skyltar överallt. Men det var allt annat än tyst.





Placerades så i ett steam bath, som var som en tunna gjord av trä och som man eldade under. Bara mitt huvud stack ut från tunnan. Till detta människor runt omkring som ropade på varandra. Kändes inte bra. Trodde jag skulle bli kokt till slut. Brändes som attans.  Fick ropa på hjälp. Kräfta som jag är, tänkt om jag blivit en kokt kräfta. Kul. Låg väl där i 20-25 minuter.





Sedan in i ett annat rum, på en brits. Frös, frös, frös. Så ansiktsbehandling, som jag får medge kändes mycket bra. Doktorn tyckte jag skulle komma tillbaka dagen efter och göra oljebehandling. ”In your dream” tänkte jag. Vill jag frysa som satan och betala för det? Skulle inte tro det. Men jag svarade bara ”maybe”. Tack och hej. 





Käkade middag på Lillys. Curry med rothi. Riktigt gott. Gullig familj ändå fastän jag tycker mannen är pushig och inte går att lita till 100 på. Undrar hur mycket han fick av kliniken för att han tog mig dit….





Tog en låååång varm dusch för att tina. Tog på mig byxor, långärmat och  strumpor innan jag gick och la mig. Ingen värme på rummet. Rejält kallt och fuktigt. 





I morgon upp 4.30. Ska upp till Liptons Seat, tuktuk upp och hika tillbaka är tanken. Lite orolig att det inte kommer att funka. Det spö, spö spöregnar ute.











					


	
	


			
				


	


		
Hammock mood och Turtle excursion

					

				lagunilla123Lämna en kommentar			

		
	


	
		

			

26 september, Sooriya Resort Rekawa beach, Sri Lanka 





”Man måste leva, inte bara finnas”










Hade fått låna yogamatta till rummet, så startade dagen med meditation och yoga. 1 kaffe i solen på balkongen innan frukost. Kan inte få nog av utsikten, havet. 





Frukosten var helt ok, ingen buffé. Fullt förståligt med så få gäster. Blev mer traditionellt med frukt, juice, kaffe och slog till med äggröra och sallad. Det var gott men långt ifrån Coza Ceylons nivå, sorry.





Liten nyfiken kompis





Så äntligen, horisontellt läge i en solstol. Gott, gott, gott. Ingen trängsel direkt, vi var 3 personer runt poolen. Härligt att känna solen värma och få bli lite lagom svettig. Svalkande dopp i poolen emellanåt. 





Såg 2 påfåglar i trädgården, de är vilda. Finns ganska gott om här på Sri Lanka. 





Den här skönheten, flög in i mitt rum och ville inte ut. Fick locka ut den och då satt den sig på väggen på terrassen och där blev den kvar länge. Tecken? Ja, jag ser det som ett tecken. Från min älskade syster yster. 





Efter lunchen tog den trevliga poolkillen mig ned till havet för att visa sköldpaddorna som kommer in mot stranden vissa klockslag under dagen. Såg några stycken, häftig känsla. ”Mina kompisar”, blir så glad och varm i hjärtat när jag ser dem. Det verkar som de verkligen, ärligt, tar väl hand om dem. Värnar om dem. 










La mig sen i lite halvskugga i hängmattan ett par timmar. Ligga och filosofera, titta på havet, njuta, reflektera. Är så glad att få uppleva detta. 










Käkade middag lite snabbt, pasta med grönsaker. Gott. Managern kom och presenterade sig. Pratade lite. Trevlig man. Pratade högt och lågt. Turism, bombattentat, Sri Lanka mm.





Klockan 20 blev jag hämtad av en tuktuk som körde mig till Turtle Watch Rekawa, ett par kilometer bort. Bra bemötande, fick bra information om vad som gäller och hur de arbetar här. De flesta som är här är volontärer. Fick vänta 1 timme innan vi kunde gå ned till stranden. Det är vakter på stranden som meddelar när det är sköldpaddor på gång, så då tågade vi ned i det kolsvarta mörkret. Vi var ett gäng på 10 personer. Så ny väntan i mörkret, man får inte lysa med lampa, för att inte skrämma bort sköldpaddorna. Hör bara ljudet från havet.





