26 september, Sooriya Resort Rekawa beach, Sri Lanka

”Man måste leva, inte bara finnas”

Hade fått låna yogamatta till rummet, så startade dagen med meditation och yoga. 1 kaffe i solen på balkongen innan frukost. Kan inte få nog av utsikten, havet.

Frukosten var helt ok, ingen buffé. Fullt förståligt med så få gäster. Blev mer traditionellt med frukt, juice, kaffe och slog till med äggröra och sallad. Det var gott men långt ifrån Coza Ceylons nivå, sorry.

Så äntligen, horisontellt läge i en solstol. Gott, gott, gott. Ingen trängsel direkt, vi var 3 personer runt poolen. Härligt att känna solen värma och få bli lite lagom svettig. Svalkande dopp i poolen emellanåt.

Såg 2 påfåglar i trädgården, de är vilda. Finns ganska gott om här på Sri Lanka.

Efter lunchen tog den trevliga poolkillen mig ned till havet för att visa sköldpaddorna som kommer in mot stranden vissa klockslag under dagen. Såg några stycken, häftig känsla. ”Mina kompisar”, blir så glad och varm i hjärtat när jag ser dem. Det verkar som de verkligen, ärligt, tar väl hand om dem. Värnar om dem.

La mig sen i lite halvskugga i hängmattan ett par timmar. Ligga och filosofera, titta på havet, njuta, reflektera. Är så glad att få uppleva detta.

Käkade middag lite snabbt, pasta med grönsaker. Gott. Managern kom och presenterade sig. Pratade lite. Trevlig man. Pratade högt och lågt. Turism, bombattentat, Sri Lanka mm.

Klockan 20 blev jag hämtad av en tuktuk som körde mig till Turtle Watch Rekawa, ett par kilometer bort. Bra bemötande, fick bra information om vad som gäller och hur de arbetar här. De flesta som är här är volontärer. Fick vänta 1 timme innan vi kunde gå ned till stranden. Det är vakter på stranden som meddelar när det är sköldpaddor på gång, så då tågade vi ned i det kolsvarta mörkret. Vi var ett gäng på 10 personer. Så ny väntan i mörkret, man får inte lysa med lampa, för att inte skrämma bort sköldpaddorna. Hör bara ljudet från havet.

Stod och samtalade med en kille, som volontärar som guide och brukar vara här då och då. Annars bor och studerar han i Colombo.

Då han även var meditationslärare föll sig samtalsämnet lätt. Meditation, Buddism, Vipassana. Han hade gjort ett 10-dagars silent retrat i Goenkas anda, samma som jag. Bra snack på en strand i mörkret på Sri Lanka, i väntan på att få uppleva sköldpaddor på nära håll. Det tog nästan 1 timme till för att honan fixade sitt rede, där hon skulle lägga sina ägg. Det är såna här stunder som har en stor plats i minnesbanken. Stå i mörkret på en strand på Sri Lanka, prata meditation i väntan på att en sköldpadda skulle lägga ägg. Magiskt.

Sedan vad det dags för oss att komma fram. Viktigt att inte använda blixt eller ficklampa, då det stressar och stör dem. Bara rött ljus är tillåtet. Helt magiskt att se denna gigantiska green turtle på ca 40 år och 1 meter lång, pluppa ur sig drygt 200 ägg. Ser ut som pingpongbollar. Var någon decimeter från henne. En sån mäktig känsla, svårt att ta in att jag var så nära.

Det tog en stund innan hon var klar. Då kommer nästa moment. Hon ska ösa sanden över äggen så de blir väl gömda. Sedan ska de ligga där i 2 månader.

Det blev mycket sand på oss som stod bakom när hon vispade på.

Sista steget är så att hon ska vända på sig och ta sig ned till havet igen. Det var lättare sagt än gjort, då hon kravlat sig under rötter och stockar från palmer. Hon kom allt djupare framåt istället för bakåt. Till slut fick ”vakten” hjälpa henne, så hon kunde vända och ta sig ned till havet igen.

Var tårögd och rörd när jag såg hur hon kämpade och när hon äntligen kom ned i havet igen. Vilket jobb.

Upprymd och exalterad när jag kom tillbaka till hotellet runt midnatt. Så värt all väntan. Nöjd, nöjd, nöjd.