Stod och samtalade med en kille, som volontärar som guide och brukar vara här då och då. Annars bor och studerar han i Colombo. 





Då han även var meditationslärare föll sig samtalsämnet lätt. Meditation, Buddism, Vipassana. Han hade gjort ett 10-dagars silent retrat i Goenkas anda, samma som jag. Bra snack på en strand i mörkret på Sri Lanka, i väntan på att få uppleva sköldpaddor på nära håll. Det tog nästan 1 timme till för att honan fixade sitt rede, där hon skulle lägga sina ägg. Det är såna här stunder som har en stor plats i minnesbanken. Stå i mörkret på en strand på Sri Lanka, prata meditation i väntan på att en sköldpadda skulle lägga ägg. Magiskt. 





Sedan vad det dags för oss att komma fram. Viktigt att inte använda blixt eller ficklampa, då det stressar och stör dem. Bara rött ljus är tillåtet. Helt magiskt att se denna gigantiska green turtle på ca 40 år och 1 meter lång, pluppa ur sig drygt 200 ägg. Ser ut som pingpongbollar. Var någon decimeter från henne. En sån mäktig känsla, svårt att ta in att jag var så nära.















Det tog en stund innan hon var klar. Då kommer nästa moment. Hon ska ösa sanden över äggen så de blir väl gömda. Sedan ska de ligga där i 2 månader. 





Det blev mycket sand på oss som stod bakom när hon vispade på. 















Sista steget är så att hon ska vända på sig och ta sig ned till havet igen. Det var lättare sagt än gjort, då hon kravlat sig under rötter och stockar från palmer. Hon kom allt djupare framåt istället för bakåt. Till slut fick ”vakten” hjälpa henne, så hon kunde vända och ta sig ned till havet igen. 










Var tårögd och rörd när jag såg hur hon kämpade och när hon äntligen kom ned i havet igen. Vilket jobb. 





 Upprymd och exalterad när jag kom tillbaka till hotellet runt midnatt. Så värt all väntan. Nöjd, nöjd, nöjd. 





Bra grejer med påfyllningsbara vattenflaskor https://www.sooriya.com/

					


	
	


			
				


	


		
Turtles

					

				lagunilla123Lämna en kommentar			

		
	


	
		

			

Dessa fantastiska djur





Onsdag 25 september, new day new stay.





Regnet har upphört, gutt. 





Sista frullen på Coza Ceylon. God pannkaka fyllt med potatis i curry. Frukt tartelette till dessert. Gott gott gott





Lätt att bli bortskämd på Coza Ceylon






Kom iväg 10.30, lite sen pga mycket trafik. Asura kom och sa hej då. Ses igen den 12 oktober.





Hade bokat samma chaufför som hämtade mig på flygplatsen. Sasi heter han. Han är ok på engelska, kör lugnt. Otroligt mycket trafik till att börja med. Det lättade efter en stund. 





Bra väder i början, men sedan började det strila. Sasi bjöde på en paté, som det heter här. En vegetarisk pannbiff typ. God och kryddig. 





Färden fortsatte med stopp i Ahungalla Sea Turtle, ca 2,5 mil norr om Hikkaduwa. Ett rescue center där man tar hand om skadade och sjuka sköldpaddor, i första hand. Men här finns även fiskar.










Sköldpaddorna är allt från nyfödda till riktigt gamla. De tar hand om äggen som de lägger på stranden, för att inga djur eller människor ska få fatt i dem. Här ligger de nedgrävda med markering om datum och antall ägg. När de är födda och är ca 4-5 dagar släpper de ut dem.

























 Fick hålla i 2 sköldpaddor som var 1 dag gamla, så söta. Vilken känsla, blev tårögd. Detta har jag längtat efter att få göra. Fick även hålla i en större vacker leopardsköldpadda. Många som har skadats har fastnat i nät och blivit av med ett ben till exempel. Stackars dem. 





Målet är att släppa ut dem när de ser ut att klara sig själva. Hela kostnaden för entrén går till mat och medicin. De som jobbar där är volontärer. Har det på min bucket list, att få volontära med sköldpaddor. 




















På färden vidare, ser jag verkligen inte många västerlänningar , turister lyser med sin frånvaro. 





Stannade på ett ställe på vägen och köpte lite färdkost till oss. Bara locals där. Köpte 1 bulle, 1 springroll, 1 burgare, 3 skivor rulltårta till oss. Betalar 215 rupie, alltså ca 12 kr. Galet billigt och gott. 





Kom så småningom till Sooriya Resort, som alltså ligger förbi Tangalla, vid Rekawa beach på södra sidan av Sri Lanka.  Relativt nytt ställe, ca 2 år. 36 rum, ligger fantastiskt vackert med Indiska Oceanen utanför. 





Klockan var väl ca 16.00 när vi var framme. Sa hejdå till Sasi. Kör lugnt tillbaka. 





Väldigt bra mottagande och trevlig personal. 





Nyfiken som jag är, gick jag på upptäcksfärd direkt. Kollade nere vid havet. Så vackert här. Ändlös horisont, klippor och mycket grönt. Jättefint rum med stor altan och havsutsikt. Gillar hotell som har alla rum vända mot havet. 










Packade upp, gjorde mig en kaffe och satt mig på min stora terrass. Njöt. Det kommer att bli härliga dagar här. Lugnt och skönt och tyst. Sånt som jag gillar.





Som balsam för själens kluvna toppar





Käkade en jättegod middag, Sri Lankan Curry med många tillbehör och till dessert en lokal sådan. Gott. 










Fick veta att vi bara är 4 gäster här just nu. Lider verkligen med dem i efterdyningarna av attentatet i april. Hoppas, hoppas att det vänder för dem. Turismen är ju oerhört viktig för dem. 






					


	
	


			
				


	


		
Regn, regn, regn

					

				lagunilla123Lämna en kommentar			

		
	


	
		

			

Tisdag 24 september, Mount Lavinia





”The voice of your soul is breath”





Innergården på Coza Ceylon 





I dag skulle jag ha åkt vidare mot Tangalle, men vädret var verkligen inte kul. Skyfall som gör att vägarna blir osäkra att åka på. Pratade med Asura, ägarinnan, som sa att det är ett otäckt väder ute, med åska och spöregn. Avrådde mig från att ge mig ut på vägarna idag. Ringde till Sooriya, där jag ska bo, i Tangalle, det var ok med dem att komma i morgon i stället.










Blev en slapp dag med mycket läsning, skrivande. Lite mer yoga och meditation. 





Gick några kortare promenader mellan skurarna. 





Var uppe vid poolen, andas och se havet. Lite kompisar var där, Sri Lankas svar på fiskmåsar. 





Hör någon hojta från ett fönster i grannbygget, Blue Ocean. Det var holländskan, från Baguette. Världen är liten. De höll på att packa för att åka hem i dag. 










Inte så kul med dessa fåglar, som finns överallt och är absolut inte blyga.










Discobelysning i poolen, killen i repan propsade på att jag måste gå upp och se detta. 
Så då gjorde jag det….






Supergod middag ikväll igen. Sa till kocken att Sri Lanka har mycket att leva lupp till framöver.





Packade igen, i morgon SKA jag komma iväg 





”Sometimes it is enough just to breathe”

					


	
	


			
				


	


		
Mount Lavinia, Sri Lanka

					

				lagunilla123Lämna en kommentar			

		
	


	
		

			

Söndag 22 september





”If you are lucky enough to find a way of life you love,





you have to find the courage to live it”





John Irving 





Frukost på Coza Zeylon 





Coza Zeylon 





Blev väl 3 timmars sömn, hade beställt frukost 8.30. Bara att masa sig upp, först meditation och sedan en snabbdusch.  Fantastiskt god frukost, anpassad efter mina önskemål. Utmärkt gott kaffe. Skön behaglig stämning. 










Bokat tid för Reiki Healing 9:30, 1 timme. Ägarinnan/hustrun är från Japan och utför Reiki Healing. Har aldrig provat på detta förut. Handlar mycket om energier, handpåläggning, strykningar, man behåller kläderna på. Rei står för aura och Ki för energi. Kändes bra, energi med en gång. Ska göras en gång till så bokade en tid till i morgon. Först Reiki Healing och sedan 1 timme Ayurvedisk massage. 

















Gick upp till taket och poolen efteråt för att slappna av. Havsutsikt härifrån, lite mulet dock. 


















Tog mig ned till stranden, bara 200 meter från hotellet, få lite strandkänsla. Ingen paradisstrand, men helt ok. Som ett brev på posten kom alla strandraggare. Orkar inte! Till en början svarar jag vänligt men det övergår i en liiiiiiten irritation. Snälla lämna mig i fred. Vill gå själv och vara tyst. Hinner ju inte njuta av det jag ser. Tog flykten till ett strandställe för att komma från tjatet, en kaffe och lite vatten.





Många locals på stranden idag, många är lediga då det är söndag. Ser en papa med sitt barn som flyger drake.














Flyga drake





Efter en stund fortsatte min vandring och min efterföljare hade hittat nya att följa efter. Mitt mål var det anrika hotellet Mount Lavinia, ligger i änden av stranden. Hann få en strandraggare till efter mig. För tusan, testa mitt tålamod bara. Jag har sovit 3 timmar i natt och kan tända till på 1 sekund. Men jag ler och visar inte mitt bubblande inre. 










Mount Lavinia hotel 





Sista biten går jag längt järnvägsspåret. En man med orange tänder visar vägen. Ja, han hade orange tänder. Troligtvis från att ha tuggat på tobak. Jag, envis, tack men kan själv. En bra sås reder sig själv. Ett tåg passerar. Folk hänger ut och vinkar. 










Smög mig in på detta magnifika hotell, gigantiskt. Personalen uppklädda i fina vita dräkter. Hade från början tänkt bo här, men glad att jag ändrade mig. Inte riktigt min stil. Men kul att ha besökt det. Historien om hotellet är att en engelsman lät bygga det som ett privat hus, med en hemlig gång som ledde till hans älskarinna. Spännande…. 










Vägen tillbaka till hotellet så. Hade planen klar från början. Hur svårt kan det va. Hade ”Blue Ocean” som riktmärke, som grannstället hette. Bara det att det finns massor av Blue Ocean. Så hamnade återigen på beachen och som ett brev på posten, jagad. Blev erbjuden både det ena och det andra. Med orden ”everything is possible at Sri Lanka”. Jo, jag tackar jag. 





Kom till slut tillbaka till Coza Zeylon. Fick hjälp att öppna min kokosnöt som jag köpt på vägen. Så gott att äta upp köttet i nöten, efter man har druckit ur vattnet. Mums och mycket nyttigt. 





Skulle köpa ett SIM-kort till mobilen så gav mig ut igen. Upp på huvudvägen som går genom stan. Så galet mycket trafik. Svårt att korsa en väg. Men som alltid tar jag rygg på locals när jag ska över på andra sidan. Funkar alltid. 





Med nytt SIM, frukt och vatten slank jag in på ett franskt bageri. Baguette. Mycket godsaker att välja på. Blev en kopp te och en kaka. Jättetrevlig personal. 





Midda på Coza Zeylon , tamilska bokstäver på tallriken





Middag blev på hotellet. Soppa, en risrätt och dessert. Så skönt att slippa gå ut. De har 6 rum på detta härliga ställe. Mannen är från Sri Lanka men har bott i Japan många år, arbetat som kock. Där träffade han sin fru. Nu har de 2 barn och är sedan 6 år bosatta i Mount Lavinia. Har öppnat sitt drömställe. Tyvärr har bombdåden gjort att deras bokningar avtagit. Ett mycket härligt ställe att bo på och jag rekommenderar å det varmaste att bo här. Allt är så genomtänkt här, som den hotellskadade person jag är så älskar jag detta. 





Kvällste på Coza Zeylon 





Widget image